Mitt eget paradis

Tidigare idag gick jag igenom mina bilder i jakten efter julbilder. Tänkte jag skulle inspirera mig själv till lite pyssel här hemma. Istället fastnade jag länge med att titta på bilderna från när jag för några år sedan besökte Läckö slott. Själva slottet var helt klart fint men det som verkligen gjorde intryck på mig var slottsträdgården. Den var alldeles fantastiskt vacker och bestod av ett helt otroligt överflöd av både blommor och ätbart. En synnerligen fin kombination av det vackra och det praktiska. Jag kunde inte se mig mätt på allt det vackra och ville helst fånga varje blomma och varje blad genom linsen på min kamera.

Dessa tjusiga tistlar föll jag särskilt för. Har en plan för vart jag ska plantera likadana i trädgården i Hult

Jag var som förlorad när det gällde all uppfattning av tid. Hade jag varit i trädgården i en timme eller en dag? Det var som att betydelsen av tid upphörde att existera. Det enda som fanns var nuet och allt det vackra. En upplevelse för alla sinnen och inte bara för ögat eftersom luften var mättad av dofter från trädgården och själva luften sjöd av liv och rörelse.

Minns hur jag där och då tänkte att precis så här är det jag önskar att min trädgård skall vara. En plats där växtligheten talar högre än ord och där en förlorar sig helt inför deras skönhet.

Trädgårdsland i slottsträdgården

Insåg att just kombinationen av nytta och skönhet i sig är vacker. Maten som odlas är inte bara praktisk odling även den är vacker.

Vackert blommande squash i trädgården i Hult

Så när jag bläddrade genom de senaste två åren av trädgårdsbilder från min egen trädgård här i Hult insåg jag att jag faktiskt har lyckats. Förvisso är min trädgård inte fullständig ännu men den trädgård som finns skänker mig samma glädje och känsla som slottsträdgården på Läckö slott. Jag har en kombination av det praktiska som skall ätas och konstaterar att det onekligen skapar vackra blickfång i trädgården.

Hemodlad gurka

Det ligger också en extra glädje i att odla grönsaker och se hur ens framtida middag växer framför en ögon. De där sommarmiddagarna på egenodlade grödor smakar bättre än allt annat. Särskilt som jag vet vad som har krävts längs vägen från sådd till skörd.

Alla de där blommorna som bara är vackra men inte kan ätas kan även de ses som föda. De är näring för själen helt enkelt, det där som gör att en känner sig lätt om både hjärta och sinne.

Numera kan jag förlora mig även i min egen trädgård. Särskilt när jag har kameran med mig på jakt efter fjärilar Då kan minuter bli till timmar utan att en ens har reflekterat över att det är så.

Här är då mitt eget lilla paradis i somras. Det är inte många veckor sedan jag stängde dörren till växthuset för i år och ställde undan mina spadar och verktyg men jag längtar redan. Har storslagna planer för fler planteringar samt att utöka odlingarna än mer. Behöver ta ner en gran till våren och sedan får jag plats med ett tunnelväxthus om jag så skulle önska. Dessutom har jag fyllt på önskelistan med rosor som är absolut nödvändiga att plantera i rosenträdgården. Nu skall jag fylla på med doftande rosor och på så vis skapa en trädgård för alla sinnen.

Inlagd skörd

Innan jag for iväg i slutet av oktober såg jag till att skörda och ta hand om de sista rödbetorna. Det har varit en märklig odlingssäsong, men rödbetor har vi i alla fall haft gott om. Under tiden de växte till sig gallrade jag bland de späda plantorna och använde detta sedan i sallad eller till att göra pesto. När rödbetorna växt sig större har vi sedan använt både stjälkar och beta. Stjälkarna är goda att koka kort i lite lättsaltat vatten. Passar som tillbehör till det mesta. Rödbetorna har jag oftast gjort biffar av men få smaker slår den av späda kokta rödbetor med lite smör. Eftersom jag inte skulle hinna äta upp alla rödbetor innan jag for beslutade jag mig för att testa att lägga in dem. Testade tidigare under hösten att lägga in gurkor och önskar så att gurkskörden blivit större. Attans så gott! Därför har jag haft höga förväntningar på de inlagda rödbetorna. Så idag passade det bra att testa dem och nu ångrar jag att jag inte lagt in mer även av rödbetsskörden. Hemodlade inlagda rödbetor är något helt annat än det en köper i affären.

Nya smaker

Vårt växthus är äntligen på plats och fyller sin funktion. Det är visserligen lite kvar att göra innan det är helt färdigt men det tar vi allt eftersom. Nästa vår skall vi bygga drivbänkar i växthuset så odlingarna får gott om plats att växa på. I år kör vi dock med hyllor och har plantorna i krukor och det går också bra. Till nästa år skall växthuset även få ett litet trädäck och en vägg precis utanför dörren. Tanken är att jag ska sätta hyllor på väggen och sedan stå där och påta med mina växter. På altanen är det också tänkt att rymma ett litet bord och två stolar så vi kan dricka kaffe och se ut över odlingarna.

Odlingarna har onekligen blivit större i år. Igår kompletterades de dessutom med ytterligare två odlingslådor. Dessa är av lite mindre storlek och har byggts av spillvirke från uterumsbygget. Härligt att kunna ta tillvara även det som bara är spill. Frågan som nu har dykt upp när odlingarna blir allt större är hur vi skall ta tillvara det vi odlar. I år har jag varit lite mer på när det gäller att verkligen ta tillvara det som odlas. Jag har lärt mig att rädisor går alldeles utmärkt att tillaga vilket resulterade i att vi i år inte har några rädisor som står kvar i landet och till slut rensas bort. Har även lärt mig att ruccola är otroligt användbart och kan användas på samma sätt som spenat och mangold. Annars har det också varit en sådan sak som vi fått alldeles för mycket av. Igår testade jag att förvälla och frysa in ruccola samt att ha den i hemmagjort örtsalt vilket fungerade riktigt bra båda delarna.

Att söka nya användningsområden för det vi odlar har lett till att jag hittat många recept i helt andra riktningar. Tänk så mycket spännande mat som jag inte hade en aning om. Dagen igår blev lite av en prövningarnas dag eftersom varje måltid innehöll sådant som vi aldrig testat förut. Till frukost blev det chiapudding med frukt. Har läst om chiapudding länge men inte riktigt vågat pröva. Började dock bli lite trött på att alltid äta overnight oats till frukost och testade något nytt igår. Övriga familjen var inte imponerad men jag tycker att det var riktigt gott. En håller sig mätt länge också och det är riktigt bra. Till lunch hade vi sill och potatis med kokta gulbetsstänger som tillbehör. Jag har tidigare använt rödbets/gulbetsblast som är späd i sallader och i pesto. Läste i helgen att även när den dragit iväg och blivit stor kan själva stammarna användas. De kokas en stund i lätt saltat vatten eller buljong och smakar riktigt gott. Middagen blev med inspiration från min nya favoritblogg när det gäller mat, nämligen Våra oköttsliga lustar. De har otroligt många spännande recept. Vi valde att äta kyckling till en otroligt god potatissallad gjord på ungsrostade potatisklyftor. Till detta serverades hummus och nu äntligen har jag fått köpt tahini och konstaterar att den lyfte smaken på hummusen till nya höjder!

Solig kalasdag

I helgen har vi haft elvaårskalas här i Hult. Trevliga gäster, god mat och strålande sol gjorde det hela till en mycket lyckad dag. Dessutom kan kalaset även räknas som en första ordentlig invigning av vårt uterum där nu taket äntligen är på plats. På det här kalaset hade gästerna således inte behövt paraply om det börjat regna mitt i maten. Fast tak är skönt att ha även när det är strålande sol då det är behagligt med lite skugga. Födelsedagsbarnet hade önskat sig rosencupcakes med fluffy pink frosting och detta var givetvis något som ordnades. Tidigare har jag gjort dem med en chokladsmet men den här gången prövade jag en smet med smak av citron och vanilj och en fyllning med syrliga hallon. Det krävs antingen choklad eller syrlighet för att balansera den sockersöta frostingen.

Barnen var lite mer rastlösa än de vuxna som ville sitta och äta och prata länge. Tur då att barnen hade hela rosenträdgården för sig själva där de kunde komma och gå som de ville. Det blev mycket spring i trädgården och många hopp på studsmattan och riktigt nöjda och glada barn. Härligt med kalas och extra roligt att kunna bjuda på sådant som vi själva har odlat. Vi bjöd på paj med ruccola och fetaost. Det där med att tillaga ruccola är något nytt för mig men attans så gott. Den har ju egentligen samma användningsområde som spenat. Hittills har vi prövat att ha ruccola i soppa och nu i paj och båda har varit riktigt gott. Det är verkligen så att en ständigt lär sig något nytt. Den här sommaren har jag lärt mig att både ruccola och rädisor går att tillaga och har fler användningsområden än vad jag hade en aning om.

Rabarberpaj med mandel

I Hult har vi i år fått en riktig rekordskörd av rabarber och jag vet nästan inte vad vi skall göra med allt. Vi har kokat kräm och gjort pajer och även testat rabarberknyten och rabarberchutney och fryst in. Att göra samma paj om och om igen känns ju lite tråkigt så därför har jag experimenterat lite med smakerna vilket resulterade i en rabarberpaj med mandel. Rabarber och mandel visade sig vara en synnerligen god kombination av smaker.

Pajdeg
150 g smör

1 dl mandelmjöl

3 dl havre

0.5 tsk bakpulver

1 dl socker

2 msk grädde

200 g mandel

Mandelessens

Fyllning:

Rabarber

4 msk socker

1 tsk vaniljpulver

Gör så här:

Hacka mandeln och blanda de torra ingredienserna. Tärna smöret och blanda i tillsammans med de övriga ingredienserna. Det blir ganska kladdigt så det enklaste är att fördela smöret med händerna. Skiva önskad mängd rabarber och fördela i en smord pajform.  Blanda socker och vaniljpulver och strö detta sedan över rabarbern. Fördela ut pajdegen till ett jämt täcke över rabarbern och grädda pajen i 175 grader i ca 25 min. Låt gärna pajen svala lite innan den serveras. Servera med vaniljsås.