Banan- och kokosglass

Vilken fantastisk helg det har varit. Strålande sol från klarblå himmel är verkligen alldeles ljuvligt. Det gör inte ens något att ledigheten är över när vi äntligen har sommar att njuta av. Sommar och glass hör ihop och den här sommaren har det blivit lite väl lite av dessa båda.  Nu ser vi till att ta igen glassätandet ordentligt. Jag gillar verkligen nicecream, det vill säga glass gjord på banan. Den blir till ett kallt och läskande mellanmål vilket uppskattas av både barn och vuxna. Har testat lite olika varianter och experimenterat lite. Det här är det senaste receptet och redan en ny favoritsmak.

Banan och kokosglass, 4 portioner
4 frysta bananer
1 burk kokosgrädde
2 krm vaniljpulver

Gör så här:
Ta fram den frysta bananen och låt den tina en liten stund. Mixa sedan bananen till en slät kräm. Blanda ner vailjpulver och kokosgrädde och rör runt tills allt är blandat. Lägg upp i fyra portionsskålar och ställ in i frysen en stund innan servering

Kommentar:
Kokosgrädde är det krämiga vita på kokosmjölken. Det går också att köpa kokosgrädde som är än mer krämig. Vattnet som blir över kan användas i exempelvis smoothie. Glassen blir också god om du smaksätter den med två teskedar kakao. Det fungerar också bra att frysa glassen i glassformar. Både popup och pinnglass blir bra.

Vad vill jag med min tid?

Den senaste tiden har jag funderat mycket över vad jag vill åstadkomma och vad jag gör med min tid. Gör jag rätt saker? Lägger jag rätt mängd tid på rätt saker? Har kommit fram till att jag faktiskt lägger alldeles för mycket tid på fel saker och betydligt hellre vill ägna min tid åt annat. Fast vad är då detta annat? Det jag vill ägna mer tid till är aktiviteter som får mig att må gott samt människor jag tycker om. Vill lära mig massor av nya saker hela tiden men tar som aldrig tag i det. Nu har jag bestämt mig för att ta tag i den saken. Det går ju faktiskt att lära sig, det handlar bara om att avsätta tid. Har tillbringat hela den här dagen i vår underbara trädgård. Hela trädgården i sig är ett riktigt bra bevis på att en kan lära sig om en bara vill. Trädgårdsskötsel och odling är fortfarande något jag håller på och lär mig men tänk för bara några år sedan kunde jag det inte alls.

Något jag har tänkt under flera år är att jag vill lära mig att sticka. När jag var fjorton år stickade jag mig ett par lovikkavantar i slöjden. Det tog otroligt lång tid, jag lärde mig flera nya svordomar under arbetet och svor dessutom på att jag aldrig någonsin mer skulle sticka någonting. Mina vantar bär jag med stor stolthet och jag håller noga reda på dem. När de en gång försvann var jag helt förtvivlad över detta. Den där stoltheten är något jag har tagit fasta på. Att tillverka något själv gör mig glad och stolt. Även om det förvisso tar tid så är belöningen stor. Dessutom tror jag att en är mer rädd om det som tillverkats för egen hand. Kvaliteten är ju också något att tänka på. Jag har inte några fler vantar som har klarat över tjugo års användning.

Min målsättning den här hösten är alltså att jag skall lära mig att sticka! Nu har jag skrivit det vilket innebär att jag också måste genomföra det. Skulle så gärna vilja kunna sticka fina vantar och lika vackra raggsockar som min mormor alltid gjorde. Vem vet kanske har jag råkat ärva en stickningsgen så själva genomförandet kommer av sig självt. Utöver det här med att lära mig att sticka ska jag se till att lägga mer tid på familj och vänner.

Utflyktsdag i Ljugskile

Igår var det strålande sol och en riktigt härlig sommardag. Dessutom var Sophie, Regina och jag lediga och hade möjlighet att åka på utflykt. Den här gången begav vi oss till Ljungskile söder om Uddevalla. Målet för dagen var främst Café Flora och butiken Sprudla. Jag har under en längre tid följt dessa båda på Instragram och ville verkligen se dem på riktigt.

Vårt första stopp för dagen blev därför Café Flora inne i Ljungskile. Riktigt roligt att äntligen få göra ett besök i verkligheten. Verkligen ett mysigt café och dessutom mycket gott att välja mellan. Dessutom hembakat vilket vi verkligen uppskattade. Vad sägs om en hasselnötspaj till exempel?

Jag tycker verkligen om att gå på café och fika och uppskattar ställen där de har tänkt till. Så är verkligen fallet med Café Flora. Riktigt mysigt inne, fin miljö där en kan sitta ute och dessutom ett bra sortiment. Trots att det är en bit bort känns detta redan som en favorit.

Vägg i vägg med Café Flora ligger butiken Sprudla. Det första jag såg i butiken var de fina trycken från Millandante. Har följt hennes blogg i flera år och därför var det särskilt roligt att få se. Fick lite ha-begär på ett av trycken men hejdade mig eftersom vi har ont om väggar att hänga tavlor på hemma i Hult. Jag älskar tavlor vilket gör att vi kanske har lite väl många i förhållande till utrymme på väggarna. Får se om någon befintlig tavla kan plockas ner och ersättas kanske.

Efter fika och shopping inne i Ljungskile åkte vi lite utanför och kom till Kärrstegens gård. Har varit där tidigare men slås varje gång över hur fint och inspirerande där. Dels en galet fin butik som en kan förlora sig i. Två våningar fulla med fina inredningsdetaljer och dessutom kläder. Tvärs över gården finns där sedan ett café och matbutik som är otroligt mysig.

Igår hade de dessutom en liten miniloppis i en bod intill caféet. Regina fyndade en kopp hon letat efter länge och jag fyndare Iittalatallrikar till maken. Inte varje dag en kan köpa fem tallrikar för totalt tjugofem kronor. Loppis när den är som bäst således

Efter lunch, fika och shopping var tanken att det skulle bli lite bad. Vad gäller shoppingen så förtjänar den nog ett alldeles eget inlägg. Jag hittade nämligen en klänning som numera räknas in som en av de vackraste jag äger. Även Regina och Sophie gjorde fina fynd och vi kände oss rakt igenom nöjda med dagen. Dessvärre lyssnade vi inte till de goda råd vi fick om närliggande badstränder utan gav oss iväg efter eget huvud. Vi hittade därför inte någon lämplig strand. Istället fick vi en promenad längs havet med vacker utsikt och det är onekligen riktigt bra det med.

Några av de bästa dagarna i mitt liv har jag tillbringat med de här två människorna. Känner mig så otroligt glad och tacksam över förmånen att ha så fina vänner i mitt liv.

Trädgårdprojekt i Hult

Fördelen med en sommar som varit lite småkylig är att det varit perfekt projektväder. Under de där riktigt varma härliga sommardagarna vill en inte gräva och bygga i trädgården då vill en istället ligga på stranden eller bada i havet. Således har den här sommaren varit alldeles perfekt när en tänker på det.

Förra året planterade jag nepeta lite här och var i våra planteringar. I år har den verkligen tagit fart och breder ut sig ordentligt. Nepeta i kombination med lavendel har blivit en riktig favorit.

Ett av de första projekten i år var den nya planteringen i den övre delen av trädgården.  Ditt flyttades blommor som inte riktigt fick plats i andra planteringar. Den tjusiga grenen som pryder planteringen har yngsta barnet hittat på stranden och tagit med hem. Gillar hur den har slipats och formats av vattnet.

De senaste dagarna har planteringen även kompletterats med lite nya växter. Några med ordentlig höjd för att verkligen utgöra ett blickfång i trädgården.

Ett annat av sommarens projekt är växthuset. Först har växthuset renoverats efter vinterns stormar. Sedan har vi byggt två altaner runt växthuset samt två ordentliga odlingslådor. I den vänstra odlingslådan växer massor av gurka och i den andra får pumpor och squash samsas om utrymmet.

Huset i Hult i bakgrunden och framför syns vårt fina uterum som var förra årets stora projekt. Nedanför uterummet ligger vår älskade rosenträdgård som var det stora projektet sommaren innan. Odlingslådorna har vi fyllt på med några fler för varje säsong. Nästa år blir det som jag tidigare skrivit en odlingstunnel som skall utöka odlingarna. Den skall ligga precis där jag stod när bilden togs. Om odlingarna slår väl ut är det kanske dags att börja planera för en jordkällare.

Egentligen skulle vi inte starta några fler projekt i år. Tanken är ju att vi ska renovera köket. Å andra sidan behövde vi verkligen en trappa i vår slänt. Där trappan nu är brukade vi tidigare gå mellan de olika nivåerna. Inte helt säkert och verkligen inte bekvämt. Nu har vi istället en ordentlig trappa att gå i och dessutom råkade vi av bara farten bygga ett litet soldäck framför uterummet.

Med den nya trappan och altanen fick vi en naturlig utökning av rosenträdgården. Till nästa år skall det även planteras rosor på andra sidan trappen. Härligt att vi nu har plats för många fler sorter, vi har ju bara tjugosex sorters rosor och kan då verkligen behöva fler. Den fina trappan har maken för övrigt byggt helt på egen hand vilket jag är riktigt imponerad över.

Genom våra olika projekt har trädgården verkligen blivit en härlig trädgård. Verkligen fantastiskt hur hela trädgården har förvandlats på bara några få år. Idag är det omöjligt att förstå hur den en gång var helt igenväxt och lämnad åt sitt öde.

Sommarlovets slut

Idag har skolan åter börjat och sommarlovet är slut. Det har varit en fin sommar även om den inte blev riktigt som vi hade önskat. Det vi saknar är de där långa lata dagarna på stranden. Det har varit mycket få sådana dagar vilket känns tråkigt. Å andra sidan har det varit en sommar med mycket kultur, särskilt när det gäller musik. Det har varit en sommar med kalas och goda vänner vilket alltid är trevligt.

Bilden ovan är från en av sommarlovets allra första dagar. En härlig dag med långpromenad med hundarna och med sommaren som ett oskrivet blad framför oss. Det är lätt hänt att en fokuserar på det som varit tråkigt när det inte blivit som en tänkt. Istället väljer jag att se en sommar som innehållit mycket som varit både fint och oväntat

Den allra sista dagen tillbringade vi tillsammans med vår äldsta dotter Sofia och älskade barnbarnet Amanda. Så härligt att umgås i lugn och ro med familjen. Särskilt bra för barnen att varva ner och samla energi inför skolstarten. Amanda hjälpte till att skörda grönsaker till både lunch och middag och tyckte att det var lite märkligt. Alldeles nyss växte ju grönsakerna och en stund senare var de mat. När en är fyra år är sådant tillräckligt för att sätta igång tankarna ordentligt. 

Även om lovet är till ända så känns det som om sommaren precis har anlänt. Må så vara att det kallas hösttermin men jag tänker njuta av sommaren ett tag till. Det går ju faktiskt att åka och bara även när skolan har börjat. Lite senare på dagen bara helt enkelt.

Kulturminnen i Blomsholm

Visst är det märkligt hur en kan åka förbi vissa platser och helt missa att det är ett ställe där en borde stanna. Tidigare i somras var Sophie, Regina och jag på utflykt. På vägen hem passerade vi en skylt som jag passerat oräkneligt många gånger men aldrig egentligen reflekterat över. Nu hade vi gott om tid och Regina föreslog att vi skulle ta oss en omväg och se vart skylten ledde oss. Först passerade vi Blomsholms säteri från 1600-talet. Där finns ett museum med en statarbostad inredd som på den tiden Sverige hade statare. Dessvärre hann vi inte med ett besök där denna gång, men har ju då en anledning att återvända till Blomsholm. Det som vi istället besökte var Blomsholms skeppssättning och domarring.

Även utan den vackra skeppssättningen skulle detta vara en plats värd att besöka. Naturen och utsikten är verkligen vacker. Skeppssättningen ligger på en höjd vilket innebär att den syns väl samt att utsikten från den är fantastisk.

Fyrtioen meter lång och nio meter bred och består av totalt fyrtionio stenar

Även idag skulle det krävas en ordentlig arbetsinsats för att resa dessa stenar. Svårt att förstå hur det ens var möjligt vid tiden då de restes.

Inne i skeppssättningen ligger en minnessten som lagts dit av familjen som tog över säteriet i mitten på 1600-talet

På vägen mellan skeppssättningen och domarringen ligger ännu ett kulturarv. Förvisso inte lika gammalt som de övriga båda men likväl en del av historien. En övergiven kvarn intill en å vittnar om en annan tid. Idag flagnar färgen och dess fönster är trasiga. En gång var detta en livlig plats som gav många arbete. I min mening lika viktig att bevara som forntida landmärken.

Tänk vilken spännande verksamhet som skulle kunna rymmas i en gammal kvarn. Där finns både yta och höjd i taket. Vem vet kanske får byggnaden ett nytt liv som något helt annat än industri.

Från domarringen har en utsikt över skeppssättningen. Dessutom finns där gravar från järnåldern och en otroligt vacker miljö. På vägen mellan domarring och skeppssättning passerade vi dessutom en stuga med en otroligt vacker trädgård vilket gjorde promenaden synnerligen trevlig.

Mitt favoritrum

Det rum jag tycker bäst om i vårt hus är vårt bibliotek. Älskar alla böcker, ljuset och det faktum att jag har överblick över resten av huset. Det är ett rum som märkligt nog inte stressar mig alls. När en lever i ett renoveringsprojekt finns det mycket som en kan bli stressad över. När det gäller vardagsrummet tänker jag konstant att tänka på det faktum att rummet inte är klart. Att det målade golvet inte blev bra och att fönstret skall bytas ut samt si så där hundra detaljer till. När det gäller köket är jag så trött på hela rummet att jag knappt vill vara där. Rum för rum har de där sakerna som gnager, stressar och stör men inte biblioteket märkligt nog. Det enda vi har gjort i biblioteket är att ta bort en hemsk heltäckningsmatta som låg där samt att flytta dörröppningen till vardagsrummet. Efter det har vi inte gjort något och rummet finns inte med i några renoveringsplaner. Förvisso behöver även det rummet renoveras men kommer inte att prioriteras förrän i stort sett resten av huset är gjort. Det skulle kunna vara stressande men är precis tvärtom. Mitt bibliotek är vad det är och kommer så vara under lång tid framöver. Förutom att det inte är ett pågående renoveringsprojekt innehåller det en hel värld bortom tid och rum. Alla  mina favoritböcker finns samlade där och med det möjligheten att när som helst kliv in i någon av dem. Egentligen skulle en kunna se vårt bibliotek som magiskt med tanke på allt som ryms där inne.