Det finns en bro som knyter samman den historiska stadskärnan med den andradelen av staden. Det är verkligen två skilda delar av staden. Promenaden till det tjusiga huset var lite längre än planerat, särksilt som det är tämligen varmt i Kroatien just nu.
Till slut är målet nått och jag konstaterar att skönheten onekligen är bedagad. Framsidan är tjusig på håll men tål inte en närmare granskning. Baksidan däremot där är det tydligt att huset snarere är att betrakta som en ruin. Hela våningsplan saknas och även fönster och dörrar. Undrar om det är tidens tand eller kriget som har orsakat förfallet.
Även om framsidan är förfallen även den är den fortsatt vacker. Kan som inte låta bli att det ligger något vackert i det övergivna och vildvuxna.
Det är ändå lite fint att trädgården fortsätter grönska trots att huset förfaller och allt mer blir en del av naturen.
Någon gång har en ansats till renoveringar gjorts, men det är så länge sedan att även ställningarna har börjat förfalla.
Det går att se rakt genom huset och frågan är hur många vintervindar som det kan tåla? Hur tuff är egentligen en kroatisk vinter?
Märkligt nog ser ena sidan i det närmaste normal ut. Som om resten av huset inte alls var en ruin. Märklig men spännande kontrast, älskar onekligen det där med konstraster. Funderar på vad huset en gång har varit och hur där såg ut under dess glans dagar. Tänker att med tanke på läget precis intill havet är det troligt att det kan ha varit ett hotell. Föreställer mig huset fyllt med människor i tjusiga kläder på en tillställning värdig Gatsby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar