Bussen parkerade på lämpligt avstånd från där Sophie bor och sedan promenerade vi gemensamt hem till henne samtidigt som vi sjöng Ja må hon leva! Överraskningen var total!
Fast det Sophie inte visste om var att detta inte var dagens stora överraskning. När vi minglat runt en stund var det åter dags att sätta sig i bussen för vidare färd mot en närliggande hamn. Där möttes vi upp av en båt som sedan skulle ta oss ut på kryssning. Sophie hälsades välkommen av kaptenen och fick sedan stiga ombord på födelsedagsbåten.
Dagen innan och dagen efter var vädret allt annat än fint, men på Sophies födelsedag sken solen fint. Kändes onekligen passande med solsken när en solstråle fyller år. Upplägget för kalaset var dessutom synnerligen trevligt eftersom båtturen verkligen var helt fantastiskt trevlig. Den begränsade ytan gjorde också att gästerna hade en begränsad yta att vistas på och således inte kunde undvika att prata med varandra, också det något riktigt bra.
Jag tycker allra bäst om de kalas där åldrarna blandas och detta var onekligen ett sådant. Barn såväl som vuxna trivdes och hade riktigt trevligt. När vi passerat Lysekil saktade kaptenen in och sa åt oss att spana ut i vattnet eftersom där brukade finnas sälar. Vi tittade och tittade men såg inte en enda säl. Sen så plötsligt såg jag ett sälhuvud som tittade upp ovan vattenytan och sedan ett till och sedan ännu ett.
Det var en härlig dag till havs återvände vi till sist till utgångshamnen. Då hade vi hunnit äta god mat och tårta, sett bilder från Sophies spännande liv och pratat med alla intressanta människor som knöts samman för en dag på grund av att Sophie som är vår vän eller släkting fyllde år.
1 kommentar:
Vilken dag!
Kan tänka mig att hon var både förvånad och lycklig.
Så älskar jag att barn och vuxna samlas tillsammans.
Så ska det vara.
Kramen Hannis
Skicka en kommentar