Rom i Hult

Har de senaste dagarna sett vackra bilder från Rom och andra platser i Italien i min flöde på Facebook eftersom en bekant är ute och reser. Tänker på när Raimo och jag åkte till Rom förra året. Vi hann se otroligt mycket på några få dagar och det är nog först nu jag har hunnit bearbeta alla upplevelser.

Rom är en fantastisk stad på så många sätt. Det som gjorde störst intryck på mig var dock känslan av att resa i tiden och komma tillbaka till sommaren. I slutet av november är sommaren definitivt slut och Sverige består av grått dis och regn på dagarna och mörkret kommer allt tidigare. Att då få komma till en stad med solsken, inget regn och arton plusgrader var helt fantastiskt. Vi spenderade mycket tid i en park där rosorna fortfarande blommorna.

Tänk vilken skillnad lite sol kan göra för ett sinne som är trött på gråtunga skyar. Att få vistas lite i solen gjorde att det egentligen inte spelade så stor roll vart vi befann oss så länge som det var i solens sken. Fast det är klart att det skadade så klart inte att den soliga platsen var just Rom.

Tänk att i november känna att det är för varmt för jacka. Helt ljuvligt och fantastiskt härligt att få pausa höstrusket en liten stund. På senare år har jag blivit mer känslig för det här med mörker och kyla. Förr var jag inte så brydd om årstidernas växlingar men nu tycker jag att vintern faktiskt är ganska tung. Att komma iväg en stund och få pausa lite gör det dock lite lättare att invänta att ljuset och värmen skall komma åter.

Parken i Rom bjöd förutom på sol även på en stor mängd statyer. Raimo hittade en som han tyckte särskilt mycket om. Han hävdar dock bestämt att namnet slutar efter Raimo och att han inte håller för fler bokstäver!

Rom var förra året och i år befinner vi oss i Hult. Eller kanske är det så att Rom är i Hult eftersom det fortfarande blommar i vår rosenträdgård och dessutom blåser ljumma vindar. Förvisso blir det mörkt tidigare på eftermiddagen men det känns inte riktigt som november. Jag har kunnat njuta av min trädgård längre än vad jag trodde var möjligt och nu längtar jag till nästa säsong. Jag har förmånen att fortfarande har rosor som blommar i min trädgård och behövde inte åka till Rom i år för att pausa höstrusket.

Vintage och det moderna livet

Tjusiga vintagelockar är något som jag verkligen tycker om. Jag har blivit en hejare på att rulla håret och få till precis de rätta lockarna. Det tar dock tid och är således inte något som en gör varje morgon. Fördelen är att görs det rätt då håller lockarna i många dagar. Oftast räcker det med att rulla dem en gång i veckan. När lockarna väl är på plats är det både snabbt och enkelt gjort att få till en tjusig vintagefrisyr på morgonen. När en väl har lärt sig är det faktiskt inte särskilt svårt att få till även ganska avancerade frisyrer. Hemligheten ligger i lockarna. Med lockar blir det enkelt helt enkelt!

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att lära mig nya frisyrer och känner mig nästan som en dåtida filmstjärna när vintagefrisyren kompletteras med skor och klänning som även de är vintage. Fast så som mitt liv ser ut uppstår en konflikt mellan mitt vintageliv och min moderna livsstil. Jag tränar ju flera gånger i veckan vilket gör att mina vintagelockar går om intet. Förvisso har jag en locktång som även den skapar vackra lockar men den sliter också på håret och allt för flitig användning är därför inte att rekommendera. Alltså får jag vara kreativ och skapa vintagefrisyrer utan lockar vilket onekligen är en utmaning. Jag har några säkra kort som fungerar bra till vardags och de som kräver lockar får jag spara till ibland. Har börjat fundera lite på om det kanske kan vara ett alternativ att permanenta håret. Fast när jag tittar på hur jag såg ut med permanentat hår i början av 90-talet så känns det inte riktigt som ett alternativ. Å andra sidan kan det ju ha hänt saker även på den fronten på tjugo år.

Det gamla och det nya krockar och då får en hitta nya vägar. Min avsikt har aldrig varit att leva ett autentiskt vintageliv och då blir det desto enklare att välja sina egna vägar. Jag har en förkärlek för kläder, skor, väskor och frisyrer från 40-60-talen. Helst skall det vara äkta gammalt eftersom föremålen då bär på en historia samt att det är ekologiskt klokt att tillvarata sådant som redan finns istället för att tillverka nytt. Finns inte äkta gammalt att tillgå går det dock lika bra med sådant som är nytt men som har den rätta stilen. Just den där känslan av att känna sig som en filmstjärna är inte dum. Vi borde ju alla vara filmstjärnor i våra egna liv!

Vet att jag har visat bilden på min farmor förut men den känns så rätt i sammanhanget. Hon är min förebild och inspiration på så många sätt. Det är ganska exakt tolv år sedan hon gick bort och hon är fortsatt lika saknad.

Snabbt och enkelt

Vissa saker är som helt omöjliga att få ur händerna trots att de inte är svåra att lösa. Ett sådant exempel finns på vår toalett på övervåningen hemma i Hult. För många år sedan gjorde vi i ordning toaletten. Tidigare stod det en dusch där handfatet nu står och handfatet var på väggen mitt emot. Resultatet var att en fick gå på snedden mellan dusch och handfat och helst dra in magen för att komma fram till själva toaletten. Den lilla ytan var inte anpassad till en dusch och dessutom var taket helt täckt av mögel. Alltså kastades duschkabinen ut och handfatet fick en ny placering. Själva handfatsmöbeln har Raimo tillverkat av ett bord vi hittade i källaren i huset. Då var bordet grönt och i bordsskivan fanns det olika gruppers namn inristade. Där stod namn som Tages och Hepstars. Alltså musikgrupper från min mammas ungdomstid. Istället för att kasta bordet målades det om och ett hål sågades i bordsskivan. När möbeln väl var på plats var tanken att det skulle sättas upp en gardinspiral på framsidan och ett litet skynke. Egentligen riktigt enkelt att göra men något som visade sig ta si så där åtta år! 

Genom åren har jag köpt flera gardinspiraler och således haft materialet hemma men ändå har det inte blivit av. Så för några dagar sedan såg jag till att köpa ännu dn gardinspiral samt två diskhanddukar och bestämde att detta skulle jag göra med en gång jag kom hem. Spiralen knipsades av till rätt storlek och sattes på plats med hjälp av krokar. Diskhandukarna sprättades lite i ena sömmen för att kunna utnyttja sömmen och slippa sy. När det sprättats öppningar på sömmarna var det nämligen bara att trä på handdukarna på spiralen. Det tog ungefär tio minuter att få allt på plats när jag kom hem. Då lan en verkligen undra varför det inte blivit av tidigare! Nu är det dock gjort och jag är otroligt nöjd.

Vår tanke när vi renoverade toaletten var att nästan plocka upp känslan av ett utedass eller ett gammalt tvättrum. Därför sattes träpalen på väggarna och golvet är täckt med ganska ruffig klinkers. Badrumsskåpet är ett loppisfynd, kanske ett av de bästa någonsin! 20 kronor kostade det söta lilla skåpet och när det kom på plats kändes det som om rummet var komplett. Det är de små detaljerna som gör helheten. Vårt badrum står på tur att renoveras och även där skulle vi vilja ha samma stil. I ett badrum ställs dock lite andra krav eftersom det på ett annat sätt är ett våtutrymme. Det kommer att bli en spännande utmaning att hitta lösningar för att skapa en liknande känsla där.

Chokladboll till mellanmål

På höstlovet uppfann barnen och jag världens godaste chokladbollar. Goda och så pass nyttiga att de var godkända som mellanmål. Barnens omdöme var att de var supergoda trots att de visste vad de innehöll. Det måste ses som riktigt bra betyg tänker jag.

Bra när fikat inte behöver vara så onyttigt med tanke på hur mysigt det är att fika!

Recept

8 dadlar

1 msk chiafrön

4 dl havregryn

3 msk kaffe

3 msk René Voltaire Risprotein Raw Kakao Chai

2 msk kokosolja

1 msk kakao

Kokosflingor (att rulla bollarna i)

Gör så här:

Blötlägg dadlarna en stund. Kärna sedan ur dem och mixa med stavmixer tillsammans med kaffe och kokosolja. Tillsätt sedan övriga ingredienser och blanda ordentligt. Forma bollar i önskad storlek och rulla dem i kokosflingor. Ställ i kylen en stund innan servering.

På återseende

Under två år bodde min syster i Dublin. Under den tiden besökte jag staden många gånger och kom att verkligen tycka om den. Sedan hon flyttade tillbaka hem till Sverige i augusti förra året har jag dock inte varit där. Efter en tid kom jag på mig själv med att sakna staden. Jag hade ju vant mig vid att åka dit flera gånger om året.

Oavsett årstid är Dublin en trevlig stad att besöka med mycket gatuliv och intressanta platser att se. Eftersom jag har varit där så många gånger har jag mina platser som jag absolut måste besöka när jag är där. Att promenera längs Grafton Street är ett sådant måste. Inte för gatan i sig men för den spännande musik som alltid finns att lyssna på. Där finns alltid gatumusikanter av de mest skilda slag. Under en promenad längs gatan kan en få höra en ensam tjej med en gitarr likväl som klassiskt utbildade violinister.

Sen syrran flyttade hem till Sverige har vi inte varit i Dublin. Istället har vi passat på att se andra ställen runt om i Europa. Att upptäcka nya platser är alltid spännande och Krakow som vi besökte senaste är en stad som jag tror kommer att bli en framtida favorit. Att komma tillbaka till en plats är nästan något som jag uppskattar än mer än att upptäcka nytt. Det finns något skönt i att veta hur det funkar med bussar och annat praktiskt. Det ger också möjligheten att upptäcka mer av en plats.

Min längtan efter att åka tillbaka till Dublin är något jag delar med dottern Anna. I december blir det därför ett kärt återseende när hon, jag och min syster skall åka dit. Då skall vi strosa längs Grafton Street och lyssna på musik och njuta av världens vackraste julbelysning. Vi skall ge oss ut utanför staden och upptäcka nya platser. Tanken är att besöka ett slott som av bilderna att döma påminner mycket om miljön i TV-serien Downton Abbey. Nästan så att jag räknar dagarna redan trots att det är en dryg månad kvar tills vi skall resa!

Halloween i stillhet

Vi har haft lite olika nivåer på halloweenfirandet här i Hult genom åren. Några gånger har det varit kalas med läskiga utklädnader vilket har varit riktigt roligt. I år valde vi ett mer stilla firande med god mat, trevligt sällskap och lugn och ro. Riktigt bra det också! Ibland är det alldeles nödvändigt att dra ner på tempot och bara vara en stund.

Fast lite pynt måste ju till även om en firar i stillhet. Vi har en mycket tjusig häxa som vi brukar ställa fram både till påsk och till halloween. Hon passar utmärkt till båda högtiderna vilket är bra då vi får se henne mer än en gång om året. Det andra pyntet som fick komma fram i år var en pumpalykta. Jag har i flera år tänkt att vi skulle pröva att göra en egen men det har som aldrig blivit av. Varför undrar jag nu eftersom det var både lätt och roligt. När pumpan gröptes ur såg vi dessutom till att noga ta hand om innehållet. Några pumpafrön lades undan för att pröva att så till våren. Kanske har vi nästa år flera egna halloweenpumpor att göra lyktor av. Övriga frön rostades och saltades och blev ett gott tilltugg till lördagsgodiset. 

Barnen hävdar att vår pumpa är den tjusigaste de någonsin har sett. Jag har sett några helt fantastiska runt om i bloggsfären i år och den tävlingen vinner vi inte. Däremot tycker jag att den är både söt och charmig. Det viktigaste dessutom är att barnen tycker att den är den finaste de sett!

Själva pumpans innehåll användes för att göra ostkaka. Har aldrig prövat att göra ostkaka förut men tycker om resultatet. Hela familjen påpekade att den påminner mycket om saffranspannkaka och så är det nog. Saffranspannkaka hör till mina favoriter och då är det inte så konstigt att ostkaka med pumpa också var något som jag tycker om.

Eftertanke och reflektion

 Allhelgonahelgen har inte varit någon helg jag reflekterat över något särskilt tidigare i livet. Ju fler år som läggs till ens levnad desto fler människor har en hunnit att både älska och mista. De flesta av de människor jag har mist i mitt liv har hört till min äldre generation. En del av dem har dock lämnat det här livet alldeles för tidigt. För flera år sedan dog en nära vän till mig vilket jag tror på många sätt har präglat mitt liv och mitt sätt att se på livet. Den förlusten fick mig att sluta drömma om framtiden och istället se till att genomföra mina drömmar här och nu. När någon som är jämnårig går bort väcker det många tankar. Det lyfter upp frågan om livets egentliga mening och vad som sker efteråt. Mest smärtsam är dock insikten om att vi inte är odödliga. Allas dagar är räknande även om ingen av oss vet när den sista dagen väl är inne. Förluster är en del av livet men likväl svåra att bära. Oavsett när de sker känns det som att en inte är redo. I år har jag förlorat en nära anhörig vilket kom helt utan förvarning. Trots att det har hunnit gå månader sedan dess känns förlusten fortfarande alldeles ny och märklig. Är inte van vid att personen fattas mig och jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid det. Livet är skört vilket är viktigt att komma ihåg. Just därför lever jag här och nu och väntar inte med mina drömmar. Ikväll har jag tänt ljust för dem jag saknar. Jag bär dem med mig nu och för alltid.