Vem är det som bestämmer?

Fobier är inte något logiskt även om en del fobier kan vara lättare att förstå än andra. Själv har jag två fobier i livet som jag numera försöker att bemästra. Jag tänker inte låta fobierna styra, det är ju jag som bestämmer och jag gillar när jag får bestämma. Vad gäller fobier så är jag som jag tidigare berättat hysteriskt rädd för att flyga. Samtidigt älskar jag att resa vilket gör att jag någonstans har varit tvungen att bestämma mig för vem som bestämmer, rädslan eller jag själv? Alltså utsätter jag mig för att flyga om och om igen trots att jag varje gång är övertygad om att jag kommer att dö. Det är dock en lite märklig rädsla eftersom jag tidigare älskade att flyga. I slutet av veckan var familjen och jag i Trollhättan och åkte linbana. Jag har åkt linbanan förut och hade inte en tanke på att det skulle kunna vara obehagligt. När jag susade iväg 27 meter upp i luften insåg jag dock att om jag är flygrädd borde jag kunnat förutse att detta skulle vara obehagligt. Nåväl ena vägen blundade jag mest och fokuserade på att andas medan jag andra vägen kunde njuta av utsikten. Tänk vad bra att utmana sina rädslor! 

När vi var på Korfu i maj bodde vi precis intill flygplatsen. Vårt hotell låg bara några hundra meter från landningsbanan och från restaurangen eller strandpromenaden hade man utsikt över planen som lyfte och landade. det fanns till och med en pir som gick rakt igenom landningsbanan där människor gick och cyklade helt obekymrade över de jättelika maskiner som passerade över deras huvuden. För turisterna var landningsbanan något av en turistattraktion och många hade åkt just hit för att så nära kunna se planen som lyfte och landade.

Jag tror starkt på att kunskap är rätt medicin mot rädsla oavsett vad rädslan är. Just därför kan jag numera märkligt mycket om flygplanssäkerhet och annat som hör flygningen till. Mitt förnuft vet att allt är normalt och just därför går det att faktiskt hålla paniken på en hanterbar nivå. Som sagt det är jag som bestämmer och inte mina rädslor! Just därför sitter jag just nu och klurar på vart vi skall resa i höst. Maken och jag vill tillbaka till underbara Korfu medan Anna helst vill åka till Edinburgh som blivit hennes stora favorit.

Två rädslor var det ju! Min andra stora rädsla eller fobi om man så vill handlar om att gå till tandläkaren. Att vara rädd för att flyga känns onekligen mer rationellt än att vara rädd för att gå till tandläkaren. Om flygplanet störtar är risken att dö onekligen stor, men vad är det värsta som kan hända hos tandläkaren? Jag kan få mina tänder lagade? Jag kanske inte har några hål? Som sagt fobier är inte logiska men sedan snart ett tillbaka jobbar jag även med min tandvårdsrädsla. Med tanke på att min tandläkare normalt sett är barntandläkare och världens raraste är det ju helt omöjligt att vara rädd för honom! Idag har jag varit hos tandläkaren och nu funderar jag på resor. I mitt liv är det jag som bestämmer!