Tolv år av längtan

Mitt hus svämmar över av av saker från köket. Jag undrar lite hur allt egentligen fått plats i skåpen med tanke på hur svårt det är att få plats med sakerna nu. Fast jag klagar inte, jag klagar verkligen inte! Äntligen skall köket rivas! Äntligen skall det hemska, hemska köket ersättas med något som är funktionellt och trevligt. Den delen av huset där köket ligger byggdes 1956 och köket är i orginal från då. Det skulle ju kunna vara charmigt med ett 50-tals kök och det är det säkert många gånger. Mitt kök är dock allt annat än charmigt. Köket fixades till på 70-talet vilket innebar att första gången vi kom till huset i Hult var köket helt orange. Orange tapeter, orange detaljer och till det ett brunt golv. För si så där tio år sedan insåg jag att det skulle dröja länge innan det var möjligt att renovera köket och målade om. Jag stod inte ut med allt orange och tog ner tapeten, målade om och kände mig betydligt mer nöjd. När vardagsrummet renoverades för fyra år sedan byggdes köket också om. En dörr sattes igen och köket gjordes något mindre. Planlösningen har hela tiden varit helt hopplös men genom att göra köket mindre blev det bättre. Matbordet togs bort ur köket och ett annat rum fick bli matrum istället. Lite jobbigt att inte ha en dörr mellan matrum och kök så det är en av sakerna som ska åtgärdas nu.

Här packas skåpens innehåll ihop. Sedan väntar rivning och byggande. En skulle ju kunna tro att jag redan börjat riva med tanke på hur taket ser ut. Det stämmer visserligen men så har det sett ut i nästan tolv år. Huset i Hult hade stått tomt i många år och alla elementen var frostsprängda. När värmen sattes igång visade det sig att även en del rör läckte. Alltså började det droppa vatten genom taket i köket. Nu äntligen skall det bli ett riktigt kök i Hult. Ett som är välplanerat och trevligt, ett som är lättstädat och funktionellt. Som jag har längtat!