Mina damer!

Tog en lite oplanerad loppistur till Uddevalla igår. Bröt min vanliga rutin och började inte med ett varv för att titta på möbler utan tittade istället på hyllorna där udda glas, porslins gäss och annat smått och gott blandas. Hittade två vackra damer som jag var tvungen att fråga om de ville följa med mig hem.

Att samla eller icke samla det är frågan!

Att vara en samlare kan ha både sina för- och nackdelar. Den uppenbara nackdelen är att varenda vrå av huset fylls med sådant som kan vara bra att ha i en obestämd och odefinierad framtid. Samtidigt riskerar man då inte att komma på att den där grejen jag gjorde mig av med den hade varit helt perfekt nu.

För många år sedan köpte jag en gammal hallbyrå för att ha stereon på. Resten av vardagsmöblerna jag hade då var mörka så även om den inte var jättesnygg så passade den trots allt in. Sen jag flyttade till huset har den däremot varit helt fel och flyttat mellan rummen. Ett tag fungerade den till och med som bänk för kaninburen. Nu i sommar hade jag bestämt mig den skulle ut och flyttades därför ner i hallen i väntan på transport till närmsta loppis. Det dröjde dock ett tag innan vi fick tid att åka till den där loppisen och plötsligt kom jag på att den går ju att göra om...

Inte så snygg med den fyller i vart fall sitt syfte

Nu en vit bänk med plats för böcker

Äntligen blir skor inredning! Just the right shoe

Någon nyhet är det egentligen inte men en ny upptäckt för en skofantast som jag. Hittade den fantastiska sidan om Lorraine Vail idag, länk hittar du HÄR! och känner ett starkt ha-begär efter dessa små skulpterade skor. Konstnären Lorraine Vail är en amerikansk konstnär som sedan 90-talet skulpterar små skor för dekoration. De är små, de är vacka och så dekorativa. Upptäckte att förutom att beställa direkt från hennes sida fanns det även flera skor ute på Tradera där priset låg lägre än att beställa dem från hemsidan även om de även där har resonabla priser med tanke på hantverket.

Hur man på bästa sätt glömmer att taket skall läggas om...

Egentligen borde vi fokusera på att lägga om taket på huset men eftersom det inte riktigt ryms i budgeten just nu så blundar jag och låtsas som om allt är frid och fröjd. Taket är inte på väg att rasa in, så illa är det verkligen inte men det hade varit ett klokt drag att lägga om taket innan vi når till den punkt där takras kan bli en verklighet. Att vara husägare är inte alltid så enkelt och många gånger är kraven högre än vad det känns som om man har möjlighet att leva upp till.

Vi bytte all el i huset för några år sedan. Det var en av de dyraste investeringarna vi gjort men det syns inte alls förutom på att vi har nya fina knappar och eluttag. Ibland känns det som om det skulle vara enklare att hoppa över alla dessa kostsamma måsten och gå direkt på det som syns och märks. Nya tapeter, målade golv eller kanske nytt kök. Då skulle man inte längre få frågan: Har ni inte börjat renovera än. Efter sex års slit är det fortfarande möjligt att ställa den frågan och det känns ibland överväldigande. Då får man ta sig i kragen och fundera över vad som kan göras med enkla medel men som ger största möjliga resultat. Just nu är svaret på frågan måla möbler. Enkelt, billigt och så himla roligt. En liten ommöblering har dessutom gjort att det nästan känns som om vi fått ett nytt kök.

Från rosa till vackert vitt och inspirerande

Krukväxtpassion!

När jag var yngre tyckte jag att krukväxter var riktigt tråkiga. I mina första bostäder fanns det några få utvalda växter alltid gröna och aldrig blommande. Jag tycker fortfarande inte om överbelamrade fönsterbrädor men numer blommar det i de flesta rum. Krukväxter kan ju vara så mycket mer än bara en kruka och en blomma. Det enda som sätter gränserna är egentligen fantasin och möjligen också plånboken. Egna blomstergrupper är förutom roligt att göra en uppskattad present. Fördelen med att göra just blomsterarrangemang är att det behövs inte särskilt mycket för att komma igång. Kruka, blommor, jord, lekakulor och givetvis massor av fantasi. Numera har jag nästan alltid lite sticklingar på tillväxt för att enkelt kunna slänga ihop ett arrangemang om jag skall iväg lite oplanerat. Många växter är enkla att själv driva upp och jag blir nästan lite fånigt glad över att se hur mina blommor växer och frodas.

Murgröna gör varje kruka intressant

En trasig hink, sönderslagna klinkers och plötsligt en spännande rabatt. Inspirationen kommer från Anna Örnberg

Ibland räcker det med en liten detalj

Tid för vardagsliv igen

Hemma igen efter några härliga dagar i Strömstad. Det blev tyvärr inte några loppisbesök men istället mycket annat trevligt. Kan konstatera att husets katter försökt att möblera om eller i vart fall dekorera om under tiden vi har varit borta och nu blir det till att röja i röran. Egentligen vill jag helst ta tag i mina penslar och fortsätta måla möbler men får nog lägga lite band på mig själv och istället röja först. När det gäller mig är det annars lätt hänt att det som känns roligt blir det som får styra.

Har haft några dagar på mig att fundera över kommande projekt och tänker att kökets stolar och buffén i vardagsrummet är de projekt som är enklast att börja med. Allt annat kräver tid och planering och jag känner just nu att jag vill ha snabba och synliga resultat. För i verkligeheten vilket för mig inte är som den verklighet som presenteras i Allt i hemmet så tar alla större projekt ganska lång tid eftersom vi gör allt själva. Nu när semestern är över och vardagen så smått skall vänjas in igen känns det inte helt klokt att återigen vända upp och ner på hus och hem. Tids nog måste det göras men jag känner just nu att jag gärna drar lite på det. Tänker att när årets kull med kattungar flyttar om sex veckor är det ganska lagom att börja med projektet att renovera farstun.

Årets busig små kattungar, en tycks dock vara på egna äventyr

Att välja bland alla projekt!

Har semester för första gången på många år och börjar bli lite rastlös. Skall åka en vecka till Strömstad och tänker att det kanske är tur annars hade det blivit mer arbete än vila. Har många projekt som väntar och vet inte riktigt vilket jag skall ta tag i härnäst. Valet står mellan att börja renovera farstun eller att måla köksmöblerna. Lite olika stora projekt förvisso men farstun börjar bli ett rum jag helst undviker vilket ställer till problem eftersom det är ett rum som måste passeras flera gånger om dagen. För några år sedan var jag inne i en fas då jag ville ha orientaliskt stuk på inredningen. Vackra tyger, mörka möbler och spännande färger lockade vilket resulterade i att farstun målades mörkt vinröd med mörkt tak och mörka lister. Lägg sedan till en sittbänk i mahognyfärg och svart golv så är farstun i stort sett beskriven i sin helhet. Min man var redan från början skeptisk till dessa färger och påpekade mycket riktigt att jag skulle tröttna. Det sitter långt inne att erkänna men visst hade han rätt! Min vision för farstuns framtid ser dock ljus ut. Vit bröstpanel och tapet i vitt med mönster i grått. Ytterdörren i teak och det mörka taket skall bli vitt, vitt, vitt! Sittbänken skall även den få en makeover och förvandlas till en möbel som passar den slitna lantliga stilen. Golvet får däremot vara kvar som en konstrast till allt det vita. Panel och färg är inhandlat så egentligen handlar det bara om att sätta igång.

Fast då var det ju det där med att måla möbler som är så mycket roligare än att tapetsera och sätta panel. Hmm kanske går det att övertala resterande familjen att de är på humör att tapetsera. Nåväl nu blir det en vecka borta från hus och renovering. Hoppas dock på att hitta lite spännande sommarloppisar på vägen och med det lite ny inspiration.

Tillbakablickar

Ibland när man befinner sig mitt i någonting kan det vara bra att stanna upp och fundera över vart det hela egentligen började och hur långt man kommit sedan dess. Efter sex år av renovering är det lätt att glömma bort hur det egentligen såg ut när vi började. De första fyra åren var vi glada helgrenoverare som varannan helg packade bilen med barn, katter och hund för att tillbringa några dagar med hårt arbete. Efter denna fram och tillbaka tillvaro flyttade vi till sist upp till vårt hus för dryga två år sedan och kunde konstatera att vi var ganska mätta på det där med renovering. Att leva sju dagar i veckan i ett renoveringskaos var inte lika charmigt som man skulle kunna tänka sig. Ekonomin tillät inte hellre att vi bara ringde någon och lejde in lite arbetskraft utan det handlade om att hitta lusten till att komma vidare igen. Då var den där lilla påminnelsen om var vi började det där lilla extra som gjorde att självförtroendet och känslan av att vi trots allt är duktiga kom tillbaka.

Här började vi med orange kök och 70-tals tapeter

Mitt i det första rivningskaoset

Vi är fortfarande på väg men pausar med ett vilsamt vitt kök

Den där första rivningen gjorde oss modiga och nu har huset betydligt färre väggar. Tänker ibland att det är tur att det är just ett renoveringsobjekt för den händige vi har så man vågar låta fantasin flöda!

Allt har en början...

Allt har en början så även en blogg. Under några års tid har jag tillsammans med min familj renoverat på vårt hus som mäklaren beskrev som ett renoveringsobjekt för den händige. Hade vi då haft den kunskap vi har idag hade vi troligen valt att aldrig sätta oss i bilen och åka långt ut i urskogen och titta på det där renoveringsobjektet. Nu är det kanske tur att man inte alltid vet hur det skall bli och därför åkte vi entusiastiskt och tittade på huset som spelat huvudrollen i vårt liv de senaste sex åren. Ibland har det varit mardrömslikt, ibland helt underbart och många känslor däremellan. Min man brukar ibland dra paralleller till filmen Drömkåken med Björn Skifs och han har onekligen lite rätt. Nåväl att renovera ett hus är många gånger hårt arbete men också mycket roligt. Nu har vi dessutom kommit så långt att inredningen av huset blir allt viktigare vilket också är det roliga.

För närvarande slukar jag inredningsböcker av Anna Örnberg och låter mig inspireras till att måla allting vitt, vitt, vitt! Det är enklara än vad man kan tro och handlar kanske mest om att våga börja slipa och måla. För mig som lider av att jag vill att allt skall bli perfekt och har svårt att acceptera att det inte alltid blir så känns det nästan lite befriande att följa den lantilga vita stilen även kallad shabby chic. Det måste inte vara perfekt, själva poängen är nästan att det inte skall vara det. Jag började lite tveksamt men vågar mig allt eftersom på större och svårare projekt. Som en passande illustration till detta första inlägg kommer några bilder på mitt första projekt. Byrån som jag fått av en väninna var liten och nätt men sliten och brunmurrig. Med lite färg blev den istället till en möbel som välkomnar i hallen.

Här börjar vi! Fina former men så tråkig!

Det färdiga resultatet