En dag av sommar

Så underbart att det idag faktiskt har varit lite sommar här i Hult. Det har varit märkligt varmt i växthuset hela dagen och det har nästan varit möjligt att se hur plantorna där inne växer. Jag har fått nöja mig med att titta på trädgården snarare än att arbeta i den eftersom jag fortsatt är sjuk. Har en envis bacill som inte vill ge med sig och jag tror att det kanske är brist på sommar som gör mig sjuk. Hade det bara varit ordentligt sommar då hade jag säkerligen varit frisk. Att kunna sitta en stund i trädgården och njuta av solen är dock alldeles ljuvligt oavsett hur en mår. Satte mig i rosenträdgården med solen i ansiktet och med slutna ögon och lät tankarna fara vart som helst. Av någon anledning kom jag att tänka på en junidag för ganska precis två år sedan då vi besökte en strand i Bray på Irland. Det var inte något fantastiskt väder den där dagen, hela vår vistelse var faktiskt ganska kall och blåsig men den där stranden var något alldeles särskilt. Den där utflyktsdagen var en sådan där dag som jag redan då tänkte att den var en sådan dag som skulle dröja sig kvar länge. Så idag när jag satt i solen i Hult var det som om jag åter besökte stranden i Bray. Tänk vilken kraft tanken besitter när den får lite lugn och ro samt lite solsken.

Stranden i Bray

Lila bollar i min trädgård

Förra våren skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag önskade mig lila bollar till trädgården. Hade sett så tjusiga bollblommor när vi var i Malahide för två år sedan och tänkte att de skulle passa väl i trädgården i Hult. Dessvärre hade jag ingen aning om vad de kunde tänkas heta. Tack vare mina fantastiska bloggvänner fick jag besked om att de lila bollarna heter allium och finns i olika sorter. I höstas satte jag ett gäng lökar och nu äntligen har jag vackra lila blommor i trädgården här hemma.

Det är onekligen en vacker lila färg och jag tänker att jag skulle ha planterat dubbelt så många lökar för att få en extra fin effekt. Sätter upp det på listan med vad som skall planteras till hösten.

Det är verkligen spännande att plantera om hösten och sedan se vad som kommer upp. Jag har sett åtskilliga lökar de senaste åren vilket verkligen märks i år då vi har haft en fantastisk blomsterprakt. Några av tulpanerna jag har satt har dessvärre inte tittat upp vilket känns lite ledsamt. Nåväl det blir till att plantera fler till hösten och hoppas på bättre tur till nästa vår.

Ett projekt som däremot går enligt plan är vår altan runt växthuset. Det är verkligen galet roligt att se hur bygget växer fram. Jag har ritat och suddat och ritat igen och nu finns det på riktigt och blir precis så bra som jag tänkt mig. Nu saknar jag bara sommarvärme och några stolar för att kunna sitta och dricka kaffe i lugn och ro. I övrigt får trädgårdsarbetet rent praktiskt vänta lite till eftersom jag fortsatt är sjuk. Längtar efter att komma igång och arbeta igen men får hålla till godo med trädgårdsböcker och planera sommarens olika projekt istället.

Inte enligt plan

Efter en intensiv helg sitter jag i min fåtölj hemma i Hult. Dricker te och är invirad i varma filtar och försöker att hålla värmen. Märkligt hur jag helt plötsligt när jag kom hem från Västerås igår fick hög feber och började hosta. Tänker att det är kanske kroppen som försöker säga åt mig att jag måste ta det lite lugnare. Problemet när en har så mycket roligt omkring sig är att det är svårt att välja bort. Helgen som har passerat har bestått av spännande möten, intressanta diskussioner, en fantastiskt rolig fest och har varit otroligt bra. Bäst av allt var dock att jag fick möjligheten att umgås med två fina vänner som jag bodde hemma hos. För första gången träffade jag också deras son som föddes i februari. Märkligt hur en så ny människa kan kännas alldeles självklar. Nu går det inte att föreställa sig mina vänner som något annat än föräldrar.

Att köra bil tur och retur till Västerås i helgen var lite av en utmaning eftersom jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt. Förvisso är det trevligt att se ett föränderligt landskap som susar förbi men mest blir jag frustrerad över att behöva ägna tid åt att transportera mig själv från punkt A till punkt B. Att resa med tåg ser jag däremot som ren lyx och jag njuter verkligen av resan. Då kan jag läsa, se på film, titta på landskapet utanför fönstret.

Min plan för veckan var att börja beta av en lång lista med saker som behöver göras. Istället kapitulerar jag för feber och hosta och konstaterar att allt i livet går inte att styra eller planeras.

En helg i maj

Till helgen skall jag bege mig till Västerås och vara på kongress vilket skall bli riktigt roligt. Förutom att det kommer vara många spännande seminarier och intressanta diskussioner som skall diskuteras får jag också möjligheten att träffa en del av deltagarna på ledarskapsutbildningen jag gått. Det har hunnit gå några veckor sedan den avslutande helgen på Bommersviksakademien och nu börjar jag landa i upplevelsen. Både när det gäller resor och upplevelser som kurser brukar det krävas en tid för mig för att sortera alla intryck. Helgen inleddes en dag tidigare än själva kursen med besök i Stockholm vilket var mycket trevligt. Riktigt skönt dessutom att slippa gå upp extremt tidigt och åka tåg långt innan en skall tillbringa en helg på kurs.

Under helgen hölls flera intressanta föreläsningar. Dessutom kom deltagare från tidigare år vilket gjorde helgen än bättre. På lördagen fick jag dessutom tillsammans med två kamrater möjligheten att fråga ut tre ledare inom arbetarrörelsen.

Här är min basgrupp tjusigt uppklädda inför lördagens middag. Alltid trevligt att få en anledning att använda sina tjusigaste kreationer.

Helgens viktigaste inslag för min grupp var på söndagsmorgonen då vi höll ett seminarium om medlemskapets betydelse. Seminariet hade förberetts under större delen av utbildningen och många möten via Skype innan vi äntligen var framme vid själva dagen. Kan inte säga annat än att jag känner mig riktigt glad och stolt över att ha fått möjligheten att arbeta tillsammans med så kloka och kreativa människor. Vi har alla med oss olika erfarenheter och bakgrund men lyckades använda det som en styrka och skapa ett seminarium som publiken tycktes uppskatta. Särskilt roligt att få följa den utveckling gruppen gjorde genom utbildningens olika moment.

Vårt seminarium bestod av flera delar vilket även gav oss i gruppen möjlighet att under vissa delar sitta med och lyssna. När jag pratade fokuserade Lizette på att fotografera det som var riktigt viktigt. Skor hör enligt mig till de riktigt viktiga sakerna i livet!

Frida och jag lyssnar på vårt eget seminarium

Bommersviksakademien är slut men erfarenheterna kommer jag alltid att bära med mig. Det har varit en helt fantastisk resa. Jag har träffat människor som har blivit goda vänner, som har lärt mig otroligt mycket och utöver det har jag haft möjlighet att verkligen fokusera på politik och ledarskap och på den rörelse som jag varit engagerad i de senaste tjugo åren. Att kunna stärkas och utvecklas i sitt engagemang efter så många år är verkligen en ynnest och en förmån och jag är mycket tacksam över att ha fått den möjligheten.

Rabarberpaj med maräng och vaniljkräm

Rabarbern växer så det knakar här i Hult och då passar vi på att göra mycket gott av den. Förra året testade vi för första gången att använda rabarber i maten vilket var riktigt lyckat. Fick ett tips på att testa salt rabarber och även om jag är skeptisk skall det givetvis testas. Jag vet ju inte hur det smakar innan jag har prövat. Fast vissa saker kan en vara ganska säker på att de kommer att bli riktigt bra. Citron och maräng skapar tillsammans en riktigt fin smakkombination. Då kan en också gissa att rabarber och maräng blir lika bra tillsammans. Resultatet blev en paj med lite väl många arbetsmoment men attans så god. Den är således värd att lägga lite arbetstid på!

Rabarberpaj med maräng
Pajskal
2.5 dl vetemjöl
2 msk socker
100 g smör
1 msk vatten

Fyllning
500 g rabarber
1 dl socker
1 tsk potatismjöl

Vaniljkräm
1.5 dl vispgrädde
1 äggula
1 msk socker
0.5 msk potatismjöl
2 krm vailjpulver

Maräng
3 äggvitor 
2 dl socker
ättika
Ugn: 250°

Gör så här:
Finfördela fettet tillsammans med mjöl och socker, tillsätt sedan vatten. Tryck ut pajdegen i en pajform 24 cm i diameter. Nagga bottnen med en gaffel och förgrädda pajskalet i nedre delen av ugnen på 200 grader i 20 minuter eller tills pajskalet har fått lite färg.

Ansa och skiva rabarbern och lägg den i en eldfast form. Strö över socker och potatismjöl och ställ in i ugnen tills dess de är mjuka. Häll av extra vätska

Ansa rabarbern och skiva rabarbern och lägg sedan i en eldfast form. Blanda samman socker och potatismjöl och fördela över rabarbern. Ställ formen mitt i ugnen och låt rabarbern mjukna ca 20-25 minuter. Låt sedan rabarbern kallna och häll av eventuell vätska. Vispa samman grädde, socker, äggula, vanilj och potatismjöl i en kastrull. Låt sjuda och vispa tills krämen tjocknar. Bred ut vaniljkrämen i pajskalet och lägg rabarbern ovanpå.

Vispa äggvitorna tillsammans med hälften av sockret till hårt skum. Tillsätt resterande socker och eventuellt några droppar ättika under omrörning. Spritsa marängsmeten över rabarbern. Grädda mitt i ugnen tills marängen har fått färg.

Boxning

Sedan några år tillbaka boxas yngsta tösen och nu i vår har hon börjat att tävla. Jag hade väldigt blandade känslor när hon började med boxningen och än mer när det var dags för själva tävlandet. Upp till femton år är det diplomboxning som gäller. Då handlar det om att markera slag och visa teknik snarare än att slåss.

Boxning är en sport som aldrig har tilltalat mig och jag har bara sett den som brutal och våldsförhärligande. Bra när barnen ställer en inför de fördomar en bär med sig och en måste tänka om. Konstaterar att boxningsträningen är helt fantastisk och att tävlingarna är riktigt bra. Det är färre tjejer som tävlar vilket innebär att som tjej får du ofta möta både tjejer och killar i ringen. När yngsta barnet idag vann mot en kille fanns det inte någon som påtalade att han förlorade mot en tjej. De konstaterade att han förlorade mot en duktig boxare. I ringen handlar allt om teknik vilket gör att klass, kön och andra sådana markörer underordnas vilket inte är särskilt vanligt i andra sammanhang.

Efter matchen är det också en viktig tradition att tacka sin motståndare, domaren och motståndarens tränare. Det är kamratligt och när matchen är över då poserar de tävlande gärna med varandra.

Att posera med maken och mig är dock inte lika roligt!

 Valhall boxningsklubb fick med sig två vinnare hem idag vilket känns riktigt roligt. Även den som inte vinner sin match samlar poäng. 27 poäng krävs för att vinna diplom vilket alltså är möjligt att göra även om en inte blir den med mest poäng när matchen är slut. 

Ett ögonblick

Vissa bilder blir till berättelser. Ett fruset ögonblick kan väcka många tankar och skapa mängder av möjliga berättelser. Vem är hon? Vart är bilden tagen och när togs den? Det där uttrycket att en bild säger mer än tusen ord är onekligen passande. Fast kanske skulle en hellre säga att en bild berättar tusen berättelser. Vissa bilder är enkla att sätta i sitt sammanhang medan andra är i stort sett omöjliga att placera vilket gör dem så spännande. Kanske är bilden tagen i en förort till Paris, i centrala Berlin eller kanske i en gångtunnel på ett köpcentrum i Uddevalla.