Något jag har tänkt under flera år är att jag vill lära mig att sticka. När jag var fjorton år stickade jag mig ett par lovikkavantar i slöjden. Det tog otroligt lång tid, jag lärde mig flera nya svordomar under arbetet och svor dessutom på att jag aldrig någonsin mer skulle sticka någonting. Mina vantar bär jag med stor stolthet och jag håller noga reda på dem. När de en gång försvann var jag helt förtvivlad över detta. Den där stoltheten är något jag har tagit fasta på. Att tillverka något själv gör mig glad och stolt. Även om det förvisso tar tid så är belöningen stor. Dessutom tror jag att en är mer rädd om det som tillverkats för egen hand. Kvaliteten är ju också något att tänka på. Jag har inte några fler vantar som har klarat över tjugo års användning.
Min målsättning den här hösten är alltså att jag skall lära mig att sticka! Nu har jag skrivit det vilket innebär att jag också måste genomföra det. Skulle så gärna vilja kunna sticka fina vantar och lika vackra raggsockar som min mormor alltid gjorde. Vem vet kanske har jag råkat ärva en stickningsgen så själva genomförandet kommer av sig självt. Utöver det här med att lära mig att sticka ska jag se till att lägga mer tid på familj och vänner.
1 kommentar:
Kloka tankar och ett roligt beslut! Jag ska med spänning följa processen.
För övrigt så är din väska, på första bilden, vansinnigt snygg!
Skicka en kommentar