Tålamod är en dygd...

För snart tre år sedan bestämde jag mig för att spara till långt hår. Jag hade då haft kort hår i några år och trivdes riktigt bra med det. Märkligt det där hur en kan ändra sig från en dag till en annan. Plötsligt ville jag åter ha långt hår och längtade efter möjligheten att att göra fina vintageuppsättningar. Sedan dess har jag således sparat och väntat på att håret skall bli längre. Längre har det givetvis blivit men attans vilken tid det tar!

Äntligen är håret så pass långt att det fungerar alldeles utmärkt att locka och sätta upp i tjusiga frisyrer. Fast jag vill ju ha håret än längre och tålamod är en dygd som jag inte besitter.

Tänk då så fiffigt att en kan köpa hår i rätt färg och på så vis kunna ha riktigt långt hår om en skulle önska. Betydligt mer effektivt än att vänta och med fördelen att jag kan välja om håret skall vara långt eller kort.

Den första våren

Bara tanken på våren gör mig smått lycklig. Jag älskar verkligen våren och den förväntan som ligger i årstiden. Att det åter blir ljusare, lite varmare och att naturen åter vaknar till liv. Att se den där första antydan till grönska och att känna att vinden inte längre är isande kall. Just förväntan är en härlig känsla. När en känner förväntan är allt möjligt och det i sig är onekligen fantastiskt. Under förra året hade jag den fina förmånen att uppleva våren tre gånger. Den första våren var i Zadar i Kroatien, den andra några veckor senare här hemma i Sverige och den tredje i Kapstaden.

Även om det var april när jag var i Zadar var det fortfarande kallt hemma och våren lät vänta på sig. Att då komma till en plats där tulpanerna blommade och träden precis började grönska var fint.

Zadar som är en härlig kuststad förberedde för den annalkande sommaren

Lyckades också få se vårens flyktighet. Den passerar snabbt och då är bäst att njuta medan tid är!

Jag tycker mycket om kontraster. Som här vid grönsaksmarknaden i Zadar. Gammalt och nytt möter varandra. Sten möter trä och blommande körsbärsträd mot en flagande fasad.

Vackert dessutom med ett träd med blommor i två färger.

Överallt blommor och färger. Efter ljuset är det nog just färg jag längtar efter när vintern är slut.

Sen ligger det något smått magiskt i att kunna strosa längs vattnet en vårkväll. Att inte frysa trots att en har klänning och bara ben. Att se solen gå ner och sedan fortsätta strosa utan att ha ett bestämt mål eller någon tid att passa.

Äntligen kallt nog!

En solig och riktigt varm sommardag 2014 åkte jag på en loppistur tillsammans med min väninna Erika. En sådan där loppistur då vi körde utan någon egentlig plan och stannade så snart vi såg en skylt med ordet loppis. På en av dessa loppisar hittade jag märkligt nog en alldeles fantastisk ullklänning från 50-talet. Det var märkligt på så vis att loppisen i övrigt nästan bara hade motorrelaterade grejer och annat som hör hemma i ett garage. Det var drygt trettio grader varmt den där dagen och att pröva klänningen var en intressant utmaning dels på grund av värmen och dels för att jag fick prova inne på en minimal toalett. Den enda spegeln satt över handfatet så även det var onekligen intressant. Fast även om jag inte riktigt blev klar över hur klänningen såg ut på så passade den och priset på trettio kronor gjorde att det inte var så mycket att orda om. Däremot har det inte blivit av att jag har använt den förrän idag. En klänning helt i ull kräver nämligen att det är tämligen kallt för att den skall kunna användas. Nu är det dock ordentligt kallt här hemma i Hult och jag inviger äntligen min fina klänning.

Färgen var det jag föll för främst, men gillar också att den har många fina detaljer.

Enkel men ändå elegant klänning. Definitivt rätt plagg en kall dag som denna. Fast jag måste medge att det var lite väl kallt ute när jag inte hade någon kappa på mig. Fast vad gör en inte för att få visa upp en tjusig klänning!

Testade även en ny håruppsättning idag. En loop i luggen som avslutas med en pincurl och till detta uppsatt i nacken. Mycket enkel att göra och tog inte heller många minuter. Det fina halsbandet är en julklapp som jag är riktigt glad över. Nytt för mig men äkta gammalt, så som jag gillar det allra mest helt enkelt. 

Ett öppet fönster

Det är som lite märkligt att jag som ateist ganska ofta kommer på mig själv med att citera bibeln. Fast även om en inte är troende finns det ju ändå vissa saker i den där boken som är kloka. Tänker ofta på det där om att när en dörr stängs öppnar herren ett fönster. Det ligger något fint i det att när en möjlighet inte längre är då kommer nya i dess ställe. Tror att det där är en viktig kunskap att bära med sig eftersom det i sin tur innebär att ingenting är omöjligt att förändra.

Igår satt jag och redigerade bilder från besök i kåkstäder i Kapstaden. Jag har medveten skjutit på uppgiften eftersom jag helt ärlig kände att det var en jobbig uppgift att ta tag i. Fast så hade jag bestämt att jag skulle skriva om det märkliga i att kåkstäderna även är turistattraktioner. Att det finns guidade turer som visar runt turisterna i kåkstadens vardag. Att gå igenom alla bilderna väckte många känslor från den där rundturen. Vet att jag där och då var mest förvånad över hur påverkad jag faktiskt blev av upplevelsen. Jag hade ju varit i en kåkstad förut, fast i Namibia och det var något helt annat. Där var jag på besök som inbjuden gäst och Katatura i Windhoek är något annat än Kapstaden. Jag trodde när jag kom till Sydafrika att jag var väl förberedd på vad jag skulle möta på grund av mina tidigare vistelser i Namibia. Kände mig tämligen självsäker och tänkte att det där livsomvälvande mötet det var jag med om redan för tio år sedan när jag första gången åkte till Namibia. Konstaterar ödmjukt att jag hade fel och att det är en lärdom i sig.

Ett öppet fönster i Langa i Kapstaden

Så efter att ha ägnat tid åt att redigera bilder, välja ut vilka som skulle vara med i mitt inlägg och sedan skriva då kändes det tungt. Så fick jag syn på bilden med det öppna fönstret och kom att istället tänka på alla de fantastiska organisationer som arbetar med att förändra vardagen för de som lever i fattigdom och utsatthet. De representerar ett öppet fönster och förändringsmöjligheter. Ingenting är omöjligt att förändra även om det ibland kan verka så! Läs gärna mitt inlägg Fattigdom som turistattraktion som handlar om rundvandringen i en kåkstad i Kapstaden.

Alltså den där känslan...

Det finns de där dagarna när en har mycket jobb att göra och som måste bli klart men det känns som om ingenting riktigt vill bli bra. När en tvivlar och undrar över om en alls klarar av de uppgifter som skall göras. En sådan dag (läs idag) är det fantastiskt bra att bli nyfiken över vad som ligger i den där lådan som inte öppnats på mycket länge. Innehållet visade sig nämligen vara synnerligen motiverande!

När jag var aktiv i SSU skrev vi alltid positiva lappar till varandra på våra kurser. Dels deltagarna emellan men också till dem som höll i kursen. Ett riktigt fint sätt att stärka varandra på. Idag hittade jag en hel burk full med positiva lappar. En del av dem minns jag precis vilken kurs jag fått dem på även om många år har hunnit passera sedan dess. Alltså den där känslan av att ha en hel burk med lappar som säger bra saker om en själv. Det är onekligen en ordentlig egoboost vill jag lova!

Ägnar en stund åt att läsa lappar och kan inte låta bli att småle. Tänk vilken otroligt bra grej det där med positiva lappar är. Hur kunde jag glömma bort att använda mig av dem när jag håller kurs? Det är som svårt att inte bli på gott humör när en läser så otroligt fina lappar. Positiva tankar det är onekligen något hållbart! Si så där femton år senare lyckas dessa tankar göra mig på synnerligen gott humör.

Nyårsstassen

Om en inte brukar klä sig tjusigt annars då är det ett absolut måste på nyårsafton. Om inte då så när tänker jag! För egen del är vardagen ett tillräckligt tillfälle för att klä upp sig. Trots detta ser jag nyårsafton som ett tillfälle att slå på stort. Den här gången hade jag dessutom en alldeles perfekt klänning som jag köpte i en vintagebutik i Dublin för några veckor sedan.

Nyårsstassen i sin helhet. Sammetsjacka från 50-talet, klänning från samma årtionde samt skor och väska från 60-talet. Halsbandet är nutida men så att säga i rätt stil. Helt omöjligt att inte känna sig riktigt tjusig i dessa kläder och accessoarer. 

Klänningen är verkligen i perfekt skick vilket är smått fantastiskt med tanke på dess ålder. Älskar dessutom färgen. Fint att även klänningens skärp fanns kvar. De där små detaljerna är onekligen viktiga för helheten.

Tålamod är en dygd jag inte riktigt besitter så istället för att rulla håret till tjusiga vintagelockar dagen innan så skaffade jag mig en ny locktång. Konstaterar att resultatet med rullar blir bättre men att med lite träning kan det nog blir bra även med hjälp av locktången. Övning ger färdighet och jag måste åter jobba med det där tålamodet!

Tjusig klädsel kräver ju en trevlig tillställning att gå på. Det nya året skålades in med bland annat dessa tjusiga pinglor som jag är hemskt förtjust i. Det var en synnerligen trevlig kväll med trevligt sällskap, riktigt god mat och intressanta samtal. Bättre än så kan en kväll inte bli i min mening!

Amazing race i Kapstaden

För två månader sedan var det första november och vi hade kommit till Kapstaden dagen innan. Känns märkligt att det redan hunnit gå två månader sedan dess. Jag var tämligen trött den där söndagsmorgonen. Dagen innan hade vi landat i Kapstaden efter en resa som började i Ytterby med tåg, fortsatte till Arlanda och därifrån flög vi till Kapstaden via Dubai. Det blev många timmars resa men istället för att vila när vi kom fram lämnade vi väskorna på hotellet och for iväg på utflykt.  På söndagen väntade sedan nya äventyr. Vi var indelade i grupper om fyra och fick en hög med kuvert med olika utmaningar att lösa, ett alldeles eget amazing race helt enkelt. Syftet med detta var att vi skulle bekanta oss med varandra och med staden och få se lite mer av den. En rolig tanke och trots att regnet fullkomligt vräkte ner gav vi oss ut med gott humör Linnéa, Victoria, Frans och jag.

Waterfront i Kapstaden, fotot är dock från en dag med aningens mindre regn!

Dagens första anhalt blev Waterfront, ett stort köpcentrum där all tänkbar lyx kan köpas. Värt att komma ihåg att samtidigt som vi under resan ställdes inför ofattbar fattigdom ställdes vi också inför lika ofattbar rikedom och överflöd. Redan under en kort språngmarsch från taxi till köpcentrumet hann vi bli helt genomblöta. Regnet var nästan som en vägg och helt omöjligt att värja sig mot.

Vi testade brillor på Dior och vet genom det vart en kan shoppa lyx i Kapstaden.

Från lyx till sand. Tanken var att vi egentligen skulle ha badat i Camps bay men tack vare regnet var bad inte nödvändigt, alla var ju redan blöta i vilket fall. Däremot fick vi sett stranden och konstaterade att oavsett väderlek var det onekligen en vacker plats att besöka.

Det är ändå något särskilt med just hav och regn. Starka krafter i rörelse!

Våra uppdrag tog oss verkligen över hela staden och vi fick se fantastiskt mycket. Bland annat distriktet med vingårdar som ligger otroligt vackert. För oss som kom direkt från hösten i Sverige var det onekligen härligt med all denna grönska.

 Det som visade sig vara dagens svåraste uppgift att lösa borde egentligen ha varit en enkel uppgift. Tanken var att vi skulle besöka Green Market Square där det finns en stor marknad för souvenirer och förhandla om priset. Eller rättare sagt det finns normalt sett en sådan marknad men inte en dag då himlen öppnat sig. Fast problem är till för att lösas och ingenting är omöjligt. Vi hittade en souvenirbutik intill torget och genom Linnéas förhandling lyckades vi köpa oss en synnerligen ful kanin till halva priset.

Vi fick till och med ett kvitto från butiksägaren för att kunna styrka att så var fallet!

Frans, Linnéa, Victoria och jag

Att besöka en vinylbutik hör inte riktigt till vanligheterna längre. Det fick vi möjlighet till under vår färd kors och tvärs över Kapstaden. Som tonåring brukade jag lägga mycket tid i just vinylskivaffärer och kände mig smått nostalgisk över att åter bläddra i skivbackar.

Roligaste uppgiften för dagen blev besöket på akvariet där vi fick alldeles fantastisk hjälp av en av guiderna och som verkligen engagerade sig för att hjälpa oss. Vi hade en hel rad frågor som skulle besvaras och dessutom skulle vi fotograferas tillsammans med clownfiskarna. En fin och pedagogisk miljö där en egentligen borde ha tillbringat betydligt mer tid och sett alla utställningarna ordentligt. Fast den stora fördelen är ju att Kapstaden finns kvar och då är det inte dumt att fortfarande ha saker kvar att uppleva där. Under några timmar åkte vi således kors och tvärs genom staden, löste uppgifter, skrev poesi och fick umgås med varandra. Vi lärde oss hur en tar sig fram i Kapstaden (med taxi) och började så smått att orientera oss. Många skratt tillsammans med härliga människor helt enkelt. Känns märkligt att det är två månader sedan. Å ena sidan känns det som om det nästan var igår och samtidigt så avlägset att det kunde ha varit flera år sedan.