På tur i blåbärsskogen

En söndag helt utan planer hör inte till vanligheterna hemma i Hult. Då passar det alldeles utmärkt att ge sig ut i skogen och plocka blåbär. Sophie och jag har tänkt i flera veckor att vi ska ge oss ut och plocka men det har hela tiden kommit saker emellan. Den här dagen visade sig dock vara en perfekt bärplockardag.

Katten Elvis följde med en bit på vägen men valde sedan att stanna kvar. Ofta följer han med ut i skogen men idag valde han att sitta och vänta tills vi kom tillbaka igen. Ebba och Ida njöt av att få springa fritt medan vi plockade bär. Ida älskar att äta blåbär direkt från riset och idag fick hon Ebba att testa samma sak. Knäppa, knäppa hundar jag har!

Det tar inte ens tio minuter att gå från huset i Hult till fantastiska blåbärsmarker. Det är verkligen att bo förmånligt och på rätt plats i världen. Förutom fin mark för bärplockning finns det också perfekta platser för fika. Friluftsliv och fika är en synnerligen bra kombination.

Skogen här i Hult är verkligen vacker och här tillbringar jag gärna mycket tid.

Några timmar i skogen är verkligen en lisa för själen. Är det dessutom i sällskap av en god vän är det än bättre. Det är många samtalsämnen som hinner avhandlas under tiden som blåbären plockas. Kidsen tröttnade däremot så snart fikastunden var avklarad och då passar det perfekt att vägen hem är kort.

Lat hallonälskare

Något som jag mycket sällan plockar är hallon. Inte för att jag inte tycker om hallon eller för att jag inte tycker om att plocka bär. Faktiskt är det så att jag fullkomligt älskar hallon och dessutom tycker mycket om att ge mig ut i skog och mark för att plocka både bär och svamp. Att det sällan blir just hallon beror istället på att jag är lat. Jag har ju en hel skog precis runt husknuten där jag kan plocka blåbär och kantareller vilket jag också gör tämligen mycket varje säsong. Däremot har jag under alla åren i Hult inte hittat något lämpligt hallonsnår. Någon enstaka buske här och där, men aldrig tillräckligt för att kunna plocka ordentligt. Eftersom jag är lat och inte vill att det skall bli till ett stort projekt att plocka bär har jag helt enkelt fått klara mig utan hallon. Så under en promenad med hundarna för någon dag sedan märker jag att det helt plötsligt finns ett överflöd av hallonsnår alldeles i närheten av huset. Dessutom snår som är alldeles fyllda med röda hallon, vilken lycka! Tänk nu kan till och med en lat hallonälskare få plockat tillräckligt för att fylla frysen och dessutom koka sylt. Hurra!

Det låter och doftar vår

Den största fördelen med att arbeta hemifrån är att i samma stund som jag vill ta rast eller vara ledig då är jag hemma. När vovvarna tycker att jag är hemskt tråkig som sitter vid min dator hela dagen då kan jag välja att pausa och istället gå på långpromenad med dem. Det är en mulen och lite kylig dag här hemma i Hult, men det gör inte något eftersom våren nu är här på riktigt. Den där punkten har passerats då det fortfarande är osäkert om det är vår eller ej. Den vetskapen gör mig lätt om hjärtat och förväntansfull.

Det är inte bara jag som blir gladare till sinnes av att det nu är vår. Ebba och Ida nosar och kollar och nosar lite till. Svansarna viftar ständigt och det är verkligen roligt att vara på promenad med så glada kamrater. Även om jag som människa inte är utrustad med lika känslig nos som hundarna så känner också jag av vårens dofter. Känner hur det luktar av jorden från gärdet intill och att luften i sig tycks ha en doft. Fåglarna kvittrar och det blåser lätt i träden. Har aldrig funderat så mycket över att detta är en av skillnaderna mellan vinter och vår. Våren är inte bara en tid då grönskan kommer åter, det är också en tid för doft och ljud. Vintern har sin tjusning med vita vidder, isande kall luft och den totala tystnaden som infinner sig. I alla fall när en bor på landet. Fast jag är nog sådan att jag tycker om årstiderna med både doft och ljud. Älskar att vända på jorden i trädgården och känna lukten av jord. Eller som på sommaren när en rensar ogräs i rabatterna och känner hur gräs och blommor luktar. Som allra bäst trivs jag om kvällen vid mitt växthus. När odlingarna är vattnade brukar jag dröja mig kvar och lyssna till fåglarna och bara vara en stund.

En stunds promenad tillsammans med Ebba och Ida ger kraft och energi. Det där jag skrev på som kändes så svårt innan pausen känns plötsligt inte svårt att greppa. Återvänder således till datorn ännu en stund innan det är dags att ta lite påskledigt.

Att bli en svampletare

Här hemma i Hult har vi skog vart vi än vänder oss. Onekligen en förmån så här i tider då skogen är fylld med både svamp och bär. Att plocka bär är något jag trivs med och kan göra i timmar utan att tröttna. Enkla att hitta och inte särskilt svåra att plocka. Det där med svamp är betydligt svårare och inte en konst jag behärskar. Vågar mig bara på att plocka kantareller men tycker helt ärligt att även de kan vara svåra att hitta. Fast jag älskar ju kantareller och skulle hemskt gärna vara en sådan person som plockar i mängder och kan frysa in. Har jag tur räcker det jag plockar till en macka eller två. Tur då att en har vänner som kan sådant som jag inte kan. Idag fick jag därför sällskap ut i skogen av en kamrat som är en riktig svampexpert.

Alltså gav vi oss av ut i skogen för att plocka svamp. Tre hundar, två barn och två vuxna gjorde att det blev ordentligt livat ute i skogen. Kunde ganska snabbt konstatera att min kamrat är betydligt tuffare svampletare än vad jag är. Jag behöver våga mig ut mer på okända stigar och dessutom vara lite mer uthållig. Dagens tur gjorde att jag förutom svamp dessutom hittade några nya bärställen som jag inte hade koll på. Vi har gott om blåbär i skogen och nu är dessutom lingonen nästan helt mogna. Plockade lite bär även idag även om målet för dagens tur var att hitta svamp.

 

Lustigt nog hittade vi en stig som jag hade glömt bort att jag kände till. Där låg flera stora träd på marken och några av dem knäckta långt upp. Onekligen en påminnelse om de kraftiga stormvindar som passerade förbi Hult i vintras. Älskar verkligen att trampa runt i skogen här hemma i Hult. Det är då jag fyller på med energi och känner att stressen fullkomligt försvinner. Att leta svamp är en bra ursäkt att komma ut mer i skogen så jag måste nog träna på att bli en riktig svampletare.

Hult i solens sken

Det hände något mycket märkligt strax efter lunch här hemma i Hult idag. Plötsligt sken solen! Tänk så mycket lättare en känner sig i sinnet av att titta ut och se sol istället för grått, grått och åter grått. Vi valde att utnyttja solskenet och gav oss ut på promenad i skogen. Allt annat kändes mindre viktigt i jämförelse med att tillbringa en stund i solen.

Mitt älskade Hult är alltid vackert men än vackrare blir det när solen skiner!

Vi har en runda som vi oftast går eftersom den är alldeles lagom lång. En fin liten slinga i skogen med bra stigar och möjlighet att låta Ida springa fritt. Trots att vi går där ofta är det en väg jag aldrig tröttnar på.

Ida trivs som allra bäst när hon får springa fritt på promenaden. 

Att promenera i vår skog ger mig kraft och energi. Har i stort sett alltid med mig kameran ut på promenaden. Ofta ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare trots att jag trampat samma stigar i tio år. När jag är ute och reser är det just de där stigarna jag längtar efter.

Vårt hem i solens sken och inbäddat i skogen. Det enda jag ibland kan önska mig är att vi hade lite mer fria vidder runt huset. Skulle gärna haft lite mer utsikt. Om jag någon gång skulle köpa mig ett annat hus står fria vidder högt på önskelistan. Det och att huset skulle vara i perfekt skick och inte behöva något arbete alls! Fast efter att ha ägnat tio år åt att renovera huset och att arbeta och röja i trädgården så har vi inte bara investerat tid och pengar i vårt hem utan även själ och hjärta. Det i sin tur gör att jag har svårt att tro att vi någonsin skulle välja ett annat hem.

Mild septemberkväll

Augustikvällar brukar vara alldeles ljuvliga med ljum kvällsluft och ett mörker som så sakta börjar komma tillbaka. Fast i år bjöds istället på regn, kyla och en försmak av det som komma skall. Nu är vi då inne i september och kvällarna är visserligen inte ljumma men trots allt helt behagliga. Det skymmer tidigare än vad jag har vant mig vid och växthuset måste vattnas lite tidigare än förut i sommar. I alla fall om jag vill se vad det är jag vattnar. Håller tummarna för att september skall få vara mild eller rentav ganska varm så allt som växer i mitt växthus får en chans att växa lite till. Jag har ju fullt med nästan mogna tomater och nu äntligen kan vi skörda squash. Paprikan har börjat skifta från grönt till orange så snart kan även den skördas. Känner att jag verkligen passar på att njuta av trädgården och även av möjligheten till promenader i skog och mark. Om vintern finns förvisso skogen kvar men trädgården kommer då att ligga i dvala i väntan på nästa säsong. Jag har förvisso en dröm om att kunna utnyttja trädgården under mer tid av året och vårt uterum är ett viktigt första steg i denna riktning.

Hult om kvällen precis i början av september

Kaserna

Har ägnat dagen åt att sitta på ett mycket långt möte med väldigt mycket information. Mycket klokt och matnyttigt men det snurrar lite lätt i huvudet efter en sådan dag. Tur att jag ständigt antecknar mycket så jag kan gå igenom och smälta all info. Allt en får höra under en lång dag ryms ju dessvärre inte i huvudet. Kände hur jag längtade ut i skog och mark när jag körde hemåt. Hade klockan inte varit middagstid hade jag allra helst tagit med mig hela familjen på utflykt. När våren har kommit åter påminns jag ständigt av allt det fina som gör att jag gillar att bo på landet.

I flera år har vi tänkt att vi skall bege oss ut och paddla från Kaserna i Munkedal. Det ligger inte särskilt långt bort, är otroligt vackert och egentligen borde vi skämmas över att paddlandet inte har blivit av!

Fast nu är vi ett steg närmare att det faktiskt skall bli av i år. Vi har varit där tillsammans med barnen och tittat och lovat att vi skall åka dit och paddla när det har blivit lite varmare. Sådant en har lovat barn kan aldrig glömmas bort eftersom de kommer att påminna dig ofta!

Kanoterna ligger på rad och väntar på att få användas.

 Kanotleden som utgår från Kaserna är tydligen fyra mil lång och är en gammal transportled för timmer. Kanske paddlar vi inte riktigt så långt, men jag längtar verkligen efter att få komma iväg. När jag var yngre var jag engagerad inom scoutrörelsen och var ofta ute och paddlade kanot. Något av det bästa jag visste var att ta ut kanoten sedan det blivit mörkt och bara glida fram på vattnet under tystnad. Det var nästan lite magiskt. Det kunde vara tjugo kanoter på vattnet men det enda som hördes var vattnet.

I nästan tio år har vi pratat om att vi skall ut och paddla kanot och i år skall det bli av. Nu har vi ingen möjlighet att backa eftersom vi sagt det till barnen och jag dessutom har skrivit det här!

En primitiv tillvaro

Alldeles nära Munkedal har Magdalenas föräldrar byggt ett litet torp. Torp kanske inte är det rätta orden utan fritidshus eller sommarstuga kanske är mer passande. Det är en sommarstuga av den gamla sorten trots att den stor klar först förra sommaren. Med den gamla sorten menar jag att där finns varken el eller vatten och en bit från huset finns ett utedass. Förr var ju ofta sommarstugorna precis så enkla, men det är få av den varan idag. Att välja att bygga så är nog än ovanligare skulle jag gissa.

Med tanke på att man faktiskt skymtar havet från stugans trapp hade vi givetvis önskat oss strålande sol och möjligheten till att sitta i solen och göra just ingenting. Istället hängde regnet konstant i luften och vi fick sysselsätta oss på annat vis. Barnen spelade spel och byggde koja när det var uppehåll.

Vi vuxna tog flera varv i den härliga trädgården, vilket visade sig vara fruktsamt. Lite rostiga grejer och några plantor har fått följa med till Hult. Raimo tittade skeptiskt på mig när jag kom bärande på en rostig gammal hink, men numera så vet han att jag har en tanke med att samla skrot. Någonstans i trädgården kommer dagens rostiga fynd att få stå.

Det är något alldeles särskilt med lövskogar tycker jag. En bokskog som denna är verkligen enastående vacker!

Magda med spaden i högsta hugg på väg att gräva upp lite plantor. Det märks verkligen att här är hon i sitt rätta element.

Trots att stugan med dagens mått är primitiv så går det inte någon nöd på oss. Trevligt sällskap och en härlig plats, vad mer kan man önska? Det skulle vara den där flädern som vi fick med oss hem för att koka saft av!

Ut i vildmarken

Att plocka bär och svamp är så mycket mer än själva plockningen. Det är naturupplevelsen, sällskapet och givetvis också allt det trevliga man får med sig hem. När man väl är ute i skogen finns det inte något som stressar på. Det är en plats där man bara kan vara. Det är faktiskt en av de stora anledningarna till att jag trivs så gott i Hult. Jag har skogen och fina promenadstråk precis utanför dörren. Ida älskar när hon märker att vi svänger av vägen och kliver in i skogen istället för att bara gå längs grusvägen. Hon vet att så snart vi kommit bort från vägen tar jag bort kopplet och hon kan få springa fritt. Fast hon är aldrig långt borta, helst skall hon sitta precis bredvid och försöka provsmaka bären jag försöker plocka. Nåväl gårdagens skörd resulterade i några burkar lingonsylt och massor av kantareller till middagen. Inte dumt alls!

Kort paus i plockandet

Lingon finns det onekligen gott om i år

Vad har du gjort?

Dagens första fråga kommer från ena barnet när jag befinner mig mellan dröm och vaket tillstånd. -Vad har du gjort med dina händer? Frågan är helt klart berättigad eftersom mina händer är fyllda med blå fläckar. - Vet inte svarar jag som inte är riktigt vaken ännu. Ett nyfiket barn nöjer sig dock inte med det svaret och strax är jag vaken och kan svara att jag har plockat blåbär. Att ge sig ut i blåbärsskogen är något riktigt trevligt tycker jag men samtidigt kan det vara tråkigt att gå ut ensam. Min egen familj är inte särskilt road av bärplockning även om barnen nog kan låta sig övertalas om jag tar med lite saft och bulle så det blir en utflykt av det hela. Fast igår när jag skulle ut hade barnen ännu inte kommit hem från min mamma och då är det tur att Magda delar mitt intresse för att plocka bär. Det skall dock tilläggas att hon är en betydligt med disciplinerad plockare än vad jag är. Nåväl mängden bär är egentligen inte det viktigaste utan själva upplevelsen i sig. Vi hade en mycket trevlig skogstur som sedan avslutades med korvgrillning här i Hult. Mycket trevligt och praktiskt när blåbärsskogen ligger precis utanför tomten och det går snabbt att komma ut.

På tur ut i blåbärsskogen med Magdas familj samt både Elvis och Ida

Här är skogen gammal och avverkad med omsorg, ett träd i taget och inte några stora hyggen

Dagens blåbärsskörd

Elvis inspekterar och verkar nöjd med resultatet

  

Ida älskar att vara med i skogen. Har testat att äta blåbär men det var som tur var inget hon tyckte om

Frukost från skogen

Det känns som lördag idag även om det egentligen är tisdag. Vi är nämligen lediga hela familjen och har kunnat ta en lång sovmorgon och en lång frukost med tidningsläsning. Älskar frukostar när man inte ska iväg någonstans utan kan sitta kvar och dricka kaffe och läsa tidningen. Läsa tidningen är förövrigt ett nygammalt inslag i våra morgonrutiner. Vi har inte haft tidning på några år och nu när vi har det igen inser jag att det faktiskt är något jag har saknat.

Dagens frukost består av smoothie på rabarberyoghurt, blåbär plockade i Hult och en skvätt hemmagjord svartvinbärssaft gjord på egna bär och lite is. Kantarellerna har barnen plockat i skogen här hemma och finns i mängder. Tänker att det får kanske bli en liten svampplockartur nu när vi trots allt är lediga. Måste förresten påpeka att brödet är hemmabakat och innehåller nässlor från slänten i trädgården. Kul att även ogräset kommer till nytta.

Härlig närproducerad frukost!

Skogspromenad i Hult

Idag har barnen och jag haft några härliga timmar i skogen med att plocka både svamp och bär. Att komma ut i skog och mark är ett bra sätt att sortera tankar och ladda batterierna. Att ha storskogen precis utanför dörren känns som en förmån i livet. Visserligen har vintrarna varit ganska tuffa här i Hult de senaste åren, men även då finns det kraft att hämta. Älskar den totala tystnaden som finns bara några steg från huset. Fast idag var det allt annat än tyst i skogen med mina sjungande barn och voffande Ida.

Lingonen är nästan redo att plockas. Finns dessutom riktigt gott om dem.

Ida älskar att följa med på långpromenad

Dagens kantarellskörd

Hajk

Idag ska vi ut på hajk med barnen och tänk så mycket saker som måste fram för en enda natt i skogen. Tält, sovsäckar, mat, kläder, ficklampa, stormkök m.m. Det blir fort många grejer som skall packas ner. Vi har tänkt ge oss iväg på cykel och Ida ska få åka med i cykelkorgen. Vi har prokört lite här hemma och hon verkar gilla det. Enligt barnen måste vi även packa med oss vår TV för annars kan vi ju inte ha lördagsmys. Skall onekligen bli spännande att se hur de gillar att sova i skogen för första gången