ÄNTLIGEN!

Idag har jag äntligen fått tillbaka min kamera! I över en månad har jag jag väntat och väntat och väntat på att den skall bli lagad och så äntligen idag kom den med posten.

Det går nästan inte att inte att beskriva hur glad jag är över att äntligen ha min älskade kamera tillbaka. Förstod först när jag inte hade den hur mycket jag faktiskt använder den. En tur i trädgården tillsammans med kameran kändes alldeles nödvändigt. Visserligen blir det fina kort även med mobilkameran men det går inte att jämföra med min älskade systemkamera.

På trappen i Hult blommar just nu en fuchsia. Älskar verkligen den lila färgen.

På trappen sitter även Nemi och spanar ut över Hult.

Tomaterna står intill husväggen där de får både lä och gott om sol. Snart kan vi skörda de första tomaterna vilket jag ser fram emot.

Kurre gillar kameran och poserar snällt. Här är han i vår stora utebur där det finns gott om plats för kaniner och marsvin att hoppa och skutta. Vi befinner oss i väntans tider här i Hult. Snart kommer Kurre och marsvinet Greta att bli föräldrar till små bebismarsvin. Vi hoppas verkligen att de blir lika charmiga och sociala som sin far.

Även om rosenträdgården inte är klar så blommar redan rosorna.

Vår vackra pion blommar fortfarande och är helt översållad med knoppar som väntar på att slå ut.

Även Elvis håller koll på trädgården i Hult. Jag hade aldrig vågat hoppas att vi fortfarande skulle ha honom hos oss. Att han skulle vara sjuk går inte ens att föreställa sig!

Här är en av mina favoriter i trädgården. Astillben fanns här redan när vi köpte huset och har glatt oss i nio år nu.

I rabatten intill astillben finns ett nytillskott i form av två stockrosor. Väntar med spänning på att de skall slå ut. Kan inte annat än att känna mig riktigt glad idag. Det har varit en fantastisk fredag på många sätt. Jag slog mina träningsmål på gymmet med råge trots att jag inledningsvis hade svårt att hitta motivationen. Att springa på löpbandet har verkligen blivit min grej. Har prövat att springa i skogen här hemma men det trivs jag inte alls lika bra med. I naturen finns det ju allt för mycket att stanna och titta på och då blir jag distraherad. Vi har varit iväg på badutflykt idag och lyckades få min far att följa med. Minns inte sist min pappa självmant följde med på utflykt. Idag följde han dock med och trivdes gott i skuggan tillsammans med Ida medan resten av oss badade. Fast ingenting kan slå att jag äntligen har fått tillbaka min underbara kamera.