19 år igen...

Sommaren då jag var 19 år åkte jag en vecka till Italien. Det var första gången jag åkte till solen och värmen och jag har önskat mig tillbaka till Italien sedan dess. Då när jag var där sommaren efter gymnasiet då var jag inte där på semester utan åkte och träffade andra ungdomar från hela Europa som likt jag själv var politiskt engagerade. Det var en fantastisk resa och jag har många härliga minnen från då. Fast det är inte alla vackra historiska monument jag minns mest eller att jag besökte Rom över en dag. Inte heller är alla de politiska seminariumen eller diskussionerna det jag minns mest eller den där natten då jag och en förtjusande person satt på stranden och inväntade soluppgången. Nej det jag minns allra mest är ett par jeans! Tidigare skulle jag nog aldrig erkänt att så var fallet men nu har ju många år passerat och jag har inte längre någon politisk prestige att upprätthålla. Nåväl tillbaka till jeansen! Jag hittade dem på en märkesoutlet i Italien och drabbades hårt av ha-begäret. De var på tok för dyra och jag hade egentligen inte råd men jag var tvungen att ha dem. Det var ju världshistoriens snyggaste jeans. Alltså fick jag köpslå lite med mig själv och fundera över vad jag kunde avstå under resan och när jag kom hem. Ganska mycket visade det sig att jag var beredd att avstå för dessa jeans och en stund senare var de mina. Det märkliga är att kläder inte brukar väcka mitt ha-begär. Däremot är skor och handväskor helt livsfarliga! Under två års tid använde jag mina jeans så pass mycket att jag kan konstatera att de faktiskt var ett riktigt bra köp om man räknar ut pris-per-tillfälle. Efter två år satt jeansen så tight så det var svårt att andas i dem och jag lade tillfälligt undan dem tills vikten skulle återgå till det normala. Jag hade kanske inte tänkt mig att det skulle dröja tio år! I varje flytt och vid varje garderobsrensning har jag tagit fram mina jeans och tänkt att nu ska de bort. Sen har jag suttit och drömt mig bort till Italien, till varma sommarvindar och sand mellan tårna och lagt tillbaka dem i garderoben igen. Nu när vi röjer här hemma hittade jag dem igen och tänkte jag prövar för skojs skull. Tänk de passade! Alltså måste jag vara 19 år igen!

Här är jag i mina älskade jeans som den varma dagen till ära vikts upp lite. Tänk vilken tur ibland att man är lite av en sparare. Får lite panik ibland på allt jag samlar på mig men sen kommer stunder som dessa och då är jag rätt nöjd trots allt.

Den fina vita jackan måste jag säga några ord om också. Den kommer från House of Lola vars kläder jag bara älskar. Snygga och hållbara och helt enkelt ljuvliga!