Att anlägga en trädgård

Att bygga upp en trädgård är tidskrävande, tålamodsprövande och kostsamt. Belöningen är en plats att kunna njuta av och dessutom se ens egna arbete växa och frodas. När vi köpte huset i Hult för drygt tio år sedan då var trädgården helt igenväxt eftersom huset varit övergivet i femton år. Att börja röja var tidskrävande och tog flera år. När vi väl var hade röjt klart var det svårt att ta tag i nästa steg. Att skapa en ny trädgård.

Att anlägga en trädgård kan bli mycket kostsamt. Vi fokuserade på att spara på allt som fanns i trädgården som var bra. Här fanns en fantastiskt vacker pion men på en plats där den inte alls kom till sin rätt. Alltså flyttades pionen för att kunna pryda sin plats och vara ett tillskott i den nya trädgården.

Något som också fanns i trädgården var ett buskage med rosenhallon. Även de på fel plats och i behov av en flytt. Nu har de växt till sig så pass mycket på sin nya plats att jag kan gräva upp en del av plantan och sätta på en ny plats. Många plantor är ju möjliga att dela på vilket är riktigt bra då en slipper köpa nya plantor.

 Spirea fanns det gott om i trädgården i Hult, lite väl gott om den. Plymspirean som denna är enkel att hantera och blir stor och fin. Svårare är det att hantera rönnspirean som täckte större delen av trädgården. Uppenbarligen trivs spirea i Hult vilket gör att vi har satsat på att plantera flera sorters spirea vilket har blivit riktigt lyckat. Vi har även delat på flera av plymspireorna och på så vis kunnat sätta dem på fler platser i trädgården. Vi har till och med låtit rönnspirea växa på en plats i trädgården. Den är noga bevakad och tillåts inte under några omständigheter att dra iväg mer än vad vi har tänkt oss.

Det är först nu som vårt arbete börjar ge resultat i trädgården. Nu är det inte längre nyplanterat utan börjar växa upp och ta sin plats i anspråk. Rosen Flammentanz blommade vackert förra året och nu har rosens grenar täckt hela armeringsmattan och vi förväntar oss ordentlig prakt i år.

Just rosor har blivit en passion för oss och till en början tycktes det vara en enkel växt att odla. De tycktes sköta sig själva och bara frodas och må bra. Så var det givetvis inte vilket innebär att vi i år fått se till att läsa in oss ordentligt och sedan pyssla om våra rosor. Nu är de på bättringsvägen och vi har lärt oss lite mer om att odla rosor.

Arbetet som varit absolut tråkigast har varit att sätta alla lökar. Första våren i Hult tittade det upp några pärlhyacinter men det var inte mer än så. Jag ville ju ha mängder med pärlhyacinter, scilla, tulpaner, krokus och alla möjliga lökar som jag inte ens kunde namnet på. Nu börjar blomsterprakten äntligen likna det jag drömt om. För att det skulle vara möjligt har jag ägnat åtskilliga timmar till att plantera flera hundra lökar. Förvisso fördelade på några år men arbetet har likväl gjorts. När en så ser alla blommorna titta upp om våren då är det trista jobbet helt glömt. Då går det bara att njuta och känna att det är något alldeles fantastiskt. Det är i den känslan som jag sedan ser till att noga anteckna vart jag skall plantera fler lökar och vad jag önskar mig. När hösten kommer finns det ju risk att jag minns hur tråkigt det är och låter bli att planera.

Det som har förvånat mig mest i arbetet med vår trädgård är hur roligt jag tycker att det är med trädgårdsarbetet. Även om vissa resultat tar lång tid att se så finns det de som syns med en gång. En rensad rabatt är en stor skillnad mot en som är fylld med ogräs. Då är det lätt att känna att en har gjort nytta.

Jag har upptäckt många favoriter sedan vi började med att skapa en ny trädgård. Kärleksörten är en sådan. Den är bland det första som tittar upp om våren med löfte om sommaren. Sen är den i stort sett sist ut att blomma när hösten kommer