Fiffigt återbruk

Det har gått drygt två månader sedan julafton jag får daglig anledning att tänka på julen tack vare en av julklapparna jag fick. Min vän Regina har under en tid blivit allt mer intresserad av att sy. Hon har hittills sytt fina kreationer till hennes egen dotter men också hunnit med att prestera presenter. Båda mina yngsta töser har fått hemmasydda bokfodral i present när de har fyllt år. En otroligt smart sak egentligen eftersom det då är enkelt att ta med sig boken utan risk för att den slits. En del böcker blir ju särskilda favoriter och då är det bra om de håller år efter år och kan läsas om och om igen. Själv har jag inte fått något bokfodral men något lika fiffigt. Eftersom Regina vet att jag tycker om när saker är ekologiska och även uppskattar återbruk då fick det också bli min julklapp.

Bomullspads används en gång och kastas sedan. Dessa pads i frotté används, läggs i tvätten och används igen och igen. Fungerar alldeles utmärkt både till att ta bort smink och till ansiktsvatten. Padsen har Regina klippt ur större frottéhandukar och sedan sytt ihop. Det ekologiska ansiktsvattnet var även det en del av julklappen. Varje dag får jag anledning att använda min fiffiga julklapp och varje dag får jag en anledning att tänka att jag har en otroligt kreativ väninna.

Hönserier

I höstas röjde vi i trädgården och tog ner många träd. Några till ska ner innan vi är klara men redan nu är trädgården betydligt större. Jag har stegat runt i trädgården den sista tiden för att klura ut vad som är den bästa platsen för vårt tänkta hönshus. Vi har pratat om höns under många, många år och nu börjar det äntligen närma sig. Förvisso måste hönshuset och gården till hönsen byggas innan någon kan flytta in men det är ändå inom räckhåll.

Att ha egna höns har varit en dröm länge, men kanske än starkare sedan vi började odla själva. Genom att odla blir det tydligt med vikten av ett fungerande kretslopp. Redan idag matar vi våra marsvin och kaniner med grönsaksrester. När burarna städas ur hamnar innehållet på komposten och detta kan sedan användas i våra odlingslådor. Att ha höns känns som ett naturligt steg och det kommer dessutom att ge oss tillgång till färska ägg.

De tjusiga fåglarna bor på Gadderöds gård i Svarteborg.
Från den gården köper vi idag våra ägg och även vårt kött

Tanken är att vi skall bygga både för höns och gnagisar. De skall inte dela utrymme men de kommer att få halva utrymmet var i ett hus och sedan separata utegårdar. Allt kommer att hägnas in noga eftersom jag är orolig över vilda djur. Vi har haft en stor utebur i trädgården i några år och aldrig haft påhälsning av några rovdjur vid buren, men det känns ändå dumt att chansa. Det känns som ett stort steg att utöka skaran med djur till att även innefatta höns, men det känns som rätt steg att ta. Djur gör det svårare att resa och en blir mer mer bunden. För vår del kommer just den biten inte göra någon större skillnad eftersom vi redan har hund, katt, kanin och marsvin. Momentet planering finns alltså redan om vi vill kunna ge oss iväg på några längre turer.

Årets första skörd

Idag har jag börjat förbereda i trädgården inför odlingssäsongen. Redan tidigare är växthuset inventerat och planerat. Det blåste ju sönder när stormen Egon var på besök och behöver därför repareras innan det kan tas i bruk igen. Så snart det är lite värme i luften skall jag börja arbeta i trädgården på allvar. Det är förvisso inte kallt ute nu men det är ändå inte varmt. Våren är här även om jag skulle önska att det kändes lite mer i luften. Jag längtar efter att kunna vara ute utan att frysa.

När jag stegade runt bland odlingslådorna för att se hur många fler jag får plats med då upptäckte jag att rabarbern redan börjar titta upp. Fast det var inte dagens märkligaste upptäckt. I en av odlingslådorna odlade vi palsternacka förra säsongen. I oktober skördades alla noga och odlingslådan lämnades tom. Nu växte där fullt med palsternackor. De hade förvisso nästan inte några blad över jord men under jord sträckte sig fina rotfrukter. Några var väldigt små men de allra flesta i perfekt storlek för att skörda. Hur kan det ha blivit så? Det måste ha legat fröer kvar som helt enkelt inte haft utrymme eller förutsättningar att gro innan allt annat var skördat.

Alltså kommer dagens middag innehålla nyskördad palsternacka. Onekligen märkligt att kunna skörda i februari!

Sparade skatter

Det ligger ett vitt snötäcke i över Hult idag och vintern är på tillfälligt besök. Det råder dock plusgrader vilket gör att jag trots allt känner hopp om våren. Jag har sorterat mina fröer och börjat skissa upp hur de skall planteras när det väl är dags. Jag har aldrig tidigare sett något nöje i att planera trädgården utan tagit det lite hur som helst. Ju mer jag lär mig desto tydligare blir det att jag behöver planera innan jag planterar och att det dessutom är roligt. Genom att läsa trädgårdstidningar och böcker kan jag tjuvstarta sommaren trots att snön yr utanför mitt fönster.

Borlottibönor från förra årets skörd

Känner mig stolt över de fröer som jag tagit tillvara från sådant som odlades förra året. De är noga förvarade som små skatter. Nästa år kommer de att bli än fler fröer som kan sparas eftersom årets odlingar blir större än de förra året. För några år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att odling skulle bli ett av mina intressen. Nu känns det istället märkligt att det dröjde så länge innan jag upptäckte något som är så spännande och lärorikt. Intressant också hur ett intresse föder ett annat. Eftersom vi odlar behöver vi ju också hantera det som odlas. Vi har i många år kokat egen sylt och marmelad men nu har vi även lärt oss att pickla äpplen och även grönsaker, att koka saft, torka tomater, göra örtsalt och att syra lök. Helt nya kunskaper som fört med sig nya smaker in i vårt hem. Genom att odla själv blir det också tydligt vad som krävs från frö till färdig mat på bordet vilket jag tror är mycket nyttigt för barnen och även för oss vuxna.

Mitt hem

För en månad sedan skrev jag om att jag har haft funderingar på ett annat hem. Att huset i Hult kanske inte är det enda hus som vår familj skulle kunna se som vårt hem. Sedan dess har det blivit lite ljusare och med det dagarna lite längre. Det finns hopp om våren men min tanke om att flytta har funnits kvar. Har tittat på flera annonser på hus som faktiskt varit riktigt intressanta både vad gäller läge och hus. Fast så kommer tanken på alla timmar vi har lagt på huset här i Hult. I både i trädgården och i huset är det timmar och åter timmar av hårt arbete som ligger bakom alla framsteg. I över tio år har vi lagt det mesta av vår lediga tid på vårt hem här i Hult. Om vi skulle sälja vårt Hult och flytta till ett annat hus då innebär det också att någon annan skulle flytta in i vårt hus. Tänk om den som flyttar in inte tycker om rosor och gräver upp alla mina älskade rosor! Eller tänk om näste ägare inte trivs med ett grönt tak med en takmålning i gästrummet. Eller ve och fasa, tänk om någon skulle få för sig att byta tapet i trappan. Tänk om jag en dag skulle åka förbi och min älskade syren skulle vara borta eller att huset skulle vara helt lämnat åt sitt öde.

Ett öde fönster i Hult, fast inte vårt

Innan oss bodde här en familj i över fyrtio år. De byggde om huset från att vara en affär till ett stort härligt lanthus. De tapetserade den fina tapeten i trappan och även den i gästrummet. Tapeter som är så självklara att de inte går att byta ut trots att de är över femtio år. Så länge de fortfarande ser fina ut kommer de att vara där de är. Den där familjen sålde sitt hus i slutet på 80-talet och fick sedan uppleva hur huset övergavs. Att dörren till balkongen stod öppen i många månader och hur trädgården växte igen helt. Vi träffade av en händelse kvinnan som ägt vårt hus kort efter att vi köpt huset. Raimo hade börjat gräva i trädgården och vid första spadtaget hittade han en guldring som vi med lite hjälp kunde konstatera hörde till dem som bott här förut. När vi mötte kvinnan som en gång ägt vårt hus uttryckte hon sin sorg över hur det blivit med huset i Hult. Att det som en gång varit deras hem under många år stod helt öde och övergivet. Det slår mig att vi har inte bara investerat tid och pengar i det som är vårt hem här i Hult utan också en del av oss själva. Allt arbete har inte bara varit arbete utan det har också varit upplevelser som vi har lärt oss av. På grund av alla misstag och alla svårigheter så har vi också lärt oss och blivit till de vi är idag. Hade vi vetat vad vi gav oss in på när vi köpte det här huset då hade vi inte köpt det. Frågan är vilka människor vi hade varit då och vart livet hade tagit oss. Kanske hade det livet också passat bra men jag har svårt att se oss leva ett annat liv än det vi gör. Så även om jag kan tänka mig att flytta kan jag inte tänka mig att låta någon annan bo i mitt hus. Alltså blir jag kvar där jag är.

Vid vatten

När vi var i Krakow i höstas fanns det otroligt mycket fint och intressant att titta på. Precis utanför där vi bodde låg en fontän som fångade min uppmärksamhet. Det är något särskilt med vatten som rör sig. Många fontäner är ganska tråkiga men denna var lekfull och konstfullt utformad.

Att fotografera vatten är allt annat än enkelt och därför blev jag kvar länge. Försökte få till det där perfekta kortet och fånga vattnets rörelse.

Istället fångade jag andra rörelser. 

Jag fångade aldrig den perfekta bilden på vattnet men det gjorde som inte något. Jag fångade ett speciellt ögonblick istället. Kan inte låta bli att fundera över det okända brudparet. Hur träffades de och vilka var de? Jag har ingen aning men under en kort stund korsades våra vägar.

Längtan

Grått och kallt och dessutom regn större delen av dagen. Svårt att inte låta tankarna vandra och ägna sig åt längtan. att leva i nuet är förvisso viktigt men ibland kan en önska sig ett annat nu.

Jag längtar efter att fälten i Hult skall grönska och att vinden skall vara ljum.

Längtar efter jordgubbar och syrener. 

Gärna i kombination i denna goda franska jordgubbstårta som blivit en av mina favoriter.

Längtar efter att rosorna i min rosenträdgård åter skall blomma. Vill se dem växa och frodas och klänga längs väggarna och skapa blommande rosentapeter.

Längtar efter sommarpromenader längs vägar som doftar av sommar.

Längtar efter glittrande blått vatten och den där känslan av att kasta sig i vattnet.

Kanske längtar jag allra mest efter blå himmel.

Längtar efter att ligga på en brygga och lyssna på vattnet som slår och känna lukten av salt.

Längtar efter att vår vackra pion skall slå ut. Dess blomning är kort men verkligen värd att vänta på.

Längtar efter att kunna gå barfota i min trädgård och helt enkelt bara njuta av tillvaron.

Förra året

Vi är inne på årets andra månad och det har onekligen varit en intensiv början på året. Året som är får mig att tänka på året som gått och jag inser att det varit ett synnerligen händelserikt år. Mycket har varit bra men till stora delar var året vi lämnade bakom oss ett ovanligt tungt år. Ett liv består av både motgång och medgång och när dessa har balans upplevs livet som ganska behagligt. Förluster är en naturlig del av livet hur smärtsamma de än må vara. Förr eller senare kommer de att drabba oss alla även om vi givetvis önskar att det inte vore så.

2014 inleddes med en ovanligt tidig vår. Vi tjuvstartade våren lite genom att resa till Edinburgh i februari. Även om staden var inbäddad i dimma rådde där tveklöst vår och vi njöt av vårblommor och träd som var på väg att börja grönska. Vi hjälpte pappa att flytta in i en ny lägenhet i Munkedal, firade första maj och genomförde en valrörelse. En andra resa till Edinburgh hanns också med innan det var dags för Anna att ta studenten. Plötsligt var liten stor och studentbal följdes av studentmottagning. Under våren löptränade jag fokuserat med målet att klara av att springa en mil. Jag sprang längre och fortare för varje vecka och kände att jag verkligen hittat min grej. I april skadade jag min fot och även om den inte var bruten satte skadan stopp för träningen helt ett tag. Efter några veckor var det åter möjligt att träna men då gällde det att helt undvika belastning av foten. Även om jag sedan några månader tillbaka åter kan springa så är det med stor försiktighet och varken hastigheten eller distansen är i närheten av där jag var förra våren. Kombinationen av skadad fot, student för dottern och en valrörelse gjorde att jag var helt slut när sommaren började. Vårt fokus för sommaren ändrades och vi valde ett lugnare tempo än vad vi hade tänkt oss.

Sommaren som följde var helt fantastisk när det gällde vädret. Dag efter dag med strålande sol och blå himmel. Vi spenderade mycket tid i vår trädgård och nästan varje frukost åt vi i vår älskade rosenträdgård. Under sommaren gjorde vi i ordning ett växthus och utökade våra odlingar. Även om det givetvis innebar mycket jobb med mer odling så blev det också till utrymme för avkoppling. Min bästa stund på dagen under sommaren var om kvällen när jag vattnade våra odlingar. Mycket av min tid ägnades åt våra odlingar och under tiden ägnade ägnade Raimo sin tid till att bygga ett uterum i trädgården. Till Annas student hade han inte hunnit få på taket vilket innebar att vi till slut fick flytta kalaset inomhus. Efter att taket kom på plats blev uterummet ett uppskattat tillskott här hemma i Hult. När pappa fyllde 70 år i augusti var vädret ostadigt men vi kunde trots allt ha kalas i trädgården. Förutom att fira far så firades ytterligare några födelsedagar. Maken och vovven Ida fyller på samma dag och några dagar senare fyller ena barnet år. På sommarens sista dag var det min tur att fylla år och uppvaktas med tårta av familjen. Mycket av det vi hade tänkt oss för sommaren blev inte av. Mot sommarens slut blev det också tydligt att pappa blivit betydligt sämre. Från att ha orkat åka med på utflykter blev det nu svårt för honom att ens orka med söndagsmiddagen med familjen.

När sommaren skiftade till höst ägnade jag i stort sett all min tid till valrörelsen. Dels för att valet givetvis var viktigt men också som ett sätt att slippa hantera förlusten av en nära anhörig. Att det var så är enkelt att se så här i efterhand men då var det inte lika enkelt. Hösten fortsatte i ett högt tempo och valrörelsen följdes av vår bröllopsfest. Det kändes lite märkligt när dagen för festen till sist var inne. Vi hade ju väntat i tio år på vår bröllopsfest och då kändes det nästan lite overkligt att vi till sist var framme. Efter festen tillbringade Raimo och jag några härliga dagar i Krakow. Även om det hunnit bli oktober var hösten ju ovanligt mild här hemma. I Krakow fick vi förmånen att få ytterligare några dagar av sommarvärme. Verkligen en förmån att få möjligheten att förlänga den varma säsongen ännu ett litet tag. Den milda hösten innebar att vi kunde fortsätta skörda i både växthus och odlingslådor. I rosenträdgården blommade det rosor ända fram till tredje advent vilket måste vara något alldeles extraordinärt.  I odlingssäsongens slut tog jag hand om fröer och sparade dem till nästa säsong. Det skall verkligen bli spännande att se hur det fungerar att plantera dem om några veckor. Under hösten fick vi fin hjälp att ta ner träd i trädgården. Än så länge ser det ganska rörigt ut eftersom vi inte hunnit att hantera alla fällda träd ännu. Trots det känns trädgården redan nu betydligt större än tidigare.

När hösten till sist började skifta till något kyligare temperaturer åkte jag till Bommersvik för att påbörja en mycket spännande ledarskapsutbildning som fortsätter under hela våren. En otroligt fin möjlighet som jag är otroligt tacksam över att få vara delaktig i. Till första advent är det sedan några år tillbaka tradition att ha glöggmys här hemma i Hult och så även under året som gick. Alltid lika trevligt och mysigt och för mig är det då julen verkligen börjar. I december som gick fick jag åter möjligheten att besöka Dublin som är en otroligt mysig julstad. Överallt är staden ordentligt pyntad med juleljus och tomtar och annat som hör julen till. Tror att även en inbiten julhatare skulle omvändas i den miljön. Dagarna efter att jag åter kommit hem till Hult blev vi äntligen klara med ena tösens rum och hon kunde flytta in. Det tog ganska exakt två år från att vi började bygga om övervåningen tills dess båda baren hade flyttat in i sina rum. Att renovera tar alltid mer tid än vad en kan tro. Det som överskuggade allt roligt och positivt under den sena hösten och vintern var att pappa blev allt sämre. Det var flera vändor in på sjukhuset och några dagar innan jul blev han åter inlagd. Trots att jag visste att han var sjuk, att han har varit svårt sjuk hela mitt liv så blev det trots allt en chock när han faktiskt dog. På årets näst sista dag lämnade min pappa oss och han är mycket saknad.

Det nya året inleddes med saknaden efter två anhöriga och sådant tar tid att vänja sig vid. Året som gick har lärt mig att prioritera och fokusera på det som är viktigt. Familj, vänner, kalas och politik hör till det riktigt viktiga i mitt liv. Familj och vänner säger sig självt varför det är viktigt. Kalas sätter guldkant på tillvaron och är verkligen något vi har alldeles för sällan. Varför spara på något så viktigt bara till födelsedagar? Politiken till sist, den är viktig samtidigt som den gör mig alldeles matt. Ibland är de där långa mötena så outsägligt tråkiga att jag undrar varför jag alls kom på tanken att bli politiker. Men även de där mötena är viktiga även om de helt klart kan förändras. Politiken är en del av den jag är och hur jag än har försökt att vara på ett annat sätt har jag ännu inte lyckats.

Chokladpudding, lite godare och lite nyttigare

Här hemma i Hult har vi under en längre tid försökt att ställa om till bättre alternativ när det gäller vår mat. Nyttig mat med bra innehåll är det vi strävar efter. Detta har resulterat i att vi har testat en stor mängd spännande recept de senaste åren. Särskilt intressant har det varit att testa att göra onyttigheter fast med betydligt nyttigare innehåll. Två stora favoriter här hemma är nice cream och clementinsorbet och nu kan vi även lägga till chokladpudding. Bra med efterrätter som är goda men inte innehåller vad en är van vid att efterrätter innehåller. Det är verkligen utmanande att tänka nytt och att våga tänka om. Kan chokladpudding verkligen göras på banan och avokado? Kan scones bakas med banan och kokosmjöl? Det både kan göras och blir gott. Att tänka i nya banor har krävt nytt innehåll i skafferiet. När allt det nya väl var på plats så känns det inte särskilt märkvärdigt. En vänjer sig vid allt och somliga vanor är bättre än andra

Chokladpudding toppad med kokoschips, hasselnötter och chiafrön

Chokladpudding
2 bananer
2 avokado
8 dadlar
4 msk kakao
Rivet apelsinskal
En nypa chili
Salt

Gör så här:
Mixa, bananer, avokado och dadlar till en jämn smet. Smaksätt med kakao, apelsin, chili och salt och mixa lite till. Ställ i kylen en stund innan servering.

Barnen tyckte att det blev starkt med chili medan vi vuxna verkligen uppskattade att det blev lite sting i smaken. Märkligt nog passar alla ingredienserna ihop på ett helt fantastiskt sätt. Bara ät och njut!

Ljusets återkomst

Även om det är fortsatt vinter är mornarna inte lika mörka länge och dagarna något längre. När ljuset är på väg tillbaka blir det tydligt hur mycket dess frånvaro har påverkat oss. Tänker att jag redan nu skall planera för nästa vinter och försöka förebygga vinterdeppigheten som gärna drabbar mig. Den här vintern blev det tyngre än vanligt i och med att pappa blev sjuk innan jul och sedan gick bort. Det är egentligen först nu vi börjar att märka att han faktiskt är borta. Precis när pappa dog var det så mycket som skulle ordnas. Begravningen skulle planeras, olika folk skulle kontaktas, lägenheten tömmas och det var bara att skiva listor och pricka av punkt efter punkt. Nu är allt det där klart, begravningen var för några veckor sedan och vardagen har kommit tillbaka. Det är nu det blir tydligt att det saknas en människa i vår familj. Vår vardag är förändrad och nya rutiner behöver skapas. Även om vi har lätt att fylla vår tid med aktiviteter märker jag hur varje dag innehåller små luckor som tidigare var tid vi umgicks med pappa. Även om han är borta känns det skönt att vi på senare år hittade tillbaka till varandra och att jag verkligen saknar min pappa idag. Skulle kunna gräma mig över att vi inte fick mer tid tillsammans men känner mig innerligt tacksam att vi alls fick tid. Den där tiden gör det lättare att sörja. Ljuset och våren gör dessutom sorgen lite lättare att bära.

Så har vintern så sakta börjat att skifta till vår. Det sker nästan omärkligt men det är tveklöst ett skifte på väg. Just ljuset är nog den tydligaste faktorn och kanske mest efterlängtad. En liten tur i vår trädgård visar dock att där finns många fler tecken på att våren är på väg. Tittade lite mer noga i rabatterna idag och konstaterar att överallt där jag har satt lökar där tittar det upp grönt. Skall bli riktigt spännande att se hur resultatet blir. Jag gjorde en ny plantering förra året och i den planerade jag noga innan lökar inhandlades och planterades. Tidigare har jag varit lite mer ostrukturerad när jag planterat. Det har i sin tur lett till tämligen varierade resultat vilket gör att jag nu lägger lite mer tid på planering.

Även om jag under stor del av året ondgör mig över den förhatliga rönnspirean som vi ständigt för krig mot så tycker jag om den ibland. Om våren är rönnspirean trevlig eftersom den tidigt börjar grönska. Brukar ta in grenar i februari som får pryda hemmet och vara ett löfte om allt det gröna som snart kommer. Blev dock riktigt förvånad när jag hämtade in grenar idag och märker att de redan har börjat att slå ut. Det är ovanligt tidigt även för att vara rönnspirea. Kanske har den milda vintern gjort att den inte såg någon poäng med att vänta längre. Klokt beslut! Varför låta våren vänta?

Trädgårdslängtan

En grå dag med några plusgrader i luften men jag vädrar vår! Har tittat runt i trädgården idag och kan konstatera att där finns liv. I en kruka där jag hade timjan, oregano och basilika förra året har det börjat titta upp grön igen och det ser ut att vara samma innehåll som tidigare. Även en annan bortglömd kruka innehåller spirande grönska. Har också sett att det börjar titta upp lite grönt där det bör komma snödroppar och då måste det vara så att nu är våren på väg. Imorgon skall jag därför se till att sätta penséer som vi sedan kan njuta av hela våren. Förra året blommade våra penséer i nästan tre månader vilket är smått fantastiskt. Förutom att de prydde våra krukor här hemma i Hult så använde jag dem även som dekoration på tårtorna till dottern Annas student. Jag tycker om att dekorera tårtor med blommor som penséer, rosor eller syren. Det gör varje bakverk unikt och skulle en råka äta upp en blomma så gör inte det något eftersom de är ätliga och alldeles ofarliga. Längtar intensivt efter att åter kunna gå ut i trädgården och plocka in blommor att dekorera hemmet med och även att plocka in maten vi skall äta. Det är bara två år som vi har odlat i trädgården i Hult. Helt ärligt är det bara i två år som vi haft en ordnad trädgård i Hult. Även om det inte har funnits varken trädgård eller odlingar särskilt länge så har vi hunnit bli helt beroende av dessa båda faktorer.

För att lindra min trädgårdslängtan ägnar jag mig istället åt planering. I morgon är det dags att så penséerna. Tog frö från de jag köpte förra året och det skall bli spännande att se hur resultatet ser ut. I övrigt planerar jag för den kommande rosenplanteringen och vilka rosor som skall finnas i den. Funderar över hur vi på enklast sätt lagar vårt växthus och gör i ordning det som vi tänkt oss. Vi blev inte helt klara med växthuset förra året. När det väl var på plats hade så pass lång tid på säsongen gått vilket gjorde att vi prioriterade att helt enkelt bara ställa in alla plantor där de skulle vara. Det som nu återstår är att inreda växthuset på ett sådant sätt att så mycket som möjligt får plats. Just det där med plats är avgörande för planeringen. Alla årets fröer är inköpta och fler odlingslådor kommer helt klart att behövas. Märkligt hur det här med trädgårdsarbete och odling är beroendeframkallande!

En dag i soffan

Att vara sjuk har sina fördelar även om det inte är det en helst skulle önska. Raimo och jag är sjuka båda två vilket inte är helt lägligt. Vi har egentligen mycket annat som vi borde göra. Fast feber och förkylningar låter sig inte stoppas bara för att jag inte har tid med dem. Eftersom vi inte orkar göra något alls just nu har vi fått gott om tid att titta på serien Doctor Who vilket jag har velat göra länge men inte riktigt haft tid med. En dag i soffan är nog alldeles nödvändigt ibland, särskilt om dagen också bjuder på te och något bra att titta på. Då kan det faktiskt vara riktigt mysigt att vara sjuk och dessutom ha en bra anledning att skjuta måsten på framtiden.

Semlor, semlor, semlor...

För någon vecka sedan blev jag otroligt sugen på att baka semlor. Kunde dock inte riktigt bestämma mig för vilken sort som skulle bakas. Klassiska goda semlor eller kanske något lite mer nytt och vågat? Eftersom jag inte alls kunde bestämma mig bjöd jag istället in några goda vänner på semlebuffé och fick genom det möjlighet att pröva flera olika sorter. Egentligen har jag nog varit lite konservativ när det gäller semlor och tyckt att den klassiska semlan är den enda rätta. Fast i somras prövade jag att göra sommarsemla eftersom semlas form uppmanar till experiment. Idag har jag därför prövat fyra olika varianter av semlor. En klassisk, en äpple och kanelsemla, en chokladsemla med hemmagjord nutella och en semla fylld med blåbär. Svårt att avgöra egentligen vilken som var godast. Tror att alla hittade sin egen favorit och då är allt som det ska. Valde att göra så pass små semlor att det var möjligt att ta flera stycken. Barnen tyckte bäst om den med blåbär och den passar ju också bra som en sommarsemla. Min egen favorit blev den med äpple och kanel och den är faktiskt mitt eget recept. Fördelen med en buffé är att den uppmanar gästerna till att sitta länge i lugn och ro och äta och prata vilket verkligen är trevligt. Härligt när samtalen surrar runt bordet och det som aldrig blir helt tyst. Trevligt dessutom att ha kalas helt utan anledning. Oftast är det ju bara till födelsedagar och sådant som en bjuder in till kalas. Fast tänk så sällan en då skulle få ha bjudning tänker jag trots att vår familj är ganska stor. Även om kalas också medför jobb så är det något jag verkligen älskar. Att äta gott tillsammans med goda vänner borde ju vara en anledning till att ha kalas varje dag egentligen.

Några semlor finns kvar i kylen och en del bullar som ännu inte var fyllda har frysts ner. Jag har dessutom sett till att skriva upp mina påhittade recept. Det har hänt mer än en gång att jag experimenterat i köket, kommit fram till något som i mitt tycke varit alldeles lysande och sedan har jag helt glömt att skriva upp hur jag gjorde. 

I slutet av en smal gata

Kan inte låta bli att stanna kvar i Rom ett litet tag till. Det är ju en alldeles fantastisk stad så hur kan en låta bli tänker jag. När jag tänker på Rom tänker jag på smala gränder som en kan följa hur långt som helst. Plötsligt mynnar de ut vid ett torg med myllrande folkliv eller vid någon pampig kyrka.

En gränd vi följde ledde oss fram till en farmers market.  De där marknaderna har vi stött på under alla våra resor och de är alltid lika charmiga. Min favorit är den i Howth utanför Dublin som jag gärna besöker om och om igen. Vi hittade även en i Krakow som jag borde ägna ett helt inlägg åt eftersom även den var helt fantastisk och värd att spendera mycket tid på.

Marknaden i Rom var enkel och innehöll diverse grönsaker. Alltid lika spännande att se vad som odlas lokalt. Det är onekligen skillnad på vad som odlas lokalt i Munkedal och vad som odlas lokalt i Hult även om en del också var samma.

Tänk om vi hade hade haft apelsiner i trädgården hemma i Hult!

Pasta var ett givet inslag. Denna var producerad på en gård strax utanför Rom.

Marknader som dessa är något annat än alla multinationella företag vars affärer vi möts av i stad efter stad. Även om en del av dessa affärer kan vara nog så trevliga så behöver jag ju inte ens lämna Bohuslän för att besöka många av dem. På lokala små marknader är det dock möjligt att hitta sådant som inte finns hemma. Andra smaker och lukter som gör resandet aningens mer spännande.

Nässlor i Rom

Jag älskar att resa och hinner nästan inte hem innan jag börjar att tänka på nästa resa. Världen är onekligen spännande att upptäcka och jag har hittills bara sett en liten bit av den. Vissa platser gör med intryck än andra men gemensamt för alla platser är att de gör just intryck. Själva resan är ofta intensiv och fylld med upplevelser och det är ofta först efteråt det är möjligt att sortera intrycken. Mina båda resor till Namibia var sådana och jag har nog fortfarande inte sorterat alla upplevelser och intryck. Genom att fotografera mycket under en resa blir det möjligt att ta med sig en bit av resan hem och kunna uppleva den om igen. För drygt ett år sedan besökte Raimo och jag Rom. Under några få intensiva dagar promenerade vi runt i den historiska staden och intrycken var så många att det har krävts lite distans för att förstå allt vi hann se. De där små detaljerna som kameran fångar men som en själv inte riktigt hinner att uppfatta.

Jag minns hur jag lade märke till att det växte nässlor även i Rom. Det kändes både märkligt och betryggande att det även i den historiska världsstaden Rom växer nässlor precis som hemma i Hult. Tänk att det finns något som förenar Hult och Rom trots att skillnaderna i övrigt är enorma.

Små detaljer blandat med historiska monument kan summera staden Rom. Ett höstlöv är förvisso mer förgängligt än de byggnader som funnits i hundratals år men likväl vackert.

Vi strosade längs Tibern en av dagarna. Vattnet forsade med en våldsam kraft och var alldeles brunt. Vatten brukar i mitt tycke vara vackert men inte Tiberns vatten i november. Broarna som korsade Tibern var däremot otroligt vackra. Vi korsade floden flera gånger bara för att kunna se dem lite bättre. Broar har ofta något smått magnifikt över sig. De riktigt gamla är oftast de vackraste men en av de mest imponerande är Uddevallabron över Sunningesund. När det är mörkt får en nästan känslan av att passera genom en katedral. Med sina upplysta pelare är bron lika imponerande.

Så här i februari är det lätt att drömma sig bort, särskilt till platser med högre temperaturer. Längtar efter våren och för att möta våren behöver en egentligen inte resa särskilt långt. Både i Dublin och i Edinburg är det möjligt att redan i februari få en försmak av våren. Det är förvisso inte så varmt men det är mildare än här hemma och vårens blommor har börjat att komma fram.

Utflykt mitt i veckan

Ibland är det lätt att glömma bort hur enkelt det egentligen är att ge sig av ut på utflykt. Särskilt när en bor nära Saltkällan där vackra Maltes stig finns. Det svåra är att komma på att det skall göras, att klä sig varmt, koka kaffet och se till att ha goda vänner som också har möjlighet att vara lediga mitt i veckan. Det är lätt hänt att bara planera in trevligheter som utflykter på helgen men kanske är det mitt i veckan sådant behövs allra mest.

Maltes stig i februari 2015

Maltes stig i Munkedal hör till mina favoriter bland utflyktsmål oavsett tidpunkt på året. Alltid vackert och praktiskt att det ligger nära till hands och har bra väg att gå på.

Några goda vänner, fika och en vacker plats utgör onekligen en riktigt bra kombination för en utflykt

I början av januari var familjen och fikade på samma plats. Då fanns det ett löfte om vår i luften men nu råder verkligen vinter. Även om jag uppskattar våren mer än vintern så uppskattade både barn och hund snön och möjligheten att åka pulka. Även vovven ville åka med men fick nöja sig med att gå bredvid. Härligt att se världen ur en tvåårings perspektiv. En buske blir plötsligt något outforskat som genast måste undersökas.

Maltes stig i januari 2015

Ensamhet

Idag har jag en alldeles egen dag då jag är ensam hemma vilket är något mycket sällsynt. Eftersom både maken och jag jobbar hemifrån och vi dessutom är en stor familj så är det ytterst sällan jag är ensam hemma. Förr kunde jag tycka att ensamheten var påfrestande men idag ser jag den som en sällsynt lyx. Vad jag gör en dag hemma när jag är ensam skiljer sig inte nämnvärt från att ha sällskap hemma. Jag skriver, plockar med sådant som behöver plockas med här hemma och går på promenad med hunden. Den stora skillnaden är är att jag själv kan välja musiken om jag alls väljer att lyssna på musik. Oftast njuter jag bara av tystnaden. De som känner mig har svårt att tro mig när jag säger att jag har ett stort behov av just tystnad eftersom jag gärna pratar och gärna mycket. Jag tänker att det kanske är just på grund av att jag tycker om att vara social som behovet av ensamhet och tystnad är stort. Något av det bästa jag vet är att ge mig ut på långpromenad tillsammans med Ida. Antingen i skogen längs någon av våra stigar eller längs vägen som löper genom Hult. Just nu är vi hänvisade till promenader längs vägen eftersom snön ligger djup. Skogspromenad känns väl utmanande när en måste pulsa fram i djup snö. Då väljer vi istället vägen förbi den gamla skolan som sedan löper genom grannens lilla gård innan vi kommer fram till de öppna fälten. Väl framme brukar vi gå ut på fältet och där kan Ida springa utan koppel tills hon blir trött. När det är många möten och livet är allmänt hektiskt då är det just de där stunderna jag verkligen längtar efter.

Syrad rödlök

Till julen som var testade vi att göra syrad rödlök. Oj, oj så gott men inte bara till julbordet. Receptet jag hittade innehåller lime och fick mig att tänka på sommaren. Jag tror att syrad rödlök med lime kommer att bli en favorit bland sommarens grilltillbehör. I det första receptet jag använde tog limesmaken över helt och därför krävdes lite justeringar för att få den perfekta smaken. Huruvida smaken verkligen är perfekt är ju tämligen subjektivt men i min mening är den syrade rödlöken nu fulländad!

Den syrade rödlöken blir ett dekorativt inslag på tallriken och smakar dessutom riktigt gott!

Syrad rödlök
3 rödlökar
0.5 lime
3 dl ättiksprit 12%
3 dl socker

Gör så här:
Skala och skiva löken samt skiva den halva limen. Koka upp socker, vatten och ättika och låt koka någon minut. Lägg sedan ner löken och låt det hela koka upp igen och koka ytterligare någon minut. Viktigt att löken inte blir för mjuk. Dra sedan av kastrullen från värmen och lägg i limen och blanda runt. Fyll sedan glasburkar med lök och lime och fyll på med den varma lagen hela vägen upp. Låt löken stå några dagar innan användning så smaken hinner sätta sig ordentligt. En öppnad burk håller sig flera veckor i kylskåpet och en oöppnad burk i minst ett år.

Några små tips
Lagen får en vackert rosa färg och smakar dessutom av både lime och lök. Istället för att hälla ut den är den utmärkt att använda i vinägrett. Vad gäller burkarna som löken läggs i så är det enklaste sättet att göra dem rena genom att hälla kokande vatten i dem. Burkarna skall vara varma när den varma löken och den varma lagen hälls på. Genom att göra så ökar hållbarheten och minskar risken för mögel. Samma metod är lämplig att använda sig av när en kokat saft, sylt eller marmelad. Receptet går alldeles utmärkt att dubbla och det är egentligen lika bra att göra dubbelt upp från början. Löken är försvinnande god och vi fick göra en ny sats nästan med en gång.

Till årets odlingssäsong har jag gjort en extra notering om att odla mycket rödlök. Vi har även testat att lägga in äpplen och lök vilket även det var riktigt lyckat. Har hittat en uppsjö med recept på syrade grönsaker och betar nu av dem ett efter ett. Tänk så mycket gott som jag helt har missat!

Drömmer om rosor

När jag igår tittade på vårblommor från förra året kunde jag inte låta bli att hoppa lite längre fram i tiden och även titta på bilder på våra vackra rosor. Nu under vintern har det blivit få inlägg om vår älskade rosenträdgård men i somras och under hösten var de desto fler. Tror att det jag längtar efter allra mest när jag längtar efter vår och sommar är att äta frukost i rosenträdgården. Så snart vädret tillåter skall vi ta tag i planerna med en ny rosenplantering här i Hult. Kanske får det vänta tills dess växthuset och uterummet är ordentligt reparerade efter stormen Egon men sen väntar fler rosor! Vi får nog egentligen plats med fler sorter i rosenträdgården vi har men jag tänker att det kan vara klokt att vänta lite och låta de som finns där växa till sig lite innan vi planterar fler. Är ju så lätt hänt att en är lite väl ivrig och har planterat alldeles för tätt. Råkar ut för just det när jag sår i våra odlingslådor och får därför ägna mycket tid åt att gallra. Fast å andra sidan kan det mesta som gallras användas till sallad eller varför inte till pesto så det är inte något större bekymmer, Just när det gäller rosor är det dock troligen svårt att göra pesto på dem och därför avvaktar vi med fler sorter just i rosenträdgården.

Det är verkligen lustigt hur jag har blivit en människa som fullkomligt älskar rosor och dessutom tycker att det är fasligt intressant att lära mig mer om dem. Till den nya planteringen har jag en lång lista på rosor jag önskar mig. I vår första plantering har rosorna planterats en efter en utan någon särskild tanke förutom ifall det var klättrade rosor eller sådana som passar bättre i rabatten. I den nya planteringen blir det mer tanke från början eftersom jag vill ha så lång blomning som möjligt. Alltså skall tidiga och sena sorter kombineras och dessutom skall de stämma överens när det gäller färg och form. Har skaffat mig en bok om rosor och söker på nätet och skapar den perfekta kombinationen i tanken. Nästa steg blir lite mer praktiskt då allt skall grävas och byggas och sedan får vi hålla tummarna för att vår lokala plantskola har just de rosor jag drömmer om.

Några av alla de vackra rosor som finns i vår rosenträdgård

Jag har skrivit åtskilliga inlägg om vår rosenträdgård men blir märkligt nog aldrig trött på ämnet. Den där platsen i vår trädgård representerar glädje och energi för mig. Det är en plats som vi har skapat och förvandlat från att ha varit ett stycke jord där bara nässlor trivdes. Det krävdes en annan blick än vår egen på vår trädgård för att se att platsen var som gjord för en rosenträdgård. När vi väl hade lärt oss att se vår trädgård för vad den kunde vara istället för vad den var då fanns det plötsligt inte några begränsningar för vad som kunde skapas.