Under ekarnas kronor

Det finns några platser som är så där sanslöst vackra. Som jag verkligen kan längta efter att besöka och ofta tänker på. En av dessa platser är märkligt nog en plats som jag passerar i stort sett varje dag. När jag kommer farande med bilen hinner jag dock inte att njuta så mycket av platsens skönhet. En stor fördel med platsen är att det bara krävs att jag parkerar bilen på väg hem och tar en kort promenad för att kunna njuta av en otroligt vacker plats.

Här är vackert året om men kanske är det som vackrast nu när vitsipporna blommar. Det är då min absoluta favoritplats att fotografera. Förra året var vi där lite tidigare och då hade träden ännu inte börjat slå ut.

Tänk så härligt med en plats med ekarnas kronor som tak och ett golv bestående av blommande vitsippor. Dessutom med utsikt över Kärnsjön. Vi hoppades så på att vädret skulle vara fint efter söndagens träning så vi kunde ha en picknick bland vitsipporna. Det såg mörkt ut men så på vägen hem skingrades molnen och vi fick en härlig stund i solen.

Igår var det bara en antydan till grönt i träden men när jag åkte förbi idag var det nästan helt grönt. Det går onekligen fort när våren väl har fått fäste. Det märks även här hemma i Hult där det börjar titta upp grönt lite här och var i våra odlingslådor.

Jag älskar den här tiden när grönskan är alldeles ny och det nästan känns som magi att våren har kommit åter. Snart har vi vant oss men egentligen är det ju alldeles fantastiskt att våren kommer åter varje år.

Vinterns stormar gick hårt åt oss i Hult och härjade även i vår vitsippsbacke. En av de gigantiska ekarna hade rasat ner mot sjön. Nästan ofattbart hur något kan rå på ett sådant träd. Det finns en känsla av oändlighet när det gäller stora ekar tycker jag. Det är något märkligt i att veta att de kan leva och växa samtidigt som generation efter generation av människor passerar förbi dem.

Första maj

Att fira första maj är något som jag verkligen tycker om. Det är något både speciellt och högtidligt med den dagen.. Känns fint att vara delaktig i något som sker över hela världen på samma dag och dessutom har pågått i 125 år. Just eftersom firandet är en tradition som har pågått under lång tid är det ganska självklart att den under tiden har förändrats. Förr slöt människor upp i mängder för att demonstrera från en punkt till en annan. Längst fram i ledet gick ofta en blåsorkester som följdes av ett långt led med fanbärare, plakatbärare och övriga demonstranter. När jag började engagera mig i SSU för tjugo år sedan då var jag med och demonstrerade och tyckte att det var pinsamt och kul på samma gång. Som jag ser det hade den typen av firande av första maj sin tid i ett annat samhälle. Däremot tror jag att första maj som dag är lika aktuell som för 125 år sedan.

Vi är några stycken som är med och planerar första maj i Munkedal varje och och det är alltid lika nervöst. Kommer folk att komma? Vågar vi vara ute och vågar vi lita på vädret? Kommer de som kommer att gilla programmet som vi har gjort för dem? I år kunde vi konstatera att vädret inte var att lita på men att folk dök upp i alla fall. De gillade programmet och var nöjda med helheten. Jag hade förmånen att vara konferencier för dagen och fick genom det möjligheten att fråga ut våra ledande politiker samt hålla ett tal om engagemang. Det där med engagemang är något som engagerar mig och således något jag kan tala om länge. Det är något riktigt fint tycker jag att det finns människor som lägger sin tid på att tillsammans göra världen lite bättre. Vi hade dessutom besök från min hemstad Kungälv eftersom Kenneth G Forslund var inbjuden som talare. 

Det var en lång och riktigt lyckad dag. Dessutom hittade jag tidigare i veckan den perfekta klänningen för dagen. Vad kan vara mer rätt än en röd vintageklänning? Ett riktigt fint fynd som något lagt tid på att sy. En hade kunnat tro att den var sydd för mig så det vara bara att slå till på denna och ytterligare en klänning i samma stil.

Otillräcklighet

Igår var jag på möte med kommunfullmäktige i Munkedal. Oavsett om det är ett långt eller kort möte och oavsett vilka frågor som har behandlats så känns det fint att vara med. Att kunna påverka det som sker i vårt samhälle är en bra känsla och något viktigt att göra. Efter mötet tittade jag snabbt in i mataffären innan jag skulle åka hem. På vägen in ser jag en ung kvinna sitta med en mugg med några mynt i. Det är kallt ute och hon är ordentligt påklädd och har en filt om benen men det är tydligt att hon fryser. Jag går in i affären och börjar lägga varor i min korg samtidigt som jag inte kan släppa tanken på den unga kvinnan, på den lilla flicka som sitter där ute och faktiskt fryser. Väl framme vid kassan ser jag till att ta ut kontanter för att ha något att ge henne när jag passerar henne på vägen till min bil. Vi byter några ord med varandra och det visar sig att hon är jämnårig med min dotter Anna som skall fylla tjugo år i år. Jag vet att jag har gjort något för flickan vid affären genom att ge henne något hon behöver, men det känns inte tillräckligt.

Tänker på om det hade varit min Anna som behövde förlita sig till främmande människors goda vilja för sin överlevnad. Anna har precis tagit steget ut i vuxenlivet och har sitt första egna boende och har arbetat till och från under året som har gått sedan studenten. Hon har förutom samhällets skyddsnät också förmånen att ha föräldrar som alltid stöttar och hjälper om hon skulle behöva. Kanske tycker hon att vi ibland oroar oss för mycket och försöker vägleda henne när vi tror att hon riskerar att råka illa ut. Flickan vid affären är också någons barn. Kanske är hennes föräldrar med henne här i Sverige fast de kan lika gärna vara kvar i flickans hemland. Oavsett måste de vara utom sig av oro för hur hon behöver tillbringa sina dagar och veta att de inte har någon möjlighet att skydda henne. Hon är utelämnad till främmande människors välvilja men också utsatt för främmande människors illvilja. En ung kvinna på en främmande plats riskerar lätt att råka illa ut om hon saknar någon form av socialt skyddsnät. När jag vaknade på morgonen idag undrade jag vart hon sovit i natt. Vart mina döttrar har sovit vet jag. Behöver inte oroa mig för mina stora flickor som flyttat hemifrån, jag vet att de och även mitt lilla barnbarn sover tryggt om natten. Flickan vid affären oroar jag mig för trots att jag bara bytt några ord med henne.

Det finns de som förfasas över att det idag finns människor som behöver be om pengar för sin överlevnad. Jag förfasas också över detta, men kanske av en annan orsak än de som ser tiggeriet som ett problem. Det är onekligen ett problem men det är ett samhällsproblem. Skillnaderna i Europa är idag stora och det är verkligen hemskt att människor lever i en sådan svår situation att det bästa alternativet är att lämna hemmet för en otrygg och okänd tillvaro i ett främmande land.

Känns skönt att inte behöva oroa mig för mina barns trygghet. Anna må vara vuxen men hon har alltid ett hem att återvända till om det skulle behövas. Känner att flickan vid affären också är mitt ansvar även om hon inte är mitt barn. Hon är ju någons barn och även hon borde kunna känna att hon är trygg.

Biblioteksdjungel

Jag har fått en djungel i mitt bibliotek sedan några veckor tillbaka. Varenda ledig yta är numera belamrad med brickor fyllda av olika sorters plantor. Alla plantor får trängas i biblioteket och i gästrummet eftersom det är där vi har bäst ljus under dagen. Jag har även köpt ett litet växthus i tre våningar som har fått flytta in i biblioteket. När växthuset köptes trodde jag att alla plantor skulle rymmas i det men nu kan jag konstatera att det skulle behövas ett till. Även om det är en begränsad tid som alla plantor skall vistas inomhus så känns det som en klok tanke att då till en lösning där allt ryms. Ett annat alternativ skulle kunna vara att odla mindre men det är ju inte ett lika roligt alternativ

Mycket av det vi odlar i år är alldeles nya erfarenheter för oss. Spännande men också lite läskigt eftersom vi inte riktigt vet hur resultatet blir. Än så länge har det mesta vi har sått tagit sig och jag hoppas att det fortsätter på samma sätt. Ovan syns en av våra tre gurksorter som vi skall odla i sommar. Växthusgurka, frilandsgurka och en gurksort för inläggning. Min farmor brukade alltid göra sin egen bostongurka när jag var barn och det är något jag tänker försöka mig på om vi får tillräcklig skörd.

Tomater är ett beprövat och säkert kort och dessutom fantastiskt gott. Samtliga fyra sorter som odlas i år kommer från frön från förra årets tomater. Jag har även sått borlottibönor, sockerärtor, popcornmajs, paprika, halloweenpumpa, butternut och vaxbönor från egna frön.

De lite större plantorna är halloweenpumpa och de små är något som heter gyllenbär. Jag har aldrig testat att äta gyllenbär men vad jag förstår var det vanligt att odla förr. Bären skall vara goda att ha som fyllning till pajer eller att koka sylt på. Det skall onekligen bli spännande att få smaka på dem längre fram i sommar. Utöver det som såtts från egna frön finns många, många sorter till. Dessutom skall vi till helgen sätta potatis för första gången i Hult. Det är säkerligen inte första gången det har odlats potatis här, men det är första gången för vår del. Nu längtar jag tills alla plantor kan flytta ut i växthuset och i odlingslådorna så mina böcker kan få tillbaka biblioteket.

Fortfarande här hos oss

Det har gått två år och två veckor sedan vi fick beskedet att vår katt Elvis var döende. Prognosen var att han i bästa fall hade några veckor kvar att leva. Han borde inte leva eftersom han fortsatt är lika sjuk, men han lever och mår gott. Veterinären kan inte riktigt förklara hur det kan vara möjligt eftersom det rent faktiskt inte borde vara så. Vissa saker i livet går helt enkelt inte att förklara och kanske finns det någon mening med det. Vi är innerligt tacksamma över att Elvis fortsatt lever och mår gott. Han får medicin varje dag men utöver det finns det inte någonting som påminner om att han är sjuk. Han klättrar i träd, hjälper till att gräva i odlingslådorna (till mitt stora förtret) och följer med oss på promenaderna med Ida. Han vet helt enkelt inte om att han är dödssjuk och tycks inte heller vara särskilt påverkad av att det är så.

Hur länge han blir kvar hos oss är omöjligt att säga och det gäller ju egentligen varje varelses liv. Vi kan ana att han nog inte blir riktigt gammal. Å andra sidan skulle han ha varit död i två år och så blev det ju inte. Vissa har förmågan att överleva helt enkelt. Tänker många gånger att Elvis och min pappa är lika på det sättet. När jag föddes var min pappa redan dödssjuk och ingen trodde att han skulle leva särskilt länge till. Istället trotsade han alla odds och levde i ytterligare 35 år!

Livet består helt enkelt av många märkligheter och vi är tacksamma över att få ha vår lille mirakelkatt kvar hos oss.

Tankar kring livet och hälsan

Vissa dagar tänker jag mer än andra dagar på hur annorlunda livet är idag mot några år sedan. Idag har jag grävt en stund i vårt potatisland och kände glädje i arbetet. Att orka göra sådant som att gräva i trädgården gör mig glad och stolt. Innan jag gjorde min gastric bypass operation frö två och ett halvt år sedan hade jag inte orkat det jag orkar idag. Känner en stor tacksamhet över att jag fick möjligheten till ett annat liv. Ett liv där jag är starkare, orkar mer och helt enkelt lever mer än innan. Det betyder inte att mitt liv var dåligt innan men min kropp mår betydligt bättre idag än vad den gjorde då. Vägen hit har dock inte varit enkel vilket kan vara viktigt för mig att komma ihåg och andra att veta om. Jag kan bli riktigt ledsen när det hävdas att en operation som gastric bypass är en enkel lösning och en genväg. Det finns också en missuppfattning att operationen delas ut lika lättvindigt som företag delar ut reklam. Idag är det svårt att förstå hur jag kunde gå upp så pass mycket i vikt att jag till slut behövde en operation för att inte helt äventyra min hälsa. Faktorerna var flera och det är lätt att vara efterklok. För mig blev min operation en viktig vändpunkt i mitt liv som jag inte ångrar. Det kan vara bra att tänka på när en läser artiklar om människor vars operationer inte lyckats att det finns än fler där operationen har gett dem ett nytt liv. Samtidigt är det också viktigt att vara medveten om att en operation alltid innebär risker och inte är något som skall göras förhastat.

Träningen har blivit till ett av mina stora glädjeämnen. I höstas sprang jag för första gången ett lopp vilket kändes helt fantastiskt. Det var inte särskilt långt och jag sprang inte på tid men jag sprang hela vägen och kände glädje i varje steg. När det känns motigt att träna, vilket det givetvis gör ibland då tänker jag på det där loppet och orkar lite till. Genom hela resan har min man Raimo varit ett fantastiskt stöd och idag är han min bästa träningskompis. Vi sporrar varandra att springa lite längre och lyfta lite tyngre. Kul att kunna dela ett stort intresse men den en älskar.

Världen är sällan svart eller vit även om det oftast framställs så. Gastric bypass operationer är inte den enda lösningen vid övervikt och kanske inte heller den bästa. Det är dock en lösning och för många fungerar den väl. Skall en vara kritisk mot något är det snarare eftervården som fallerar. Det är efter operationen som en behöver stort stöd både när det gäller kost och träning vilket jag menar saknas till stor del. För egen del har jag haft den stora förmånen att ha peppande och stöttande människor i min närhet med kunskap inom området vilket har hjälpt mig mycket. Utan det stödet är jag inte säker på att det hade gått lika bra för min del så här långt. Jag är helt övertygad att fler skulle nå en bättre hälsa efter operationen om eftervården såg annorlunda ut.

Trädgårdsarbete och skörd

När jag vaknade i morse önskade jag mig solsken och en härlig dag i trädgården. Det blev istället mulet med en ganska kall vind. Trots detta har vi haft en härlig dag i trädgården. Reparationerna av växthuset framskrider och nu har vi åter ett tak och även en hel dörr. Hela förra säsongen bestod växthusets golv av en pressening. Vi hade några brädor som hyllor till alla plantor, det var inte vackert men det fungerade. Nu består golvet istället av grus och snart skall robusta hyllor av tegel och brädor byggas. Vårt gamla köksbord skall även få flytta in i växthuset och få en ny tillvaro som växtförvaring.

Samodlingen kräver en hel del efterforskning innan fröna skall ner i jorden. Nu är dock fyra av nio odlingslådor färdigsådda och dessutom två av de små. När vi byggde om övervåningen fick vi ett fönster över som jag sparade på. Tänkte det kanske kunde passa in i vårt uterum. Dessvärre passade det inte alls där vilket gör att jag nu lagt fönstret på en av odlingslådorna och på så vis skapat en drivbänk istället. Hittade ett fönster till som faktiskt bara stod och skräpade och lyckades med det ordna ännu en drivbänk. Nu längtar jag efter att fröna skall gro och odlingslådorna fyllas med grönska.

Vår rabarber har varit skördeklar sedan i början av veckan och idag hade vi äntligen tid och möjlighet att baka en rabarberpaj med mandel. Rabarber från egen täppa är onekligen riktigt lyxigt särskilt när den serveras som paj med hemmagjord vaniljsås.

Förutom att arbeta i trädgården har vi hunnit med en promenad med vovvarna längs Maltes stig. Tänk att där är så vackert oavsett årstid eller väder. Nu när vitsipporna blommar och träden precis har fått en skir grönska då är det kanske som allra vackrast.