Det kan alltid vara värre!

Något jag skulle behöva göra är att ta tag i den fullkomliga kaos som råder i mitt arbetsrum. Ytan är liten och trots fiffiga förvaringslösningar så råder där aldrig annat än just kaos. Kan förvisso förstå att det blir så eftersom allt familjen inte vet vart det skall vara ställs in på mitt rum. Allt som är ömtåligt ställs in på mitt rum och dessutom förvaras alltid alla julklappar och presenter där inne. Men även om där är stökigt så finns det de som har det värre och det är ju något att trösta sig med!

När jag var i Dublin senast besökte jag Hugh Lane Gallery. Verkligen något jag kan rekommendera och jag förstår inte att jag inte hittat dit tidigare. Det är ett lagom stort galleri och med det menar jag att man kan studera alla tavlor i lugn och ro utan att börja bli uttråkad. Hur trevligt och mysigt det än är att gå och titta på konst så har jag lite svårt för när gallerierna är för stora. Då riskerar jag att missa sådant som är intressant eftersom det helt enkelt blir för mycket.

Redan utanför möts besökaren av konst, modern sådan!

När jag skulle gå upptäckte jag att det var fotoförbud på galleriet. Brukar ju ofta vara det, men den här gången hade jag tittat och helt enkelt inte sett någon skylt. Nåväl korten var ju redan tagna och då kan de lika gärna visas upp! Bilden ovan visar den pampiga insidan av galleriet. Då var ju frågan hur ett galleri och mitt stökiga arbetsrum hänger ihop. Svaret heter Francis Bacon! På galleriet har de nämligen en stor utställning av Bacon. Dessutom har man plockat ner hans ateljé och byggt upp den igen på galleriet. Kan säga att den uppgiften måste ha tagit tid och kan knappast varit enkel heller!

Enligt Bacon så stördes hans kreativitet av ordning!

Så när jag säger att det råder fullkomligt kaos i mitt arbetsrum så är det kanske en sanning med modifikation. Det ser ju inte ut som i Bacons ateljé!

För egen del känner jag att oordning och kaos dödar min kreativitet. Många gånger när jag skall sätta igång ett projekt behöver jag först storstäda hemma. Jag behöver känna att det är ordning för att kunna skapa. Eller kanske är det så att jag får dåligt samvete för att göra något roligt istället för att göra nytta när det är stökigt? I vilket fall behöver jag bli bättre på att strunta i städningen eftersom det många gånger inte finns tid över till kreativitet när allt är städat!

Alltså konstaterar jag att i jämförelse med Bacons ateljé är mitt arbetsrum nästan städat och prydligt och det projektet kan vänta ett tag till. Den här dagen skall istället handla om stilcoachning, skoskola och mingel. Det är Reginas och min första föreläsning på temat stil och det skall bli riktigt roligt!

Att driva en egen tidning

Igår var det precis ett år sedan Regina och jag publicerade den första artikeln på vårt livsstilsmagasin Livåleva. Känns som om tiden gått sanslöst fort på samma gång som det känns märkligt att det bara gått ett år. Ibland har vi fått frågan varför vi inte bara kallar det för blogg när nu Livåleva ändå finns på nätet i ett bloggliknande format. Vi funderade mycket kring just den frågan innan vi startade upp och efter många diskussioner kände vi att innehållet gör att det är ett livsstilsmagasin snarare än en blogg.

Genom att skriva artiklar inom olika ämnen har jag lärt mig massor under året som gått. Vissa artiklar har krävt omfattande arbete medan andra nästan har skrivit sig själva. Vi hade en artikelserie inför studenten i våras som krävde otroligt mycket arbete. Dels skulle vi fotografera både studentkläder och balkläder och sedan göra efterforskningar kring vad själva studenten kostar med mera. I slutändan blev det några riktigt bra artiklar som lästes av många och var uppskattade och då känns det verkligen som att allt arbete var värt det.

 Jag är oftast den som fotograferar till artiklarna i Livåleva och jag har verkligen lärt mig otroligt mycket under året som har gått. Visserligen har jag fotat till VisaLiza tidigare men i Livåleva kändes det som att jag ville att bilderna skulle ha en högre kvalitet än tidigare. Alltså har jag läst in mig på fotografering, övat och även lärt mig redigera. Det jag kan konstatera är att jag idag är väldigt medveten om hur lite jag egentligen kan. Det i sin tur sporrar mig till att lära mig mer!

Jag är otroligt tacksam över familj och fina vänner som gärna ställer upp som fotomodeller. Ibland har det varit isande kallt när vi fotograferat men de har ändå varit positiva och glada. Utan dem hade det inte blivit några tjusiga modefotograferingar! 

 På bilden ovan ser Magda nöjd ut med tillvaron, klädd i en tunn klänning. Det som inte syns på bilden är att det bara är några få plusgrader ute. Bilden är förvisso tagen i början av maj, men maj i år bjöd ju inte på några normala temperaturer.

 Den här bilden är tagen samma dag och här kan man ana att Anna och Magda faktiskt fryser. Tycker de är så himla fina på den här bilden. Klänningen som Anna har på sig kommer från Magdas mamma och användes på 60-talet. Den gula klänningen som Magda har på sig är faktiskt min klänning och ett av mina bästa loppisfynd. Vi lånade den till en modevisning förra våren och när vi lämnade tillbaka den kunde jag inte sluta tänka på den. Min dröm var att kunna ha den på vår tioåriga bröllopsfest i september 2014. Då innan min operation kändes det som en omöjlighet och jag köpte aldrig klänningen. Så i våras besökte jag samma loppis för att låna kläder till en fotografering och upptäckte att klänningen fanns kvar. Den hade hängts undan året innan och aldrig kommit ut i butiken igen. Den här gången tvekade jag inte, trots att klänningen fortfarande inte passade. Numera sitter klänningen nästan bra och till bröllopsfesten nästa år då kommer den att sitta perfekt, gör den inte det då får vi helt enkelt sy om den lite!

Lätt att komma från ämnet när man börjar tänka på tjusiga klänningar! Att starta en tidning verkade lite galet när vi började tänka på det, men idag undrar vi båda varför vi inte startade tidigare. Så här i efterhand inser vi att vi kunde ha gjort saker annorlunda i början men det är kunskap som vi plockat upp längs vägen och inte hade då. Det jag vet är att Livåleva är ett riktigt roligt projekt som jag är mycket stolt över!

No worries!

Det har gått några månader sedan jag senast var i Dublin och nu börjar jag att sakna staden. Tänkte tidigare att anledningen till att jag for dit så ofta bara var för att hälsa på min syster. Men jag inser nu att det även varit själva staden som lockat. Särskilt nu när julen närmar sig då tänker jag på den vackra julbelysningen på Grafton street och längtar dit. Ångrar nästan att vi skall åka till Rom om några veckor när vi istället kunde ha åkt till Dublin! Nåväl Dublin finns kvar och tids nog finns det möjlighet att resa dit igen. Dessutom kan man alltid resa i tanken genom att se på alla bilder från tidigare resor.

Jag har tidigare skrivit om Gatukonst i Dublin och när jag tittade igenom mina bilder från förra året hittade jag mer konst som jag inte visade sist. De här bilderna är tagna i stadsdelen Tempel bar som ligger en bra bit från där jag fotograferade de andra husmålningarna.

Verkligen kreativt och inspirerande! Undrar om Munkedal är redo för något liknande!?

Ett hus som egentligen ser ut precis som alla anda hus blir betydligt mer spännande med konst på väggarna! Man blir onekligen nyfiken på vad det kan finnas för riktlinjer för offentlig utsmyckning. I Sverige har vi ganska strikta regler för hur våra fastigheter får färgsättas. Många gånger är det klok, men då missar vi också spännande konst som denna.

Konsten har alltid något att säga!

Med mossa på taket

Även om höstens färgprakt till stor del är borta så är gräset fortfarande grönt och luften är mild. Jag har ännu min tunna kappa på mig om dagarna och det känns inte aktuellt att byta den mot ullkappan ännu. Att landskapet fortfarande innehåller mycket grönt gör att det inte känns så tung att det redan är november. Ibland kan det ju dessutom bli riktigt kallt redan tidigt i oktober och då riskerar vintern onekligen att bli lång.

Fördelen med att löven är borta är att det är faktiskt lite lättare att se detaljer. Det finns en söt liten stuga utmed en vinglig och krokig väg nära där vi bor. Har försökt att fotografera den förut men det är svårt att få till en bra bild med all grönska. Nu däremot så syns den fina lilla stugan väl.

Den är som hämtad ur en saga och har till och med mossa på taket!

För att komma till stugan måste man ta sig över en bäck. Tänker att det kan inte vara helt lätt att komma hem med tunga matkassar eller kanske med en ny soffa. Fast i sagans värld brukar sådana där värdsliga detaljer inte finnas.

Det här är nog ett av de mest pittoreska hus jag någonsin har sett tror jag. Stugan är onekligen söt, men kombinationen av hus och läge är oslagbar!

Glass i stora lass

Jag älskar glass men sedan jag gjort en gastric bypass är det något jag i stort sett inte klarar av att äta. Tråkigt när det är så gott men helt klart inte värt att må dåligt av det. Har sett lite olika recept på bloggar med banan som grund i glass och tänkte att det helt klart måste vara värt att pröva i alla fall. Det är riktigt enkelt att göra. Man fryser in lämplig mängd banan. Enklast är om den skivas först. Sedan tas den fram en stund innan den skall göras i ordning. Bananerna mixas sedan med stavmixer tills det blir en slät kräm. När detta är gjort är det bara fantasin som sätter gränser vad gäller smaksättning. Vi provade att smaksätta med kakao och hackade jordnötter vilket var himmelskt gott. Har sett en oändlig mängd variationer på smaksättning och nästa gång tänker vi prova kanel och äpple istället. Jag trodde att banansmaken skulle vara den dominerande men det smakade faktiskt som riktigt krämig och god chokladglass! Dessutom är det en glass som är helt laktosfri och passar bra att bjuda på när man har gäster med allergi.

Bananglass med kakao och jordnötter, så otroligt gott!

Minisemester

Den här helgen har maken och jag varit iväg på en liten minisemester i Varberg. Raimo och jag bokade in oss på ett trevligt hotell nära både centrum och havet. Vi tog en sen lunch, checkade in på hotellet som bjöd på eftermiddagskaffe och sen passade vi på att umgås med goda vänner som bor i Varberg.

Varberg bjöd på fantastiskt väder och ett stilla hav och dessutom en härlig promenad längs havet. Vi promenerade medan skymningen tog oss från dag till kväll och jag förstår verkligen att våra vänner valt att bosätta sig där.

Det blev en sådan perfekt dag och kväll som ger energi för lång tid framöver. Promenaden följdens av god mat, gott vin och Så mycket bättre och trevliga samtal. Dessutom fick vi för första gången träffa deras lilla dotter vilket var mycket trevligt. En helt bedårande liten tjej på fem månader.

En härlig lördag följdes sedan av en lite mer ansträngande söndag då vi besökte Ullared. Skönt att bara ha några mil att köra och inte vara trött redan innan man kom fram. Även om det alltid är galet mycket folk som också skall handla när man själv vill handla så är det skönt att kunna köpa allt under ett tak. Nu är förråden ordentligt påfyllda och de flesta julklapparna inhandlade. Kanske kan i år bli det där året då vi istället för att stressa jul bara njuter oss igenom julen!

Lite tuffare!

Idag har jag äntligen varit och klippt mig. Detta är något som behövts en längre tid men som ändå inte har blivit av. Jag är hopplös på det där med att komma ihåg att boka klipptid! Den här gången tänkte jag dessutom att våga mig på att testa en ny frisör nämligen Sara på salongen Rockstart i Dingle. Hon fick mitt gillande redan när jag bokade tiden eftersom jag själv kunde gå in på nätet och leta upp en lämplig ledig tid och boka in mig. Själva lokalen var en riktig upplevelse att kliva in i eftersom den var tjusigt inredd i retrostil. Det är lätt att få mig på gott humör med fin inredning och enkel bokning.

Resultatet då? När man går till en frisör är ju resultatet av klippningen onekligen viktigt. Eftersom jag sparar till långt hår och håret dessutom var slitet fanns det egentligen inte så mycket för henne att göra. En ny uppklippt frisyr skulle ju göra att det tar längre tid att få längd på håret. Sara visade en enkel uppsättning som fungerade på den längd jag har på håret och jag kan bara säga att jag är nöjd. Tufft och stiligt på en och samma gång och dessutom fick jag en bra förklaring på hur jag skall göra. Kanske inte en frisör att göra varje dag, men helt klart något jag kommer att testa på egen hand. Skall bli spännande att se om jag får till en lika tjusig frisyr själv.

Väl hemma var jag givetvis tvungen att matcha klädsel med tjusig frisyr. En tjusig frisyr förpliktigar snygg klädsel och sminkning.

Bra också att jag fick en möjlighet att visa upp pennkjolen som jag fyndade på loppis i sommar. En härlig kjol från 60-talet som kostade mig hela tio kronor. Skorna är även de äkta gamla. De köptes på en loppis för si så där åtta år sedan för femtio kronor. Jag kostade på dem en omklackning och även en förstärkning av klackarna. Klackarna är gjorda av trä och skomakaren förstärkte dem genom att sätta in en metallgrej. Renoveringen av skorna kostade tvåhundra kronor men det har det verkligen varit värt. Jag använder dem minst tre gånger i månaden året om och om man ser till pris per tillfälle har det verkligen varit ett bra köp. Den svarta blusen har jag ärvt av en kamrat och koftan är ett riktigt fynd på årets sommarrea. En grön kofta passar märkligt nog till nästan allt!

Jag håller just nu på och försöker att lära mig att lägga eyeliner riktigt tjusigt. Inte så enkelt som man skulle kunna tro att få till den rätta bågen på linjen. Om några veckor ska jag iväg på en sminkkurs och det är något jag verkligen ser fram emot. Kanske kan jag då få lära mig knepet för en snyggt lagd eyeliner.

I närbild syns hårnålarna tydligt och det är inte tanken. Detta var ju en spontant gjord uppsättning och hon hade inte rätt färg hemma. Fördelen för mig är att när jag skall få till frisyren på egen hand är det lättare att se hur de ska sitta! Även om jag alltid har älskat kläder så är intresset för smink och hår tämligen nytt. Tror att det kom när Regina och jag började med våra modevisningar för några år sedan. Sedan dess har det blivit mycket smink och hår med tanke på alla fotograferingar för Livåleva. Lustigt hur ett intresse kan smyga på!