Selmer

Berättelsen om mig är inte bara berättelsen om Liza utan också en berättelse om katten Selmer. I nästan 18 år har han funnits vid min sida och varit min följeslagare genom hela mitt vuxna liv. Mycket har hänt under alla dessa år men Selmer har ständigt varit där och varit en del av mitt liv. Under påskhelgen blev han sjuk och behövde akut till veterinären igår. Det var först när samtalet kom att han vaknat ur narkosen och mådde bra som jag kände att jag kunde andas igen. Jag vet ärligt inte hur mitt liv skulle vara utan honom, han har ju alltid funnits där.

Selmer och jag sommaren 2016

När Selmer var kattunge åkte jag hela vägen till Hovmantorp i Lessebo för att hämta hem honom. Jag anade att han skulle bli en speciell katt eftersom hans mamma var den mest sociala katt jag någonsin träffat. Jag mötes av en kattunge med alldeles för stora öron och svans i förhållande till resten av kroppen. Eftersom min morbror sagt att det var en liten kattjej skulle katten heta Selma men jag konstaterade att någon Selma var det inte och ändrade namnet till Selmer. Det var egentligen en lite märklig stund den där första gången jag träffade Selmer. Det var som om han förstod att han skulle följa med mig och att vi hörde ihop. Ibland tänker jag att han måste vara den mest tåliga av katter med tanke på alla förändringar i livet som jag har utsatt honom för. Ett kort tag var jag sambo, sedan bodde Selmer och jag en vända hemma hos min pappa innan vi flyttade in i en egen liten etta. Jag reste ganska mycket under en tid och då brukade min granne titta på TV i min lägenhet och hålla katten sällskap. Under en tid mådde jag väldigt dålig och hade svårt att ta mig ur sängen. Livet var lite mer än vad jag klarade av just då. Selmer fanns där närvarande, ställde aldrig några krav som jag inte klarade av och jag mådde gott av att ha honom hos mig. Det var en tuff tid och jag är honom evigt tacksam för att han fanns där för mig!

Livet förändrades och singelliv byttes mot familjeliv och barn, flyttade mellan olika lägenheter och till sist till hus. Det blev fler katter i mitt liv men också marsvin, kaniner och hundar. Vad gäller hundarna har Selmer varit tydlig i sitt ogillande även om han till sist resignerat och tillåter dem att bo i hans hem. För det är ju så det är när en delar sitt liv med en katt! Selmer är vänlig nog att låta mig bo i hans hem och ta hand om honom. Han ser sig som familjens ledare och för husfridens skull låter jag honom hållas. Hunden Ebba har gjort några försök att sätta sig upp mot honom men fick snabbt lära sig vem det är som bestämmer.

Han är hemma igen och på bättringsvägen. Jag förstår att han är gammal och inte alltid kommer att finnas kvar hos mig, men jag är innerligt tacksam över att det inte var dags riktigt än.

Minimalismen stressar mig!

Att inte ha så många saker har blivit något av ett ideal och det har blivit lite fult att samla på sig saker. Det finns gott om tips på hur en effektivt rensar både i hemmet och i garderoben och på så vis får en enklare tillvaro. Jag tror att livet säkert är enklare om en har ordning och reda och inte har fler saker än vad som är enkelt att hålla ordning på. Samtidigt blir jag så otroligt stressade både av minimalismen som ideal och av pressen att rensa. Jag vet att jag har saker ståendes i förråd och lådor som jag inte använder, som jag borde göra något åt men jag har inte tid och orkar helt enkelt inte. Samtidigt får det mig att känna mig som en slarvig människa som inte tar tag i sakerna och ordnar upp dem. Jag är ju dessutom en varm förespråkare av kretsloppstänkande när det gäller både prylar och kläder. Att det jag inte använder lämnas vidare till en loppis för att på så vis bli till glädje och nytta för någon annan. Då blir det lite motsägelsefullt att ställa in saker i ett förråd och stänga dörren. Samtidigt inser jag att var sak har sin tid och just nu ryms inte rensande i mitt liv. Trots det känner jag mig stressad över de där lådorna som jag vet att jag tids nog behöver ta tag i.

Nystädat och fint hemma i ungefär tio minuter

Att ha saker som bara står är inte något jag egentligen önskar mig. Helst skulle jag vilja ta en dag då jag röjer och kör till loppis eller till tippen. Däremot är inte minimalism ett ideal som passar mig. Jag tycker om saker och samlar gärna på mig sådant som jag tycker om. Det är ju sakerna som gör skillnaden mellan att ett hus är ett hem och inte bara ett hus. Mitt hem är en blandning av mestadels gammalt där mycket är loppisfyndat och annat kommer från barndomen eller är sådant jag fått eller ärvt. Mitt vardagsrum är ett typiskt exempel på detta eftersom soffan och träborden och skänken kommer från olika loppisar, fåtöljen har jag fått av min syster och fotpallen kommer från Regina. Bokhyllan och det runda bordet är nyinköpta i höstas och skänken där TVn står hittade jag på en köp- och säljgrupp på Facebook. Taklampa var svårt att hitta någon jag trivdes med så till slut beställde jag en ny och gav upp att leta på loppisar.

Blickfång bredvid TVn

Alla små ljusstakar och vaser och inredningsprylar är sådant jag samlat på mig genom åren. Det nyaste tillskottet är den handgjorda runda skålen som jag köpte i Namibia tidigare i år. Fint att kunna se hur den gjordes och även ha möjligheten att stötta lokalt hantverk.

Den ryska dockan var en present jag fick som barn

Min ryska docka låg i flera år i den där lådan med minnessaker längst in i förrådet. Den packades ner för säkert 25 år sedan men fick komma fram igen för några år sedan. Som tonåring tyckte jag den var fånig och kunde inte alls tänka mig att ha den framme. Nu är jag glad att den bara packades ner istället för att rensas bort och skänkas vidare. För så kan det ju också vara många gånger, att något inte känns rätt i stunden men att det kommer kännas rätt lite längre fram.

Den låga bokhyllan intill kaminen stod i huset i Hult när vi köpte det. Har varit på väg att göra mig av med den fler gånger men alltid hejdat mig eftersom den är så praktisk. Har också tänkt många gånger att jag skulle måla om den men har aldrig tagit mig tiden. Den är nött och lite skamfilad men jag har kommit fram till att det är precis så som jag vill ha den och låter den därför vara precis som den är. Jag är ju lite av en samlare och alla mina fina resväskor är ett bevis på detta. Jag kan verkligen inte motstå gamla resväskor. Dels för att de är så fina och dels för att jag alltid börjar fundera över vilka resor de varit på innan de hamnat hos mig. Förutom att de är fina är de praktiska eftersom det går att förvara saker i dem.

Alla dessa saker gör mitt hem till en trivsam plats att vara på. Jag är fortsatt stressad över allt det där som jag borde rensa och gå igenom. Fördelen är dock att det finns kvar även en annan dag och då kanske jag har mer tid!

En resa till Prag

Förra året var ett resornas år. Jag har nog faktiskt aldrig rest så mycket under ett enda år som just förra året. En av alla resorna jag gjorde gick till Prag i juli och var på många sätt en ovanlig resa.

Promenad genom vackra Prag

Min väninna Louise skulle gifta sig i augusti och som sig bör fick hon en möhippa. Det hon inte hade räknat med var att dagen efter tvingades hon upp riktigt tidigt och kördes till Landvetter där hon överraskades av fler vänner som väntade. Hennes pass var med och vi väntade in i det längsta med att avslöja resmålet för möhipperesan.

Galet tidigt om morgonen och på väg till Prag

Det var kul att överraska Louise men också lite pirrigt. Hur skulle det gå att resa tillsammans? Två av tjejerna i gruppen kände jag dessutom inte alls vilket gjorde att det faktiskt kändes lite nervöst. Så här i efterhand känns det lite fånigt eftersom jag kan titta tillbaka på en av de bästa resorna någonsin!

Mysig lägenhet med personlig inredning

Vi bodde i en lägenhet under dagarna i Prag vilket var riktigt mysigt. Den var personligt inredd och hade anpassat inredningen efter sitt namn Books and Dreams. Härligt att ha en egen lägenhet och lite mer yta att röra sig på. Oftast tycker jag att både hotellrum och lägenheter är tråkiga och opersonliga men det här var verkligen något annat.

Vi hade lagt mycket tid på att planera själva överraskningsmomentet och med att ordna resan. När vi väl var på plats väntade helt oplanerade dagar och en stad att upptäcka. Prag är verkligen en härlig stad att besöka. Fullt av vackra byggnader som gör strosandet genom staden behagligt. Någonstans hade jag läst att det skulle finnas flera restauranger med takterrass och utsikt över staden. Efter lite efterforskningar hittade fram till Terrace at Prince och dess tjusiga uteservering längst upp i byggnaden. God mat och helt fantastisk utsikt över staden gjorde att det inte spelade så stor roll att det kom några droppar regn.

Prag är en härlig stad att strosa runt i

En skulle kunna tillbringa många dagar med att bara strosa i Prag och titta på allt vackert. Fantastiska hus, vackra broar, gröna oaser och många utsiktspunkter gör staden till en perfekt promenadstad. En fördel är att det också finns gott om museum och andra aktiviteter om vädret inte skulle tillåta strosande.

Utsiktstornet Petrinska rohzledna

Första kvällen i Prag stannade vi vid en översiktskarta över Prag och fick syn på något som såg ut som Eiffeltornet. Det visade sig vara utsiktstornet Petrinska rohzledna som är beläget i en park på en höjd i Prag. Det är 300 trappsteg högt och utsikten uppifrån tornet är helt fantastisk. Den som vill ha lite motion har möjligheten att gå hela vägen upp i tornet, men det går också bra att ta hissen upp. Jag är ganska höjdrädd och åkte hissen upp men valde att följa med de andra för en promenad ner. Lite läskigt med promenad på hög höjd men det var en riktigt fin promenad.

Utsiktstornet påminner onekligen om Eiffeltornet och det är också därifrån inspirationen kommer. Det byggdes 1891 och är 63.5 meter högt. Eftersom det ligger på en höjd är utsikten smått spektakulär och vi var onekligen glada över att de flesta molnen hade hunnit skingras.

När jag tänker på Prag tänker jag på alla gröna små oaser som vi hittade. Små innergårdar som visade sig gömma trädgårdar och uteserveringar. Verkligen härligt att kunna kliva bort från en hektisk gata och istället komma in i en grönskande trädgård. På några platser var det till och med så att den fina miljön vägde upp att maten kanske inte var det mest spännande.

Trdlo är en lokal specialitet som bakas över öppen eld och kan köpas från gatustånd

Smala vindlade gator, små marknader och en söt doft av nybakat är sådant som jag verkligen älskar när jag är ute och reser. Spännande att pröva nya smaker och att titta på hantverk. Jag köpte med mig söta små retroörhängen och handmålade berlocker till halsband. Fint att ha reseminnen som kan användas i vardagen. Sista dagen i Prag prövade Sofia och jag att äta Trdlo som visade sig vara som en kanelbulle fast gräddad över eld. Den kunde fyllas med allt möjligt gott men nöjde oss med att äta den nygräddad vilket var riktigt gott.

Det var härliga dagar i Prag och jag lämnade staden med känslan av att åka hem alldeles för tidigt. Det där är i min mening den allra bästa känslan en kan ha när en lämnar en resa eftersom det då finns mer att upptäcka och utforska. Prag är verkligen en fantastiskt vacker stad och jag ser fram emot nästa besök. Jag vet med säkerhet att det kommer att bli fler besök i framtiden även om jag just nu inte har en plan om när det kan tänkas bli.

Det som skulle ha varit vår

Mars skall ju vara en vårmånad men så har det verkligen inte känts i år. Snarare har mars varit mer vinter än många vintermånader. Det har varit kallt, snöigt och grått och det har verkligen känts som att vintern aldrig skulle ta slut. Snö, mörker och kyla hör som bekant inte till mina favoriter vilket gör att jag känt mig gnällig och plågad över den ständiga vintern. Min cockerspaniel Ida har däremot älskat att vintern stannat så länge som den gjort. Snö är i hennes mening det absolut bästa som finns och något som ständigt gör henne lycklig.

Ljuvliga krokus i ett soligt läge i trädgården

Den allra sista dagen i mars upptäckte jag att det växer krokus i min trädgård vilket kändes som ett löfte om att vintern till sist är slut!

Kurs, politik, årsmöte och lite tid för vila hemma också

Jag brukar förundras över hur mycket en enda månad kan rymma och vad gäller mars är det inte något undantag. De allra första dagarna i mars var hektiska då jag hann med att hålla en pedagogisk ledarutbildning vilket var en riktigt rolig utmaning. Sedan följde några dagar i politikens tecken vilket känns oundvikligt under ett valår. När Socialdemokraterna i Munkedal hade årsmöte 6 mars var det dags för medlemmarna att fastställa valsedeln till kommunfullmäktige. Jag fick det otroligt fina förtroendet att stå som nummer ett på listan och vara vår kommunalrådskandidat. Det om något kommer att bli en utmaning framåt!

Styrelsemöte och 90-års jubileum på Viskadalens folkhögskola

Internationella kvinnodagen tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola i Seglora. Skolan firade 90-års jubileum och passade då på att bjuda in till föreläsningar. Bland annat pratade S-kvinnors förbundsordförande Carina Olsson om den feministiska kampen i ett historiskt perspektiv. Förutom föreläsningar hanns det också med en långpromenad i vinterlandskapet. Även om det alltid är vackert runt Viskadalen så hoppas jag verkligen att det inte är någon snö kvar nästa gång jag kommer dit.

Träning, bra vanor och kvalitetstid med kidsen

 När det är kallt och grått vill jag helst bara krypa ner i sängen och sova. Det går liksom inte att peppa igång mig när det är kallt. Alltså gäller det att tvinga sig själv att komma igång! Att äta uppiggande frukost och se till att komma iväg till gymmet är två saker som alltid ger mig lite mer energi. Att dessutom få tid att umgås med kidsen en heldag utan några måsten är också sådant som ger energi och välbefinnande.

Hemma i blå huset

 När våren dröjer får en se till att låta det blomstra inomhus istället. Så här års har jag alltid tulpaner hemma vilket gör det vårfint hemma. Den märkliga maten till vänster i bilden ovan är nog den mest glädjande maten någonsin. Regina hittade en kokbok på bokrean som vi båda två köpte och sedan skulle testa. Valet föll på en rawfood korsning mellan sushi och tacos. Det tog nästan två timmar att få maten klar och det var ju tur att det var gott när vi väl var klara. Konstaterar att det hade nästan inte spelat någon roll om det varit gott eller ej så mycket som vi skrattade under tiden vi lagade maten. Har däremot svårt att se att det kommer bli en frekvent tillagad rätt här hemma.

Lunch, sol och glasspremiär

Även om värmen inte riktigt kommit ännu så har solen återvänt vilket är ljuvligt. Om det är soligt då gör det nästan inget att det är kallt ute. Fast några lite varmare dagar har det blivit och då passade vi på att ha glasspremiär på altanen. Jag har verkligen saknat att kunna sitta ute på altanen och fika och njuter av varje möjlighet.

En alldeles vanlig måndag bjöd Sophie hem Regina och mig på lunch. Vilken lyx mitt i vardagen att få komma till ett vackert dukat bord och dessutom bjudas på otroligt god mat. Mat och prat med goda vänner hör verkligen till två av livets bästa kombinationer i min mening.

Outfits och utsikt

 Två dagar i mars tillbringade jag på Vann tillsammans med ABF i hela Västra Götaland. Runt hundra folkbildare samlades under två dagar för samtal, workshops och inspiration. En riktigt fin energipåfyllning och det dessutom i en otroligt vacker miljö. Som alltid tycker jag om när en har chansen att klä upp sig till middagen och den här gången blev det en riktigt tjusig klänning från 70-talet som jag fyndat på Tradera. Härligt grön och satt helt perfekt, det var som om den var sydd för att passa just mig!

Petra och jag på kongress, tid i solen och givetvis lite tulpaner

Det skulle vara så lätt att bara klaga över vintern som aldrig vill ge med sig och tänka att mars varit en dålig månad. I själva verket har det varit en riktigt fin och som alltid mycket händelserik månad. Det har funnits stunder med en kopp kaffe på altanen, jag har haft fantastiskt vackra tulpaner här hemma, har umgåtts med familj och med fina vänner. Allt sådant där som gör livet lite extra bra!

Vårblommor, Fjällbacka och Örekilsälven

Avslutade mars med att fira påsk och att njuta av vårsolen. På långfredagen var det verkligen ljuvligt väder när jag var i Fjällbacka. På påskafton fylldes det blå huset till bredden av gäster för att fira påsk. Vi åt god mat, pratade och kvällen blev sen innan alla hade åkt hem. Det hann faktiskt bli natt och ny månad innan alla lampor släkts och det blå huset blev tyst och stilla.

En vit fläck på min karta

Vissa platser förblir märkligt nog en vit fläck på kartan trots att de egentligen känns välbekanta. Insåg igår att Fjällbacka är en sådan plats för mig. Att jag kört igenom samhället flera gånger men aldrig stannat och faktiskt besökt platsen. Känns lite som att jag fortfarande håller på och upptäcker den här delen av Bohuslän fast jag bott här så länge. Älskar att ge mig ut och åka längs slingriga landsvägar och på så vis upptäcka nya platser. Fast helt ärligt var jag själv lite förvånad när jag insåg att Fjällbacka faktiskt var en i stort sett okänd plats för mig.

Fjällbacka

Ibland saknar jag verkligen att bo nära havet. Det är något särskilt med havet och klipporna som jag tycker om oavsett årstid. En promenad längs havet ger mig alltid ett lugn inombords oavsett hur mycket kaos som än råder i övrigt.

Kungsklyftan

Jag har egentligen haft tanken i flera år på att åka till Fjällbacka och gå genom Kungsklyftan. Ni vet den som är med i filmen om Ronja Rövardotter. Igår var det en bitvis spännande promenad eftersom det fortfarande var gott om is på sina ställen. Det blev att klättra lite och se noga vart en satte sina fötter. Men en så imponerande plats! Titta på stenblocken som sitter fastkilade. De är gigantiskt stora men sitter ordentligt fast.

När en passerat Kungsklyftan finns det en trappa som leder upp på berget. Den är rejält brant vilket gör att det blir ett motionspass att ta sig upp. Det är dock helt värt ansträngningen eftersom utsikten är helt fantastisk. Hav och klippor så långt ögat kan nå. Dessutom var det vindstilla och solen värmde. Svårt att inte bli lätt om sinnet när våren och solen äntligen har kommit!

Uttrycket en lisa för själen kändes verkligen passande när jag stod och tittade på utsikten igår. Promenader i solen med en vacker utsikt är sådant som jag verkligen borde prioritera mer i vardagen.

14091 dagar

Idag har det gått precis 14091 dagar sedan jag föddes och påbörjade mitt liv, alltså lite drygt 38 år sedan. Fast plötsligt kändes mitt liv så oändligt mycket längre när jag ser det fördelat på alla mitt livs dagar. Hur har jag egentligen spenderat alla de där dagarna som jag hittills haft till mitt förfogande? De första si så där tusen dagarna minns jag inte särskilt mycket av utan får helt förlita mig till mammas minne och till alla mammas fotografier från den tiden. Några små fragment minns jag på egen hand och har frågat mamma genom åren om de där fragmenten verkligen kan vara minnen. Har några få minnesbilder av glittrande vatten, en arg svan som försöker bita mig i tårna och att det samtidigt åker förbi en hjulångare. Har alltid tänkt att det där kan inte vara ett minne men pratade med mamma om det för något år sedan och bekräftade lite förvånat att det där faktiskt hänt. Att vi en sommardag när jag skulle fylla tre år varit på utflykt, suttit på en brygga och tittat på en hjulångare samtidigt som det kom en arg svan. Märkliga små fragment som plötsligt kändes väldigt värdefulla, kanske är det där mina allra första minnen!

Ibland kan jag förvånas över hur jag helt kan glömma saker jag gjort. Att vissa saker är helt borta ur minnet innan jag tittar i ett fotoalbum, eller bland foton på datorn eller kanske rensar bland gamla saker. Då är det som att fotografiet eller saken fungerar som en nyckel och helt plötsligt är minnet tillgängligt igen. Jag har en låda i ett av mina förråd med saker från när jag var liten. Saker som inte passar in någonstans här hemma och som jag vet aldrig mer kommer att packas upp. Samtidigt är den där lådan riktigt viktig för mig eftersom det egentligen är en låda full med minnen. Några bokmärken, en naggad favoritmugg från barndomen, en neonrosa penna med glitter som en gång i tiden hade rosa bläck, en nästan utsliten frottékanin och liknande saker. Den lilla kaninen är faktiskt min första egna sak som jag äger. Den var en ständig följeslagare under mina första dagar, de som jag själv inte minns. Så trots att sakerna aldrig kommer att packas upp och användas igen är de viktiga, de innehåller ju minnet av många av mina dagar.

Något som följer mig som en röd tråd genom mina dagar, genom mitt liv är att jag har svårt att bara vara. Jag har svårt att känna att en dag varit värdefull om jag inte varit produktiv. Konstaterar att jag är en otroligt prestationsorienterad människa som faktiskt mår lite dåligt om jag slarvar med min tid. Det där är därför min prioritering varje dag, att kunna njuta av att inte göra något och inte se en dag som förspilld bara för att jag inte presterat något. Så för de tusentals dagar som väntar så hoppas jag att många av dem tillbringas med att bara vara och att jag lyckas göra det utan att få dåligt samvete.

En ögonblicksbild från en stund då jag stannade upp och njöt av solen och fångades på bild

Från sommar till vinter

Dag efter dag passerar i ett märkligt snabbt tempo just nu. Blir lika förvånad varje gång jag sammanställer månaden som har gått över hur mycket som går att hinnas med på en enda månad. Februari har verkligen inte varit något undantag när det gäller att hinna med märkligt mycket. Jag har hunnit fara kors och tvärs i landet och även en tur ut i världen.

Strandhäng tillsammans med Jeanine

Den där turen ut i världen gjorde verkligen gott på så många sätt. Rent själsligt var det gott att får komma iväg till Namibia och njuta av lite sol och värme när våren helt tycks ha glömt bort att komma i år. Sen är det ju dessutom en fantastisk förmån att få möjligheten att krama om den delen av familjen som bor i en annan del av världen.

Från intensiva planeringsdagar i Windhoek till några dagars ledighet i Swakopmund

Själva syftet med resan till Namibia var inte att varken njuta av solen eller att kramas, det där var bara en bonus av att ändå vara på plats. Själva syftet var att planera och stämma av det projekt Unga Örnar Väst driver tillsammans med Childrens Movement i Namibia. Det var några intensiva planeringsdagar och dessutom besök på en av skolorna vi arbetar med samt en tur till ett barnhem i Katutura. Att jag sedan hade möjlighet att stanna några dagar till kändes skönt eftersom det gav mig möjligheten att komplettera alla intryck och känslor efter dagarna i Windhoek.

En kort tur till Varberg och sedan äntligen hem till familjen igen

Väl hemma i Sverige igen for jag raka vägen till Varberg för att hålla en kurs. Det var en tämligen frusen Liza som anlände Varberg eftersom kontrasten mellan Namibias sommar och Sveriges vinter var stor. Trots flera lager kläder kändes det som om ingenting kunde få mig varm igen! Även om kroppen var frusen fick jag ett varmt välkomnande när jag äntligen kom hem till familjen igen. Det fina med att resa bort är ju att få välkomnas hem och vara saknad.

Fika, träning och lite lugn och ro

Något jag försöker att planera in i livsschemat är att fika, träning och att bara vara. När livet går i ett snabbt tempo är de där tre punkterna särskilt viktiga. Fika och att bara vara står för en typ av välbefinnande och träningen en annan. Det är verkligen en lyckokick att få utmana kroppen och springa en mil eller lyfta tungt. Det är lätt hänt att prioritera bort dessa tre när det är fullt upp, men är det någon gång som de måste finnas med så är det då. Jag fikar ju gärna fint även till vardags och använder finporslinet så ofta jag kan. Jag skrev ju tidigare i år om hur jag av en tillfällighet lyckades komplettera mina assietter till finservisen min mormor börjat samla till mig. Att gå på loppisar öppnar ju alltid upp möjligheten att göra kompletteringar. Jag har i många år letat efter min servis på olika loppisar utan resultat och var därför så glad när jag trots allt kunde komplettera lite. På en loppistur i februari hittade jag åtta koppar och fat vilket gör att jag nu känner mig mer än nöjd över antalet delar i min servis.

Valkonferens i Stockholm tillsammans med drygt 500 socialdemokrater

Månadens sista helg spenderades i Stockholm på valkonferens med Socialdemokrater från hela landet. Fint och peppande när vi samlas så många människor på en och samma gång. Valrörelse är alltid något lite spännande att ge sig in i. Jobbigt, nervöst och attans roligt! Förutom att det givetvis var givande och intressant på alla sätt att tillbringa en helg med fokus på valet var det en fin möjlighet att också få träffa kamrater från hela landet. Så många kloka, engagerade människor som jag genom rörelsen fått möjlighet att lära känna!

Vabruari, blommor och middag med kidsen

De sista dagarna i februari blev det tydligt att det verkligen råder vinter alltså gäller det att fylla upp hemmet med blommor. Ju mer det grönskar och blommar inomhus desto lättare blir det att uthärda snön och kylan på utsidan. Jag fick dessutom möjligheten att testa på lite vabruari några timmar och ha min femåriga lilla kompis på besök. Film och prat om My little pony samt fika verkade funka bra för att distrahera en liten sjukling. På månadens allra sista dag överraskade jag kidsen med middag på restaurang fast det var mitt i veckan. För egen del är jag rätt trött på att äta ute eftersom det händer så ofta, jag längtar istället efter gott om tid att laga mat hemma i lugn och ro. Fast för kidsen är det fortfarande speciellt att gå ut och äta och få välja och då får det bli så!

Galet vad mycket som kan hinnas med på en enda månad som sagt! Särskilt fint att ha fått möjligheten att uppleva både sommar och vinter på samma månad. Nu längtar jag dock efter våren och känner att det räcker med vinter!