Katharina

Innan vår rosenträdgård hade jag aldrig ägnat rosor särskilt många tankar. Visst tyckte jag att de var vackra blommor men inte så mycket mer. Med rosenträdgården öppnades en helt ny värld bestående av klängrosor, buskrosor, rabattrosor och marktäckande rosor. Nu har jag betydligt mer kunskap vilket också gör valen svårare. Tänk att det är precis så konstigt att saker blir svårare ju mer kunskap en besitter, då är det fler saker som måste beaktas vid varje val. Konstaterade nu ikväll när trädgården vattnades att det har blivit ett blekrosa hörn på rosenträdgården. Rosorna som växer där är alla mycket vackra men de är just blekrosa. Tror att jag behöver en knallgul klängros som kan pigga upp lite bland allt rosa. Förutom blekrosa rosor har vi ju många fler färger och jag måste säga att jag är svag för vita rosor. Särskilt sorten Katharina Zeimet. Den är helt översållad av små täta blommor som blommar i klasar. Den börjar blomma i juni och blommar sedan ända in i september vilket är smått fantastiskt.

Katharina Zeimet är en buskros och är tänkt att den skall få breda ut sig ordentligt. Hon planterades förra året men redan nu ser jag att jag kanske gett henne lite snålt om plats. Kanske får vi plantera om lite så Katharina får gott om plats att växa på.

Märkligt det där hur snabbt en vänjer sig vid något. Den här sommaren äter vi frukost i rosenträdgården nästan varje dag. På morgonen är det bara där vi har sol i trädgården vilket vi inte riktigt var medvetna om tidigare. För ett år sedan var rosenträdgården fortfarande ett projekt och det var först en bit in i september den kunde invigas på riktigt. En enda kväll hann vi med i rosenträdgården innan hösten och kylan kom på allvar. Nu kan jag inte tänka mig trädgården utan min rosenträdgård. Den är som gjord att äta frukost i om sommaren och känns som en så självklar del av trädgården.