En stunds stillhet

Höstlovet är slut och huset i Hult är åter lugnt och stilla. Hunden Ebba har fått på sig sin varma tröja och kurar under täcket. Ida däremot sitter vid dörren och längtar efter att få komma ut och leka i snön. Själv sitter jag vid min dator med utsikt över trädgården och med en kopp kaffe som sällskap. Under veckan som gått har jag försökt att sitta och skriva men haft svårt att få fokus när huset varit fullt av liv. Nu är här tyst, väldigt tyst och jag tänker att kanske hade det varit enklare att arbeta om huset varit fullt av liv istället. Sådan är människan tänker jag, vill alltid ha det vi inte har helt enkelt. Fördelen med ett tyst hus är dock att distraktionerna blir färre och möjligheten till fokus är större. Nackdelen är kanske att då finns det inte någon att skylla på när arbetslusten inte riktigt vill infinna sig. Så jag dricker lite av mitt kaffe, öppnar upp mitt dokument, börjar peta lite i referenslistan och inser efter en stund att jag faktiskt fått till nästan en hel sida text. Det är måndag, texten flyter på fint och dessutom är det solsken ute.

Utsikten från min arbetsplats