Att åka kollektivt!

Jag tycker om att resa kollektivt. Gillar att ha en resa där tiden är bara min. Jag kan förfoga över restiden nästan hur jag vill. Kanske läser jag den där spännande boken som jag haft i väskan en tid, kanske har jag min dator med mig och passar på att skriva och jobba när jag inte störs av allt som pockar på uppmärksamhet hemma. Ibland väljer jag att vara den där personen som alla andra avskyr som pratar i mobilen och ibland, ganska ofta passar jag på att slumra lite och bara vara. När jag kommer fram känner jag mig sällan stressad utan mest nöjd över att ha haft en stund som är bara min. Idag har jag åkt tåg till skolan och känner mig precis så där lugn trots en tämligen lång försening. Jag konstaterar krasst att hade jag tagit bilen hade jag suttit fast i bilkö och kommit fram både stressad och irriterad. När jag sitter i bilen känns det märkligt nog som om jag kan påverka trafiken, som om jag egentligen skulle kunna ta mig fram fortare. På tåget eller bussen vet jag att det inte finns något som jag kan påverka. Jag kommer fram i sinom tid och så är det bara. Kanske är jag präglad av det faktum att jag varit kollektivt resande hela mitt vuxna liv. Eftersom jag tog körkort först förra året har det inte riktigt funnits några alternativ till det kollektiva. Det skulle i så fall vara cykel och apostlahästarna! Fortfarande är det så att kan jag åka tåg eller buss då är det att föredra. Ser redan fram emot en härlig tågresa hem i eftermiddag!