Sista dagen i mars

Efter några dagars frånvaro är både våren och jag tillbaka. Det är mycket som händer i livet just nu vilket gör tiden till bloggen lite mer knapp än vad jag skulle önska. Under helgen som gick var jag åter på Bommersvik för en helg med ledarskapsutbildningen jag går. De tidigare helgerna har varit otroligt bra men den här helgen har varit något av det bästa jag har varit med om någonsin! Helgen handlade om kommunikation, om hur vi pratar med varandra och till varandra, om hur vi kan bli bättre talare och kanske viktigaste av allt bli säkrare i rollen. Känner att jag ännu inte hunnit sortera och smälta alla intryck men jag vet att detta är något jag kommer att få god nytta av. När en har fått en stor mängd intryck att hantera kan det vara skönt att göra något helt annat. Även tankarna kan behöva vila ibland. Så härligt att då åter ha tillgång till trädgården och bara kunna vara en stund.

Katten Selmer hjälpte till att inspektera våra odlingslådor. Snart är det dags att så alla fröer som skall ner i jorden. Ytterligare tre lådor måste dock byggas innan vi är helt redo. Än så länge får vi glädjas åt det som spirar i våra fönster. Efter att jag sått ännu fler sorter idag börjar det bli ont om plats i våra fönster. Så här års önskar jag mig ett rum med bara fönster där mina små plantor kan få växa i lugn och ro innan de skall planteras ut. Även om jag ännu inte har varken sått eller planterat ut något så växer det i trädgården. Rabarbern tittar upp så pass mycket att de skrynkliga bladen snart börjar veckla ut sig. Känner riktigt hur jag har drabbats av rabarberlängtan och hoppas på fint väder och snar möjlighet att skörda. Något jag redan kan skörda är kirskålen. Våra kaniner och marsvin jublar och är mycket glada över att åter få sin favoritmat. Jag muttrar mest när den skall rensas ur våra rabatter men tänker att det är bra att den trots allt blir till glädje för gnagisarna.

Där Harry Potter föddes

Jag tror inte att någon har kunnat undgå Harry Potter. Förvisso har det gått ganska lång tid sedan den sista boken kom ut och det är även en tid sedan den sista filmen. Fast vissa böcker och filmer lyckas redan tidigt bli till klassiker som alltid kommer att läsas eller bli sedda. När jag var i Edinburgh förra året var jag på The Elephant House vilket är det café där J.K Rawlings satt och skrev berättelsen om Harry Potter. Det är ett mysigt och trevligt café med gott kaffe vilket gör det till en utmärkt plats att sitta och skriva på.

Fler än jag tyckte att det var roligt att se platsen där historien om Harry Potter vilket gjorde att kön var lång för att komma in och varje bord var tomt. Kan tänka mig att de uppskattar den berömmelse de har fått genom Harry Potter även om det inte är troligt att det kommer skrivas några nya succéer på ett tag. I alla fall inte av en författare som uppskattar tystnad och lugn och ro. Att sitta där och fika och titta på folk är dock en mycket trevlig sysselsättning

Toaletten är kanske inte något som en brukar rekommendera men på the Elephant House är det ett måste att gå in där även om en inte behöver. Väggarna är helt fyllda av Harry Potter klotter (känns som ett ord men ser knasigt ut då!) och små hälsningar till författaren. Jag kan som inte låta bli att undra vem som först kom på att det var ett lämpligt ställe att skriva en hälsning på.

Även om en inte har läst böckerna eller sett filmerna är det ett café värt att besöka. Deras tårtbitar är gigantiskt stora och sagolikt goda vilket gör att en måste fika länge och det gillar jag.

Trädgårdskväll

Det dröjer innan det åter är möjligt att tillbringa kvällarna i trädgården med trädgårdsarbete. Själva trädgårdsarbetet har dock redan börjat. De första fröna såddes för några veckor sedan och idag har de noga planterats om. Om ännu ett litet tag skall de planteras om igen och på sikt skall allt ut i trädgården. Mycket av det jag har sått i år är helt nya odlingserfarenheter för mig. Varje säsong innebär nya kunskaper och odlingen har blivit ett stort intresse för mig. Det är något speciellt att så frön, ta hand om den spirande plantan och till sist kunna skörda och servera till middag. Jag har stegat runt i växthuset och funderat kring hur mycket som egentligen ryms där inne. Hur optimeras ytan på bästa sätt? Skall bli intressant att se vilken skillnad det gör att inleda odlingssäsongen med ett växthus. När växthuset stod klart förra året var vi en bit in i juli. Det gjorde helt klart skillnad att ha ett växthus men det kommer troligen att göra än mer nytta i år. Vi har ett gäng gamla fönster stående som var tänkta att ha till ett växthus. Innan vi fick det växthus vi har idag hade vi tänkt bygga ett eget av gamla fönster. Nu får en del av dessa fönster istället bli till lock på våra odlingslådor för att skapa lite bättre förutsättningar även där. Att plantera om plantor och greja med jorden får mig på märkligt gott humör. Trädgårdsarbete är bra för själen tror jag.

Lite av förra årets skörd

Livet och bloggen

Ett ämne som jag tidigare har berört är förhållande mellan livet och bloggen. Är ju lätt att tro att någons liv är precis det som visar upp. Jag hamnade en dag i en diskussion på ett socialt medium. Det var en diskussion en bekant hade startat och jag gav mig in i den. En av de andra som kommenterade menade att jag nog borde vara tyst eftersom jag inte visste något om hur svårt livet kunde vara. Hen hade minsann läst min blogg och visste därför att mitt liv bestod av fika med vänner, trädgård, resor och shopping. Hen menade att jag levde i en skyddad värld och aldrig sett några svårigheter. Tänk så märkligt att tolka in att mitt liv skulle vara precis som jag skriver på bloggen. Än märkligare är att vi faktiskt gått i skolan tillsammans på gymnasiet. Även om jag valde att gå i Göteborg var jag inte förberedd på att möta klasskillnader. Det var först då jag insåg att det var något annorlunda att min pappa var sjukpensionär och min mamma städerska. Under grundskolan hade detta varit fullt normalt. Fast de andra föräldrarna i min klass i Göteborg var istället läkare, jurister, ekonomer, ingenjörer och liknande. Jag kämpade så för att passa in under de där åren och kände mig aldrig rätt. När de andra pratade om skidåkning i Alperna kunde jag inte relatera och pratade istället om konstiga saker som feminism eller hur fel det kapitalistiska systemet var. Eller så var jag tyst och låtsades inte höra när de frågade vart jag skulle åka på lovet. Under lång tid försökte jag passa in men gav till slut upp och gjorde det till min grej att vara annorlunda. Hen som gick i skolan med mig hade alltså missat allt detta.

Ett liv är kantat av svårigheter och motgångar. Allt jag har har jag fått bygga själv eftersom ingen fanns som kunde hjälpa mig. Även om mina föräldrar önskade hjälpa till hade de inte några möjligheter på grund av bristande ekonomi och att båda var sjuka. Ibland tänker jag att huset i Hult representerar mitt liv. Att allt vi har byggt och planterat med våra egna händer representerar alla hinder vi övervunnit. Idag har vi ett gott liv min man och jag. Det är inte på något sätt enkelt men ändå ett gott liv. Med oss har vi minnen och erfarenheter som gjort oss starka. Vi vet hur det är att ligga vaken om natten av oro för ekonomin, av oro för att månaderna aldrig gick ihop. Jag skulle kunna skriva om allt det där svåra. Ibland känns det rätt och då skriver jag även om det som är svårt. Exempelvis hur svårt det är att förlora en förälder och lära sig hantera sorgen. Fast oftast vill jag att min blogg skall representera hur jag ser på livet. Varje dag har något gott och positivt i sig och det är vad jag berättar. Om lyckan över hur trädgården grönskar, om kaffe i solen med en god vän och om resorna . De där resorna som jag fortfarande har svårt att förstå att jag ha möjlighet att göra. Allt det där gör mig lycklig och gör livets bördor lättare att bära. De är viktiga delar av mitt liv men de är inte helheten.

Resor, vänner, fika och trädgård hör till det som gör livet gott och som jag gärna skriver om

Resfeber

Jag känner hur en rastlöshet och en längtan efter andra vyer har smugit sig in de senaste veckorna. Älskar att resa och upptäcka världen. Några resmål återkommer jag till oftare än andra. Just det där att komma tillbaka och känna sig bekant på en annan plats är en behaglig känsla. Särskilt när en gör korta resor är det en fördel att återbesöka platser då en inte behöver lägga tid på att orientera sig på en ny plats. En av platserna jag ofta har återkommit till är Edinburgh. En stad som märkligt nog bjuder på mycket nytt att upptäcka trots alla gånger jag varit där.

Det är en vacker stad som bjuder på mycket grönska mitt i staden genom dess många parker. Om vädret tillåter finns det egentligen ingen anledning att vistas inomhus i Edinburgh. Det där vädret är dock inte alltid så pålitligt. Kanske är det därför det finns gott om caféer i staden. Även om jag är en kaffeälskare så finns det inte något som värmer bättre en en rykande varm kopp te när en är frusen och det regnar.

En plats som jag har kav att upptäcka i staden är Arthurs seat. En vacker kulle som en kommer till om en följer Royal mile från slottet till dess slut. Den går inte att missa eftersom den är synlig från stora delar av staden. Vid varje besök har jag tänkt mig en promenad upp på kullen för att kunna beundra utsikten därifrån som sägs vara värd vandringen. Att gå upp på en kulle kan tyckas vara en enkelt uppgift men det har visat sig alldeles omöjligt. Varje gång vi har tänkt oss en vandring har vädret satt stopp för planerna. Förra året när jag senast besökte staden hade jag skadat foten vilket gjorde att jag åter fick nöja mig med att beundra utsikten över just kullen. Nåväl så länge som jag inte har tagit mig upp har jag en anledning till att återvända till staden.

För någon som är intresserad av historia är Edinburgh ett utmärkt resmål. Där finns gott om museum och den äldre delen av staden består av fantastiska gamla byggnader. Även byggnader som inte är bär på någon särskild historia är vackra och intressanta.

Särskilt spännande är stadens alla olika nivåer. Det finns gator i olika nivåer och stadens yta har verkligen tagits hand om. Allt som allt skapar det en spännande stad att utforska och upptäcka som jag gärna återvänder till. Trots det konstaterar vi att Edinburgh den här gången inte kommer att bli målet för vår resa. Inte heller Dublin som också hör till en av de städer vi ofta återvänder till. Den här gången funderar vi just på nya vyer och vart det bär oss vet jag ännu inte.

Solrosfröbollar

Idag har jag återigen experimenterat lite i köket. Vi väntade gäst till kaffet och jag ville bjuda på något riktigt gott. Eftersom det inte är lördag behövde det således vara något lite nyttigare än vanligt fikabröd. Tanken var något som skulle smaka choklad och kännas riktigt lyxigt. Resultatet blev en solrosfröboll som precis motsvarar detta. Det enda jag skulle behöva fila lite mer på är namnet som inte känns helt inspirerande. Kaffe med gott sällskap och dessutom gott tilltugg känns dock mycket inspirerande och som en bra inledning på veckan.

Solrosfröbollar
2 dl solrosfrön
2 msk kokosolja
2 msk vatten
1.5 krm vaniljpulver
1 msk kakao
2 msk kakaonibs
Agavesirap

Gör så här:
Mixa alla ingredienser utom kakaonibsen och agavesirapen till en jämn smet. Smaksätt med sirapen och tillsätt sedan nibsen. Rulla till bollar och vänd dessa i kakao. Ställ i kylen någon timme innan servering.

Jag gillar den lite bittra smaken av mörk choklad och valde därför att bara söta lite med agavesirapen. Mitt fikasällskap hade dock önskat lite sötare smak och då kan det vara klokt att vara lite mer generös med agavesirapen och kanske minska mängden kakao till hälften. Med tanke på att bollarna rullas i kakao blir det en distinkt chokladsmak.

En helg i solen

Helgen är till ända och en ny vecka väntar. I Hult har vi haft solsken hela helgen och genom det kunna vara i trädgården större delen av tiden. Som jag har saknat att tillbringa tid i vår trädgård. Det är verkligen härligt att åter kunna äta både lunch och fika utomhus. Så här tidigt på våren står solen annorlunda än senare på sommaren vilket har gjort att vi upptäckt att vi behöver en ny uteplats. Som det är nu har vi inte någon uteplats som ligger i solen vid den här tiden på året. Jag anser att en trädgård behöver många uteplatser för att alltid vara inbjudande. Nu skissar vi på en enklare uteplats där vi kan fika även om våren. Vi har också tittat på att bygga egna trädgårdsmöbler eftersom det är svårt att hitta precis det vi vill ha. I en av mina trädgårdsböcker fanns precis det jag skulle vilja ha så frågan som återstår är hur svårt det egentligen kan vara. De här helgen har dock handlat mest om att bara njuta av vädret. Att titta på det som kommer upp i trädgården, äta gott och viktigast av allt att umgås med barn och barnbarn. När solen skiner blir måste plötsligt mindre jobbiga har jag märkt. När det är möjligt att hänga tvätten ute blir det kanske inte roligt att tvätta men onekligen trevligare. Tvätt som fått torka ute luktar friskt och gott på ett sätt som jag älskar. Försöker lära mig det där med att vara här och nu och njuta av det enkla. Solen och ledig tid gör min uppgift enklare.

Sommaren som väntar

Våren är här och som jag njuter av solen och att den faktiskt värmer. Struntar i måsten och låter mig själv stanna upp och verkligen njuta. En härlig tid väntar och kanske är den som allra bäst nu när vår, sommar och tidig höst ligger framför oss.

Året som gick var kantat av sorger och svårigheter vilket gjorde att den här tiden till viss del passerade utan att jag hade möjlighet att njuta av den. I år tänker jag inte gå miste om allt det som jag verkligen älskar. I år väntar utflykter i skog och mark. Jag längtar efter att plocka både bär och svamp. Vill strosa längs ändlösa stränder och åka till de där platserna som jag så länge velat se. Vill också återuppleva platser som vi åkte till som barn och genom det hålla minnet av pappa kvar lite starkare. Sommar och hav är nära kopplat till de finaste minnen jag har från barndomen.

Jag vill äta tårta i min trädgård och njuta av iskallt kaffe smaksatt med lite vanilj och kanske även lite kardemumma. I min rosenträdgård har jag överblick över hela vår trädgård och kan njuta av resultatet av många års hårt arbete. Allt som finns där är där för att vi har grävt, byggt och planterat. Det är något att vara riktigt stolt över och som gör att vi borde lägga lite extra tid på att bara njuta av att titta på allt fint som nu finns i Hult.

Ida är vår ständige följeslagare oavsett årstid. Hon älskar att vistas ute när vi arbetar i trädgården men är lika nöjd en dag då vi är inne och gör just ingenting. Som bäst tror jag dock att hon trivs på långpromenaderna i skogen här hemma tillsammans med oss och katten Elvis. I sommar behöver vi hitta nya stigar att vandra längs när de gamla inte längre finns. Det är både vemodigt och välkomnande på en och samma gång.

Ägodelar har vi så det räcker och blir över. Trots det hör loppisturer om sommaren till något jag verkligen älskar. Förra sommaren var turerna alldeles för få. Förvisso var de turer som gjordes riktigt trevliga, men något som en älskar borde en se till att göra oftare. De där loppisturerna handlar egentligen väldigt lite om de fyndade grejerna. De handlar betydligt mer om sällskapet och om platserna som en aldrig hade besökt om det inte varit för skyltar längs vägen med det lilla ordet loppis.

Vintern som passerat har varit ovanligt mild men ändå har den känts svårare än vanligt att uthärda. Förutom att vi drabbades av sorg tror jag att en viktig orsak är allt det där som inte blev under vår, sommar och höst. Det naturliga är att under de tre årstiderna fylla på med ljus och upplevelser och sedan kunna njuta av dessa minnen under vinterns mörker och kyla. Nästa utmaning får sedan bli att faktiskt trivas med det där mörkret och kylan. Jag kan ju inte göra något åt det vilket innebär att jag helt enkelt måste lära mig att trivas med det.

Föräldrar och barn

Det tar lite tid att finna sina roller när ens barn har blivit vuxna. Två av våra döttrar har hittills lämna barndomen bakom sig och klivit ut i vuxenlivet. Vår äldsta dotter är dessutom själv mamma sedan fyra år tillbaka. Trots det är det så enkelt att falla tillbaka in i gamla mönster och åter vara föräldern som påminner om mössa och vantar. Detta trots att jag vet att de är gamla nog att själva avgöra om det behövs en mössa eller ej. Fast jag tänker att det där med att vara välmenande förälder går nog aldrig över helt. När jag träffar min egen mamma händer detta då med. Jag himlar med ögonen och tycker att mamma borde förstå att jag faktiskt är vuxen, jag är ju 35 år och borde få bestämma själv! Att lära känna sina barn som vuxna individer är en förmån. De blir till nära vänner som en alltid delar ett förflutet med och det är onekligen något fint. Under två dagar har vi haft besök av äldsta dottern och vårt barnbarn. Vi har ägnat oss åt att fika i solen, äta god mat, hoppa studsmatta och verkligen njuta av livet. Vi tog en liten tur med bilen på eftermiddagen för att se hur det ser ut efter att en skog avverkas i närheten. Fyraåriga Manda blev alldeles förtvivlad över att alla träden var borta -Mormor varför gör de så här? Varför har någon tagit alla träd? Vi måste ringa polisen mormor! Helt underbar reaktion som även speglar min egen känsla. Ett älskat promenadstråk finns inte mer och varför någon skulle avverka just den skogen känns märkligt. Sen förstår jag att förr eller senare avverkas skog men det kommer att ta tid att vänja sig vid att "vår" skog inte finns mer. Å andra sidan innebär det att vi måste upptäcka nya stigar och det är ju inte så dumt det heller.

Våren är verkligen här och jag hoppas på att även helgen kommer att bestå av fler sköna dagar. Tänk vilken skillnad lite sol och värme gör för viljan att vara utomhus. Nu finns det onekligen inte någon bättre plats att bo på!

Vardagens måsten

Ibland känns det som att det enda jag någonsin hinner med här hemma är att tvätta tvätt, vika tvätt, lägga in tvätt, laga mat och städa upp efter matlagningen. Hur jag än jobbar på känns det som att det är lika mycket att ta tag i nästa dag. Alla de där sakerna som måste göras innan det är möjligt att göra det som är roligt. Efter en dag med allt detta tvättande och vikande brukar jag tänka att jag har röjt undan allt och att morgondagen kommer innebära att jag helt kan ägna mig åt det som är kul. När nästa dag väl infinner sig brukar dock tvättkorgen som genom magi vara helt full med smutsig tvätt och det är bara att börja om igen. Så vad göra när det känns som att jag aldrig lyckas jobba mig genom vardagens måsten? Det är då insikten kommer att en faktiskt inte behöver göra allt det tråkiga innan det roliga tar vid. Jag kan ju faktiskt helt strunta i tvätten och göra något roligt istället. Tvätten finns helt garanterat kvar imorgon men det vackra vädret eller inspirationen är kanske borta då! Det känns nästan lite lättsinnigt att se högen med tvätt och välja att ignorera den. När solen skiner vill jag hellre ägna mig åt att greja i trädgården eller gå på långpromenad med hunden. Idag bestämde jag mig för att idag då ska jag göra precis vad jag har lust med. Så just idag blåste det stormvindar i Hult och efter någon timme vid Netflix kändes det faktiskt riktigt kul att tvätta och vika den där tvätten. Det kändes till och med så pass inspirerande att jag ägnade mig åt att stryka och lyssna på ljudbok. Skillnaden mot igår var att idag var jag inte tvungen att ägna mig åt måsten, idag valde jag själv!

Hunden Ida och jag trotsade blåsten för en liten stund i trädgården trots allt

Lite guldkant på en dag

Den sista tiden har varit kantad av många svårigheter. Jag har flera gånger haft anledning att fundera över hur många och tunga bördor det är möjligt att bära. Det har varit svåra saker och många av dem kommer att påverka framtiden stort. Fast märkligt nog händer det nästan alltid något som gör att bördorna känns mindre tunga och faktiskt alldeles möjliga att hantera. Idag ringde vårt lilla barnbarn Amanda för att prata med mormor. Hon ringde till och med två gånger för att berätta viktiga saker som att hon skulle äta glass, hade varit i skogen och att hon ville titta på film. Så härligt att lyssna på en fyraåring som fullkomligt bubblar av saker att berätta. Så säger hon det där som får mig att känna mig varm ända in i själen: Mormor, jag saknar dig! När kommer du? Tänk så fantastiskt att få vara saknad av alldeles underbara lilla Manda

Manda och jag fikar och fotar. Det är på barnen som en märker hur tiden går. Nästan ett år har gått sedan bilden togs. För mig är ju ett år inte särskilt mycket medan det är stor skillnad mellan att vara tre eller fyra år.

Årets första trädgårdsdag

Den här dagen har spenderats i trädgården vilket onekligen har varit trevligt. Dagen började förvisso med minusgrader men så snart solen kom fram blev det snart varmt och skönt. Vi kunde äta lunch i trädgården för första gången i år. Så här års ligger rosenträdgården i skugga vid lunchtid och då fick vi vara lite kreativa och hitta en lämplig plats i trädgården för att äta. Vi har funderat mycket kring det här med sittplatser i trädgården. Hur många kan egentligen behövas? Både maken och jag konstaterar att det faktiskt behövs flera sittplatser i trädgården eftersom behoven växlar mellan årstiderna och tiden på dygnet. I sommar har vi tänkt bygga ett trädäck till vårt växthus. Min tanke är att kunna sitta där och dricka kaffe när jag pausar i arbetet med växthus och odlingslådor. Idag hade det där trädäcket varit helt perfekt eftersom där var sol. Mitt i sommaren uppskattar jag att vi numera har vårt uterum och kan komma bort från den gassande solen när det är dags att äta.

Det är verkligen härligt att åter kunna vistas ute i trädgården. Som jag har saknat vår härliga trädgård! Det är också spännande att se trädgården vakna upp efter sin vinterdvala. I flera av rabatterna tittar vårlökar upp och gräsmattan börjar åter skifta i grönt. Temperaturen har varit så pass varm att kaninerna kunde vistas ute i uteburen under dagen. Marsvinen är lite mer känsliga och får vänta ett litet tag till innan de får komma ut. Härligt att se att även djuren påverkas av att det åter är vår i Hult.

Nu vet jag!

Visst är det så att det en dag kommer en punkt då en bara vet. Vet att nu går inte våren längre att hejda och vintern är över för den här gången. Maken, vovven och jag promenerade längs havet idag. Solen sken och värmde så pass gott att det var möjligt att sitta en stund och bara njuta. Om en ganska kort tid kommer det inte längre att kännas förtrollande med solsken och värme. Det går ju så fort att vänja sig de behagliga årstiderna vår och sommar. Just nu känns det dock lika stort att vakna och se solen som om vi skulle vinna pengar. Att strosa längs havet känns som något av det viktigaste jag har gjort i år. Det enkla i livet är oftast det största märkligt nog! Nu kan en ju vara pessimistisk och påminna om att mars är en lurig månad och ofta även april. Det kan säkert komma mer snö i omgångar och säkerligen också kyla, men våren är här och det går det inte att ändra på!

Ida och jag njuter av att våren äntligen är här!

Kladdkaka med smak av apelsin

Det är tisdag och dagen ägnas åt bakning. Den nödvändiga sortens bakning som inte är är så rolig men känns bra att ha avklarad. När brödet är avklarat skall det däremot bakas kladdkaka. Jag gillar experiment i köket. Ibland blir resultatet allt annat än lyckat men ibland blir det också synnerligen lyckat. Sedan en tid tillbaka försöker vi begränsa ätandet av vitt socker. Fast kaffe är ju som trevligast med en kaka till. Alltså får en hitta på en kaka med lite annorlunda innehåll.

Kladdkaka med granatäpple och kokosgrädde

Kladdkaka med apelsin
3 ägg
10 dadlar
1 dl mandelmjöl
0.5 dl kokosmjöl
6 msk kakao
0.5 dl kokosolja
1 krd vaniljpulver
2 apelsiner (rivet skal och pressad juice)
1 tsk bakpulver

Gör så här:
Mixa ägg, dadlar, kokosolja och apelsin till en fin smet och blanda sedan i de torra ingredienserna. Smörj en form med kokosolja och grädda i ugnen i tio minuter på 175 grader. Kakan går att servera både varm och kall. Gärna med kokosgrädde, smaksatt turkisk yoghurt eller grädde.

Livet genom Instagram

När jag skaffade Instagram förstod jag till en början inte riktigt tjusningen med det. Idag kan jag inte förstå hur jag alls kunnat vara utan. Ibland vill jag visa något jag tycker om men det är kanske inte tillräckligt för att vara något att skriva om på bloggen. Jag tycker om att fånga ögonblick, alla dessa bilder blir till intressanta berättelser. Jag följer flera helt fantastiskt inspirerande människor och häpnar över all kreativitet som finns runt om i världen. De allra flesta av dessa är alldeles ovanligt vanliga människor med intresse för trädgårdar, inredning, vintage, mat, bakning eller annat som jag tycker är intressant. Kul att följa andras trädgårdsarbete och inspireras till nya planteringar och nya odlingar. Följer ett gäng otroligt piffiga vintagetjejer som får mig att testa nya sätt att sätta upp håret eller kombinera mina vintageoutfits. Ser bilder på fina hem som jag sparar i minnet inför våra fortsatta renoveringar och låter mig även inspireras av bilder på spännande mat. Tänk vad en bild och några få rader kan bidra till.

Veckan som gått i bilder på Instagram

Hur ser då mitt liv ut på Instagram? Skillnaden är inte så stor mot här på bloggen även om vissa saker blir tydligare. Den som följer mig kan knappast ha missat att jag älskar frukostar. Dagens absolut bästa mål är enligt mig just frukosten. En dag som börjar med en bra frukost kan nästan inte bli dålig! Hem, familj, husdjur, mat, trädgård och träning hör till min vardag och det är även vad mina bilder visar.