Ni kan inte skrämma mig att vara tyst!

Egentligen hade jag tänkt mig ett soligt och trevligt inlägg denna förmiddag men det känns som att dagen kräver en allvarligare ton. För en tid sedan skrev jag ett inlägg som handlade om jag var tvungen att fly. Jag ville med detta lyfta fram att människor som flyr inte gör det med lätt hjärta och att det är något svårt att lämna hela sitt liv bakom sig för att bli flykting i ett främmande land. Jag hade väntat mig att jag skulle kunna få en del påhopp av detta. Att vara främlingsfientlig är ju dessvärre rumsrent idag och vi har ett rasistiskt parti i vårt lands riksdag. Istället blev jag positivt överraskad över mina kloka bloggläsare som kom med kloka inlägg och glada tillrop. Det finns hopp om mänskligheten tänker jag och känner mig varm ända in i hjärtat. En enda kommentar kom som menade att invandrade människor skulle vara en annan typ av människor. 

Sedan gick tiden och jag som glömde bort mitt inlägg. Det vill säga tills i förrgår då kommentarerna började ramla in och sedan har fortsatt att komma. Helt uppenbart är att någon form av rasistisk grupp har valt att göra gemensam sak och försöka upplysa mig om att invandring inte är bra. Jag modererar alla kommentarer som är äldre än en vecka vilket jag just nu är tacksam över. För att börja någonstans så publicerar jag inte kommentarer som är anonyma eller som är hotfulla och de senaste två dagarna har jag fått gott om båda sorter. Man måste inte hålla med mig för att kommentera på min blogg däremot förväntar jag mig att man är artig, trevlig och vågar stå för vem man är. Att lämna hotfulla anonyma kommentarer är inte bara otrevligt utan också mycket fegt. 

Någonstans mitt i allt detta är det ändå intressant hur mina åsikter kan provocera människor till den grad att de önskar att jag skall brinna och lida helvetets kval eller att jag skall bli sjuk och få se hur det svenska samhället inte kan hjälpa mig. Om jag har förstått kommentaren rätt är det invandringens fel att sjukvården i Sverige inte fungerar. Här skulle jag kunna göra en lång utläggning om hur skattesystemet fungerar men känner att jag faktiskt inte orkar. För mindre än ett år sedan gjorde jag en gastric bypass som bekostades av skattemedel och samma dag opererade min ena dotter sin käke. För dryga året sedan bröt min man armen och hamnade på sjukhus och under hela mitt liv har min far varit svårt sjuk. Genom allt detta kan jag konstatera att sjukvården i vårt land är helt fantastisk. Visserligen kändes det svårt när jag förra sommaren fick vänta två månader på att komma till bröstkliniken och undersöka knölen jag hittat i mitt ena bröst. Det håller jag med om att det är under all kritik. Däremot är det tydligt att det handlar om personalresurser under sommaren. Ge sjuksyrrorna det de vill ha i lön så är det garanterat lättare att hitta sommarpersonal. 

Det här är inte en politisk blogg även om jag som driver bloggen faktiskt är politiker. Däremot är bloggen min och en plats där jag skriver det jag vill skriva. Oftast vill jag skriva om huset där jag bor eller kanske om vintage och retrokläder. Ibland vill jag skriva om politik och den som inte håller med om det jag skriver får hemskt gärna kommentera så länge som tonen är trevlig och saklig. Är man osäker på hur detta fungerar kan man läsa Regina Johanssons artikel Diskutera snyggt i nätmagasinet Livåleva. De senaste dagarna har fått mig att inse hur viktigt det är att lyfta fram frågor i ljuset. Om ni som är hotfulla tror att ni har skrämt mig till tystnad så tror ni fel!

Jag heter Liza Kettil och jag tänker aldrig vara tyst för att någon annan tycker det!

Konstigheter

För några år sedan flyttade vi runt i huset här i Hult. Tonårsdottern tog över den äldsta dotterns rum eftersom denna flyttat hemifrån. Maken och jag flyttade sedan in i tonårsdotterns rum så småtrollen kunde få vårt rum som var lite större. Alltså det rum som vi nu har byggt om till två rum. Det var mycket på gång just då så vi flyttade helt enkelt bara in våra saker i dotterns gamla rum och tänkte att vi skulle tapetsera om och göra i ordning lite senare. Fast det där lite senare visade sig bli mycket senare eftersom det hela tiden är så mycket som behöver vår uppmärksamhet här i Hult. Nu har vi en plan för när rummet skall göras i ordning och det kommer inte att hinnas med i år. Vi har en lista där vi prickar av projekt efter projekt vilket känns riktigt bra. Med tanke på att det aldrig kom upp några taklister sist gång vi renoverade rummet så vill jag ha gott om tid och möjlighet att fokusera och göra klart.

Fast just nu känns det faktiskt nästan som om vi har renoverat rummet i alla fall lite. När vi bytte rum satte vi bara in våra möbler och det kom aldrig upp tavlor ordentligt. Tavlan till vänster i bild stod under lång tid på golvet då jag var osäker på om den passade in. Till sist bestämde jag mig för att jag älskar den och struntar i om den passar eller ej. Det är en inramad affisch från filmen Amelie från Montmarte som är en av mina absoluta favoritfilmer. Igår åkte jag dock och köpte ramar för att få upp lite konst på väggen och göra rummet till vårt. Att hänga dem visade sig vara en utmaning då det är ont om räta vinklar i Hult!

Konsten är en blandad kompott av sådant som jag tycker om. Bilden i mitten är ett av Frida Khalos många självporträtt. Hon hör till en av mina absoluta favoritkonstnärer. Hennes konst är kraftfull och lämnar nog inte någon oberörd. Hennes livsöde är verkligen intressant och jag kan rekommendera filmen Frida där Salma Hayek spelar huvudrollen. Övriga tavlor är tryck från Ikea.

Bilden överst längst till vänster är ett konstkort som jag köpte förra sommaren och inte har vetat vart jag skall göra av. Nu kändes det helt självklart i sovrummet där det röda följer som tema genom bilderna. Konstnären heter Emilia Linderholm. Bilden överst till höger gör mig på barnsligt gott humör. Prickig klänning och ballonger i kombination kan ju bara bli bra! Konstnären heter Linn Fernström. Den lilla bilden i vänster hörn är lite svår att se men konstnären heter Ivar Arosenius som jag tycker mycket om. Hans målningar har ofta ett sagoskimmer över sig samtidigt som där finns ett svårmod. Tavlan till höger i bild är gjord av konstnären Elin Folkesson och hon är en av mina nya favoriter. Hennes bilder innehåller så många berättelser men är inte lika tunga som Frida Kahlo vilket kan vara skönt. Visst kan det vara bra med tung konst men ibland kan det bli lite för mycket, särskilt när den skall hänga på väggen i hemmet! Tavlan längst till höger på det översta kortet kom inte med på den mindre bilden men den är även den ett tryck från Ikea.

Damen på brunnen

I flera år har maken sagt att vi borde ställa något på våra brunnar. Har prövat med någon blomkruka men inte blivit riktigt nöjd. Så var vi ute på Göksäter på Orust sent i våras och jag hittade en liten betongstaty som jag med ens tänkte skulle passa på vår brunn.

Jag tycker om att det ser ut som om hon har stått där så länge att hon börjar att vittra sönder. Det passar till det sköra uttrycket som statyn har tycker jag.

Nu står hon där på brunnen tillsammans med blommor och en rostig gammal bensindunk. Den senare hittade vi på Magdas torp och jag kunde inte låta bli att ta med den hem. Jag tycker att den snarare ser ut som en rostig gammal handväska. Måste se till att vakta henne noga när frosten närmar sig så hon inte blir förstörd. Då får hon flytta in för vinterförvaring, kanske passar hon inne någonstans under vinterhalvåret.

Frieri

För tio år och tio dagar sedan blev Raimo och jag tillsammans och för tio år sedan sa jag ja när han friade till mig. För mig innebar det att livet förändrades totalt. Tidigare hade jag varit singel och bott med mina två katter. Nu var jag plötsligt sambo och dessutom följde två barn med på köpet. Trots detta tvekade jag aldrig och vi har varit familj från första dagen. Helt lätt har det givetvis inte alltid varit, men vilken familj har det alltid lätt? Däremot vet jag med säkerhet att jag skulle ge samma svar idag, För vem kan motstå ett frieri mitt i skogen under en stjärnhimmel när man är förälskad?

Vi gifte oss i september året därpå men valde att hålla både förlovning och bröllop hemligt. Vi bjöd helt enkelt in till mitt 25-års kalas och gifte oss två timmar in i kalaset. Bröllopet var enkelt och efter den borgerliga vigseln bjöds på kaffe och tårta. Bröllopsfesten bestämde vi att den skulle vi istället ha när vi varit gifta i tio år. Eller för att vara helt ärlig så tänkte vi fem år först, men de där första åren gick så fort så tio år kändes som en bättre tidsram. Nästa år blir det således bröllopsfest och då med vintagetema. Min klänning är redan inhandlad och hänger i klädkammaren och bara väntar på att användas. Hittade den redan för ett år sedan men vågade inte ens drömma om att den en dag skulle kunna passa på mig. Men det måste ha varit meningen att den skulle bli min eftersom den tidigare i våras fortfarande fanns kvar på loppisen där jag hittat den!

Anna, Sofia och Raimo sommaren 2003

Storstädning

Idag är det mulet i Hult och kyliga vindar blåser. Istället för att sucka över detta tänker jag äntligen! Nu kan jag äntligen motivera oss att vara inne en dag och storstäda huset vilket verkligen behövs. Soliga dagar vill jag verkligen inte slösa på städning. Jag anser att man måste passa på och njuta varje dag. Samtidigt så har jag lite svårt att njuta när jag känner att det behöver bli ordning och reda hemma

När solen skiner har jag fått lära mig att blunda och se till att kunna njuta av dagen istället. Tänk om jag skulle gå miste om sommarens enda soliga dag för att jag var inne och städade! Då hade jag verkligen inte gjort rätt prioritering. Idag städar jag dock med gott samvete och vet att när solen tittar fram nästa gång då kommer jag kunna njuta än mer när jag inte behöver blunda för dammråttorna!

Sol och kalas

Ibland känns det nästan som om livet i Hult är ett enda långt kalas. Det är ganska ofta som vi ställer till med kalas här hemma vilket jag verkligen gillar. För två veckor sedan firade vi maken som fyllde år och nu var det dags att fira ett av barnen som fyllt år. Till sitt kalas hade hon beställt härligt väder och pizza som görs på grillen. Vädret visade sig från sin bästa sida och vi hade helt underbart väder hela dagen. Vi spände upp en segelduk över vår uteplats som ligger i solen hela dagen och då fungerade det bra att sitta där.

Efter många efterforskningar kom vi fram till att pröva att göra helt vanlig pizzadeg. Flera recept hävdade att det inte skulle bli bra men vi testade trots allt. Degen delades sedan upp i mindre bitar och lades att jäsa i en muffinsplåt.

Tricket visade sig vara att inte göra pizzorna för stora. De plattades ut och fick inte bli för tunna eftersom de då gled ner mellan pinnarna i gallret. När de plattats ut penslades de med olja och ena sidan grillades. Sedan penslades nästa sida med olja och på den grillade sidan lades fyllningen. Först testade vi att lägga all fyllning på direkt men insåg att det inte fungerade. Istället körde vi bara tomatsås och ost. Resten av grönsakerna och kycklingen grillades för sig.

Även om det var lite meck med att göra pizzorna så var resultatet fantastiskt gott.

Dagen till ära hade vi en överraskning till våra gäster. Barnen hade faktiskt lyckats hålla helt tyst vilket imponerar på mig. Hemligheten var att vi har bildat ett band. Bandet består av hela familjen i Hult men just igår var inte tonåringen med. Till vårt första framträdande hade vi övat in Only teardrops som vann Eurovision i år. Barnen har även döpt bandet till Family in the forrest. Till nästa kalas skall tre nya låtar övas in. Verkligen ett fantastiskt kul projekt att ha tillsammans. 

Som vanligt har vi glada gäster i Hult. 

Födelsedagsbarnets absoluta favorit är bananoffé och då är det klart att vi måste bjuda på det när det var hennes kalas. Måste hålla med henne om att det är en fantastiskt god paj. Den är dock väldigt mäktig och mer än en bit orkar man inte. Då var sommarens alla kalas avklarade här i Hult och det känns nästan lite tråkigt. Undrar om jag kan komma på någon bra anledning till att ha kalas snart igen?

ÄNTLIGEN!

Idag har jag äntligen fått tillbaka min kamera! I över en månad har jag jag väntat och väntat och väntat på att den skall bli lagad och så äntligen idag kom den med posten.

Det går nästan inte att inte att beskriva hur glad jag är över att äntligen ha min älskade kamera tillbaka. Förstod först när jag inte hade den hur mycket jag faktiskt använder den. En tur i trädgården tillsammans med kameran kändes alldeles nödvändigt. Visserligen blir det fina kort även med mobilkameran men det går inte att jämföra med min älskade systemkamera.

På trappen i Hult blommar just nu en fuchsia. Älskar verkligen den lila färgen.

På trappen sitter även Nemi och spanar ut över Hult.

Tomaterna står intill husväggen där de får både lä och gott om sol. Snart kan vi skörda de första tomaterna vilket jag ser fram emot.

Kurre gillar kameran och poserar snällt. Här är han i vår stora utebur där det finns gott om plats för kaniner och marsvin att hoppa och skutta. Vi befinner oss i väntans tider här i Hult. Snart kommer Kurre och marsvinet Greta att bli föräldrar till små bebismarsvin. Vi hoppas verkligen att de blir lika charmiga och sociala som sin far.

Även om rosenträdgården inte är klar så blommar redan rosorna.

Vår vackra pion blommar fortfarande och är helt översållad med knoppar som väntar på att slå ut.

Även Elvis håller koll på trädgården i Hult. Jag hade aldrig vågat hoppas att vi fortfarande skulle ha honom hos oss. Att han skulle vara sjuk går inte ens att föreställa sig!

Här är en av mina favoriter i trädgården. Astillben fanns här redan när vi köpte huset och har glatt oss i nio år nu.

I rabatten intill astillben finns ett nytillskott i form av två stockrosor. Väntar med spänning på att de skall slå ut. Kan inte annat än att känna mig riktigt glad idag. Det har varit en fantastisk fredag på många sätt. Jag slog mina träningsmål på gymmet med råge trots att jag inledningsvis hade svårt att hitta motivationen. Att springa på löpbandet har verkligen blivit min grej. Har prövat att springa i skogen här hemma men det trivs jag inte alls lika bra med. I naturen finns det ju allt för mycket att stanna och titta på och då blir jag distraherad. Vi har varit iväg på badutflykt idag och lyckades få min far att följa med. Minns inte sist min pappa självmant följde med på utflykt. Idag följde han dock med och trivdes gott i skuggan tillsammans med Ida medan resten av oss badade. Fast ingenting kan slå att jag äntligen har fått tillbaka min underbara kamera.