September i min trädgård

Det råder september och jag har till slut resignerat och börjat välkomna hösten. Att sommaren var över för i år var jag helt säker på. Så kommer då en sådan där alldeles ljuvligt varm sommardag som en bara vill tillbringa i trädgården.

Det är fortfarande mycket som blommar i trädgården även om mycket också har blommat över. Har varit ledsen över att mina japanska lyktor inte tittade upp i år. Jag flyttade dem för precis ett år sedan och de trivdes nog inte riktigt med flytten. Har därför planterat nya idag eftersom just japanska lyktor är en favorit om hösten. Där den tidigare växte växer det nu istället gott om jordgubbstok och det är ju inte så tokigt det heller.

Den här sommarens väderlek har varit synnerligen gynnsam mot vår kaprifol. Den växer på alla bredder och blommar också nu. Den har dragit iväg så pass mycket att vi behöver ordna en ny lösning när det gäller något för den att klättra i. Märkligt med tanke på hur den under flera år inte växte alls och jag flera gånger tänkte jag skulle ha tagit bort den. Tur att jag aldrig kom så långt helt enkelt.

Odlandet har ju inte riktigt gått enligt plan i år. Jämfört med förra året är dock skörden betydligt större. Även om det var mer gynnsamt väder då så odlade jag i betydligt mindre omfattning och kom dessutom igång sent. Vi har gott om paprikor, aubergine och tomater i växthuset. Dessutom växer det fortfarande gott om squash och pumpor. Är fortsatt tveksam till om pumporna kommer att bli klara. Undrar mycket kring hur en ser om de är klara eller ej. Inser att min okunskap gällande just odlandet om pumpor är stor och att det är något jag får ägna vintern till att läsa in mig på. Gissar att det underlättar att veta vilken sort som är vilken från början av odlandet. Nåväl nu har jag till slut listat ut vilka de olika sorterna är.

Jag hade en ambition nu på eftermiddagen om att lägga några arbetstimmar i trädgården. Hade en lång lista på saker som behövde göras. Fick dessutom sällskap av katten Elvis. Vi konstaterade snabbt Elvis och jag att soliga varma dagar är vi inte bortskämda med. Alltså tillbringades nästan en timme på vår nybyggda trapp i trädgården och gjorde viktiga saker. Klappa på Elvis, dricka kaffe och njuta solen är onekligen viktigt och vi såg till att göra det ordentligt.

Kaffe smakar alltid som bäst utomhus tycker jag. Idag hade jag dessutom rosenträdgården som utsikt vilket onekligen är trevligt. Jag har lagt mycket tid i sommar på att få rosorna att verkligen trivas och kan nu nöjt konstatera att ansträngningarna har lönat sig.

Enda nackdelen med den här eftermiddagen/kvällen i trädgården är att det blir mörkt tidigare än förut. Så snart mörkret faller blir trädgården upplyst av massor av små solcellslampor vilket verkligen ser trevligt ut. I rosenträdgården finns dessutom två fina ljuslyktor att tända om en vill ha mer ljus. Tycker om att sitta där i mörkret och lyssna och bara vara. Förvisso är det lite kyligt men det åtgärdas enkelt genom extra kläder och en filt.

Höstens projekt

Mitt projekt för hösten är att lära mig att sticka. Har ju tänkt i flera år att jag skulle ta tag i det men det har inte blivit av. Den här gången såg jag till att skriva här på bloggen att i höst ska jag lära mig att sticka och då måste jag ju genomföra vad jag har skrivit. För att komma igång beställde jag tre stickningsböcker som enligt recensionerna skulle vara bra nybörjarböcker. Efter detta inhandlade jag garn och stickor och satte mig med de olika beskrivningarna för att börja lägga upp maskor. Tre böcker visade tre olika metoder och jag förstod inte någon av dem. Hittade i en av böckerna en enkel väst som jag tänkte skulle vara ett bra första projekt. Fast för att börja sticka krävdes ju fortfarande den där lilla detaljen att lägga upp maskor. Sökte på Youtube och hittade gott om pedagogiska klipp på olika metoder. Trots att jag tittade, pausade, tittade igen och tittade om från början så fick jag inte ordning på hur jag skulle göra. Här krävdes helt enkelt en riktig expert.

Mamma fick således kallas in för att lära mig att lägga upp maskor och komma igång. Hon visade och jag härmade, plötsligt var det ju riktigt enkelt att lägga upp dem. Övade på räta och aviga maskor och kände även där att det gick riktigt bra. Kort in i mitt projekt ställdes jag inför en svårighet. En olöslig knut på garnet som gjorde att garnet behövde kapas. Fick även där god handledning av mamma och när jag ställdes inför samma problem idag då kunde jag lösa det på egen hand. De första dagarna fick jag kramp i händerna och kunde bara sticka två varv åt gången innan jag fick göra något annat. Attans så jobbigt att sticka! Minns inte alls att jag fick kramp när jag sist stickade för tjugo år sedan. Nu går det dock riktigt bra att sticka varv efter varv. Nästa målsättning är att kunna titta upp medan jag stickar. Kan tyckas som en ickefråga men är faktiskt lite viktig. Var och fikade idag och hade stickningen med mig. Konstaterade snabbt att jag nästan är en äkta tant eftersom jag stickar och dricker kaffe ur kopp med fat. Däremot klarar äkta sticktanter att titta på dem de pratar med och sticka samtidigt. Större delen av kvällens samtal satt jag med blicken riktad nedåt och det finns viss risk att då uppfattas som mindre social.

Nu när jag är igång känns det riktigt roligt att jag valde ett bra projekt att börja med. Västen är till en liten tvåårig tjej och hon har godkänt färgen men jag fick absolut inte mäta om storleken var rätt. Nåväl för liten kommer den definitivt inte att bli och fördelen är att just tvååringar har en tendens att växa sig större med tiden. Jag längtar redan efter att känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar ge mig in på det egentliga målet med stickandet. Att kunna sticka egna raggsockar. Varje hem behöver gott om raggsockar och vill en att de skall vara riktigt fina då måste de vara hemstickade också. Tänker dessutom att det är bra för barnen att se hur lång tid det tar att tillverka en enda socka eller som mitt nuvarande projekt en väst. Att sticka är verkligen motsatsen till modeindustrins fast fashion.

Mitt nuvarande stickprojekt

Tre år av tacksamhet

Igår var det precis tre år sedan jag gjorde min gastric bypass operation och mitt liv började på nytt. Jag känner en sådan oerhörd tacksamhet över att ha fått möjligheten att göra en operation och med det förbättra min hälsa. Vet att jag har skrivit om detta förut men kan inte nog betona hur härligt det är att ha en kropp som är frisk och stark och orkar hänga med i tempot i mitt liv. Ibland har jag svårt att förstå att det bara har gått tre år sedan operationen. Det känns som om livet alltid har varit så här. Idag är det svårt att förstå hur jag som älskar träning kunde bli så pass överviktig att jag behövde en operation för att klara hälsan. Faktorerna är många men det viktigaste av allt är att jag fick en möjlighet att börja på nytt. Har varje dag i tre års tid känt mig tacksam över detta. Det var inte ett enkelt val att välja operation men det var rätt val och jag har aldrig ångrat mig. För mig har alla fördelar vida överstigit nackdelarna. Fast det där hänger också ihop med träningen. Genom fokuserad träning och kostförändringar gav operationen bra resultat. Många ser en gastric bypass som en genväg och så är inte fallet. Det är en hjälp på vägen, ett verktyg men själva arbetet (och det är hårt arbete) får en göra helt själv.

Idag mår jag som allra bäst en dag som denna då dagen börjat med löpning och styrketräning. Kan komma på mig själv att verkligen längta efter att ta på mig mina löparskor och springa. Tävlar med mig själv och försöker alltid att springa lite fortare och lite längre. Hade till en början svårt att hantera bakslag som frånvaro från träningen på grund av sjukdom eller livspussel som verkligen inte gick att få ihop. Jag skadade min fot förra våren och nu i efterhand kan jag se att det ledde till något positivt. Det fick mig att börja styrketräna samt att hitta möjligheter till träning i vardagen. Det gjorde också att jag insåg att varje löprunda inte behöver vara en tävling för att förbättra sina tider. Den kan istället göras bara för att det är så attans kul att springa. Har också kommit till insikt om att hur mycket jag väger inte är relevant. Det som istället är relevant är just att orka springa, att inte bara orka leva utan också må bra nog att verkligen kunna njuta av livet.

Favoriter att längta efter

I helgen skall vi ha kalas här hemma i Hult. Huset kommer att fyllas med folk och sjuda av liv. Det är då jag trivs som allra bäst. Oftast passar jag på att testa nya recept eftersom just kalas är ett bra tillfälle att våga ta ut svängarna lite. Kanske tar jag och testar nytt väl ofta eftersom barnen påpekar att det kan vara trevligt att få äta något två gånger. Det ligger något klokt i det där. Att ha favoriter är bra och det skapar också något att längta efter. Dottern Anna hjälpte gärna till att baka när hon bodde hemma och hon satsade verkligen på konceptet favoriter. Det blev antingen kladdkaka eller toscatårta. När nu dottern är utflyttad sedan årets början har jag kommit på mig själv att längta efter just toscatårta. Kladdkakan har behöver jag inte längta efter eftersom yngsta barnet har fått den som sin favorit och gärna hjälper till. För att stilla min längtan efter toscatårta har jag nu sett till att baka en sådan till morgondagens kalas. Eftersom jag en gång i tiden lärde dottern att baka den var det inte så svårt att få till den på rätt sätt. Andra recept är betydligt svårare att få till. Som farmors bostongurka som var alldeles perfekt. Jag gjorde för första gången egen bostongurka igår. Den var onekligen god men den smakade inte rätt. Får helt enkelt testa igen och se om jag lyckas få till den perfekta smaken. Det där nostalgiska recepten är svåra att få till ens med handledning. Min mamma brukade alltid göra en tårta med hasselnötsbotten till mina kalas när jag var liten. När jag skulle baka den på egen hand och följde receptet blev det inte bra alls. Fick handledning via telefon av min mamma och kunde konstatera att hon för länge sedan ändrat om receptet och bara använde det som stöd för minnet för att komma ihåg sitt eget recept. Precis så brukade jag också göra men ser numera till att skriva ner mina recept så som de skall vara. Dels för att jag skall komma ihåg dem men också för att kunna dela med mig av dem

Toscatårta

Tantkunskap

Jag älskar vackra vintagefrisyrer och kan förlora mig i bilder på dem. Det går att få fina frisyrer utan lockar men allt blir lite bättre med lockar helt enkelt. Första gången jag rullade upp håret på foam rolls (hårrullar i skumgummi) så såg det inte klokt ut. Jag hade inte det rätta handlaget och inte de rätta tillbehören. Övning ger färdighet heter det ju och det stämmer även när det gäller att rulla hår. För att få till de rätta lockarna fick jag väcka liv i mina kunskaper från när jag jobbade i hemtjänsten. Där var det många av de äldre damerna som ville ha håret rullat så som de alltid hade gjort. Hade nog aldrig kunnat tänka mig att dessa kunskaper skulle bli något jag en dag skulle värdera högt. Numera lyckas jag rulla håret så pass ordentligt att det håller att sova med. Känner mig riktigt söt med rullar i hela håret och en sjal runt huvudet. Så brukade min farmor alltid se ut när jag var barn.

Resultatet blir alltid bra när en fixat till lockarna men den första synen är mer komisk än tjusig. När en precis har tagit ut alla rullar då kan frisyren nog bäst beskrivas som crazy hair!

När håret kammats till och är uppsatt med kammar då är jag mer än nöjd med resultatet. Dag två är lockarna inte lika fina men då fungerar det bra att sätta upp håret helt. Den extra volymen från lockarna gör det där lilla extra även för den uppsatta frisyren. Sjalen på bilden är förresten mitt senaste loppisfynd och redan en favorit. Tantsjalar var helt klart inte så populära på just den loppisen eftersom de såldes tre för tio kronor. Hurra säger jag som nu har tre fina tantsjalar.

Livets skörhet.

Att livet är skört är något vi vet men ibland glömmer bort. Den senaste tiden har det kommit väl många påminnelser om att så är fallet. Allt annat i livet känns tämligen trivialt. Jag är frisk och har tak över mitt huvud. Jag behöver inte känna oro för om min familj kan äta sig mätt eller ej. Det där är egentligen den viktiga grunden för ett bra liv. Allt annat är mindre viktigt. Att vara frisk, leva i frihet och säkerhet och ha möjlighet att äta sig mätt. 60 miljoner människor befinner sig på flykt i världen vilket är den största mängden flyktingar sedan andra världskrigets slut. Känner en sådan förtvivlan över de människor som dör i sin strävan att få komma hit. Här där vi har fred och trygghet och där vi har råd att visa medmänsklighet. Dagligen kommer ensamkommande flyktingbarn till Sverige och har fått lämna allt bakom sig. Jag förlorade min pappa för åtta månader sedan och känner mig fortfarande tagen av den händelsen. Tror att det kommer att dröja lång tid innan jag känner att jag inte längre befinner mig i sorg. Fast jag har bara förlorat min far och det dessutom i vuxen ålder. Jag har fortfarande mitt hem kvar, min familj och mina vänner. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att som barn förlora allt och tvingas fly till ett främmande land. I en annan situation kunde det ha varit mina barn som befann sig på flykt, det kunde ha varit jag som befann mig på en båt som kapsejsade någonstans på medelhavet. Varje människa som flyr är någons närmaste, någons barn, förälder, syster, bror, partner. Bakom varje siffra finns en människa som har levt ett liv och varit viktig för andra människor. De förtjänar medmänsklighet och möjligheten att komma till en plats där de kan sluta fly och mötas av vänlighet.

Tänder ljus för dem som omkommit i flykten och välkomnar dem som överlevt färden hit.

Septembers början

Det är första september och hösten gör sig verkligen påmind idag. Regn och rusk större delen av dagen. Även om odlandet närmar sitt slut nu är det mycket i trädgården som fortfarande växer och är fint.

Jordgubbstoken har blivit en favorit. Jag använder den som marktäckare i mina rabatter. Den får långa revor precis som jordgubbsplantorna men blommar flera gånger. När det inte blommar är de gröna bladen ett fint inslag i rabatten.

Mina pelargoner blommar så fint här och var i trädgården. Har även ställt in ett gäng i uterummet vilket har gjort hela rummet lite mer hemtrevligt. Varje år ser jag till att ställa in alla pelargoner i källaren när säsongen är slut. Där får de sedan stå till nästa säsong. De överlever i stort sett allt, även om en råkar glömma dem nere i källaren några månader längre än vad det var tänkt.

Jag trodde inte att min stäppsalvia hade överlevt vinterförvaringen. Kom mig inte för att lägga hinkens innehåll på komposten och tur var väl det. En bra bit in i juni började det titta upp små gröna blad och nu blommar den så fint. Förvisso långt efter de andra stäppsalviorna i trädgården men då får jag njuta av dem lite extra i år.

Förra året satte jag en blomma som heter indisk fingerört. Den har söta små rosa blommor och växer på långa rangliga stjälkar. Det gör att blommorna nästan ser ut att sväva över rabatten och effekten är verkligen fin. Håller just nu på och planerar för en ny rabatt här hemma och tänker att jag måste ha flera sådana i den. Det är verkligen inte lätt att planera för nya planteringar. Det är svårt att veta hur det kommer att bli. Kan konstatera att jag alltid sätter blommorna alldeles för tätt eftersom jag är lite för otålig av mig. Har tänkt mig en ny plantering där jag bara skall odla lavendel och en där jag skall plantera massor av vackra blommor. Ju fler planteringar desto mindre yta gräsmatta att behöva klippa! Anledningen till en lavendelrabatt är att jag har upptäckt hur fantastiskt användbar lavendel är. Har tidigare prövat att göra lavendelsocker och lavendelolja. För ett par veckor sedan testade vi att göra en kycklinggryta smaksatt med lavendel och det var verkligen ljuvligt gott. Nu måste därför lavendelodlingen gå från att bara vara till prydnad till något som räcker till för att användas i matlagning och bakning.