Bedagad skönhet

Det finns en byggnad som jag har tittat på lite på avstånd från den gamla delen av Zadar. En gammal tjusig byggnad som helt klar krävde promenden över till andra sidan för att se den på lite närmare håll.

Det finns en bro som knyter samman den historiska stadskärnan med den andradelen av staden. Det är verkligen två skilda delar av staden. Promenaden till det tjusiga huset var lite längre än planerat, särksilt som det är tämligen varmt i Kroatien just nu.

Till slut är målet nått och jag konstaterar att skönheten onekligen är bedagad. Framsidan är tjusig på håll men tål inte en närmare granskning. Baksidan däremot där är det tydligt att huset snarere är att betrakta som en ruin. Hela våningsplan saknas och även fönster och dörrar. Undrar om det är tidens tand eller kriget som har orsakat förfallet.

Även om framsidan är förfallen även den är den fortsatt vacker. Kan som inte låta bli att det ligger något vackert i det övergivna och vildvuxna.

Det är ändå lite fint att trädgården fortsätter grönska trots att huset förfaller och allt mer blir en del av naturen.

Någon gång har en ansats till renoveringar gjorts, men det är så länge sedan att även ställningarna har börjat förfalla.

Det går att se rakt genom huset och frågan är hur många vintervindar som det kan tåla? Hur tuff är egentligen en kroatisk vinter?

Märkligt nog ser ena sidan i det närmaste normal ut. Som om resten av huset inte alls var en ruin. Märklig men spännande kontrast, älskar onekligen det där med konstraster. Funderar på vad huset en gång har varit och hur där såg ut under dess glans dagar. Tänker att med tanke på läget precis intill havet är det troligt att det kan ha varit ett hotell. Föreställer mig huset fyllt med människor i tjusiga kläder  på en tillställning värdig Gatsby.

När tiden står stilla

Vår har bytts ut mot sommar och med det äntligen ett lugnare tempo. Omställningen mellan högt och lågt tempo är dock inte helt enkel kan jag känna. Att gå från att ständigt vara effektiv till att plötlsigt kunna ta saker lite mer som de kommer. Då kan det vara vara en god idé att byta miljö om så bara för några dagar. Landade i Zadar om söndagsmorgonen och började dagen med en kopp kaffe vid havet. Satt där i flera timmar med min kopp kaffe, tittade på folk och njöt av att bara vara. Har varit i Zadar förut och känner inte några krav alls på sådant som jag borde göra. Min plan är mycket enkel den här gången. Gå tll stranden, vara på stranden, strosa längs havet, äta god mat och kanske titta i en bok eller så. Insåg när jag kom till rummet igår att jag inte tittade på klockan en enda gång på hela dagen. Märklig känsa det där att tiden inte har betydelse när varje minut brukar vara intecknad annars. Ett lugnare tempo gör också att en har möjlighet att umgås med sina egna tankar. Att fundera över de stora sakerna i tillvaron på ett sätt som annars inte är möjligt. Känner att jag för första gången på mycket länge landar i mig själv och att det onekligen känns riktigt bra.

Stranden vid staden

När regnet vräker ner och världen är allmänt grå är det lätt att drömma sig bort. Lätt att börja längta efter att resa till platser där det är lite varmare och lite soligare. En plats jag gärna skulle besöka igen är Kolovare beach i Zadar. En strand som ligger på bara någon kilometers promenad från den historiska delen av staden.

Att som i Zadar ha tillgång till både stad och strand tycker jag om. Att kunna välja om en vill tillbringa dagarna på stranden eller vill ta del av stadens utbud är onekligen fint.

Under promenaden till stranden slog det mig att platsen påminner mycket om Saltkällans badplats i Munkedal. Tänk att en plats plötsligt kan kännas bekant trots att en aldrig varit där förut.

Undrar hur många höststormar som krävs för att forma träd på det sätt som dessa gjorts?

När jag besökte Zadar var det i mitten av april och våren var onekligen vacker med all grönska och vackra blommor. Vinden var ljum och alldeles ljuvlig, långt från det ombytliga aprilväder som ofta råder här hemma.

Så härligt att kunna välja att sakta strosa längs havet. Att stanna längs vägen för att fika och läsa en bok och sedan fortsätta promenaden. Att inte ha något annat mål än att någonstans längs vägen doppa fötterna i Adriatiska havet.

Att kunna välja att här stannar jag så länge jag vill. Jag har ju min bok med mig som sällskap och solen är precis lagom varm. En försmak av sommaren och en tjuvstart på våren.

Doppade även fötterna till sist men attans så kallt. Må så vara att det kändes som sommar i luften. Havet var däremot isande kallt, eller om en så vill uppfriskande efter en stund i solen.

Den första våren

Bara tanken på våren gör mig smått lycklig. Jag älskar verkligen våren och den förväntan som ligger i årstiden. Att det åter blir ljusare, lite varmare och att naturen åter vaknar till liv. Att se den där första antydan till grönska och att känna att vinden inte längre är isande kall. Just förväntan är en härlig känsla. När en känner förväntan är allt möjligt och det i sig är onekligen fantastiskt. Under förra året hade jag den fina förmånen att uppleva våren tre gånger. Den första våren var i Zadar i Kroatien, den andra några veckor senare här hemma i Sverige och den tredje i Kapstaden.

Även om det var april när jag var i Zadar var det fortfarande kallt hemma och våren lät vänta på sig. Att då komma till en plats där tulpanerna blommade och träden precis började grönska var fint.

Zadar som är en härlig kuststad förberedde för den annalkande sommaren

Lyckades också få se vårens flyktighet. Den passerar snabbt och då är bäst att njuta medan tid är!

Jag tycker mycket om kontraster. Som här vid grönsaksmarknaden i Zadar. Gammalt och nytt möter varandra. Sten möter trä och blommande körsbärsträd mot en flagande fasad.

Vackert dessutom med ett träd med blommor i två färger.

Överallt blommor och färger. Efter ljuset är det nog just färg jag längtar efter när vintern är slut.

Sen ligger det något smått magiskt i att kunna strosa längs vattnet en vårkväll. Att inte frysa trots att en har klänning och bara ben. Att se solen gå ner och sedan fortsätta strosa utan att ha ett bestämt mål eller någon tid att passa.

Förra söndagen

Det är fortfarande ljust ute och så pass varmt att jag kan ha fönstret öppet och höra fåglarna utanför. Den varmare temperaturen gör att förra söndagen inte känns så avlägsen trots att avståndet mellan Hult och Zadar är långt.

Förra söndagen drack vi elvakaffe med utsikt över Adriatiska havet. Parken intill var fylld av söndagslediga människor och hela tiden hördes någon av Zadars alla kyrkklockor. Det kändes så märkligt att faktiskt vara där på den där platsen som vi i flera veckor hade drömt om.

Vi hittade en park i staden och njöt av all blomsterprakt som fanns där. Så härligt att få provsmaka lite även på den senare delen av våren. Tulpaner är verkligen vackra och nu längtar jag efter att de skall blomma även i Hult.

När kvällen kom promenerade vi längs kajen och såg den mest spektakulära solnedgång. Även efter att solen gått ner var himlen fylld av vackra färger och oändligt vacker. Vi dröjde oss kvar tills dess det blivit mörkt innan vi fortsatte vår promenad. Det finns något särskilt med att ta sig tiden att betrakta solnedgången. Undrar om en skulle tröttna på solnedgången om en hade tillgång till denna fantastiska vy varje dag? Jag tror faktiskt inte att det är möjligt. Kanske är det snarare så att den skulle bli till dagens tid för eftertanke och kontemplation. Sedan förra söndagen har jag hunnit spendera några härliga dagar i Zadar, varit hemma och arbetat med trädgården och dessutom tillbringat hela helgen på Viskadalens folkhögskola. Nu är jag helt fylld av alla intryck från den senaste veckan och skulle egentligen behöva några dagars ledighet för att kunna sortera tankar.

Några dagars paus i vardagen

Dagen började i ett Zadar som sakta vaknade till liv. Gatorna var fortfarande tomma och tysta när vi tog bussen till flygplatsen. Väl framme hann vi sitta på flygplatsens uteservering och dricka kaffe och njuta av solen i nästan en timme. Några dagars avbrott från vardagen kändes välbehövt och härligt. Fördelen med att resa kort är att vi åkte hem precis när vi började drabbas av hemlängtan. Vi har haft några helt fantastiska dagar i solen i Zadar där vi har njutit av solen, promenerat, läst böcker till en kopp kaffe på någon uteservering och bara haft det riktigt bra. Vi har gjort vad som fallit oss in och inte haft några andra krav på vår vistelse än att vi skulle ta det lugnt och äta riktigt god mat. Detta har vi onekligen lyckats med. Vädret har dessutom varit helt fantastiskt och våren har kommit betydligt längre i Kroatien än här hemma.

Nu är vi fulla av kraft och energi så imorgon väntar trädgårdsarbete samt att köpa golv till köket och matrummet. Känns nästan surrealistiskt att vi efter tio år äntligen skall få riva vårt kök som borde ha varit bytt för länge, länge sedan. Det är så slitet att det inte ens med lite god vilja kan ses som shabby chic. Det är bara shabby och ytterst opraktiskt! Ett stort projekt som väntar således och då är det tur att vi vilat upp oss lite innan det är dags att hugga i!

Från Hedekas till Zadar

Den här dagen startade lite väl kort efter att vi avslutade dagen igår. Lördagen ägnades helt åt hundraårsjubileumet för Socialdemokraterna i Munkedal. Först skulle festen förberedas och när det var gjort skulle vi dessutom uppleva festen. Allt blev precis så där bra och trevligt som vi hade önskat oss vilket kändes riktigt bra med tanke på de månader som ägnats till planering. Får bli ett inlägg om festen när jag åter är hemma och har hunnit titta igenom alla bilder. Trots att vi fick dispens från städningen på grund av att vi skulle ut och resa så var klockan ändå mycket innan vi lyckades somna. Kvart över tre på natten ringde sedan klockan och det var dags att stiga upp för vidare avfärd mot Zadar. Några timmar senare och en lite väl turbulent flygresa senare var vi på plats. Mitt ordningssinne klarade inte riktigt av att det var totalt kaos i säkerhetskontrollen på Rygge. Det var mycket folk och många ovana resenärer och det tog extremt lång tid innan vi kunde springa mot vår gate. På vägen dit ropade de upp våra namn i högtalaren och då är en verkligen sen. Detta trots att vi hade väl tilltaget med tid när vi kom till flygplatsen. Nåväl jag lyckades låta bli att börja dela ut backar till övriga resenärer och förklara hur de skulle kunna skynda på och förenkla processen. Istället nöjde jag mig med att muttra lite. Att flyga är en stor sak för mig eftersom jag är extremt flygrädd. Det är något som inte passar så bra ihop med att vilja upptäcka världen. Varje flygresa, även de som är alldeles lugna och fina är en mardröm och om det som idag är mycket turbulens då är det riktigt illa. Det som är riktigt bra är dock att så snart jag åter är på marken då kan jag släppa den där känslan. Annars hade det nog inte alls varit möjligt att resa så ofta som vi gör.

Tidigt imorse landade vi till sist i Zadar i strålande solsken och möttes av en ljum vind. Vi har ägnat hela dagen åt att njuta av solen. Vi har promenerat, suttit vid havet, ätit god mat i solen på en uteservering och promenerat lite till i solen. Zadar är en fantastiskt vacker gammal stad och i morgon skall vi på allvar utforska den. Det finns gott om historiska sevärdigheter och museum och dessutom skall det finnas en stadsstrand alldeles i närheten. Bäst av allt är att vackert väder väntar även imorgon.

Några detaljer från dagens promenad i Zadar