Hult i solens sken

Det hände något mycket märkligt strax efter lunch här hemma i Hult idag. Plötsligt sken solen! Tänk så mycket lättare en känner sig i sinnet av att titta ut och se sol istället för grått, grått och åter grått. Vi valde att utnyttja solskenet och gav oss ut på promenad i skogen. Allt annat kändes mindre viktigt i jämförelse med att tillbringa en stund i solen.

Mitt älskade Hult är alltid vackert men än vackrare blir det när solen skiner!

Vi har en runda som vi oftast går eftersom den är alldeles lagom lång. En fin liten slinga i skogen med bra stigar och möjlighet att låta Ida springa fritt. Trots att vi går där ofta är det en väg jag aldrig tröttnar på.

Ida trivs som allra bäst när hon får springa fritt på promenaden. 

Att promenera i vår skog ger mig kraft och energi. Har i stort sett alltid med mig kameran ut på promenaden. Ofta ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare trots att jag trampat samma stigar i tio år. När jag är ute och reser är det just de där stigarna jag längtar efter.

Vårt hem i solens sken och inbäddat i skogen. Det enda jag ibland kan önska mig är att vi hade lite mer fria vidder runt huset. Skulle gärna haft lite mer utsikt. Om jag någon gång skulle köpa mig ett annat hus står fria vidder högt på önskelistan. Det och att huset skulle vara i perfekt skick och inte behöva något arbete alls! Fast efter att ha ägnat tio år åt att renovera huset och att arbeta och röja i trädgården så har vi inte bara investerat tid och pengar i vårt hem utan även själ och hjärta. Det i sin tur gör att jag har svårt att tro att vi någonsin skulle välja ett annat hem.