Vackert i vardagen

Vintage är en passion  jag som bekant har. Väskor, skor och klänningar är sådant som gör mig på synnerligen gott humör. Kort och gott älskar jag sådant som är vackert och ofta brukar det som är gammalt vara som vackrast. Livet består till största delen av vardagar och då vore det ju tråkigt att spara på de vackra kläderna. Sedan några år tillbaka är detta min strategi i livet och sedan dess har mina vardagar blivit betydligt roligare och jag gladare. Kanske inte så att de vackra kläderna gör vardagens sysslor roligare i sig men jag blir alltid på gott humör av vackra kläder och det mesta blir roligare med ett gott humör.

Förutom att vintagekläder är vackra är de också lite av en utmaning. Det är ju lite skillnad i att shoppa vintage eftersom det inte riktigt går att åka till närmaste köpcentrum som med konventionella kläder. Ibland kan det vara synnerligen frustrerande. Förra våren letade jag efter den perfekta vintageklänningen till en tjusig tillställning men lyckades inte hitta någon. Det resulterade i en ny klänning i gammal stil fast med jacka, skärp och väska från 50-talet. Så när en inte letar efter något särskilt då hittar en plötsligt flera klänningar i rätt stil och även rätt storlek. Jag har lärt mig att aldrig tveka även om jag hittar flera fantastiska klänningar samtidigt, en vet ju inte när en hittar en nästa gång! En given fråga är ju då hur många vackra klänningar som behövs? Får ofta den frågan även när det gäller skor och väskor. Mitt svar brukar vara: så många som det krävs! Ett lite mer nyanserat svar är kanske: så många som en hinner använda! Antalet vackra klänningar beror alltså på hur många tillfällen en har att använda dem. Om en sparar på tillfällena och bara klär sig vackert till fest då behövs inte särskilt många. För min del är varje dag ett bra tillfälle för en vacker klänning och således behövs många!

Omöjliga projekt!

Solen skiner i Hult idag och trots de många minusgraderna finns det ett löfte om vår i solskenet. Jag ägnade en stund igår till att inspektera trädgården inför den kommande säsongen. Än så länge ligger den i dvala även om det här och var tittar upp lite grönt. Onekligen ett gott tecken att de lökar jag har satt är på väg upp. Så här vid vinterns slut inser jag hur mycket jag har saknat min trädgård och hur viktig den är för mitt välbefinnande. Bara att vistas i trädgården gör gott för själen. Det allra bästa jag vet när jag har mycket arbete och stress är att gå ut och gräva och arbeta i trädgården. Där får tankarna vila.

Trädgården i Hult 2012

Trädgården jag älskar så har dock inte alltid varit den avkopplande oas den är idag. Under många år gav den mig mest ångest eftersom jag inte visste hur det alls skulle vara möjligt att komma i ordning. Vart skulle vi börja? Arbetet kändes oöverstigligt och helt ärligt alldeles omöjligt. Idag fungerar trädgården som en påminnelse om att även det som ter sig omöjligt och är en källa till stress och ångest är helt möjligt att förändra. Tror att det i sig är en anledning till att jag trivs så gott i min trädgård. Min trädgård är min ständiga påminnelse om att allt är möjligt, det handlar bara om vilja och beslutsamhet!

Växthuset 2013

Det allra mesta i trädgården har vi gjort själva men de större arbetena har vi fått leja bort. Att göra två gårdsplaner samt att plana ut den nedre delen av trädgården var inte möjligt på egen hand.

Att det här skulle bli ett funktionellt växthus kändes inte särskilt troligt den dagen vi ställde det på plats. Det tog mycket tid och mycket arbete att bli klara men resultatet överträffade alla mina förväntningar. Just därför är det ibland klokt att titta tillbaka på gamla bilder för att påminna sig om hur långt en har kommit och hur mycket arbete som har krävts. Jag tycker om att arbeta och blir stolt när jag ser resultatet av den tid jag investerar i sådant som är viktigt för mig.

Midsommar 2013

En gång i tiden var här en djungel av två meter hög rönnspirea. Ett antal år senare byggde vi en altan. Under maj 2013 slet Raimo för att den skulle vara klar till vår midsommarfest det året. Altanen blev färdig men när det var dags att sätta sig till bords öppnade sig himlen. Minns när jag tog det här kortet att jag tänkte att vi skulle ha byggt ett uterum istället.

Sommaren 2015

Året därpå började därför bygget av vårt uterum med förhoppningen att bli klara till dotterns student 2014. Då hade taket ännu inte kommit på plats och vädret tvingade oss åter att hålla kalas inomhus. Tur att huset i Hult är stort och med lätthet rymmer många människor.

Förra sommaren bjöd på allt annat än behagligt väder men familjen har nog aldrig tillbringat mer tid i trädgården. Vädret till trots flyttade vi nästan ut i uterummet. I stort sett alla middagar och frukostar åts där under sommarmånaderna. I uterummet befinner en sig mitt ute i trädgården men ändå under tak.

Rosenträdgården 2015

De få dagar vädret var gott nog intogs middagarna och även frukost, lunch och kvällsmat i rosenträdgården. Tänk att det här är precis samma plats som den första bilden!

Växthuset 2015

Det där växthuset som jag var tveksam till är en plats som jag nu längtar efter. Att gå där inne och vattna och pyssla om mina växter är något av det bästa jag vet. Att verkligen se hur mitt arbete bär frukt är en härlig känsla.

Vid växthuset 2015

Hur många uteplatser behövs i en trädgård? Så många som det krävs tänker jag! Ju mer tid jag tillbringade i växthuset och vid odlingarna desto tydligare blev det att det också behövdes en plats där för vila. En plats att dricka kaffe och utrymme att sitta och filosofera över livet och allt dess innehåll. Den allra bästa platsen jag vet för eftertanke och reflektion är i min trädgård. Mitt i själva beviset för att ingenting är omöjligt men att det ibland kan ta lite tid att nå dit en vill!

Vår, vänner och sol

Tänk så gott det gör med lite sol! Lägg dessutom till att hälsa på goda vänner och bli lite bortskämd så kan livet inte bli bättre. Igår fick jag inviga solglasögonen för i år, körde sedan genom en soligt landskap på min väg hem efter att ha hälsat på vänner. Trots att jag inte är särskilt förtjust i att köra bil kunde jag inte låta bli att njuta av att susa fram genom solskenet. Dag har jag kunnat lägga till ännu ett vårtecken på min lista. Nu har jag äntligen fått se de första vårdropparna. Förvisso inte hemma i Hult ännu, men det är ändå ett säkert tecken på att vintern får maka på sig.

Det är som lite spännande med vänner och vänskap. Vissa människor är det möjligt att plocka upp samtalet precis där det slutade sist gång. Det spelar inte så stor roll om samtalet var i förra veckan eller för två år sedan. Relationen är helt enkelt sådan att den förblir oavsett hur lång tid som passerar. Andra vänskapsrelationer behöver mycket arbete för att de skall fungera. Där ett uppehåll på en månad kan innebära att en plötsligt är som främlingar för varandra. När jag var iväg hade jag förmånen att plocka upp ett samtal som sist fördes för nästan ett år sedan. En härlig känsla men samtidigt lite vemodigt att vi ses så sällan. Goda vänner borde en prioritera att omge sig med ofta!

Vår, utsikten i en annan stad, fika och solglasögon är onekligen en bra kombination!

Ett alldeles eget rum

I mellandagarna påbörjades renoveringen av det rum som numera är alldeles egna rum. Tidigare var rummet något av ett skräprum sedan dottern Anna flyttat ut för ett år sedan. Det har varit ett roligt men också jobbigt arbete att få ordning på allt. Känns dock helt fantastiskt att ha ett eget rum. Tidigare hade jag ett mycket litet arbetsrum där det var svårt att kombinera förvaring och möjlighet att hålla på med olika projekt. Trots ett rejält försök för något år sedan att lösa bot på detta blev det aldrig riktigt bra.

Nu har jag istället ett rejält rum som dessutom har fin utsikt över trädgården. Med lite god vilja kan jag se både växthus och odlingar från mitt fönster. Mitt rum är en inrett med en salig blandning av gammalt och nytt. En del ärvt, somligt loppat och en del jag har fått. Fåtöljen kommer från min farmor och stod i hennes vardagsrum från det den köptes 1961 till hon gick bort 2002. Trasmattan är arvegods från mammas sida. Någon faster eller möjligen moster som gick ur tiden långt innan jag föddes. Sekretären fick jag från min väninna Sofie för några år sedan och var ett av mina första målningsprojekt.

En utmaning med renoveringen och planeringen för mitt rum var att där också behövde rymmas förvaring. Dottern har fortfarande de flesta av sina saker här hemma eftersom hon ännu inte har någon permanent bostad. Alltså måste de förvaras någonstans och mitt rum är det enda utrymmet som är stort nog. För att lösa förvaringsproblemet sattes en skena upp i snedtaket och med hjälp av ett draperi döljs det som förvaras där bakom. Draperiet såg dock riktigt tråkigt ut men detta löstes genom en klädställning fylld med mina vackraste vintageklänningar. Jag såg även till att leta upp mitt gamla sminkbord som under några år fått så gömt i ett förråd.

Väggen på rummets ena sida togs bort för flera år sedan för att göra rummet lite större och nu har vi även öppnat upp och gjort i ordning den andra sidan. Under snedtaket ryms sedan en liten sovalkov. Mindre roligt är dock röret som passerar rakt genom öppningen. Det är ett skvallerrör som så snart vi byter panna skall tas bort. Tills vidare får det vara som det är och det går alltid att dra för draperiet så det inte syns. Dessutom är det ett praktiskt sätt att dölja en obäddad säng om en skulle vilja.

Inte helt enkelt att bädda snyggt inne i sovalkoven men med lite god vilja fungerar det. Till sängens huvudända har vi återbrukat en gammal växasäng som stod i huset när vi köpte det. Den var ett sådant där projekt som blev stående men som ingen tog tag i att renovera. Till slut var barnen för stora för att använda den men jag kunde inte förmå mig att kasta den. Nu fick en del av sängen i alla fall ett nytt liv. En liten tavellist intill sängen skapar möjlighet för att ställa några böcker trots att där inte ryms något sängbord.

Eftersom jag är en människa med tämligen spretiga intressen behövs gott om förvaring för att allt skall rymmas. Målning, stickning, smyckestillverkning, trädgård och lite annat smått och gott hör till sådant som jag tycker om att roa mig med. Dessutom måste jag ha plats att förvara alla mina vackra vintageväskor.

Gott om plats för böcker är alldeles nödvändigt! Vad är väl ett rum utan böcker?

Jag tycker om blickfång och får erkänna att jag är svag för vackra saker. Har alltid varit mycket förtjust i glas och då särskilt kristall. Det är något alldeles särskilt med ljuslyktor i just kristall. Ljuset i dem blir något annat än i vanliga ljuslyktor. Minnessaker hör också till det jag är svag för. Jag tycker om saker med historia vilket inte är särskilt förvånande egentligen med tanke på att jag är etnolog. Kanske också anledningen till att jag tycker om fotografier. De sparar ju själva ögonblicket till skillnad från en sak som bara kan påminna dig om minnet. Det lilla kortet till vänster i bild är så fint tycker jag. Det är min farmor och jag när jag inte ens var ett år gammal. Så mycket kärlek i den bilden och jag är tacksam över att just den stunden sparades åt mig eftersom jag själv inte kan minnas den.

Ett slagbord får fungera som extra arbetsyta för att jag skall kunna breda ut mig ordentligt. Det har dessutom försetts med hjul för att kunna vara riktigt flexibelt. Mina gamla resväskor som jag har samlat på mig genom åren får fungera som förvaring. De största har staplats på varandra och ersätter en byrå. Lika praktiskt men mycket vackrare!

Ett alldeles eget rum, inrett helt efter eget huvud och med de funktioner som jag önskar i ett rum. Bättre kan det egentligen inte bli. När jag sitter och skriver har jag utsikt över trädgården. Om några veckor kommer jag att kunna ha öppet fönster och lyssna till fågelsång. I mitt tidigare arbetsrum låg fönstret precis intill farstun och att ha öppet var direkt farligt. Om någon inte var uppmärksam var risken att den gick rakt in i fönstret. Nu har jag åter en dörr att kliva in igenom när det är dags att arbeta samtidigt som detta är ett rum där jag gärna sitter och läser eller pysslar. Ett rum för hela vardagslivet helt enkelt! Det gamla arbetsrummet då? Det har fått den funktionen som det alltid råkade få fast det inte var meningen. Det har helt enkelt blivit ett förråd och nu dessutom med betydligt bättre förvaring sedan mina saker flyttats därifrån.

Den här dagen genom åren

Idag finns det ett gäng roliga appar som samlar ens aktiviteter på sociala medier från en specifik dag. Jag är fånigt förtjust i det där och gillar att se vad jag gjorde den här dagen fast för ett år sedan eller kanske två. Fast det är ju inte alltid det riktigt speglar var en har gjort. En delad artikel kan förvisso fortsatt vara intressant men säger inte så mycket om just den dagen. En bild däremot fungerar lite som ett fruset ögonblick. Med hjälp av en bild kan en plötsligt minnas sådant som en hade glömt, stunder som genom bilden blir möjliga att återuppleva.

21 februari 2008

Då befann jag mig Namibia som utbytesstudent på UNAM. Bilden är tagen på campusområdet och den väg där vi brukade promenera. Två varv runt campus brukade vara ett lagom långt avbrott i uppsatsskrivandet. Det var onekligen skönt att byta ut svensks februaris mörker och kyla mot Namibias sol.

21 februari 2009

Då hade det gått ganska precis ett år sedan vi flyttade permanent till Hult. Tidigare hade vi pendlat mellan Stenungsund på veckorna och Hult på veckorna. Katten Elvis var då en liten kattunge och vi hade ingen aning om vilket litet mirakel han skulle visa sig vara. Nu har det gått nästan tre år sedan vi fick veta att han var svårt sjuk och faktiskt döende. Än är han kvar hos oss och tycks inte alls märka av det faktum att han är sjuk.

21 februari 2010

Tänk vilken skillnad det kan vara när det gäller vädret i februari från år till år. Den där vintern var ovanligt lång och dessutom bjöd den på ovanligt mycket snö. Samtidigt var det en vinter där nästan varje dag bjöd på sol från blå himmel. Med sådant väder är det onekligen lättare att stå ut med vintern.

21 februari 2011

Då var Regina, dottern Anna och jag på resa till Edinburgh. Redan nu vet jag att de båda kommer att tycka att jag skulle ha valt en annan bild. Kan berätta att på de övriga bilderna på er båda så gjorde ni ännu tokigare miner. Nåväl vi tillbringade några härliga dagar i Skottland och njöt över att möta våren där. Det kändes alldeles extraordinärt att där fanns blommande blommor och att det faktiskt var vår.

21 februari 2012

Barnen och Ida leker i trädgården. Tänk vad tiden går fort ändå. Alldeles nyss var de så pass små att det fortfarande var roligt att leka i trädgården. Nu är de båda istället nästan tonåringar och dagarna med lek ligger i historien.

21 februari 2013

På promenad längs Maltes stig i Saltkällan. Minns den där dagen så väl. Trots att det fortfarande var is på vattnet var det den första dagen när solen verkligen värmde. När en kände att nu har det vänt och värmen är på väg.

21 februari 2014

Den här dagen inleddes i Edinburgh och avslutades hemma i Hult med promenad med Ida. Det hade varit några fantastiska dagar iväg men att komma hem kändes onekligen efterlängtat. Att ta den vanliga promenaden med Ida och gå längs de vägar vi alltid går längs. Rutiner och vanor är underskattade nöjen. Att vara iväg gör dessutom att en uppskattar att vara hemma än mer.

21 februari 2015

På spaning tillsammans med katten Cleo. Jag hade haft fräckheten att flytta på hennes klätterställning för att byta gardiner i vardagsrummet. När ordningen var återställd vägrade hon därför att lämna sin plats under resten av dagen och kvällen. Risken fanns ju att jag åter skulle få för mig att ändra och flytta runt. Cleo gillar inte förändringar utan vill att saker skall vara som de alltid är. En sådan sak som en ny matskål kan skapa stor irritation under lång tid.

21 februari 2016
En dag hemma i lugn och ro tillsammans med barn och barnbarn. Feber på besök dessutom vilket lite tvingat mig till en dag med att göra just ingenting annat än att bara vara. Så märkligt att det skall krävas feber för att jag skall kunna få ro att ta det lite lugnt.

Loppisshopping på tio minuter

Idag råkade jag befinna mig vid min favoritloppis tio minuter innan den skulle stänga. Tänkte att det egentligen inte var någon idé att gå in för så kort tid men kunde inte motstå det trots allt. Vad kan en hinna shoppa på tio minuter? För en van loppisshoppare hinns mycket med trots kort om tid. Prioriterade de tre områden som är viktigast för mig nämligen skor, kläder och böcker.

Tio minuters shopping resulterade i tre böcker, två klänningar och ett par skor. Allt detta till en kostnad av 140 kronor. Att shoppa loppis har många fördelar och det låga priset är en av dessa. Det är ju dessutom otroligt mycket bättre att kläder som inte används lämnas till loppis och på så vis kan bli någons favorit istället för att hänga oanvänt. När det gäller skor tycker jag som bäst om dem som är från 40-tal till 60-tal men skor i stilen från den tiden går precis lika bra.

Den ena klänningen tror jag kommer att bli en favorit till sommaren. Tillräckligt enkel för att passa till vardags men med rätt accessoarer passar den även till fest. Tycker om kläder som passar till både och. Då blir de betydligt mer användbara än om de bara passar till det ena eller till det andra. Sen tycker jag förvisso att vardagen är en tillräckligt bra anledning för att klä sig festligt. Varför spara på det som är fint? Det är ju betydligt fler vardagar är festdagar vilket gör att vardagen onekligen förtjänar de fina kläderna.

House of Lola är ett av mina absoluta favoritmärken. Är kanske lite partisk eftersom jag en tid faktiskt sålde kläder för dem. Fast även efteråt älskar jag kläderna eftersom de är snygga men så sköna och bekväma att det känns som att en går runt i pyjamas! Alltså blev jag mycket nöjd över att fynda en lolaklänning idag. Dessutom en modell som jag helt har missat. Långklänningar brukar inte riktigt vara min grej. Jag är alldeles för kort för att passa i långklänningar. Den här klänningen är däremot mittemellan hellång och knälång vilket blir en alldeles perfekt längd för mig.

Förresten himla bra att ha barn när en vill ha hjälp att fota sina nya inköp. Blir som så mycket enklare när en har fotograf att tillgår!

Blickfång i trädgården

Det har åter blivit lite kallare i Hult men jag längtar fortsatt efter våren. Planerar för trädgårdssäsongen och känner att jag verkligen längtar efter att får gräva och plantera. I helgen har jag som ambition att börja så de första fröerna och med det börjar trädgårdssäsongen på allvar. Förutom mina odlingar har jag även andra projekt i trädgården att se fram emot. Förra året gjorde jag två nya planteringar och i år har jag tänkt att göra fler. En väl planerad plantering blir verkligen till ett blickfång i trädgården vilket också är min ambition. Dessutom är min plan att minska mängden gräsmatta att klippa samt ogräs att rensa. Försöker att planera täta planteringar för att ogräset inte skall ha så stor chans. Hittills har denna strategi fungerat väl.

Den här planteringen gjordes förra året och är i den övre delen av trädgården. Jag hade länge känt att det behövdes något för att göra den tråkiga gräsmattan lite mer intressant. När planteringen väl var på plats öppnade det upp även för nya planteringar eftersom hela rummet förändrades. I höstas satte jag närmare tre hundra lökar i planteringen och jag ser med spänning fram emot resultatet av detta.

En del blickfång i trädgården är inte helt bestående utan tämligen föränderliga. När hösten kommer skiftar bergenians blad från grönt till rött och skapar med det ett blickfång. Bergenian är en tacksam blomma i trädgården. Den är otroligt fin när den blommar om våren, är grön hela sommaren och sedan vackert röd om hösten.

Rostiga grejer är något som passar bra in i trädgården tycker jag. Eftersom jag inte hade tillräckligt med rostiga grejer valde jag förra året att lägga ett gäng konservburkar i en korg i trädgården. Nu har de utsatts för regn, vind och snö och börjar att rosta fint. När sommaren kommer skall jag sätta blommor i dem och hoppas att de skall bli ordentligt rostiga och vackra.

Favoriten bland mina rostiga grejer är min gamla symaskin som jag hittade i skogen för några år sedan. Det är inte varje dag en hittar en rostig symaskin under skogspromenaden. Sedan dess pryder den min trädgård. Kanske lite udda men jag fullkomligt älskar den.

Fast det är ändå så att det som fångar blicken bäst i trädgården är alla de blommor som växer där. Varje tid har sin egen favorit. Om bara några veckor kommer pärlhyacinterna att blomma. Det är en blomma som trivs gott här i Hult och breder ut sig ordentligt. Den är enkel men ändå otroligt vacker och drar alla blickar till sig.

Frukostgröt

Frukosten är mitt favoritmål på dagen. Det spelar ingen roll om det är en alldeles för tidig morgon och om det är både mörkt och kallt ute. Frukosten i sig gör en dag lite bättre om den bara är god! Just när det gäller frukost varierar vad som är favoriten men det som är konstant är att jag älskar frukost!

Lizas frukostgröt
1 dl havregryn
0.5 grovt rivet äpple
1 msk chiafrön
1 ägg
2 dl vatten
kardemumma och kanel efter smak

Gör så här:
Blanda alla ingredienser i en kastrull och låt koka några minuter. Ju längre koktid desto fastare gröt. Lägg i en skål, pudra med kanel och chiafrön samt söta med agavesirap. Min favoritmjölk till är hasselnötsmjölk. Smaklig måltid!

Kommentar:
Ägg i gröt? Ja det fungerar alldeles utmärkt. Dessutom gör det att frukosten innehåller mer protein och du håller dig mätt längre. Viktigt bara att tänka på att röra ihop ingredienserna ordentligt eftersom det lätt annars blir äggklumpar i gröten.

Hur skall jag hinna med allt?

I förra veckan kände jag verkligen en stark oro över hur jag skulle få tiden att räcka till. Kände mig trött och under press över alla måsten som helt enkelt måste genomföras. När en har mycket att göra behöver en prioritera om och välja annorlunda. Det som har varit enklast att prioritera bort då har varit träningen. Det har varit enkelt att välja bort den eftersom det frigjort tid för annat. Fast träningen är ju nyckeln till allt, det är ju den som gör att jag orkar och att jag mår bra.

Alltså tänk om och tänk rätt! Har sett till att noga planera in träningen i vardagen igen, bokat in tid med min PT och så har en vecka passerat. En vecka med regelbunden träning är något helt annat än en vecka utan träning. Känner mig åter pigg och fylld av energi. Har till och med tagit tag i den där listan med saker som jag borde ha tagit tag i för länge sedan. Lite märkligt hur en kan må bättre av att göra mer. Fast egentligen inte särskilt konstigt alls med tanke på hur himla roligt det faktiskt är att träna. Märkligt hur jag hinner glömma bort det om det går för länge mellan passen. Då börjar jag istället att komma på ursäkter för att slippa träna. Det är dock inte många dagar som krävs för att åter vara tillbaka i sina gamla vanor och åter vara en tränande människa. Gör mer och orkar mer och känner nu inte alls någon oro för att livet innehåller mycket som skall göras.

Löpning och styrketräning hör till mina favoriter. Trots att det varit så i några år nu är jag fortfarande förvånad. Tänk att jag är en sådan människa som gillar att springa och att lyfta tunga saker!

Inventering och planering

Det är februari och med det har årets odlingssäsong inletts. I helgen var jag iväg och köpte de fröer som behövdes för årets odlingar och till denna helgen tänkte jag börja så det första. En del av det jag skall odla behöver tämligen gott om tid på sig för att gro, växa och sedan ge skörd. Förra året skaffade jag mig en odlingsdagbok samt ett trädgårdshäfte i min Evernoteapp. Dessa båda verktyg har visat sig vara helt ovärderliga i planeringen för årets säsong. Konstaterar att det var en tuff säsong som varit och där mycket inte alls blev så som jag hade tänkt mig. Å andra sidan har det gett mig otroligt värdefull kunskap när jag nu planerar för nästa säsong.

Förra året skapade jag en lista i Evernote över allt jag odlade. I år var det således bara att kopiera den och använda som inköpslista. En hel del fröer hade jag redan eftersom jag sparat fröer från senaste skörden. Tomater, paprika, physalis, bönor och ett gäng olika sorters pumpor hör till det som fanns utöver fröer till ettåriga blommor. Innan jag handlade stämde jag av listan mot mina anteckningar i trädgårdsdagboken. Vissa grödor kommer jag inte att odla igen. Rättika var förvisso lätt att odla men den uppskattades inte av någon här hemma. Inte ens kaninerna och marsvinen uppskattade den. Majrovan var inte heller något som uppskattades av människorna i Hult. Gnagarna gillade den däremot men jag tänker att jag odlar nog i första hand mat till människorna. Gnagarna får ändå gott om mat från det som rensas och gallras bort och bör även de bli nöjda. Viktigt att hålla dem glada eftersom de är en viktig del i vårt kretslopp här hemma. Allt som blir över i grönsaksväg får de att äta och när burarna sedan städas hamnar allt på komposten. Komposten hamnar i odlingslådorna och blir där till raketbränsle för mina odlingar. Ett vinnande koncept för alla helt enkelt!

Årets odlingar blir i ungefär samma omfattning som förra året, men känns betydligt lättare. Nu är alla odlingslådor på plats, växthuset är i ordning och potatislandet grävt. Potatislandet kommer förvisso behöva grävas om inför sådden men det är betydligt enklare än att gräva ett helt nytt land. I år kan jag alltså fokusera helt på att så och plantera samt drömma om den där odlingstunneln jag skulle vilja ha. Jag har hittat den perfekta platsen för en tunnel men det blir ett stort projekt att få den på plats eftersom det innebär att ta ner en stor gran. Så när allt är sått och planterat behöver jag helt enkelt inte oroa mig för att vara sysslolös!

Min frölåda är än så länge välfylld men på söndag börjar sådden och med det vårbruket!

Två riktigt fula lampor

I somras köpte jag mig två riktigt fula lampor på loppis. Så fula att de resulterade i frågan: är du säker på att du verkligen ska ha dem? Fast jag var helt säker på att det var just dem jag ville ha. Jag hade gått igenom loppisens alla lampor och konstaterade att dessa faktiskt var de allra finaste som fanns där. Eller nja, de var ju faktiskt anskrämligt fula men de hade potential att bli riktigt fina.

Jag undrar lite hur resten av inredningen såg ut i det hem där lampan med tofsarna hängt? Föreställer mig ett hem med många dukar, med tunga gardiner och svepande överdrag till soffor och fåtöljer. Givetvis alltsammans noga dekorerat med tofsar!

Det som gjorde att jag föll för dessa båda lampor var dess fina form under allt tyg. Tanken var att lite snabbt och lätt befria dem från allt tyg och sedan sprejmåla dem vita. Det där med snabbt och lätt visade sig sedan inte riktigt stämma. Konstaterar att den som klätt lamporna gjort ett synnerligen bra jobb. Men tanke på hur lång tid det tog att få bort sammetstyget är det lätt att börja fundera över hur lång tid det tog att sätta dit det. Tanken gav mig nästan lite dåligt samvete när jag klippte, sprättade och drog. Sen var då lamporna klara att sprejmålas och sedan hängas upp. Har testat dem i lite olika rum men har inte riktigt blivit nöjd där de har hängt.

Den ena lampan har fått flytta in i mitt nya rum. Det där med att fotografera en vit lampa mot ett vitt tak visade sig inte vara helt enkelt. Har också kommit fram till att jag skall byta ut sladden mot en i textil istället. Det finns ju så fina sladdar och upphängningar idag och det dessutom i en stor mängd färger.

Lampan är på plats i mitt rum och här får den nog stanna kvar tänker jag. En viktig fråga i mitt rum har varit den om belysning. Att kunna sitta med olika projekt även om kvällarna är viktigt för mig och då är ljuset onekligen av stor betydelse. Med den här lampan får jag bra ljust med en fin inramning.

It's complicated!

Mitt förhållande till bloggen och till tiden är lite komplicerat just nu. Har så mycket jag vill skriva om samtidigt som jag har så pass fullt upp med livet att jag inte riktigt hinner med. Fast just det här med att skriva och att fotografera hör till något av det roligaste jag vet att lägga min tid på. Att vara vuxen innebär dock ibland att en måste ge avkall på det en vill göra till förmån för det som måste göras. Då är det dock tur att mycket av det som måste göras dessutom är sådant som är riktigt roligt.

Någonstans längs vägen från Windhoek till Swakopmund

Bloggen är aldrig ett måste utan har alltid varit något roligt och som jag ser fram emot. När annat kan vara svårt att skriva är det sällan svårt att hitta orden och bilderna att dela med mig av. Har ägnat mycket tid åt att redigera mina bilder från resan till södra Afrika i november och längtar verkligen efter att dela med mig av både bilder och berättelser. Först måste dock en del måsten skrivas. Sådana där måsten som jag inte kan skjuta på fast jag onekligen försöker. Lite lustigt när en kommer på sig själv att förhandla med just sig själv. Att om jag gör det här tråkiga först då kan jag skriva det roliga som jag hellre vill sedan.

Gatukonst i Dublin

 De måsten som skall skrivas just nu är två bokprojekt och en uppsats. Egentligen riktigt roligt, spännande och kreativt. Det handlar nog mest om att hitta fokus, att bestämma vad jag skall börja och sedan bara sätta igång. Även om det är stora projekt så påbörjas de precis på samma sätt som de små och avslutas även på samma sätt. Det är bara det där i mitten som är lite längre. Fokus som sagt! Fokus är vad som krävs och även lite planering. Tror dock att små avstickare från planen är alldeles nödvändigt. Utan det där som är extra roligt blir livet synnerligen tråkigt. Alltså ska jag planera både för bloggande och för fotograferande. När alla projekt har rotts i land skall jag dessutom planera in en resa som belöning. Dublin känns som ett lämpligt mål att jobba mot.

Konster jag önskar behärska

Det finns vissa konster jag önskar att jag behärskade. Stickning är en och sömnad en annan. I höstas bestämde jag mig för att bemästra konsten att sticka och köpte in ett helt gäng böcker på ämnet samt material. Blev inte så mycket klokare av böckerna utan behövde mammas hjälp för komma igång med mitt projekt. Konstaterar att stickning är något som kräver tålamod vilket är alldeles utmärkt då detta är något jag ständigt behöver öva på. Tålamod är verkligen inte en dygd jag besitter! Samtidigt är det så att det ligger något riktigt fint i att skapa med sina egna händer. Även om min stickning ännu inte är den mest avancerade så gör den mig glad. Tycker om att se hur projektet allt mer börjar likna vad det är tänkt att bli.

Kanske är det då dags att ta tag i nästa konst jag önskar behärska nämligen sömnad. Jag har ett helt gäng böcker, en amerikakoffert fylld med tyg och dessutom två symaskiner. Alltså borde det ju bara vara att sätta igång. Fast så är det den där jobbiga lilla rösten som påpekar att det skall ju bli bra också! Vad är det för mening att sy om det en syr inte blir till användning? Bestämmer mig idag för att sluta lyssna på den där rösten! Förvisso kommer nog mina första sömnadsprojekt inte bli de allra vackraste. Å andra sidan ger övning färdighet och om jag inte börjar någonstans kan jag ju aldrig lära mig att behärska konsten att sy!

Hatkärlek

I normala fall ondgör jag mig över rönnspirean i min trädgård som jag ständigt slåss mot. När vi köpte huset täckte den större delen av trädgården och det senaste tio åren har jag kämpat för att hålla den borta. Jag har sällan svurit så mycket som över den förhatliga rönnspirean. Det är dock lite av en hatkärlek eftersom när den är tuktad och växer där jag vill då är den riktigt fin. När rönnspirean blommar lockar den gott om fjärilar och bara det gör den till en trevlig invånare i min trädgård. Det som gör att jag till och med går så långt som att tycka om den förhatliga rönnspirean är att den är först ut att grönska. Redan nu i februari har den gröna knoppar trots att det alldeles nyss var snö och kallt är den ett löfte om att våren är i antågande.

 Så här års tar jag alltid in några kvistar av rönnspirea och sätter i vaser lite här och var i huset. Det tar bara någon dag för kvistarna att slå ut. Fint att kunna ta in våren när den ännu inte anlänt Hult.

 Tänk att något jag avskyr tämligen stor del av året just nu ger mig en känsla av lycka. Lite som livet är i stort tänker jag. Att allt inte är svart eller vitt. Att hur en ser på saker förändras över tid eller beroende på situationen. Egentligen inte särskilt mycket att fundera över utan istället bäst att konstatera att det är härligt att kunna ta in våren och bara njuta.

Trädgårdslängtan

Idag har det känts som vår i luften. Flera plusgrader och strålande sol gör att en känner sig lätt om hjärtat. Kände hur jag ville strunta i alla måsten och istället städa ur mitt växthus och att gräva i komposten. Just det där med att städa ur växthuset skulle jag egentligen ha gjort i höstas men då var jag ju inte hemma och alltså blev det inte gjort. Å andra sidan är det inte så mycket som kan göras i trädgården så här tidigt på säsongen och då passar det egentligen bra att ha uppgifter kvar att göra. Jag älskar verkligen att arbeta i trädgården, det ger tydliga resultat och tar den tid det tar. När jag har grävt igenom en odlingslåda då är det gjort och uppgiften avslutad. Enkelt och rationellt helt enkelt vilket tilltalar mig. Sen är det förvisso så att ogräset är något som måste rensas hela tiden. Märkligt nog stör det mig inte alls utan jag tycker faktiskt om att just rensa ogräs. Även när en rensar ogräs blir det ett tydligt resultat och jag ser vad min arbetsinsats betyder.

Sen är det märkligt nog så att trädgårdsarbete inbjuder till att bara vara. Att ställa ifrån sig spaden, hämta en kopp kaffe och slå sig ner bland odlingarna och bara titta på allt. Oavsett tid på året kan jag helt förlora mig i att bara vara i min trädgård. Att titta på det som växer, att fundera över vad som skulle kunna planteras eller förändras. Kanske skulle jag ha ett träd intill den där busken eller borde busken i själva verket flyttas till en annan plats. Ibland leder de där funderingarna till omedelbar handling men ofta stannar de just vid att vara tankeexperiment. Det skulle vara möjligt men inte nödvändigt och särskilt inte om jag istället kan dricka kaffe.

Växthuset i oktober precis innan jag for iväg.