En räddad klänning

I slutet av sommaren hittade jag en riktigt fin vintageklänning på Emmaus i Göteborg. Konstaterade snabbt att den var i behov av lite omsorg för att åter kunna användas och vara till glädje och nytta. Sömmarna under båda armarna hade gått upp, fållen hade släppt på några ställen och dessutom saknades två knappar. Just knapparna kändes tråkigt eftersom klänningen hade fina klädda knappar i samma tyg som klänningen. Prövade klänningen trots dess brister och konstaterade att jag skulle ångra mig om jag inte köpte den. Klänningen satt ju trots allt helt perfekt och är verkligen en riktig vintagepärla som förtjänade att få komma ut i världen på äventyr igen.

Loppisfynd med fin prislapp

Blir alltid så glad av att handla på Emmaus eftersom de på prislappen talar om vilken nytta det gör att handla hos dem. Förutom att bidra till den internationella solidariteten är det ju bra för miljön att handla loppis vilket gör det till ett himla fint koncept.

Loppisfyndade knappar

Första prioriteten för att kunna rädda klänningen blev att hitta nya knappar. Köper alltid knappar på loppis, dels för att det i regel är finare knappar än nytillverkade men också för att det blir betydligt billigare. Nackdelen är att en ibland kan få leta länge innan en hittar passande knappar om en har otur. Den här gången hade jag tur och hittade flera fina knappar som skulle kunna passa. Dessutom hittade jag en söt lite aftonväska som också fick följa med hem. Knapparna som inte passade till just den här klänningen sparar jag till framtida projekt. Har en låda med loppisknappar som jag alltid börjar med att titta i när det är dags för knappbyte. Köper ofta koftor på loppis som är av nyare datum och de har ofta riktigt tråkiga knappar. Att ersätta tråkiga plastknappar med fina vintageknappar är alltid ett fint lyft.

En perfekt vintageklänning för höst och vinter

Att laga sömmarna och sy i nya knappar tog ungefär två timmars arbete. Helt klart väl investerad tid med tanke på vilken fin klänning jag nu har. Varm och skön för vintern och dessutom i en härlig färg med lite glitter i. Uppklädd men ändå helt perfekt till vardags och i min mening en mycket användbar klänning.

Jag valde knappar i lila som passar fint till klänningen. Lite roligt att det är helt oanvända knappar som satt på en karta när jag köpte dem. Nu är min klänning redo att användas under lång tid framåt. Kan inte låta bli att fundera över klänningens historia och vem som haft den innan mig. Hur länge har den varit trasig och inte blivit använd? Fint ändå att någon valde att skänka den till en loppis istället för att slänga den med tanke på att den just var trasig.

En klänning för lagom varma dagar

För tre år sedan hittade jag en riktigt fin röd klänning på en loppis lagom till första maj. Det är en ofta använd vintagepärla i min garderob men också en klänning som kräver viss planering för att kunna använda. Den är nämligen i äkta polyester från 60-talet vilket innebär att det absolut inte får vara för varmt när den används. Rött passar toppenfint till jul vilket gör att i december är detta en flitigt använd klänning tillsammans med en kofta och tjocka strumpbyxor.

Till första maj vill jag gärna både klä upp mig och klä mig i rött, för mig är det ju trots allt en av årets stora högtidsdagar. Förra året satsade jag på långärmad klänning i polyester från 70-talet och var mycket tacksam över att solen lyste med sin frånvaro. Kortärmad polyester är inte ett riktigt lika vågat val men jag tittade noga på väderleken innan jag bestämde mig för vilken klänning jag skulle välja. Det fina skärpet fyndades på samma loppis i början av förra sommaren och kostade hela tio kronor. Älskar verkligen de där resårskärpen från 80-talet. De är lätta att använda och lyfter varje outfit. De fina skorna premiäranvändes första maj och har budats hem via Tradera. Konstaterar att de där klackarna representerar rekordet i skogarderoben med sina fjorton centimeter. klackhöjden till trots är det en riktigt bekväm. Gillar ju att få chansen att känna mig riktigt lång!

En röd vintageklänning för lagom varma dagar är kanske inte den mest lättanvända men den är ändå en kär favorit. Nu hoppas jag dock att det kommer dröja många månader innan vädret åter är lagom varmt. Nu njuter jag av den härligt sköna sommaren och vågar tänka tanken att det kanske är så här det kommer att vara ända fram till i början av september!

Vad ska jag ha på mig?

Jag har en tämligen välfylld klädkammare här hemma i Hult och råkar sällan ut för problemet att inte ha någonting att ha på mig. Oavsett vilken typ av tillställning jag ska på så finns det jag behöver i min klädkammare. Mitt problem är snarare det att jag glömmer bort vad jag har och istället för att hitta nya kombinationer har jag ofta köpt nytt. Sedan jag beslutade mig för att sluta köpa nytillverkade kläder försöker jag bli bättre på att använda det jag har på nya sätt.

En av mina absoluta favoritklänningar. Med en stickad tröja har den även funkat till vardags

Även om jag lever efter devisen att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder så känns en del plagg lite för mycket. De där riktigt tjusiga klänningarna kan vara svåra att ha till vardags, men många gånger går det att kombinera en klänning med en kofta och få den att kännas mindre uppklädd.

Diortröja som är ett riktigt loppisfynd och en kavaj jag fått ta över från en väninna

Min klädkammare rymmer många fina loppisfynd och jag fotar gärna och visar upp på bloggen. Jag tycker att det är otroligt inspirerande att se allt fint som andra hittar och det sporrar även mig att göra nya fynd.

Blandade outfitbilder till både vardag och fest. Me, myself and I helt enkelt!

Just för att komma tillrätta med problemet att jag glömmer bort vad jag har eller hur jag har kombinerat det jag har tar jag ofta outfitbilder. En del för att lägga upp på bloggen eller på Instagram, men oftast för min egen skull. För att komma ihåg kombinationer som har varit särskilt fina. Tittar ofta igenom bilderna när jag planerar vad jag ska ha på mig till ett särskilt tillfälle eller bara inför nästa dag. Alltid skönt att vakna på morgonen och redan ha en plan för kläder, smink och hår och slippa stressa med att komma på något om morgonen. Då är risken stor att en upplever känslan av att ha en garderob full med kläder men ingenting att ta på sig.

Sommaroutfits

Särskilt bra är min outfitbildbank när det är dags att växla mellan säsongerna. Tittar ofta och tänker: ja just det så brukar jag ju göra! Under vintern blir det lätt lite tråkigt eftersom jag växlar mellan mina två par vinterkängor, de med klack och de utan klack. Avgörande för vilka som väljs är helt enkelt hur vädret är och om det ens är möjligt att ha klackar på sig. Under resterande del av året är det betydligt enklare att variera skorna vilket jag gärna gör. Vackra kläder och skor gör mig på gott humör. Det är faktiskt så att en riktigt fin outfit kan pigga upp en i övrigt tråkig dag. Det är dessutom en bra utmaning att försöka använda det som redan finns i klädkammaren och kombinera på nya sätt. Det kan få även sådant som en tröttnat på att kännas roligt att använda igen.

Jag gillar det lite fula...

Har ägnat en stor del av kvällen till att redigera bilder. Konstaterar att de bilder jag gillar mest är de som är allt annat än perfekta. De bilderna som egentligen är fula och inte alls de som är tänkta att användas. Fast jag gillar just de där bilderna för att de innehåller liv och glädje.

Dottern Anna hjälpte mig att fotografera ett gäng vintageoutfits och jag bryter ihop helt när vi ännu en gång måste pausa på grund av att det kommer en traktor. Det händer som bara i Hult känns det som!

Även här störs vi av traktorer och konstaterar att vägen inte är den bästa platsen för fotografering. När jag sitter och redigerar slås jag av hur lik jag är min mormor på den här bilden och undrar om hon haft en precis likadan klänning. Kan det vara min mormors klänning jag hittat på en loppis?

Fast favoriten är denna! Har ingen aning om vad jag gör, vet som bara att jag inte ser klok ut och att jag fullkomligt älskar bilden. Konstaterar att dottern är duktig på att fånga mina mindre tilltalande sidor. Konstaterar också på att hon är duktig på att fånga bilder med både liv och känsla. Hon fångar det lite fula, men det är bilder med innehåll!

Vintage på italienska

När jag var i Dublin i december förra året köpte jag en alldeles ljuvlig italiensk klänning från 50-talet. Hittade den i en otroligt fin liten vintagebutik där jag fastnade länge. Det blev två fantastiska klänningar som fick följa med mig hem den gången. Den ena invigde jag på nyår och denna klänningen någon månad senare. Den stora fördelen med denna klänning är att den fungerar både till vardag och till fest vilket gör den otroligt användbar.

Den fina väskan är ett riktigt loppisfynd. Hela tolv kronor kostade den mig vilket gör den till ett av de bästa fynden någonsin. Koftan är däremot alldeles ny även om den har den rätta stilen. Jag försöker ständigt hitta äldre koftor på loppisar men har hittills inte lyckats så bra med detta. Det är ju mycket som skall stämma. Storlek, färg och modell samt att den måste vara i gott skick. Den enda koftan jag har som är vintage är en kofta jag fått av min farmor.

Det fina halsbandet är en julklapp från min syster. Hon har verkligen en förmåga att hitta fina vintagesmycken. Ett otroligt användbart halsband eftersom det passar till det mesta. Något som jag tycker om med den här klänningen är de fina detaljerna. Älskar hur den är extra arbetad vid halsringningen och att den har fickor. Särskilt kul är det dessutom att skärpet också fanns kvar.

Skorna är i min mening det som fulländar en outfit och dessa skor är inte något undantag. Köpta för att användas flitigt under sommaren men det har inte riktigt vädret gått med på. Alltså får jag passa på nu när sommaren bestämt sig för att göra återbesök fast det blivit september.

Vintage och planering

Jag har tämligen många intressen och passioner här i livet. Vintage, väskor, skor, böcker, fotografering... listan kan göras lång. Samtidigt finns det en tydlig röd tråd, jag tycker om sådant som är vackert helt enkelt. Många gånger är det dock inte det uppenbart vackra som tilltalar mig. Det ligger ett gistet gammalt skjul i närheten av huset här i Hult. Färgen har flagat och blekts, gångjärnen är rostiga och takpannorna delvis mossklädda. Fult skulle någon kanske tycka, vackert säger jag! Särskilt i kombination med vackra vintagekläder eftersom det skapar en spännande kontrast. Just kontraster är något jag tycker särskilt mycket om när jag fotograferar eller faktiskt i det mesta. I trädgården kombinerar jag gärna det som är gammalt och rostigt tillsammans med vackra blommor. I inredningen i mitt hem tycker jag också om kontraster. Tänker att just kontraster är det som lyfter det vackra.

Älskar den här bilden just för att den inte är perfekt. Den innehåller så mycket glädje och liv!

Fast vintagekläder är vackert oavsett och något jag älskar att fotografera. Nu var det länge sedan jag hade möjligheten att genomföra en riktig vintagefotografering vilket känns lite tråkigt. Det är ju så attans roligt att plocka fram och förbereda kläderna, att kombinera med skor och övriga accessoarer och sedan ordna smink och hår. Att tänka ut platsen för fotograferingen, hålla tummarna för att det inte skall regna eller blåsa och sedan till sist fotografera. Anledningen till att det var länge sedan sist är just att det är tidsödade. Dessutom en aktivitet som inte lämpar sig särskilt väl vintertid eftersom jag ännu inte riktigt har lärt mig det här med ljussättning. Alltså får jag hålla tillgodo med naturligt ljus och fotografera utomhus.

Nu är det åter vår och jag konstaterar att jag har massor av vintageoutfits som ännu inte har fotograferats. När dottern Anna bodde hemma hade jag alltid någon som tålmodigt ställde upp på mina fotograferingar. Nu krävs istället lite mer planering utöver att fånga en dag med rätt väder. Tänk vilken tur att just planering även det hör till de saker som jag tycker om!

Äntligen kallt nog!

En solig och riktigt varm sommardag 2014 åkte jag på en loppistur tillsammans med min väninna Erika. En sådan där loppistur då vi körde utan någon egentlig plan och stannade så snart vi såg en skylt med ordet loppis. På en av dessa loppisar hittade jag märkligt nog en alldeles fantastisk ullklänning från 50-talet. Det var märkligt på så vis att loppisen i övrigt nästan bara hade motorrelaterade grejer och annat som hör hemma i ett garage. Det var drygt trettio grader varmt den där dagen och att pröva klänningen var en intressant utmaning dels på grund av värmen och dels för att jag fick prova inne på en minimal toalett. Den enda spegeln satt över handfatet så även det var onekligen intressant. Fast även om jag inte riktigt blev klar över hur klänningen såg ut på så passade den och priset på trettio kronor gjorde att det inte var så mycket att orda om. Däremot har det inte blivit av att jag har använt den förrän idag. En klänning helt i ull kräver nämligen att det är tämligen kallt för att den skall kunna användas. Nu är det dock ordentligt kallt här hemma i Hult och jag inviger äntligen min fina klänning.

Färgen var det jag föll för främst, men gillar också att den har många fina detaljer.

Enkel men ändå elegant klänning. Definitivt rätt plagg en kall dag som denna. Fast jag måste medge att det var lite väl kallt ute när jag inte hade någon kappa på mig. Fast vad gör en inte för att få visa upp en tjusig klänning!

Testade även en ny håruppsättning idag. En loop i luggen som avslutas med en pincurl och till detta uppsatt i nacken. Mycket enkel att göra och tog inte heller många minuter. Det fina halsbandet är en julklapp som jag är riktigt glad över. Nytt för mig men äkta gammalt, så som jag gillar det allra mest helt enkelt. 

Nyårsstassen

Om en inte brukar klä sig tjusigt annars då är det ett absolut måste på nyårsafton. Om inte då så när tänker jag! För egen del är vardagen ett tillräckligt tillfälle för att klä upp sig. Trots detta ser jag nyårsafton som ett tillfälle att slå på stort. Den här gången hade jag dessutom en alldeles perfekt klänning som jag köpte i en vintagebutik i Dublin för några veckor sedan.

Nyårsstassen i sin helhet. Sammetsjacka från 50-talet, klänning från samma årtionde samt skor och väska från 60-talet. Halsbandet är nutida men så att säga i rätt stil. Helt omöjligt att inte känna sig riktigt tjusig i dessa kläder och accessoarer. 

Klänningen är verkligen i perfekt skick vilket är smått fantastiskt med tanke på dess ålder. Älskar dessutom färgen. Fint att även klänningens skärp fanns kvar. De där små detaljerna är onekligen viktiga för helheten.

Tålamod är en dygd jag inte riktigt besitter så istället för att rulla håret till tjusiga vintagelockar dagen innan så skaffade jag mig en ny locktång. Konstaterar att resultatet med rullar blir bättre men att med lite träning kan det nog blir bra även med hjälp av locktången. Övning ger färdighet och jag måste åter jobba med det där tålamodet!

Tjusig klädsel kräver ju en trevlig tillställning att gå på. Det nya året skålades in med bland annat dessa tjusiga pinglor som jag är hemskt förtjust i. Det var en synnerligen trevlig kväll med trevligt sällskap, riktigt god mat och intressanta samtal. Bättre än så kan en kväll inte bli i min mening!

Vintage och byxor

Något som har visat sig vara något av en utmaning är att hitta vintagebyxor. Vintagekläder är ju alltid lite speciellt eftersom en alltid är hänvisad till just den storlek som ett plagg råkar ha. Det går ju inte direkt att säga att jag skulle vilja ha det här plagget fast en annan storlek. Att säga och tänka det går förvisso men det är ju inte möjligt att genomföra. När det gäller klänningar och kjolar går det ganska bra att gå upp eller ner i storlek. Ibland kan en behöva lägga ut eller ta in en söm för att det skall fungera. Med byxor är det inte lika enkelt har det visat sig. Trots flitigt letande i flera år har jag ännu inte hittat det jag har sökt. Jag har önskat mig tjusiga byxor från 40-talet med hög midja och knappar i sidorna. Tycker att det ser så tjusigt ut när en tittar på gamla filmer och ser tuffa, starka karriärkvinnor i sina snygga byxor. Alltså har jag letat, letat och letat men inte nått något resultat.

Så igår hittade jag de perfekta byxorna lite av en slump på en modekedja i min närhet. Byxorna är således inte äkta vintage men de har precis den modellen jag hade tänkt mig. Ibland är det kanske så att en inte kan få precis det en har tänkt sig utan får vara nöjd när det nästan blir rätt. Ett stort plus är att även om dessa byxor inte är vintage så är de etiskt tillverkade vilket onekligen är viktigt. Det är inte vettigt att tillverka kläder på det sätt som görs idag. Textilindustrin kräver enorma resurser, särskilt när det gäller vatten. En anledning till att jag gillar vintage är att de kläderna ingår i ett kretslopp. De finns redan och behöver bara tas om hand för att fortsätta att användas. Jag försöker alltid att i första hand titta på loppis när familjen behöver nya kläder.

Är riktigt nöjd med mina nya byxor även om modellen känns tämligen ovan. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid detta. Känns riktigt roligt att numera kunna vara klädd i vintagestil och ha byxor vilket jag har saknat.

Den här dagen förra året

För ett år sedan idag var det en riktigt härlig sommardag med strålande sol och tjugo grader varmt. Således helt perfekt väder för att ha en bröllopsfest. När vi gifte oss Raimo och jag 2004 hade vi aldrig någon bröllopsfest. Vi hade istället kalas för att jag fyllde 25 år och gifte oss någon timme in i kalaset. Bröllopsfesten sparade vi istället till senare och förra året var det dags. Min önskan var en vintagefest med familj och vänner. Helst skulle vi vara på en vacker plats på landet och solen skulle skina och vädret vara varmt fast det var september. Eftersom det råkade vara valrörelse förra året när vi firade vår tioåriga bröllopsdag så fick vi onekligen mycket att göra. Först med att arbeta i valrörelsen och sedan hade vi en vecka på oss att förbereda för festen. Veckan efter det for Raimo och jag till Krakow och efter det fortsatte livet att vara fullt upp och någonstans längs vägen glömde jag helt enkelt bort att redigera bilderna från festen och lägga upp dem på bloggen. Tänk så snabbt ett år går egentligen. När jag tittar på bilderna nu känns det som om vår bröllopsfest var alldeles nyss och ändå har ett helt år hunnit att passera.

Här är vi på vår bröllopsfest förra året då vi firade tio år som gifta. Min klänning är äkta vintage och kommer från 1932 medan makens kläder kommer från 2014. Trots att vi letade länge och väl konstaterade vi att det var betydligt svårare att hitta bra herrvintage än till dam. Att ha en riktigt stor fest som en bröllopsfest kräver mycket planering och arbete men när allt funkar då är det verkligen värt mödan. Allt blev inte precis som vi hade tänkt oss men det blev en riktigt fin dag, sommarens allra sista dag visade det sig. Dagen efter när vi städade upp efter festen vräkte regnet ner och höstvindarna blåste ordentligt. Då var det tydligt att sommaren var över för den gången.

En sommarfavorit

För drygt två år sedan hittade jag en alldeles ljuvlig vintageklänning på loppis för tjugofem kronor. Den passade inte men jag kunde inte låta den hänga kvar på sin galge, den var ju så himla fin. Så några månader senare prövade jag den igen och till min förvåning passade den då. Sedan dess har klänningen varit en av mina favoriter i garderoben. Tidigt på våren passar den fint tillsammans med en kofta. Precis när våren börjar har jag sådan längtan efter sommarkläder och då är det perfekt att ha en somrig klänning som går att använda även om vädret är svalt. Klänningen är i bomull vilket gör att den är sval att bära även de riktigt varma sommardagarna. En alldeles perfekt klänning således.

Önskar så att jag kunde sy. I så fall hade jag gjort ett mönster efter denna klänning och sytt mig många fler. Den är på alla sätt den perfekta klänningen. Kanske skulle jag förutom att lära mig sticka i höst även lära mig att sy?!

Håret är uppsatt med hårkammar. Onekligen världens enklaste sätt att få till en retroinspirera frisyr. Hade letat länge efter sådana utan resultat. Fick då tipsen att kolla i mataffären, att gå i de affärerna som de äkta tanterna handlar i. Testade genast tipset och kunde till min förvåning välja mellan flera olika typer av hårkammar. Har haft dem i några månader nu och begriper inte hur jag klarade mig innan jag hade dem.

Halsbandet är även det ett loppisfynd. Älskar de där plastiga pärlhalsbanden och kan inte låta bli att köpa dem när jag hittar dem på loppisar. Särskilt inte när de kostar tio kronor som detta gjorde. Har dem i rött, blått, grönt i två olika nyanser och vitt.

Väskan är också ett loppisfynd. Perfekt med en liten väska när en ska på utflykt. Har ofta två väskor med mig. En stor där jag lägger saker som kofta, vattenflaska, bandkläder och annat som kan behövas en sommardag. Där ryms även en liten handväska som är lätt att plocka med sig vid stopp längs vägen. Exempelvis vid någon trevlig sommarloppis. Skorna är däremot inte något loppisfynd men de kan nog snart räknas som retro tänker jag. Har haft dem sedan sommaren när jag fyllde sexton år vilket är precis tjugo år sedan nu.

Loppisfynd

Lagom till Första maj hittade jag en tjusig röd 60-tals klänning. Det var som om den var sydd till mig och jag kände mig mycket tjusig dagen till ära. Jag har ju en svaghet för det där med klänningar som är äldre än vad jag själv är. Från en kollega fick jag för en tid sedan höra att jag ser ut som damerna när han var barn. Alltså lyckas jag således hitta den rätta stilen eftersom han är född på 50-talet.

Att sy är inte en färdighet jag besitter. Skulle gärna önska att jag kunde det och funderar på att lära mig. Jag har ju sytt ett och ett annat genom åren och modellen ser inte helt svår ut när jag har synat sömmarna. Att lära mig att sy skulle verkligen vara roligt. Det skulle dessutom ge mig möjligheten att sy om loppisfynd. Idag sträcker sig mina kunskaper i stort sett till att laga och byta knappar.

Ullkoftan har jag fått från min farmor och den är en kär favorit. Farmor köpte den i början på 60-talet men den ser fortfarande ny och fin ut. Vissa saker var således bättre förr. Kappan är en ny favorit med ett snitt från samma tidsperiod, däremot är den nytillverkad. Även den är ett loppisfynd med betoning på fynd. Den gamla prislappen satt kvar och jag kunde konstatera att det har sina fördelar att handla på loppis.

Kappan är lite klockad och har fin puff på ärmen vilket gör att den passar särskilt bra till klänningar och kjolar från 50-talet. Kappan är så pass tunn att den fungerar väl även på sommaren. Samtidigt är den så pass rymlig att den rymmer en kofta under vid lite kyligare dagar.

Den andra klänningen jag köpte samtidigt som den röda har en lite annorlunda krage. I övrigt är klänningarna lika i modellen. Lila är en färg jag trivs bra i men jag kände mig trots det lite tveksam till mönstret först. Fast en klänning som var sydd till mig kunde ju inte få hänga kvar i affären! Efter att ha provat hemma i lugn och ro kunde jag till sist konstatera att jag var glad att jag köpt även den.

Att somligt skall ta sådan tid!

Jag har en svart sammetskavaj som är från 50-talet eller 60-talet som jag har haft sedan jag var barn. Den hörde till favoriterna bland mina utklädningskläder och jag har lekt många lekar utklädd i den. I mitten på 90-talet började jag använda den igen som ett alternativ till kavaj gärna till jeans och skor med höga och klumpiga klackar. Under en tid glömdes jackan bort innan den hamnade i barnens utklädningskläder. Sedan ett par år tillbaka hänger den i min klädkammare men har inte blivit använd då den saknat två knappar. Hur svårt kan det egentligen vara att byta knappar i en jacka?

Själva jobbet att byta knapparna tog ungefär tjugo minuter, något jag passade på att göra under tågresan till Stockholm i torsdags. Att köpa knapparna tog däremot flera år att få gjort. I tisdags i förra veckan hann jag med en kort loppistur och passade då på att äntligen köpa knappar. Tidigare pryddes jackan av fina klädda knappar i samma tyg som jackan. Nu sitter där istället glasknappar som skiftar svagt i lila och kommer från en trasig aftonklänning från samma tidsperiod.

Är otroligt nöjd över resultatet och tycker att jackan faktiskt blev finare med de nya knapparna!

Försökte hitta en bild där hela jackan syns och det var inte så lätt. Här har ni mig och min tjusiga väninna Lizette som delar min passion för vintagekläder. Dock är hon lite bättre än jag på det här att titta in i kameran.

Första maj

Att fira första maj är något som jag verkligen tycker om. Det är något både speciellt och högtidligt med den dagen.. Känns fint att vara delaktig i något som sker över hela världen på samma dag och dessutom har pågått i 125 år. Just eftersom firandet är en tradition som har pågått under lång tid är det ganska självklart att den under tiden har förändrats. Förr slöt människor upp i mängder för att demonstrera från en punkt till en annan. Längst fram i ledet gick ofta en blåsorkester som följdes av ett långt led med fanbärare, plakatbärare och övriga demonstranter. När jag började engagera mig i SSU för tjugo år sedan då var jag med och demonstrerade och tyckte att det var pinsamt och kul på samma gång. Som jag ser det hade den typen av firande av första maj sin tid i ett annat samhälle. Däremot tror jag att första maj som dag är lika aktuell som för 125 år sedan.

Vi är några stycken som är med och planerar första maj i Munkedal varje och och det är alltid lika nervöst. Kommer folk att komma? Vågar vi vara ute och vågar vi lita på vädret? Kommer de som kommer att gilla programmet som vi har gjort för dem? I år kunde vi konstatera att vädret inte var att lita på men att folk dök upp i alla fall. De gillade programmet och var nöjda med helheten. Jag hade förmånen att vara konferencier för dagen och fick genom det möjligheten att fråga ut våra ledande politiker samt hålla ett tal om engagemang. Det där med engagemang är något som engagerar mig och således något jag kan tala om länge. Det är något riktigt fint tycker jag att det finns människor som lägger sin tid på att tillsammans göra världen lite bättre. Vi hade dessutom besök från min hemstad Kungälv eftersom Kenneth G Forslund var inbjuden som talare. 

Det var en lång och riktigt lyckad dag. Dessutom hittade jag tidigare i veckan den perfekta klänningen för dagen. Vad kan vara mer rätt än en röd vintageklänning? Ett riktigt fint fynd som något lagt tid på att sy. En hade kunnat tro att den var sydd för mig så det vara bara att slå till på denna och ytterligare en klänning i samma stil.

Vintage och det moderna livet

Tjusiga vintagelockar är något som jag verkligen tycker om. Jag har blivit en hejare på att rulla håret och få till precis de rätta lockarna. Det tar dock tid och är således inte något som en gör varje morgon. Fördelen är att görs det rätt då håller lockarna i många dagar. Oftast räcker det med att rulla dem en gång i veckan. När lockarna väl är på plats är det både snabbt och enkelt gjort att få till en tjusig vintagefrisyr på morgonen. När en väl har lärt sig är det faktiskt inte särskilt svårt att få till även ganska avancerade frisyrer. Hemligheten ligger i lockarna. Med lockar blir det enkelt helt enkelt!

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att lära mig nya frisyrer och känner mig nästan som en dåtida filmstjärna när vintagefrisyren kompletteras med skor och klänning som även de är vintage. Fast så som mitt liv ser ut uppstår en konflikt mellan mitt vintageliv och min moderna livsstil. Jag tränar ju flera gånger i veckan vilket gör att mina vintagelockar går om intet. Förvisso har jag en locktång som även den skapar vackra lockar men den sliter också på håret och allt för flitig användning är därför inte att rekommendera. Alltså får jag vara kreativ och skapa vintagefrisyrer utan lockar vilket onekligen är en utmaning. Jag har några säkra kort som fungerar bra till vardags och de som kräver lockar får jag spara till ibland. Har börjat fundera lite på om det kanske kan vara ett alternativ att permanenta håret. Fast när jag tittar på hur jag såg ut med permanentat hår i början av 90-talet så känns det inte riktigt som ett alternativ. Å andra sidan kan det ju ha hänt saker även på den fronten på tjugo år.

Det gamla och det nya krockar och då får en hitta nya vägar. Min avsikt har aldrig varit att leva ett autentiskt vintageliv och då blir det desto enklare att välja sina egna vägar. Jag har en förkärlek för kläder, skor, väskor och frisyrer från 40-60-talen. Helst skall det vara äkta gammalt eftersom föremålen då bär på en historia samt att det är ekologiskt klokt att tillvarata sådant som redan finns istället för att tillverka nytt. Finns inte äkta gammalt att tillgå går det dock lika bra med sådant som är nytt men som har den rätta stilen. Just den där känslan av att känna sig som en filmstjärna är inte dum. Vi borde ju alla vara filmstjärnor i våra egna liv!

Vet att jag har visat bilden på min farmor förut men den känns så rätt i sammanhanget. Hon är min förebild och inspiration på så många sätt. Det är ganska exakt tolv år sedan hon gick bort och hon är fortsatt lika saknad.

Ska du på maskerad?

Vintage när det gäller väskor, skor, smink, hår och kläder är verkligen något jag tycker om. Gärna möbler och inredning också och med tanke på att mitt hus är byggt 1916 så gäller det väl även hus. Däremot kan jag ibland känna en osäkerhet hur mycket jag än älskar att klä mig i en tjusig femtiotalsklänning med matchande skor och vintagefrisyr. I somras fick jag en fråga som kanske var tänkt som en komplimang men jag är inte helt säker. -Ska du på maskerad eller varför är du annars så femtiotalsfin? Även inför vår bröllopsfest där vintage angetts som tema kom frågan om det var maskerad. Egentligen skall det ju vara en självklarhet att klä sig i det en tycker om men de där tvivlen är som svåra att helt skaka bort ibland. Tänk om folk tror att jag klär ut mig? Snarare så att jag klär upp mig i stort sett varje dag. Jag älskar vackra kläder och speciellt vackra skor och i min mening är livet alldeles för kort för att klä sig i tråkiga kläder. Blir lite irriterad på mig själv för att jag känner mig osäker eftersom jag egentligen tycker om att sticka ut lite. Den där kommentaren har dock hängt med mig och jag undrar varför. Kanske var det just anspelningen på maskerad som skapade osäkerheten. På en maskerad är en förklädd till något annat och spelar en roll men när jag klär på mig mina vintageoutfits då är jag ju inte utklädd då är ju jag jag.

 Om jag istället skulle spara alla vackra kläder och bara använda dem när det är kalas då skulle det inte bli ofta de användes. Hur många dagar på ett år är kalasdagar och hur många dagar är vardagar? Sen är det så att vissa dagar känns jeans och en tröja alldeles rätt också. Särskilt till fest tycker jag det är fint med jeans och klackar. Tufft och fint på samma gång och en stor favorit även om det inte är det minsta vintage!

Den sista sommardagen?

Igår var det strålande sol och en perfekt sensommardag när vi firade vårt tennbröllop med bröllopsfest. Idag var det höst med regn och kyla när vi städade upp efter festen. Vi kunde verkligen inte haft mer tur med vädret än vad vi hade. Kaserna är alltid en fantastiskt vacker plats men i solsken är den trots detta något alldeles särskilt. Vi är fortfarande lite överväldigade över hela dagen igår. Allt var verkligen så bra som vi kunde önska oss. Vädret var vackert, gästerna tjusiga, maten god och vi otroligt glada över att alla ville fira vår dag tillsammans med oss. Festen var dessutom helt klart väl värd att vänta tio år på.

Min klänning var verkligen äkta vintage då den är från 1932 medan makens kläder var alldeles nya men i rätt stil. Regina och hennes familj var verkligen tjusiga och hon gjorde ett fantastiskt jobb som toastmaster. Det blev sen kväll innan vi var hemma i Hult igen och då var vi trötta men glada. Vaknade i morse med feber, ont i halsen och ordentligt förkyld. Det var som att kroppen sa att nu är valrörelsen och festen över så nu ska du vila! Tur att vi fick bra med hjälp att städa upp idag eftersom jag går lite på halvfart. Bäst att lyssna på kroppen och göra absolut ingenting i några dagar nu!

Nyfriserad

Om någon undrar så kan jag meddela att jag har världens bästa frisör! Dels är hon riktigt duktig på sitt jobb men så är hon också en så otroligt inspirerande och kreativ människa. Idag var både Raimo och jag och klippte oss hos Sara på Rockstart i Dingle och passade även på att titta in i hennes otroligt fina butik Nostalgitrippen. Vi blev ordentligt friserade båda två och fick dessutom bröllopspresent av Sara. Dessutom fick jag en ordentligt tjusigt stylad frisyr och kunde inte annat än känna mig nöjd. Nu har jag en bra frisyr som passar fint nu när jag faktiskt börjar få lite längd på håret. Kanske blir det så här jag har håret på vår bröllopsfest nästa vecka!

En fastsatt lock fram har jag ofta men här kombinerades den med en pincurl vilket skapade ett annat intryck än bara en lock.

Även på andra sidan fick jag en pincurl och resten av håret lockades fint. Onekligen en tjusig frisyr för fest eller valarbete vilket jag ägnade eftermiddagen till.

En tjusig frisyr måste givetvis kombineras med rätt accessoarer och klädsel. Dagens outfit blev därför svart pennkjol med vit blus med svarta prickar och till det min älskade gröna kofta. Till detta även svarta skor och svart väska.