tisdag 1 december 2015

Det tog femton minuter!

I Kapstaden finns det flera townships, det vill säga kåkstäder. I den största av dem bor över en miljon människor. Exakt hur många som bor där är svårt att säga eftersom en stor del av den består av så kallade informella bosättningar. Bostäder som människor har byggt av vad som råkar finnas tillgängligt. Ofta är de i plåt men det kan också vara brädbitar, kartong eller annat. I kåkstaden Langa finns en blandning av det formella och det informella och det är ibland svårt att avgöra skillnaden. Under tiden i Kapstaden fick jag möjlighet att besöka några människors hem i just Langa. Vi parkerade vid en förfallen byggnad som användes som soptipp men också som skydd för natten för människor utan bostad. Intill byggnaden stod de små skjulen tätt placerade. Några av dem påminde om fiskebodar och vore det inte för skräpet runt om skulle de nästan se pittoreska ut. Vi gick genom smala gränder och fotografen vi följde med ville inte att vi skulle stanna allt för länge då brottsligheten är hög. 

Till sist kom vi fram till vad som såg ut att vara en stor lagerbyggnad. Troligen är den byggd för att vara just lager men numera är den bostad åt ett stort antal familjer. Redan när vi klev in genom porten slog den dåliga lukten mot oss. En blandning av mögel, fukt, matos och urin. Inne i lagerbyggnaden var ljuset skumt men här och var bröt solen igenom i hålen i taket. Inne i byggnaden hade ett antal familjer byggt sig rum utmed väggarna. De flesta av dem av kartong och de sträckte sig inte ända upp till taket. Från ett av rummen hördes musik som spred sig i resten av byggnaden. Vi bjöds in till en av familjerna och slog oss ner på en bänk i det lilla rummet. Väggarna var fläckade av mögel och det syntes tydligt att det brukade regna in i rummet. I femton år hade familjen bott där under dessa förhållanden. De hade en säng och en madrass att lägga på golvet. Där hade deras barn växt upp, där hade de bott i femton år.

Vi tillbringade ungefär femton minuter i familjens bostad. Femton minuter som för min del resulterade i problem med min astma och till sist ett besök på akuten i Kapstaden och ytterligare ett akutbesök i Namibia. Det har nu gått tre veckor och jag har fått en tämligen elakartad infektion i luftrören och har aldrig varit sämre med astman. Troligen hade jag inte överlevt att bo där i femton år, jag klarade ju inte ens femton minuter! Att människor lever i sådana omständigheter är verkligen helt fruktansvärt och borde inte vara möjligt!

Kåkstaden Langa


Det här är människors bostäder


Lagerbyggnaden som rymmer hemmet till familjen vi besökte


Rummen har byggts av kartong, brädor och annat tillgängligt


Väggarna går inte ens enda upp till taket. Dessutom är det hål i taket!


Det här är familjens kök. Väggarna är helt täckta av mögel och det regnar ofta in!


Även i byggnaden som rymmer toalett och duschar är det hål i taket


Skulle du känna dig säker att duscha här? Det finns inte någon dörr varken till byggnaden eller till duscharna. Ingen säkerhet och inte någon möjlighet till avskildhet.


Ingenting är helt eller ordnat!

1 kommentar:

Helena sa...

Vilken intressant resa du har gjort. Konstraster till det liv vi lever här. Dessa kåkstäder som växer då bland annat lantbrukarnas marker försvinner i erosioner och av vattenbrist. Tänk så tacksam man är att ha rinnande vatten i kranarna. Fin söndag till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...