Älskade Ida

Känner att jag ofta just nu undrar vart tiden egentligen tog vägen. Hur kan åren gå så fort som de gör? Idag fyller älskade vovven Ida 6 år. På samma gång som jag undrar hur fort tiden gått kan jag inte tänka mig en tillvaro utan Ida. Hon är en rakt igenom alldeles underbar hund som gör livet lite bättre bara genom att hon finns. Hon är busig, snäll och helt fantastisk. Hon har sina små egenheter i likhet med alla andra varelser. Hon älskar stenar och plockar gärna in dem från trädgården. Dessutom älskar hon vitkål och vill därför alltid vara med när marsvinen och kaninen ska få mat. Då sitter hon och väntar tålmodigt till även hon får den efterlängtade kålen.

 Att få Ida kändes synnerligen märkligt efter att jag varit van vid den tidigare hunden Adde. Han var en omplaceringshund som krävde otroligt mycket arbete. Dessutom var han en stor hund som krävde mycket aktivering varje dag.  Ida däremot hon bara är. Vill jag greja i trädgården då följer hon mig i trädgården hela dagen. Hon lägger sig i skuggan och tittar på när jag gräver. Ibland kan hon få för sig att hjälpa till men då räcker en enkel tillsägelse för att hon ska låta bli.

Lite lat har hon blivit med åren Ida men det löste sig när hunden Ebba flyttade in. Bra att ha en liten kompis som aktiverar. Dessutom är jag helt övertygad om att den största anledningen till att Ebba idag är den lugna och trygga hunden hon är beror på Ida. Det kändes lite läskigt att gå från att ha en hund till att ha två. Tänk om det inte skulle fungera! Tänk om den nya hunden inte skulle vara lika enkel att hantera som Ida. Ebba är verkligen ett yrväder och helt olik Ida. Två Ebba hade en inte orkat med men dessa två tillsammans fungerar utmärkt. Ebba får upp farten och busigheten hos Ida. Ida jordar Ebba och får henne att komma ner i varv. En perfekt kombination!

Firar älskade Ida idag och tänker att jag verkligen är lyckligt lottad som har en så fin kamrat i mitt liv. En liten solstråle som sprider glädje vart hon än kommer.