På tur i blåbärsskogen

En söndag helt utan planer hör inte till vanligheterna hemma i Hult. Då passar det alldeles utmärkt att ge sig ut i skogen och plocka blåbär. Sophie och jag har tänkt i flera veckor att vi ska ge oss ut och plocka men det har hela tiden kommit saker emellan. Den här dagen visade sig dock vara en perfekt bärplockardag.

Katten Elvis följde med en bit på vägen men valde sedan att stanna kvar. Ofta följer han med ut i skogen men idag valde han att sitta och vänta tills vi kom tillbaka igen. Ebba och Ida njöt av att få springa fritt medan vi plockade bär. Ida älskar att äta blåbär direkt från riset och idag fick hon Ebba att testa samma sak. Knäppa, knäppa hundar jag har!

Det tar inte ens tio minuter att gå från huset i Hult till fantastiska blåbärsmarker. Det är verkligen att bo förmånligt och på rätt plats i världen. Förutom fin mark för bärplockning finns det också perfekta platser för fika. Friluftsliv och fika är en synnerligen bra kombination.

Skogen här i Hult är verkligen vacker och här tillbringar jag gärna mycket tid.

Några timmar i skogen är verkligen en lisa för själen. Är det dessutom i sällskap av en god vän är det än bättre. Det är många samtalsämnen som hinner avhandlas under tiden som blåbären plockas. Kidsen tröttnade däremot så snart fikastunden var avklarad och då passar det perfekt att vägen hem är kort.

Att bli en svampletare

Här hemma i Hult har vi skog vart vi än vänder oss. Onekligen en förmån så här i tider då skogen är fylld med både svamp och bär. Att plocka bär är något jag trivs med och kan göra i timmar utan att tröttna. Enkla att hitta och inte särskilt svåra att plocka. Det där med svamp är betydligt svårare och inte en konst jag behärskar. Vågar mig bara på att plocka kantareller men tycker helt ärligt att även de kan vara svåra att hitta. Fast jag älskar ju kantareller och skulle hemskt gärna vara en sådan person som plockar i mängder och kan frysa in. Har jag tur räcker det jag plockar till en macka eller två. Tur då att en har vänner som kan sådant som jag inte kan. Idag fick jag därför sällskap ut i skogen av en kamrat som är en riktig svampexpert.

Alltså gav vi oss av ut i skogen för att plocka svamp. Tre hundar, två barn och två vuxna gjorde att det blev ordentligt livat ute i skogen. Kunde ganska snabbt konstatera att min kamrat är betydligt tuffare svampletare än vad jag är. Jag behöver våga mig ut mer på okända stigar och dessutom vara lite mer uthållig. Dagens tur gjorde att jag förutom svamp dessutom hittade några nya bärställen som jag inte hade koll på. Vi har gott om blåbär i skogen och nu är dessutom lingonen nästan helt mogna. Plockade lite bär även idag även om målet för dagens tur var att hitta svamp.

 

Lustigt nog hittade vi en stig som jag hade glömt bort att jag kände till. Där låg flera stora träd på marken och några av dem knäckta långt upp. Onekligen en påminnelse om de kraftiga stormvindar som passerade förbi Hult i vintras. Älskar verkligen att trampa runt i skogen här hemma i Hult. Det är då jag fyller på med energi och känner att stressen fullkomligt försvinner. Att leta svamp är en bra ursäkt att komma ut mer i skogen så jag måste nog träna på att bli en riktig svampletare.

Landskap i förändring

De är inte särskilt märkvärdiga de där stolparna som står lite här och var i landskapet. Deras funktion är dock viktig eftersom de bär upp både elnätet och telenätet. Det är i alla fall så det har varit fram tills nu. Även i Hult har nu elledningarna grävts ner och telefonnätets koppartråd i luften har ersatts med fiber i marken i stället. Det innebär också att landskapet förändras när stolparna och dess ledningar tas ner. Om sommaren är vi ju vana vid att se ledningarna fyllas av fåglar, vart skall de ta vägen nu? Det måste ju finnas generationer av fåglar som inte minns att de för länge sedan endast hade träd att tillgå när de inte ville flyga.

Förändringar påverkar alltid, även de som är positiva och utvecklande. Att elnätet grävts ner har inneburit att vi har betydligt färre strömavbrott vilket onekligen känns bra. I huset här i Hult finns nämligen inte någon kamin eller öppen spis så blir det strömavbrott på vintern då blir det kallt hemma. Det har en gång i tiden funnits både öppen spis och kamin i vårt hus men de togs bort i samband med att huset renoverades och byggdes om i mitten på femtiotalet. Då var oljan och elen de säkra alternativen för uppvärmning vilket gjorde att det gamla kunde kastas ut. Gammalt är inte alltid dåligt kan en således konstatera. Jag skulle inte vilja värma hela huset med bara en kamin men det hade varit ett bra och trevligt alternativ.

Den största förändringen för vår del här i Hult sedan ledningarna ha plockats ner gäller vår promenadstig i skogen. När vi köpte huset för dryga tio år sedan visade vår ena granne oss en slinga i skogen som är trevlig att promenera. Halva slingan löper längs en ledningsgata vilket gör att vägen ständigt varit röjd och fin. I vintras plockades ledningarna ner och någon vecka senare avverkades skogen alldeles intill. Vår skogspromenad finns kvar men ser nu helt annorlunda ut. jag vill inte vara mot förändring och vara den som säger att det var bättre förr. Fast just vår slinga i skogen den var bättre förr.

Mild septemberkväll

Augustikvällar brukar vara alldeles ljuvliga med ljum kvällsluft och ett mörker som så sakta börjar komma tillbaka. Fast i år bjöds istället på regn, kyla och en försmak av det som komma skall. Nu är vi då inne i september och kvällarna är visserligen inte ljumma men trots allt helt behagliga. Det skymmer tidigare än vad jag har vant mig vid och växthuset måste vattnas lite tidigare än förut i sommar. I alla fall om jag vill se vad det är jag vattnar. Håller tummarna för att september skall få vara mild eller rentav ganska varm så allt som växer i mitt växthus får en chans att växa lite till. Jag har ju fullt med nästan mogna tomater och nu äntligen kan vi skörda squash. Paprikan har börjat skifta från grönt till orange så snart kan även den skördas. Känner att jag verkligen passar på att njuta av trädgården och även av möjligheten till promenader i skog och mark. Om vintern finns förvisso skogen kvar men trädgården kommer då att ligga i dvala i väntan på nästa säsong. Jag har förvisso en dröm om att kunna utnyttja trädgården under mer tid av året och vårt uterum är ett viktigt första steg i denna riktning.

Hult om kvällen precis i början av september

Utanför min dörr

Så här års finns det bara fördelar med att bo som vi gör. Vi har skog och sjö alldeles inpå knutarna och det i kombination med sommar och sol är onekligen helt fantastiskt.

Vi har en runda i skogen som vi går de flesta dagar men ändå blir vi inte trötta på vägen. Det är en lagom lång slinga att gå för både hund och människa.

Ibland går vi sträckan hastigt men ofta väljer vi att sakta strosa och då har jag gärna kameran med mig. Finns så mycket fint att titta på och lite längre fram finns både bär och svamp att plocka med sig hem

Ida springer lös under promenaden och trivs då som allra bäst. En vissling och sedan är hon vid min sida igen och viftar på svansen. Snart sätter hon iväg igen bland ormbunkar och snår men är ständigt nära oss. Svansen är aldrig stilla och nosen ständigt mot backen och följer spännande spår.

I år tycks blåbärsrisen ha hämtat sig från förra vintern. Redan nu är där fullt av bär som väntar på att mogna. Jag längtar redan nu och planerar för att fylla frysen riktigt ordentligt. Det har varit en tråkig vinter utan bär så i år får vi kompensera detta och plocka extra mycket.

Där är då mitt älskade hus här i Hult. Clownhuset kallar barnen det för eftersom det är vitt, rött och blått och dessutom med en grön ytterdörr. Nåväl tids nog blir hela huset i samma färg och tills dess passar det ganska bra att vår cirkusfamilj bor i ett clownhus.

Skogspromenad

Hösten i Hult är alltid så vacker. Skogen har fått mer färg än under sommaren och nu känns det rätt att dra på gummistövlarna och en gosig stickad tröja och gå ut på skogspromenad. Vi har några promenadstråk att välja mellan här i Hult. Två för lite längre skogspromenader och ett stråk som är lite kortare. Tar ungefär tjugo minuter att gå och är fint upptrampat hela vägen. En del stigar här i Hult används så sällan att när jag hittat en ny ibland varit osäker på om där verkligen går en stig. Fast då är det ju lite mer äventyr och risken att gå vilse är inte så stor eftersom skogen omgärdas av både sjö och vägar.

När vi går på promenad följer alltid Elvis med. Han har dock så fullt upp med att titta på allt att han ofta hamnar på efterkälken. Då sätter han sig ner och mjauar helt förtvivlat. Om jag någon gång känner mig osäker på om jag bor på rätt plats i världen så räcker det med en tur ut i skogen i Hult för att försäkra mig om att jag är på rätt plats. Ibland tar jag med mig en filt och en bok och en termos med kaffe och sätter mig och läser. Tycker om stillheten och skönheten i skogen.

Även om sommaren är över är det fortfarande mycket som blommar både i trädgården och i skogen.

Precis där vår trädgård slutar växer en olvonbuske som blir större och större för varje år som går. Olvonen är verkligen vacker med sina skira vita blommor om våren och röda bär om hösten. Känner att jag faktiskt njuter av den kyliga luften och de mörkare kvällarna. Hade det inte blåst så mycket idag så hade det nog blivit ännu en kväll i rosenträdgården. 

Grusvägar om våren

Än har vi fortfarande en del snö här i Hult men sakta, sakta försvinner den dag för dag. Det räcker egentligen att komma ner till Munkedal för att det skall vara helt barmark. Igår var jag och hälsade på en väninna som har gård i Dingle och det var verkligen trevligt. Dels ligger gården så där vackert så man inte kan låta bli att avundas läget. Öppna vidder, skog och en sjö. Vackrare kan det nästan inte blir. Till skillnad från i Hult hade grusvägarna i Dingle tinat upp vilket orsakade spännande bilkörning. För den som aldrig har kört på en grusväg om våren så kan jag berätta att det är som att köra i lera där man halkar runt. Det var trevligt att vara på besök på en lantgård och se alla djuren. Det där är en värld jag inte kan så mycket om men gärna vill veta mer om. Jag har länge drömt om att ha höns och igår fick jag träffa hönor och tuppar i de mest skilda färger och storlekar. Det känns som rätt läge i livet att skaffa höns eftersom vi har förmånen att vara hemma mycket. Med egna höns blir ju äggen onekligen lokalproducerade och det är trevligt. Än så länge får jag nöja mig med att handla ägg av min väninna och det är trevligt och närproducerat även det.

Skönt att åter komma ut i skog och mark. Längtar dock tills våren är lite längre fram och skogen åter grönskar.

När det inte regnar...

De dagar när regnet inte besöker Hult får man verkligen passa på att bege sig ut i skogen. Har varit lite låg en tid på grund av att jag inte mått riktigt bra och att ta sig i kragen och gå ut i skogen var inte det enklaste. Däremot var det nog gårdagens klokaste beslut! Att komma ut i skogen i någon timme och plocka lite svamp, andas in luft som doftar mossa och jord är onekligen en lisa för själen. Vi har dessutom förmånen att ha fina promenadstråk nästan utanför dörren. Det ena är lite längre och dit är det också lite längre att gå. Det andra är kortare och börjar nästan där vår tomt slutar. Sen finns det faktiskt ett tredje promenadstråk som jag gick ofta förr men som är riktigt, riktigt långt. Har tänkt länge att jag borde börja gå där igen så stråket inte växer igen. Det är ju inte så många som bor här i Hult och då gäller det att fortsätta vandra längs gamla stigar så de inte växer igen och glöms bort. Upptrampade stigar är onekligen trevligt när man beger sig ut i skog och mark.

 Katten Elvis följer som vanligt med på våra promenader. Tycker han att vi går lite för fort då börjar han jama och vi måste stanna och vänta in honom.

Skogen här i Hult känns lite som en sagoskog. Jag skulle nästan inte bli förvånad om något sagoväsen plötsligt tittade fram bakom en sten eller en stubbe!

Här och var finns lämningar från att människor tidigare har brukat skogen. Jag undrar lite om det var en slump att alla dessa meter taggtråd lämnades kvar eller om personen som ägde den helt enkelt tänkte att den försvinner nog! Rostig är den förvisso men den visar inte några tecken på att bli ett med naturen än på länge!

  

 Även vår grusväg här i Hult är vacker där den slingrar sig fram genom skogen.

Promenadens belöning blev lite blandade kantareller. Det finns fortfarande en del gula kvar och trattkantarellerna är på gång. Verkar som om det kommer vara mycket av den varan i år.

Ut i vildmarken

Att plocka bär och svamp är så mycket mer än själva plockningen. Det är naturupplevelsen, sällskapet och givetvis också allt det trevliga man får med sig hem. När man väl är ute i skogen finns det inte något som stressar på. Det är en plats där man bara kan vara. Det är faktiskt en av de stora anledningarna till att jag trivs så gott i Hult. Jag har skogen och fina promenadstråk precis utanför dörren. Ida älskar när hon märker att vi svänger av vägen och kliver in i skogen istället för att bara gå längs grusvägen. Hon vet att så snart vi kommit bort från vägen tar jag bort kopplet och hon kan få springa fritt. Fast hon är aldrig långt borta, helst skall hon sitta precis bredvid och försöka provsmaka bären jag försöker plocka. Nåväl gårdagens skörd resulterade i några burkar lingonsylt och massor av kantareller till middagen. Inte dumt alls!

Kort paus i plockandet

Lingon finns det onekligen gott om i år

It´s raining cats and dogs

Lite märkligt uttryck men kanske syftar det på promenader i regnet med både hund och katt. Nu när det äntligen har varit lite sommar under veckan som gått då blev det åter höst när jag hämtade lillsyster vid flyget. Vem vet kanske trivs hon med allt regn och valde att ta med det hit? Promenader i regnet blir dock oändligt mycket trevligare än vanligt när ens syster är på besök. Som vanligt följde även katten Elvis med. Imorgon hoppas vi på lite mer sol eftersom vi ska ut i skogen för att plocka bär. Förra året var det riktigt illa ställt med lingonen här i Hult och trots många timmars plockande blev det bara en enda burk med sylt. I år fullkomligt lyser det rött så det ska nog kunna bli många burkar.

Elvis

Promenad i regnet med syster, hund och katt

Märkligheter i skogen

Förr har det varit betydligt mer aktivitet i Hult än vad det är idag. Hult var en livfull liten by med skola, affär, telefonstation, lådfabrik och flera jordbruk. Visst finns kvar medan annat är borta. Husen står där de alltid har varit men idag är de istället privatbostäder sedan länge. Vårt hus var affären i Hult och själva byns medelpunkt fram till 1957 då de tidigare ägarna valde att stänga igen affären. När jag är ute och går i skog och mark här hemma hittar jag ibland lämningar från andra tider. Det kan vara en stenmur eller en husgrund eller som i tidigare i sommar då vi hittade en symaskin ute i skogen. Idag hittade vi lämningarna efter en sedan länge övergiven industri, en grusgrop som helt plötsligt tycks ha övergivits. det ser ut som om man en dag bara gått hem för att inte komma tillbaka igen. Det finns onekligen många märkligheter att hitta i skogarna här i Hult.

Mat från skog och trädgård

Hult visar sig från sin bästa sida idag. Här är strålande sol och varmt, således en riktigt härlig sommardag på landet. Barnen har varit ute och plockat kantareller som vi sedan kunde äta till lunch. Kantarellomelett med kokta rödbetor från vår egen trädgård med jordgubbar från Munkedal till efterrätt det är inte dumt.

Kantareller från skogarna i Hult

Rödbetor från egen täppa

Jordgubbar från Munkedal

Liljekonvaljer

Jag älskar liljekonvaljer och brukar alltid plocka in dem om våren för att verkligen kunna njuta av dem. Sedan vi flyttade till Hult har jag letat efter var de växer, men till min stora besvikelse inte hittat några. Ibland lönar det sig dock att de sig ut på helt oväntade vägar. Igår när vi var ute och for stannade vi till lite kort och till min förtjusning visade det sig växa just liljekonvaljer där. En rejäl bukett pryder nu köket och jag försöker att noga memorera platsen där vi hittade dem.

Efterlängtad bukett