Älskade Ida

Känner att jag ofta just nu undrar vart tiden egentligen tog vägen. Hur kan åren gå så fort som de gör? Idag fyller älskade vovven Ida 6 år. På samma gång som jag undrar hur fort tiden gått kan jag inte tänka mig en tillvaro utan Ida. Hon är en rakt igenom alldeles underbar hund som gör livet lite bättre bara genom att hon finns. Hon är busig, snäll och helt fantastisk. Hon har sina små egenheter i likhet med alla andra varelser. Hon älskar stenar och plockar gärna in dem från trädgården. Dessutom älskar hon vitkål och vill därför alltid vara med när marsvinen och kaninen ska få mat. Då sitter hon och väntar tålmodigt till även hon får den efterlängtade kålen.

 Att få Ida kändes synnerligen märkligt efter att jag varit van vid den tidigare hunden Adde. Han var en omplaceringshund som krävde otroligt mycket arbete. Dessutom var han en stor hund som krävde mycket aktivering varje dag.  Ida däremot hon bara är. Vill jag greja i trädgården då följer hon mig i trädgården hela dagen. Hon lägger sig i skuggan och tittar på när jag gräver. Ibland kan hon få för sig att hjälpa till men då räcker en enkel tillsägelse för att hon ska låta bli.

Lite lat har hon blivit med åren Ida men det löste sig när hunden Ebba flyttade in. Bra att ha en liten kompis som aktiverar. Dessutom är jag helt övertygad om att den största anledningen till att Ebba idag är den lugna och trygga hunden hon är beror på Ida. Det kändes lite läskigt att gå från att ha en hund till att ha två. Tänk om det inte skulle fungera! Tänk om den nya hunden inte skulle vara lika enkel att hantera som Ida. Ebba är verkligen ett yrväder och helt olik Ida. Två Ebba hade en inte orkat med men dessa två tillsammans fungerar utmärkt. Ebba får upp farten och busigheten hos Ida. Ida jordar Ebba och får henne att komma ner i varv. En perfekt kombination!

Firar älskade Ida idag och tänker att jag verkligen är lyckligt lottad som har en så fin kamrat i mitt liv. En liten solstråle som sprider glädje vart hon än kommer.

Vinter i Hult

Med december kom också frost och vinter till Hult. Jag gillar den där lite kalla luften som biter tag i kinderna och skapar en ordentlig kontrast mellan ute och inne. Även om vintern inte är min favorit årstid är jag trots allt glad att den kom till slut. För att våren skall komma åter krävs det först en vinter.

Prydnadskålen är nästan som vackrast när den är skrudad i frost.

I rosenträdgården finns det fortfarande rosenblad kvar på flera av rosorna. 

Däremot är det bara New Dawn som fortsatt blommar.

Kärleksört med frost

De japanska lyktorna blir så vackra när de förvandlas från orange lyktor till tunna bollar av nät.

New Dawn blommar som sagt envist vidare men jag tänker att nu är det nog slut för i år. Egentligen är det något mycket märkligt att rosenträdgården har blommat hela november ut.

Ida är som alltid min trogna följeslagare i trädgården. Till skillnad från mig älskar hon kylan och allra helst när det är snö. Hennes lycka är total när det finns snö att rusa runt i och rulla sig i. Märkligt det där med hur någon annans glädje kan förändra de egna känslorna. Ida älskar vintern och får mig att tycka att den är nog ganska acceptabel trots allt.

Tack för alla fina krya på mig hälsningar. Är fortsatt sjuk och låter mig för en gångs skull dra ner på tempot lite. Är dock på bättringsvägen och känner mig inte lika ynklig längre.

Tidsperspektiv

Det där med tidsperspektiv är ibland lite märkligt. Vissa saker kan kännas som om det var alldeles nyss när det i själva verket var länge sedan. Samtidigt kan sådant som inte hänt för länge sedan ändå kännas som en evighet. Det är fyra år sedan vi hämtade hem vår lurviga familjemedlem Ida. Fyra år är inte särskilt länge mätt i år samtidigt är det idag omöjligt att tänka sig livet utan Ida. Är så tacksam över att det är just Ida som vi delar vårt liv med. Hon är ständigt vid vår sida, alltid glad och i stort sett aldrig till besvär. Vår tidigare hund Adde var visserligen högt älskad men han var inte en enkel hund och krävde otroligt mycket arbete för att han skulle trivas och må bra. Ida är nöjd så länge som hon får vara med familjen och då spelar det inte någon roll vad det är vi gör. Enda gången svansen inte viftar är när hon misstänker att vi är på väg ut och inte har planerat att ta henne med oss.

Ida i september 2014

Varje dag sedan hon kom till oss för fyra år sedan har hon gjort dagen lite bättre bara genom att finnas här. Innan vi hämtade hem Ida var vi utan hund i nio månader och det var en märklig tid. När en är van vid att ha hund blir tillvaron utan mycket konstig. Då kändes det nästan märkligt att ge sig ut på promenad, vad var det för mening att gå ut när en var själv? Livet känns som mer logiskt och komplett med hund.

Ida i september 2010

Jag har funderat mycket den senaste tiden kring vad som är livskvalitet. Ida hör till det som skapar hög kvalitet i livet bara genom att finnas här. Även när livet är svårt så viftar hon på svansen och vill bli klappad och det gör henne till en trygg och mycket uppskattad kamrat att dela livet med.

Utanför min dörr

Så här års finns det bara fördelar med att bo som vi gör. Vi har skog och sjö alldeles inpå knutarna och det i kombination med sommar och sol är onekligen helt fantastiskt.

Vi har en runda i skogen som vi går de flesta dagar men ändå blir vi inte trötta på vägen. Det är en lagom lång slinga att gå för både hund och människa.

Ibland går vi sträckan hastigt men ofta väljer vi att sakta strosa och då har jag gärna kameran med mig. Finns så mycket fint att titta på och lite längre fram finns både bär och svamp att plocka med sig hem

Ida springer lös under promenaden och trivs då som allra bäst. En vissling och sedan är hon vid min sida igen och viftar på svansen. Snart sätter hon iväg igen bland ormbunkar och snår men är ständigt nära oss. Svansen är aldrig stilla och nosen ständigt mot backen och följer spännande spår.

I år tycks blåbärsrisen ha hämtat sig från förra vintern. Redan nu är där fullt av bär som väntar på att mogna. Jag längtar redan nu och planerar för att fylla frysen riktigt ordentligt. Det har varit en tråkig vinter utan bär så i år får vi kompensera detta och plocka extra mycket.

Där är då mitt älskade hus här i Hult. Clownhuset kallar barnen det för eftersom det är vitt, rött och blått och dessutom med en grön ytterdörr. Nåväl tids nog blir hela huset i samma färg och tills dess passar det ganska bra att vår cirkusfamilj bor i ett clownhus.

Årets första i Hult

Om någon vecka kommer gräsmattan här i Hult att vara fylld med dem, men idag är det bara en enda. En enda vitsippa som idag stod vänd mot solen och i likhet med oss tycktes njuta av värmen.

Idag har också varit första dagen vi har kunnat äta middag utomhus. Så ljuvligt att kunna sitta i solen och äta mat och umgås. Allt ter sig lite lättare i solen sken!

För varje dag som går är det något nytt som börjat växa eller som har slagit ut. Känner att jag vaknar nyfiken på vilken förändring som skett i vår trädgård sedan dagen innan.

Hunden Ida njuter av att vi äntligen spenderar mer tid utomhus. Fick hon bestämma skulle vi vara utomhus hela dagarna året om. Hon älskar snö och kyla bekommer henne inte till skillnad från hennes matte som inte är särskilt förtjust i varken snö eller kyla. Sol, vår och värme hör dock till mina favoriter.

Helgens början

Fredag igen och en helg fylld med aktiviteter väntar. Tittar på väderprognosen och önskar mig lite sol eftersom jag börjar längta efter att röja i trädgården. Solen verkar dock lysa med sin frånvaro den här helgen. Trots frånvaron av solen är det lite varmare luft här i Hult och jag märker hur promenaderna med Ida blir allt längre, det är ju så ljuvligt att vara ute när en slipper att frysa.

Maltes stig i Munkedal en dag då det märkligt nog var solsken!

En av aktiviteterna denna helg är att titta på modevisning på köpcentrumet Torp i Uddevalla. Dottern Anna och hennes Johan skall vara mannekänger när designeleverna visar upp sina alster. Anna har ju vana på det här med att vara mannekäng och att vara fotomodell eftersom hon varit med på de modevisningar och fotograferingar som Regina och jag ordnat. Det ligger otroligt mycket jobb bakom en modevisning för att allt skall klaffa. På morgondagens modevisning är det ju inte bara själva visningen som skall bli bra, de har ju faktiskt både sytt och designat de kläder som skall visas. Tänker som så ofta förr att sy är något jag verkligen önskar att jag kunde. Nåväl tids nog finns det nog möjlighet att lära sig det också!

Även om helgen inte tycks bjuda på sol så hoppas jag på att den bjuder på frånvaro av regn. Önskar mig möjligheten att promenera längs Maltes stig och det är onekligen trevligast om det är uppehåll. Det är än så länge lite för blött för att ge sig ut på våra vanliga promenadstigar i skogen här hemma i Hult och då får andra vägar väljas. Brukar oftast gå ut på ett stort fält här hemma där jag kan släppa Ida så hon får rusa av sig lite. Att gå på promenad i koppel är helt okej men hon blir som gladast när hon får springa fritt och verkligen jobba.

Snölek

Idag gav jag mig själv ledigt från alla måsten och njöt av en helt ledig dag. Min lediga dag innehöll några timmar i fåtöljen tillsammans med en bra bok och en stor kopp te. Ida låg hela tiden så snällt vid mina fötter nöjd över att bara få vara med. Hon är ett gott sällskap Ida eftersom hon ständigt är på gott humör och alltid nöjd med tillvaron. Så länge som jag inte försöker att klippa hennes klor vill säga. När skolbussen närmar sig huset ser man hur hon spetsar sina öron, hon vet att när bussen stannar kommer barnen hem och då blir det lek och skoj. När jag lägger undan min bok och frågar henne om hon vill gå ut är hon framme vid dörren redan innan jag ställt klart frågan.

Snö är det bästa Ida vet och fick hon bestämma skulle det lekas i snön hela dagen.

Lek hela dagen orkar varken barnen eller jag men någon timmes snölek gjorde både hund och barn trötta. Väl hemma väntade varmt te och de sista av julens pepparkakor. Lite märkligt det där med pepparkakorna den här julen. Vi använde samma recept som vi alltid använder men av någon anledning var pepparkakorna den här gången än godare än vanligt. Funderar på om vi råkade göra om receptet och lyckas vi i stå fall med samma misstag nästa år?

Glädje i det enkla

Går med en oro just nu då kylan som var på besök gjorde att vår katt Elvis börjat hosta. Han lever ju på lånad tid och borde enligt veterinären inte vara frisk och välmående som han är. Så skönt att vi har bra och förstående veterinärer att vända oss till som tar min oro på allvar oavsett om det gällt katt, hund, kanin eller marsvin. Elvis har problem med både hjärta och lungor och just kylan gör att han fått det kämpigare än vanligt. Fast veterinären lugnar mig när jag berättar att han hostar en till två gånger om dagen och i övrigt är sitt friska pigga jag. Nu när plusgraderna kom åter försvann hostan helt och vi andas ut ett tag. Många djur så som vi har innebär mycket glädje men också mycket jobb och oro. Just nu upptar pälsvård mycket av min tid då vi har en lurvig hund, en fluffig kanin och ett korthårigt marsvin som visade sig bli ordentligt långhårigt! Mat är också något som upptar tiden och planeringen. Av våra fem katter äter tre samma mat medan två av katterna behöver specialkost och då inte samma sort. Fast man löser det och man vänjer sig och det blir till slut rutiner som är en del av vardagen.

Vi har ju valt att skaffa oss de djur vi har och med det kommer både det roliga och det svåra. Även om det ibland kan kännas tungt och som att det kanske är lite för mycket så är det ett ansvar vi har tagit på oss som sträcker sig hela deras levnad. Just nu passar det oss bra att ha många djur och vi planerar för att förhoppningsvis kunna skaffa höns under nästa år. Genom djuren upplever jag att det är lättare att se det enkla i livet och glädjas åt det lilla. Tänk marsvinen som varje dag blir helt överlyckliga när vi lägger in hö i buren eller hunden Ida som blir lycklig av att få gå ut på promenad. Viktigt att tänka på, att det finns glädje i det enkla.

Glädjeämnen

Det bästa i livet är oftast det enkla. Tidigare i veckan var vi och badade tillsammans med några vänner och deras lilla valp Dixie. Första gången vår Ida och Dixie träffades var de båda väldigt försiktiga men nu är det full fart som gäller. Så spännande att se hur Dixie är lite större för varje vecka som går. Kan inte låta bli att undra om vår Ida verkligen varit så där liten och måste titta på valkort för att försäkra mig om att det är så.

Fördelen med att åka på tur med någon annan är att man får se nya platser. Även om vi har bott några år i Munkedal så är det många smultronställen som återstår att upptäckas. Den här gången var vi vid en sjö som heter Viksjön och där var verkligen vackert. Riktigt positivt också att där fanns både vindskydd och en iordningställd grillplats. Tråkigt bara att båda dessa råkat ut för skadegörelse.

Att man inte kan lära gamla hundar att sitta tror jag är en myt! Ida har alltid vägrat att ge sig ut i vatten. Det spelar inte någon roll om det är en sjö eller ett badkar, hon avskyr det. I leken med Dixie glömde hon visst bort sin tidigare avsky. Hur hade det sett ut om Ida inte vågade något som Dixie vågade? 

Sötaste vännerna! Måste erkänna att jag har kommit på mig själv med att åter titta på valpannonser. Vi har ju bestämt att valp får vänta tills vår Elvis inte är med oss längre, men man kan ju alltid titta lite. Vad gäller katten Elvis så har nästan tre månader gått sedan besöket hos veterinären. Han är friskare och starkare än någonsin och vi är så tacksamma över att ännu ha honom hos oss.

Äntligen dags för trädgårdsarbete

Strålande sol i Hult denna lördag och idag skall vi göra något som Ida älskar. Vi skall ägna dagen åt trädgården vilket gör att vi kommer ha en mycket nöjd och glad liten vovve. Det finns några saker i livet som hon verkligen älskar. Att vara med oss ute, att ligga i sängen och sova bredvid oss och att leka med bästa kompisen Elvis. Nu på morgonen har vi legat kvar länge i sängen och klappat på både hund och katt och nu är det dags för trädgårdsarbete. Jag har ännu inte vågat mig på att inventera vad som överlevt den långa vintern så det får bli en av dagens sysslor. Jag är lite orolig för rosorna som vi planterade i rosenträdgården förra året. Jag håller både tummar och tår för att de skall ha överlevt. Idag skall vi även plantera blommor i krukor att ställa på farstutrappen och vid vägen. En ny kruka i metall har köpts in och vi får hoppas att den inte går samma öde till mötes som den tidigare krukan. Det här känns som en riktigt härlig dag och en riktigt bra helg.

Ida min trogna följeslagare i livet

De enkla sakerna

Tänk att det är de enkla sakerna i livet som man oftast blir gladast över. Teckningar som barnen har gjort, frukost på sängen, gräva i rabatterna ja listan kan göras lång. Något som jag älskar om hösten är att gå ut och gå med Ida när det har blivit mörkt. Jag tycker om att känna den kalla luften som nyper lite i kinderna och att gå där i mörkret med min ficklampa känns mysigt. När vi kommer ut till hagarna i Hult brukar jag stanna och titta upp på himlen. I Hult tycks stjärnorna vara så många fler än på andra platser. När vi bodde i en stad var jag ofta rädd för att gå ut i mörkret men här känner jag mig inte rädd, här känner jag mig trygg.

Morgon i Hult

Veckan inleds med strålande sol från klarblå himmel här i Hult. Det märks att vardagen har återkommit på allvar eftersom kalendern börjar fyllas på med möten och andra måsten. Fast alla måsten kan vänta medan Ida och jag tar oss en liten tur i skogen. Jag älskar stigarna i skogen här i Hult, det där är vad som ger mitt boende mervärde. Närheten till naturen får mig att må gott och vara i balans. Det går inte att skynda sig utan det gäller bara att följa stigen och njuta av livet medan Ida springer som en tok. Jag har ofta hört att cocker spaniel är en ras som skall ha lätt att bli tjocka och att de gärna kan vara lite lata. Ida har nog inte hört det som hon far omkring.

 Jag tycker om att göra många saker samtidigt och trivs med ett högt tempo i livet, men då behövs också stunder som dessa. Stunder då det bara är jag och mina egna tankar och så klart Ida. Ibland kan jag önska att vi skulle bo lite närmare allt. Närmare till skola och arbete, vänner och aktiviteter. Fast då skulle vi komma längre bort från det här och det skulle jag inte vilja.

 I skogen finns lämningar efter skogsarbete. Den här delen av skogen vårdas enligt gammal tradition. Ett träd i taget tas om hand vilket innebär att det är glest mellan träden och det finns inte något ris som annars så vanligt är.

Ida älskar att kunna springa som hon själv vill på promenaden. Hennes matte borde dock bli lite mer disciplinerad och lära henne att gå ordentligt med koppel också.

Trädgårdsbesök

Idag har jag en trött vovve som håller mig sällskap när jag pluggar. Det är inte lätt att vara hund i detta hus, så många människor, katter och smådjur att hålla koll på. Ida är onekligen en trevlig hund och ett mycket gott sällskap. En dag tidigare i veckan hade jag släppt ut henne i trädgården, lät henne springa först medan jag tog på skor och jacka, när jag kommer ut står Ida nos mot nos med ett rådjur! Önskade att jag hade haft med mig kameran ut. Rådjuret blev skrämt av mig och skuttade iväg, Ida som verkade ha blivit skrämd av rådjuret kom istället till mig och ville genast gå in. I Hult är saker inte som på andra ställen verkar det som. Hade det istället varit katten Cleo som hade varit ute när rådjuren kom på besök då hade hon satt efter dem och jagat iväg dem. Har flera gånger sett henne jaga iväg rådjur ur trädgården och efteråt går hon och patrullerar. Hon ser verkligen kränkt ut när de har varit här, som om det var en personlig förolämpning mot henne.

Sköna lördag

Eftersom veckorna ofta är hektiska blir helgerna efterlängtade. Det är då vi har bra med tid att umgås som familj och rå om varandra ordentligt. En vanlig lördag här i Hult börjar med sovmorgon, i alla fall för oss vuxna och följs sedan av brunch med tidningsläsning. Det är inte ovanligt att vi blir sittande en timme eller mer vid bordet och pratar och tar det lugnt. En perfekt början på dagen enligt min mening. Idag hjälper tjejerna och Ida till när Raimo ska tvätta bilen. Grusväg, vår och vit bil är en kombination som inte här helt lyckad. Insåg igår att bilen är mer grå än vit, smutsen har lagt sig som ett extra lager med färg. Då är det verkligen dags att göra något åt det.

Idag ska här också rensas i garderoberna eftersom det kommer att finnas en liten loppisbutik på Livåleva. Gretas garderob är en butik som finns en dag och har bara kläder. Både Regina och jag gillar det här med loppis och den här gången bygger hela modeshowen på loppiskläder, fast de kommer från Min Butik i Hedekas. Tanken med Gretas garderob är att visa att det man har glömt bort i sin egen garderob kan bli en ny favorit för någon annan.

Ida poserar för kameran

Ruskväder

Det både blåser och regnar idag så Ida och jag vi tog bara en kort promenad på morgonen när barnen åkt till skolan. Istället för att vara ute i rusket bestämde vi oss för att bädda ner oss i sängen och läsa lite kurslitteratur. Det måste ju göras och då kan det lika gärna göras lite mysigt också. Mysfaktorn blir onekligen hög med varma täcken, en kopp te, en kurrande katt och en Ida som snarkar.

Det är lätt att hitta vilse i universitetsbiblioteket. Mer inspirerande att läsa hemma

Ida börjar bli en bildad vovve!

Ett år!

Ett år går så fort, helt sanslöst fort om man tänker efter. Idag är det precis ett år sedan vi var och hämtade vårt lilla charmtroll Ida. Idag kan jag inte tänka mig en tillvaro utan Ida som min ständige följeslagare här hemma. Samtidigt känns det inte länge sedan jag hade en annan kamrat här hemma i Hult. I december blir det två år sedan vi var tvungna att ta bort vår gamle hund Adde men trots tiden som gått tänker jag ofta på honom. En hund blir ju till en del av familjen och att förlora dem kan vara lika svårt som att förlora en människa som finns oss nära. Jag tror dessutom att djur är bra för oss på många sätt. Jag kan ibland höra hur mina flickor pratar med någon av katterna eller med Ida om svåra saker. Sånt som de tänker på men kanske inte är redo att prata med oss om. Då finns djuren där, närvarande men utan att kräva något.

Ida min ständige följeslagare

Ida med bästa kompisen Elvis

Ida för ett år sedan. Bollen var så farlig att det säkraste var att skälla på den

Ida och jag på Livåleva i september förra året

Elvis och med vår saknade vän Adde

Som hund och katt...

Vår hund Ida har fullt upp här hemma nu när våra fem kattungar börjar att bli större. Hon har ett oändligt tålamod med med dem och accepterar till och med att de äter ur hennes matskål. Mammakatten Saga är inte lika förtjust i Idas närvaro men har accepterat att hunden och kattungarna gillar varandra.

Ida har koll på kattungarnas framfart i köket

Katten Bosse prövar Idas mat. Praktiskt när hela katten får plats i skålen.

Vargen i Hult

Det har varit ett härlig väder idag och då är det onekligen skönt att sluta jobbet redan kl.14. Tog med min familj på en överraskningstur till Nordens Ark efter jobbet och nu är vi helt slut av allt vandrande blad djuren. Nordens Ark är ett bra och barnvänligt utflyktsmål förutsatt att man är utrustad med bra skor. Vi fikade vid varghuset och fick förmånen att se de små vargvalparna leka med varandra. Märkligt är det att vargarna och vår lilla Ida är långväga släktingar. Då är det enklare att se släktskapet mellan lodjur och våra katter.

Ida - vargen i Hult

Elvis en tam vildkatt