En skånsk sommarkväll

Det blåser och regnar ordentligt i Hult idag, ett riktigt höstrusk helt enkelt. Det är lätt att tänka att sommaren nu är förbi för den här gången men jag hoppas fortfarande. Augusti är ju en sommarmånad och stor del av september kan ju faktiskt vara sommar även den. En sådan här dag känns det fint att ha tankat på med fina sommarminnen under den tid som har passerat. Märker att det som oftast stannar kvar efteråt är de där ljumma sommarkvällarna då en kanske gjorde just ingenting. Förvisso är det härligt med alla utflykter och upplevelser men just de där kvällarna är något alldeles särskilt.

En sådan där riktigt vacker kväll var när jag befann mig på roadtrip i Skåne för några veckor sedan. Regina, Sophie och jag bodde på ett litet bed and breakfast i den lilla orten Borrby. Det var en otroligt vacker måne den där kvällen som lockade ut mig med min kamera. Landskapet är vackert dagtid men i stort sett magiskt om kvällen i månens sken.

Hittade en katt som satt och spanade över sitt revir.

Hen verkade lite fundersam över min närvaro och tycktes vara lite skeptiskt inställd till att bli fotograferad. Vi kunde dock enas om att platsen var stor nog åt oss båda.

Tänk att se den här utsikten varje dag!

Det enkla är ofta det bästa. En kort promenad en ljum sommarkväll i ett vackert landskap blir till minnen för den kommande vintern. Ser på bilderna och befinner mig nästan åter bland fälten och känner sommarens alla lukter och ljud. Det är inte mycket som krävs för att återskapa känslan, men känslan i sig är mycket värd.

På tur i blåbärsskogen

En söndag helt utan planer hör inte till vanligheterna hemma i Hult. Då passar det alldeles utmärkt att ge sig ut i skogen och plocka blåbär. Sophie och jag har tänkt i flera veckor att vi ska ge oss ut och plocka men det har hela tiden kommit saker emellan. Den här dagen visade sig dock vara en perfekt bärplockardag.

Katten Elvis följde med en bit på vägen men valde sedan att stanna kvar. Ofta följer han med ut i skogen men idag valde han att sitta och vänta tills vi kom tillbaka igen. Ebba och Ida njöt av att få springa fritt medan vi plockade bär. Ida älskar att äta blåbär direkt från riset och idag fick hon Ebba att testa samma sak. Knäppa, knäppa hundar jag har!

Det tar inte ens tio minuter att gå från huset i Hult till fantastiska blåbärsmarker. Det är verkligen att bo förmånligt och på rätt plats i världen. Förutom fin mark för bärplockning finns det också perfekta platser för fika. Friluftsliv och fika är en synnerligen bra kombination.

Skogen här i Hult är verkligen vacker och här tillbringar jag gärna mycket tid.

Några timmar i skogen är verkligen en lisa för själen. Är det dessutom i sällskap av en god vän är det än bättre. Det är många samtalsämnen som hinner avhandlas under tiden som blåbären plockas. Kidsen tröttnade däremot så snart fikastunden var avklarad och då passar det perfekt att vägen hem är kort.

Popkollo

Veckan som har gått har kidsen och jag tillbringat i Trollhättan. De har varit på Popkollo och jag har ägnat mig åt min mastersuppsats. Idag var sista dagen och popkollot avslutades med en konsert. Det var sju tjejer som spelat ihop sedan i måndags som stod för musiken och jag är verkligen imponerad av dem. Särskilt av yngsta barnet som innan i måndags aldrig spelat trummor och idag kompade som om hon aldrig gjort annat. Tjejerna har verkligen trivts under veckan och utvecklats i sin musik. Popkollo är en förening för bara tjejer som sysslar med musik. Föreningen grundades 2003 efter ett initiativ av Marit Bergman som uppmärksammat att det var få tjejer som spelade på den svenska festivalscenen. Sedan 2003 har massor av popkollon genomförts runt om i landet och många tjejer fått chansen att spela, sjunga och ta utrymme. Otroligt bra med en miljö där de får fokusera bara på musiken. Det har dock inte bara varit musik under veckan utan också massor av bra diskussioner om normer och genus om om könsmaktsordning. Svåra frågor men jag är verkligen avundsjuk på tjejerna som redan i deras ålder lär sig att genomskåda strukturerna och inte acceptera att behandlas annorlunda för att de är tjejer. Att vara tonåring är inte enkelt men jag tror att detta kommer att göra dem starkare och betydligt tuffare än vad jag var i deras ålder.

Popkollo i Trollhättan möter publikens applåder efter konserten

Den längsta av månader

Tittar tillbaka på juli som nu passerats och ersatts av augusti sedan några dagar tillbaka. Tänker att det känns som om juli rymmer fler dagar och timmar än alla andra månader. Helt otroligt så mycket härligt och fint som har hunnits med under denna högsommarmånad. Augusti har inletts med ett något lugnare tempo där tjejerna är på Popkollo i Trollhättan på dagarna och under tiden jag väntar på dem sitter jag och skriver på min mastersuppsats.

Juli inleddes med att kidsen åkte på läger med Unga Örnar i en vecka. Det blev märkligt tomt och tyst i Hult när det plötsligt bara var jag hemma. Eller för att vara korrekt jag och hundarna, katterna och gnagisarna. När barnen var iväg passade jag på att umgås med mamma och lyckades göra riktigt fina loppisfynd. Inte ofta jag hittar fina resväskor på loppis numera vilket gjorde mig riktigt glad. Dessutom tillbringade jag två dagar på Hamburgsund Pride, Sveriges minsta pridefestival tillsammans med ABF vilket var otroligt roligt och peppande. Hann även med shopping i Göteborg, fika med vänner samt att vara i min trädgård och jobba med odlingarna. Märkligt så mycket en hinner när en är ensam hemma.

När kidsen väl var hemma igen var det åter full fart i tillvaron. Vi har numera en trettonåring i Hult och hon firades ordentligt med kalas. Yngre barnet och jag tog oss en tur till Malmö under några dagar och det är verkligen en stad jag tycker om att besöka. Skönt dessutom att åka tåg både dit och hem och få tid och möjlighet att läsa. Jag har ju gett mig själv en egen bokutmaning över sommaren. Har inte någon bestämd siffra på hur många böcker som ska läsas men jag läser och räknar dem för mig själv.

Väl hemma från Malmö var det fullt fokus på trädgården för min del. Rosenträdgården blommar ju alldeles ljuvligt och dessutom är det mycket arbete med odlingarna. Har känt mig lite stressad i sommar över att jag inte riktigt hunnit med min träning. Konstaterar dock att trädgårdsarbetet kompenserar väl för färre gymbesök och löprundor.

Sorg och glädje ligger nära varandra och vi fick säga farväl till vår lilla katt Saga vilket var mycket ledsamt. Hon var sjuk och beslutet att låta henne gå var alldeles rätt men likväl svårt. Märkligt hur både Cleo och Saga nu är borta med tanke på att det är katten Elvis som är sjuk och som förbryllar veterinären genom att både fortsätta leva och dessutom må rikigt bra. Sorgen lindrades lite av vår nya vän Nisse som flyttat in i Hult. Han är söt, kaxig och väldigt nyfiken och är redan ett uppskattat tillskott i familjen.

 
Under några dagar for Regina, Sophie och jag på vad vi kallade för #tantroadtrip i södra Skåne. Med risk för att vara tjatig så måste jag bara åter säga vilket fantastiskt landskap! Sydkusten är verkligen fantastiskt vacker och jag tror inte det går att få nog av landskapet. Är därför riktigt glad över att ha en resa till Rügen via Trelleborg planerad om några veckor. Ska verkligen bli roligt att åter susa fram längs de skånska vägarna och njuta av det vackra landskapet.

Under hela juli har huset i Hult befunnit sig i ett totalt kaos sedan köket började rivas. Nya fönster är på plats i köket och en dörr har öppnats upp mellan kök och matrum. Däremot är det verkligen kaos i resten av huset. Just därför känns det skönt att mitt rum, kidsens rum och uterummet är mer städade och ordnade än vanligt. Skönt att kunna kliva från kaos till kosmos och sedan stänga dörren om sig.

Under juli har jag hunnit med sådant där som verkligen är viktigt. Har lyckats få tid att umgås med alla mina barn och även med barnbarnet och med mamma. Har lyckats träffa vänner som jag ser alldeles för sällan och verkligen haft tid att umgås.

Avslutade juli med en tur till Tjörn för att umgås med faster, kusiner och kusinbarn. Känner att jag har blivit bättre på att göra utrymme för det viktiga i livet. Att arbete inte är det främsta utan istället de människor som finns i livet, sådant som en mår gott av och som sätter guldkant på tillvaron. Juli har verkligen varit en månad med överflöd av livets goda. Känner mig mycket tacksam över detta!

Spagettipumpa med spenat, tomat och rostade hasselnötter

Just nu råder verkligen härliga tider när det gäller odlingen. Varje dag tar jag en sväng i mina odlingar för att se vad som är redo att användas till lunch eller middag. Lite lätt utmanande att i det läget inte ha ett fungerade kök, men med så fina råvaror finns det inte en chans att jag låter det stoppa mig. I år testar jag att odla spagettipumpa och har varit väldigt nyfiken på hur den ska bli. Vet att när den ungsrostas eller kokas hel blir innehållet trådigt och påminner om spagetti, därav namnet. Har sett att många använder spagettipumpa istället för pasta och har länge velat pröva. Däremot visade det sig att det inte riktigt var något som finns att köpa i de flesta mataffärer. Så på vinst och förlust testade jag därför att odla detta oprövade kort. Läste lite olika recept och hittade sedan på ett som också innehöll lök, spenat och persilja eftersom det också är något jag skördar gott om just nu. Tomaterna i växthuset är fortsatt gröna (hur kan det vara möjligt undrar jag!) vilket innebar att jag fick köpa istället. När nästa gäng pumpor är klara håller jag dock tummarna för att även tomaterna är redo att skördas. Nåväl med risk för att skryta så blev detta i särklass det godaste jag någonsin har hittat på. Tror faktiskt att detta är den godaste maträtt jag någonsin har ätit!

Spagettipumpa med spenat, tomat och rostade hasselnötter
2 spagettipumpor
1 lök
3 dl färsk spenat
500 g tomater
4 msk persilja
2 vitlök
0.5 dl riven parmesan
100 g rostade hasselnötter
Salt
Peppar

Gör så här:
Dela pumporna på hälften och gröp ur kärnorna. Lägg pumporna, med snittytan uppåt, i en eldfast form och sätt in i ugnen på 200 grader i 20-30 minuter. Pumpan är färdig när den blivit mjuk. Fräs lök, vitlök, spenat och persilja i en stekpanna. Gröp sedan ur pumporna och tillsätt pumpan och tomaterna i stekpannan. Blanda runt och fortsätt steka på lite lägre temperatur i ytterligare några minuter. Rosta hasselnötterna i en torr stekpanna eller i en eldfast form i ugnen under tiden. Tillsätt den rivna parmesanen i stekpannan, rör om och smaka av med salt och peppar. Hacka de rostade hasselnötterna, toppa med dem, servera och njut!

Rosariet

När jag var på roadtrip för en tid sedan besökte vi Ystad och passade då på att besöka klostret där. Anledningen till att jag så gärna ville dit är att där finns Rosariet. En rosenträdgård helt enkelt och är det något jag är svag för är det just rosor.

Förutom rosariet finns också  en pionträdgård samt en kål- och örtagård.

Hemma Hult blommade rosorna för full men i Skåne var de tidiga rosorna redan överblommade. Konstaterar att här måste ha varit otroligt vackert när trädgården stod i blom. Kände mig onekligen besviken över att inte få se rosenträdgården blomma. Å andra sidan ger det mig ännu ett skäl att åter vända till södra Skåne. Har sällan känt mig så hemma i ett landskap som just där. Kanske är det de många vackra trädgårdarna som skapade känslan av att komma hem.

Även om rosorna inte blommade fanns det mycket fint att titta på.

Tyckte verkligen om hur de byggt upp rosenträdgården. Fick med mig mycket fin inspiration till rosenträdgården i Hult. Byggde ut rosenträdgården förra året men börjar allt mer fundera på om den verkligen skall vara en separat del av trädgården. Kanske borde hela trädgården vara en rosenträdgård!

Flätat staket är verkligen fint. Charmig bänk dessutom.

Tänk att alldeles vanlig lök är så vacker när den blommar.

Några rosor fanns det kvar att titta på vilket onekligen gjorde mig glad. Rosariet har många gamla rosensorter. De är verkligen vackra men nackdelen är att de bara blommar en period. Av den anledningen har jag valt att satsa på remonterande sorter, det vill säga sådana som blommar om och länge. Nu när rosenträdgården växt till sig har jag dock tänkt komplettera med gamla sorter. De rosorna är ju en del av ett grönt kulturarv och det känns fint att få vara delaktig i att bevara dem.

Nästa gång jag besöker rosariet i Ystad skall jag se till att pricka in tiden då rosenträdgården blommar. Känner mig redan förväntansfull och konstaterar att jag med det faktiskt har planerat en av aktiviteterna för nästa sommar.

The Ballad of Lucy Jordan

At the age of 37 she realized she'd never ride through Paris in a sports car with the warm wind in her hair...

Ett av mina livsmål var att komma till Namibia. Bilden är från förra hösten då jag var där för tredje gången.
Kanske en dröm att återvinna!

Minns den där sången från min barndom, the Ballad of Lucy Jordan med Marianne Faithfull från skivan Broken English. Tyckte mycket om den men förstod inte som barn vad den egentligen handlade om. Att Lucy Jordan i sångens slut väljer att ta sitt liv eftersom hon är så pass olycklig i sin tillvaro. Det där kan jag inte alls relatera till, däremot har den där sången ofta fått mig att tänka på hur det skulle kännas att bli just 37 år. I slutet av den här månaden är det ju just 37 år jag fyller och helt ärligt hade jag nog tänkt mig att det skulle kännas annorlunda. Så länge jag kan minnas har jag alltid haft en plan och ett mål. Just nu befinner jag mig i det märkliga läget att jag helt saknar en plan. För första gången i mitt liv har jag inte en aning om vad som väntar i livet vilket helt ärligt känns lite skrämmande. Jag saknar inte valmöjligheter, tvärtom finns det många olika möjligheter att välja mellan. Fast så var det ju det där med att veta vad jag vill och veta vad jag ska välja. För Lucy Jordan var drömmen om att åka sportbil genom Paris så stark att allt annat bleknade i jämförelse. För henne var den drömmen så pass stark att när hon insåg att den inte var möjlig att genomföra då ville hon inte något annat heller.

Jag tror att det är viktigt att drömma och att sätta upp livsmål att det fungerar som en drivkraft. Särskilt i de stunder då livet är tufft, i de stunderna tycker jag att det är en trygghet att veta vad jag strävar efter. Däremot tror jag att det är farligt att att inte kunna ändra sig. Att om en inser att något faktiskt är helt omöjligt att lösa kunna acceptera det. Annars är risken tror jag att allt annat bleknar precis som för Lucy Jordan. När jag gick genom mina fertilitetsbehandlingar hade jag aldrig med mig tanken att vad händer om det inte lyckas. Det fanns inte utrymme för den typen av tankar när jag befann mig mitt i processen. Nu när jag befinner mig på andra sidan efter tio års kamp för att bli med barn är det inte enkelt att gå vidare. Alla mina planer har ju varit i relation till att tanken var att jag skulle få barn. Den dörren är stängd och jag måste gå vidare, kan inte sitta och sörja resten av mitt liv för att jag inte får några biologiska barn. Det finns ju så mycket som är gott i livet och jag vill kunna njuta av det. Alltså behöver jag nya drömmar och nya mål, men vad?

Att leva fullt ut trots motgångar är en av mina absoluta ambitioner

Pratade med en av mina fina kloka väninnor om att jag inte vet vad jag vill. Hon påpekade: Du vet ju vad du inte vill! Så är det ju, jag vet många saker som jag definitivt inte vill med mitt liv. Kanske är det helt enkelt där jag skall börja för att hitta fram till vad jag vill. Jag vet med säkerhet att jag inte vill vara bitter och gräma mig över att livet passerade utan att jag tog några chanser. Jag vill leva, dansa och kanske till och med sjunga. Vill springa långt och fort, vill inte bara se världen utan också vara med och förändra den. Så då återstår bara att drömma nya drömmar, sätta nya mål och komma på vad som blir nästa steg. Just nu har jag verkligen ingen aning!