I denna ljuva sommartid

Även om det för varje månad tycks ta allt längre tid att göra en återblick över månaden som gått så är det något jag tycker om att göra. Det är så fint att samla livets viktiga händelser under en månad i ett inlägg och få en möjlighet att minnas och reflektera över de dagar som alldeles nyss passerat. Juni har ju en tendens att inte alltid vara en ljuvlig sommarmånad. Ofta bjuds vi på tämligen mycket regn och kyla lagom till midsommar. Så även i år även om det var betydligt mindre av det dåliga vädret än annars. Nu när halva juli har passerat är regn och svalka snarare något mycket efterlängtat.

Sol, hav och bohuslänska klippor

Juni har verkligen varit en ljuvlig sommarmånad även om det kändes som att jag inte riktigt hann med att njuta av sommarblommorna och grönskan.

Strandfrukost, examen och blomstertid

Månaden inleddes med en härlig picknickfrukost på stranden. Så härligt att ha stranden bara några minuters väg bort. Det ger guldkant på tillvaron och gör det enkelt att göra en kort utflykt mitt i vardagen. Maltes stig är verkligen en favoritpromenad för mig och har det sista även visat sig fungera alldeles utmärkt som löparrunda. Motsatsen till en utflykt till stranden är kanske en tur till Göteborg. Kidsen och jag mötte upp lillsyster på hennes examensdag och åt middag på restaurang för att fira att hon nu är färdig radiojournalist.

Barndomsstad, hemmafix och ljumma kvällar

Att få hålla kurs om ämnen som engagerar en är alltid en förmån. Om kursen dessutom hålls med utsikt över Bohus fästning och även innehöll en guidad visning då är det onekligen riktigt fint. Fast även om det är fint att komma iväg så är det också gott att ha tid att vara hemma och pyssla och greja. Jag har länge tänkt att jag skulle göra i ordning ett av rummen i källaren till arbetsrum men det har som inte hunnits med. Till sist såg jag till att helt enkelt ta mig tid att göra ordning rummet. Eftersom källaren inte är inredd och i ordning så blir det ett tillfälligt rum, ett sommarrum. I vinter kommer det vara för kallt att sitta där och arbeta, men nu är det alldeles ljuvligt! Tänk vilken lycka en varm sommar som denna att ha ett svalt rum med utsikt över trädgården.

En tur till Stockholm med inspirerande möten

I mitten av juni fick jag möjligheten att åka till Stockholm och under en dag lyssna på inspirerande föreläsningar med politiska företrädare från olika delar av landet. Jag måste erkänna att det är något lite märkligt med möjligheten att få träffa vår statsminister och byta några ord med honom. Det är verkligen något fint och värdefullt med vårt öppna demokratiska samhälle som gör sådana möten möjliga!

Det känns som att havet och min altan har blivit denna sommarens kännetecken. Så ofta jag kan ger jag mig ut till havet. Älskar de karga bohuslänska klipporna och den saltmättade luften. Vissa mornar när jag sitter i soffan på min altan då luktar det salt i luften trots att havet ligger flera kilometer bort.

Altanhäng, vänner och träning

Jag har lovat mig själv att se till att ha mer tid till sådant som är viktigt för mig. Vet att jag ständigt återkommer till vikten av att prioritera träningen men behöver ofta påminna mig själv. Min kropp mår bra av att träna och träningen ger mig både balans och fokus. Själen mår gott av att umgås med familj och vänner. Ett riktigt fint tillfälle var när Regina och Erika kom över för att titta på premiären av Younger. Massor av prat samt bubbel och jordgubbar gjorde det till en riktigt fin kväll.

Midsommar med tårta, blomster och Wiknerspelen

Till midsommar bjöds det på lite svalare väder, men det är väl helt enligt traditionen tänker jag! Eftersom rosenträdgården i Hult blommade för fullt redan till midsommar var det i år enkelt att skapa en tjusig midsommartårta. Midsommardagen bjöd dessutom på ljuvligt väder vilket gjorde det riktigt trevligt att som alltid fira dagen på Kaserna. Jag vet inte riktigt varför det alltid är ett firande på midsommardagen istället för på midsommarafton men tycker om att det är så. Då blir det midsommar i två dagar istället för bara en.

Trädgårdsarbete, kvällspromenader och familjetid

Under stor del av våren låg jag efter med mina odlingar men i juni lyckades jag äntligen fått tagit tag i att plantera om allt och och dessutom göra ordning uterummet till ett växthus. Nu har altanen fått en konkurrent när det gäller vart jag ska dricka mitt morgonkaffe! Träningen är en del i balansen i tillvaron för mig men trädgården är nog den andra. I trädgården kan jag arbeta i timmar utan att titta på klockan eller känna mig stressad. Arbetet tar den tid det tar och det går inte att jäkta eller skynda på. Odlingarna växer inte snabbare även om jag skulle vara stressad.

Rosor, Sörbygdsdagen och en tur till Gotland

Juni avslutades med en heldag i Hedekas på Sörbygdsdagen. Alltid lika fint arrangerat och så trevligt med möjligheten att träffa folk och dessutom titta på alla fina bilar. Lite ovant dock att inte vara ensam om tjusiga lockar i håret och retrokläder! Efter en dag bland folk var jag tämligen trött och ville inte något hellre än att tillbringa kvällen i min soffa framför någon film. Istället packade jag min bil med allt som kunde behövas för en vecka iväg och körde sedan hela vägen till Oskarshamn och tog en färja till Visby. När vi lade ut från Oskarshamn bjöds vi på en fantastisk solnedgång och jag konstaterade att det varit både en riktigt fin dag och att juni varit en riktigt fin månad i livet.

I väntan på ett växthus

Något som saknas här hemma i det blå huset är ett växthus. En del av mig tänker att ett växthus med självklarhet borde vara den första prioriteten i ett hem. Resten av mig konstaterar att när det finns mycket att göra då förpassas växthus från ett måste till ett önskemål. Även om det har varit mycket som har konkurrerat om min tid den här våren har jag trots allt hunnit med att så fröer och dra upp mina egna plantor. Ett tag hade jag tänkt låta bli, tiden kändes för knapp men samtidigt visste jag att jag skulle ångra mig längre fram under sommaren.

Pumpa och blommor

Så nu befinner vi oss mitt i sommaren och jag är omgiven av mina odlingar. En del ryms på altanen, en del i nya odlingslådor i trädgården och en del i uterummet. På altanen har odlingarna fått bli en del av inredningen medan de fått ta över uterummet helt.

Här är gott att vara!

I väntan på ett växthus har uterummet blivit ett riktigt bra alternativ. Dels så trivs växterna gott i ett rum med ljus från fyra håll. Dessutom är växterna förlåtande mot rummet i sig. När uterummet är fyllt med växter då syns skavankerna inte lika tydligt. Istället för att vara ett uterum med flagande färg blir det till en grönskande oas!

Snart tid för första tomatskörden

I mitt provisoriska växthus ryms tomater, gurka, chilli, paprika, aubergine och physalis. Ett blygsamt antal mot vad jag brukar odla men så mycket mer än vad jag trodde att jag skulle ha tid och rum för.

Chili med mycket hetta

Jag tycker om att ta med mig morgonkaffet ut i uterummet och titta på mina odlingar. När livet snurrar fort känns det som att den platsen får tiden att stanna. I mitt växthus kan jag stanna upp och bara vara. Där kan jag dricka mitt kaffe i stillhet och sitta länge och titta på allt som växer.

Längs uterummet finns en lite märklig avsats som jag tänkt riva men ännu inte tagit tag i. Inte särskilt vacker men den visade sig vara tämligen praktisk trots allt. Här ryms hinkar med squash och med pumpa tillsammans med  lite blommor. Mat och ögonfröjd blandat och döljer skavankerna. Hittills är det bara squashen som gett skörd men jag tror att om någon vecka eller så då finns det mer att skörda och jag ser verkligen fram emot det!

Och jag protesterade!

Jag är åter hemma efter en intensiv vecka i Almedalen och använde resan hem för att försöka sortera alla intryck. Känner mig bedrövad över det faktum att nazisternas närvaro i Almedalen gjorde veckan till något svårt. För egen del blev det dessutom riktigt obehagligt när jag igår eftermiddag passerade Södertorget där nazisterna stod uppställda. En av dem kom fram till mig och ville ge mig ett flygblad. Jag sa bestämt ifrån att jag inte ville ha något från dem. Då tog han ett steg närmare och två till ställde sig på sidan om mig så de omringade mig. Mitt enda alternativ var att backa för att komma därifrån. Trots att hjärtat bultade så stod jag kvar, vägrade backa och sa emot när de kallade mig landsförrädare och sedan fortsatte med att säga än grövre saker. De stod så nära och jag kände mig rädd men stirrade dem tillbaka i ögonen och sa att de inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Jag stod kvar, med bultande hjärta och de gav till sist upp och försökte dela sin propaganda till någon annan. Jag fortsatte framåt och passerade torget med en enda tanke i huvudet. Jag protesterade och stod inte tyst och tittade på! Jag vägrade backa och lät mig inte tystas trots att de lyckades skrämma mig!

På hemväg, uppfylld av oro efter mötet med nazisterna

Jag tror att varje protest gör skillnad! Att det är viktigt att markera och säga ifrån att nazismen inte hör hemma i ett öppet demokratiskt samhälle. Att de kränker principen om människors lika värde och representerar en ideologi som hör hemma i historien!

Alla protester har betydelse!

Passade på att ta en bild på ett av husen på torget. Ett enkelt men tydligt budskap som visar att vi är många som står emot. 

Mångfaldsparad i Visby

Jag har med mig så motstridiga känslor från veckan i Almedalen. Nazisternas närvaro dämpade hela upplevelsen. Samtidigt så var det tydligt att vi som protesterar är många. På torsdagens mångfaldsparad genom Visby deltog flera tusen människor och visade att kärleken och ljuset är större än hatet och mörkret. Nazisterna stod uppställda längs paradens väg men när vi var många då kunde de inte skrämma oss. När vi är många då är vi starka och behöver inte vara rädda. När jag mötte dem ensam på torget var jag rädd. Att polisen var närvarande på torget kändes inte som någon tröst eftersom de stod på långt avstånd och inte tycktes uppfatta min situation som hotfull.

ABFs förbundsordförande och förbundssekreterare

Efter mångfaldsparaden följde tal i Almedalen från samtliga demokratiska riksdagspartier. Så otroligt fint att kunna förenas över partigränserna och att enas i att människors lika värde är grunden i vårt samhälle. Att ingen ska kränkas och leva i rädsla!

En tyst protest mot nazisternas hatiska budskap

Jag var uppfylld av glädje när jag lämnade mångfaldsparaden men längs vägen passerade jag platsen där nazisterna fått tillstånd att hålla tal. Jag stannade och lyssnade men hade svårt att stålsätta mig mot deras hatiska budskap. Det kändes helt overkligt att höra deras ord. Budskap som var som hämtade från 30-talets nazityskland och som jag trodde hörde till historien och till en mörkare tid!

Så jag rustar mig mentalt och tänker att jag protesterar och jag säger emot. Jag står inte tyst och tittar på när historien upprepar sig. Jag tänker vara en del av rörelsen som ser till att nazismen åter blir till historia! Jag rustar mig med orden från Stefan Löfvens tal i Almedalen och tänker att jag var med och jag stod upp!

"Så fatta ditt beslut! Axla ditt ansvar! Välj att stå på rätt sida av historien!
Och när du ser tillbaka på ditt liv, när du sitter där med barnbarnen i knät, då kommer du kunna se dem i ögonen och säga: Jag var med! I en tid av polarisering och extremism, stod jag upp för gemenskapen och demokratin. Jag ägnade min stund på jorden, till att lämna ett starkare samhälle till er, som jag älskar. Vi gjorde det tillsammans.Vi höll ihop."