En känsla av oro

Sällan är jag mållös men så känner jag mig idag. Många tankar som far genom huvudet och en stark känsla av oro.  I valkretsen där mitt älskade Hult ligger blev partiet som representerar ojämlikhet och som inte står för alla människors lika värde det största partiet. Min oro är stark och jag känner mig ledsen ända in i själen. Idag måste jag dock ställa om mitt fokus och låta politiken pausa en vecka. Valrörelsen har tagit all min tid i anspråk i många veckor och nu har vi bara några dagar på oss att ordna allt inför vår bröllopsfest på lördag. Väderprognosen ser bra ut och än råder faktiskt sensommar här i Hult. Trädgården blommar och vi kan ännu skörda i vårt växthus varje dag. Det är onekligen något att vara tacksam över.

Min röst

Imorgon är det val till kommuner, landsting och riksdag. En viktig dag som kan förändra många människors vardag. Att rösta är för mig inte något som jag ser som en möjlighet utan något som är absolut nödvändigt. Demokratiska fria val är inte en självklarhet i världen och vi bör vara rädda om den möjlighet vi har.

För tjugo år sedan gjorde jag ett aktivt val att bli medlem i Socialdemokraterna. Jag ville förändra världen och göra den lite bättre och kände tydligt att SSU och Socialdemokraterna var rätt väg att gå. Jag har kanske inte förändrat hela världen under de år som har gått sedan dess men jag har kunnat påverka i frågor som jag tycker är viktiga. Det som är viktigt för mig är att alla människor skall få bra möjligheter i livet oavsett storleken på föräldrarnas plånbok ser ut. Alla barn skall ha rätt till en bra skola och med det få verktygen att skapa sin egen framtid.

"Socialdemokratisk politik bygger på gemensamt ansvar och solidaritet. Vi menar att alla människor ska omfattas av en solidarisk grundtrygghet som garanteras av att vi alla hjälps åt och tar ansvar. Plånbokens storlek får aldrig vara avgörande när det gäller rätten till grundtrygghet och därför skall välfärden finansieras via skatten. Vi bryr oss om alla människor och vill att alla ska ha det bra och för att uppnå detta krävs att vi alla tar ett ansvar för varandra och det samhälle vi lever i." Socialdemokraterna i Munkedal 2014

Det där med att välja med hjärtat istället för plånboken är ett viktigt vägval. Idag har jag en ekonomisk situation som gör att jag får mer i plånboken av alliansens skattesänkningar. Samtidigt vet jag hur det är att behöva vända på varje krona och inte veta hur månadens alla räkningar skall kunna betalas eller hur vi ska kunna betala för eventuella utflykter i barnens skola. Jag vet hur tufft det är att ha barn och att aldrig ha tillräckligt med pengar. Jag tror starkt på att det bästa är att vi gemensamt betalar för det som alla behöver sådant som skola, äldreomsorg, sjukvård men också vägar, tåg och räddningstjänst. Vi betalar efter förmåga och får efter behov och på så vis skapar vi ett system där även den som är svag får ta del av det den behöver. För egen del fick jag för två år sedan möjligheten att göra en gastric bypass operation. En operation som inneburit ökad livskvalitet och otroligt mycket bättre hälsa för mig men som jag inte hade haft möjlighet till om jag varit tvungen att betala själv. 

För mig som feminist och socialist finns det bara ett alternativ att rösta på eftersom jag vill ha ett bättre Sverige för alla! Jag vill se ett Sverige där klyftorna minskar och där rasism och främlingsfientlighet inte längre är ett samhällsproblem. Jag vill att Sverige skall vara ett land där mina barn och mitt barnbarn kan växa upp och leva i trygghet. Att de skall veta att om de blir sjuka eller arbetslösa så finns det ett samhällssystem som täcker upp när de själva inte har möjlighet. Imorgon röstar jag på Socialdemokraterna och på en annan färdriktning för Sverige!

Nyfriserad

Om någon undrar så kan jag meddela att jag har världens bästa frisör! Dels är hon riktigt duktig på sitt jobb men så är hon också en så otroligt inspirerande och kreativ människa. Idag var både Raimo och jag och klippte oss hos Sara på Rockstart i Dingle och passade även på att titta in i hennes otroligt fina butik Nostalgitrippen. Vi blev ordentligt friserade båda två och fick dessutom bröllopspresent av Sara. Dessutom fick jag en ordentligt tjusigt stylad frisyr och kunde inte annat än känna mig nöjd. Nu har jag en bra frisyr som passar fint nu när jag faktiskt börjar få lite längd på håret. Kanske blir det så här jag har håret på vår bröllopsfest nästa vecka!

En fastsatt lock fram har jag ofta men här kombinerades den med en pincurl vilket skapade ett annat intryck än bara en lock.

Även på andra sidan fick jag en pincurl och resten av håret lockades fint. Onekligen en tjusig frisyr för fest eller valarbete vilket jag ägnade eftermiddagen till.

En tjusig frisyr måste givetvis kombineras med rätt accessoarer och klädsel. Dagens outfit blev därför svart pennkjol med vit blus med svarta prickar och till det min älskade gröna kofta. Till detta även svarta skor och svart väska. 

Livets klockslag

Lyssnade till en man idag som sa att när vi föds markeras klockslaget då vi blev en del av världen. På samma sätt markeras klockslaget för den stund då vi lämnar livet. Tiden mellan dessa klockslag är helt enkelt livet. Att gå på begravningar är alltid något svårt och än svårare när den som begravs är någon som står hjärtat nära. Döden borde vara en naturlig del av livet eftersom den drabbar oss alla förr eller senare. Fast döden är så definitiv och förändrar livet på ett sätt som inget annat gör.

En begravning handlar inte heller bara om den personen som sörjs just i den stunden. Vid varje ny begravning är det omöjligt att inte blicka bakåt och tänka över tidigare begravningar en varit på och även framåt, vem kommer det att gälla nästa gång. Tanken om den egna dödligheten ligger också nära. Dagens begravning var en av de svåraste jag varit på i hela mitt liv och samtidigt en av de varmaste och finaste. Människan vi begravde var en synnerligen fin människa som för alltid kommer att vara saknad av så många.

I morse gick jag ut i trädgården och plockade blommor för att lägga på kistan. Det blev en kombination av daggkåpa, rönnspirea, kärleksört och ros. Enkelt och mycket passande för människan som lämnat oss. Märkligt det där att det plötsligt fanns rosor att plocka. Rosorna i Hult har inte blommat ordentligt på flera veckor. Så i morse var rosen Katharina Zeimet översållad med nyutslagna blommor. Onekligen rätt dag för den att åter blomma. Hade mina älskade äldsta döttrar med mig idag utöver maken, min syster och mamma. Skönt att kunna dela en svår stund med varandra och kunna finnas där helt utan att ord behövs.

Septemberträdgård

Träden i Hult börjar skifta i gult, men än är det trädgårdssäsong. Var och köpte blommor igår och såg att där fanns både ljung och prydnadskål att köpa men tänker att det är alldeles för tidigt att skifta mina blommor i krukorna. Det blommar ju fortfarande för fullt med sommarblommor så det får allt vänta. Har funderat en tid på det här med de olika tiderna i vår trädgård. Under vår och stor del av sommaren blommar det i alla rabatter men nu sedan en tid tillbaka ser det lite tråkigt ut. Börjar planera för växter som ger mig blommande rabatter även nu i september och kanske ännu längre. Jag skulle helst vilja sträcka ut trädgårdssäsongen till att vara året om. Vårt nya uterum är ju ett sätt att kunna använda trädgården under större del av året och helst även under vintern.

Även om somligt helt blommat över finns det sådant som fortfarande växer riktigt fint. Daggkåpan är en sådan växt som är fin under lång tid och även ny. Vi har en ny plantering som gjordes tidigare i sommar där jag satt flera stycken. Då när det var som varmast trivdes de inte särskilt bra men nu har de vant sig och växt till sig riktigt fin.

En av mina favoriter nu är kärleksörten. Den är egentligen lite speciell eftersom den kommer upp ganska tidigt om våren och snabbt växer sig stor men det dröjer ändra fram till nu innan den blommar. En del tycker att det är en tråkig blomma men jag tycker verkligen om den och har satt flera stycken både i år och förra året. Till nästa år planeras en stor ny plantering i flera sektioner och även där kommer både daggkåpa och kärleksört vara med. En annan blomma som är riktigt fin nu är japanska lyktor. Jag flyttade mina tidigare under sommaren och har varit orolig att de inte skulle ta sig med tanke på den värme och torka som varit. Två tappra stjälkar står dock fortfarande kvar och har fått fina orange lyktor som onekligen bidrar med färg i rabatten.

Som att cykla!

Från 1994 till 2004 var jag engagerad i SSU. Engagerad är kanske inte rätt ord, SSU var hela mitt liv på den tiden och allt handlade om debatter, bokbord, flygbladsutdelning, medlemsvärvning, insändare och allt annat som hör till tiden i ungdomsförbundet till. Under de där åren besökte jag fler skolor än vad jag kan hålla räkningen på och tog debatter på löpande band. Då på den tiden var det inte något märkvärdigt utan istället ett alldeles normalt inslag i vardagen. Nu är det länge sedan jag var ute på skolor och länge sedan jag senast var i en debatt. Engagemanget idag ser lite annorlunda ut än vad det gjorde under tiden i SSU. Därför var jag faktiskt lite nervös idag när jag skulle besöka naturbruksgymnasiet i Dingle för att dela ut information och för att delta i en politisk debatt. Kände mig onekligen stolt över att få representera SSU även om jag numera är för gammal för att ens räknas som ungdomskandidat. Gränsen går vid 35 och det datumet har jag ju passerat sedan en dryg vecka tillbaka. Det visar sig dock att det där med att vara på skolkampanj är ungefär som att cykla, något som en helt enkelt bara kommer ihåg hur det skall göras. Riktigt kul att få vara med och nu har jag energi nog att klara den sista valrörelseveckan.

När jag nu skulle representera SSU så passade jag på att sno dotterns tröja. Onekligen roligt att vi delar politiken som största intresse. Blir lite full i skratt när mamma och pappa påpekar att hon är precis som jag var i den åldern, att SSU är viktigast av allt.

Grand award och Bella rosa

Idag har vi planterat två nya rosor i vår rosenträdgård. Märkligt nog finns det fortfarande gott om plats för fler rosor och vi tycks aldrig få nog. Det är verkligen ett riktigt nöje att se hur rosenträdgården växer fram och hur den har blivit en mittpunkt i trädgården.

Bella rosa är en buskros med härlig färg.

Bella rosa har dessutom otroligt söta rosenknoppar

Grand award är en klätterros som förutom att vara fantastiskt vacker dessutom doftar helt otroligt gott. Den har planterats intill vår honungsros som även den doftar riktigt gott. Fördelen med vår nya ros är att den till skillnad från honungsrosen blommar från juni och ända fram till hösten. Både vår honungsros och vår flammentanz blommar bara en kort tid vilket gör att det såg så tomt ut när blomningen var över. Därför kompletterar vi nu med rosor som blommar under längre tid.

Här är ena sidan på vår rosenträdgård. Här har vi idag påbörjat en ny sektion där rosen Bella rosa har planterats. Den här sidan ser fortfarande lite småtråkig ut eftersom klätterrosorna ännu inte växt till sig. Om ett år eller två kommer dock väggen att vara täckt av klängande rosor. Ovanför rosenträdgården syns vårt pågående projekt. Nu saknas bara fönster och färg, sedan är vårt uterum färdigt.

Roade mig med att samla alla våra rosor på en och samma bild. Det har onekligen blivit ganska många nu. Alla blommar förvisso inte samtidigt och tur är kanske det. Risken är att en inte skulle uppskatta skönheten till fullo om allt presenterades på en och samma gång. För två år sedan när tanken om en rosenträdgård presenterades då var jag lite skeptisk och kunde inte heller något om rosor. Sedan dess har jag insett att jag inte bara tycker om rosor utan fullkomligt älskar dem. De första rosorna som planterades var lite på måfå men nu läser jag in mig på de olika sorterna innan en ny planteras. Rosenträdgården har blivit min favoritplats i trädgården. Det är bara där det är sol i trädgården om morgonen när det är dags för frukost. Dessutom ser jag i stort sett hela trädgården från översta trappsteget i rosenträdgården så där trivs jag verkligen.