Slottsträdgården på Läckö

Lidköping med dess omgivningar har blivit till ett område jag verkligen tycker om. Två år i rad har vi hyrt en stuga precis vid Vänerns strand och haft möjlighet att utforska både staden och dess närhet. Läckö slott ligger alldeles nära och är därför ett absolut måste att besöka. Själva slottet är fantastiskt vackert med ett läge utöver det vanliga. Trots läget och trots den vackra byggnaden är det inte vad som lockar mest med ett besök på Läckö slott. Istället är det trädgården som är det främsta skälet att besöka slottet.

Slottet ser ut att vara hämtat från en saga. Det finns möjlighet till en guidad visning av slottet vilket jag rekommenderar. Det finns nämligen delar av slottet en bara får se genom den guidade turen.

Få trädgårdar har ett läge som denna

Enda sättet att göra trädgården rättvisa är att helt enkelt besöka den. För den som inte har den möjligheten följer nu ett stort antal bilder från en av de mest fantastiska trädgårdar jag besökt.

Det som verkligen inspirerade mig var hur nyttoväxter och prydnadsväxter samsas i trädgården. Nyttoväxterna är dessutom planterade i vackra mönster och blir på så vis ett vackert blickfång.

Besöket i trädgården på Läckö slott var verkligen inspirerande och har fått mig att tänka mycket på mina egna odlingar hemma i Hult. Funderar över hur jag skall kunna kombinera det vackra med nyttan och skapa en trädgård som helt enkelt är lite vackrare. Kommer nog behöva besöka Läckö igen för mer inspiration tänker jag.

Den där träningen

Förr, innan jag tränade regelbundet blev jag irriterad över att bli sjuk. Det kändes hemskt onödigt men inte så mycket mer än så. Idag blir jag frustrerad och nästan arg över att bli sjuk, i alla fall om det är mer än några dagar. Så länge som jag befinner mig i min träningsrutin fungerar det alldeles utmärkt. När det blir avbrott i träningen är det däremot riktigt svårt att komma tillbaka. De där första träningspassen efter ett uppehåll är som värst. Hjärnan vet vad kroppen orkade vid senaste träningspasset men kroppen orkar inte riktigt. Det krävs i regel bara några få träningstillfällen för att komma tillbaka men det är lätt att ge efter för frustrationen och irritationen. Precis där är jag nu. Jag vet att om jag bara ser till att hålla fast vid mina rutiner då är jag snart tillbaka där jag var innan jag blev sjuk i maj. Försöker springa och blir frustrerad över att jag inte springer på samma tid som tidigare. Försöker styrketräna och lyfter inte samma tyngd på vikterna som innan. Kommer på en mängd anledningar till att inte åka till gymmet. Försöker verkligen övertyga mig själv om att alla de där anledningarna är både kloka och vettiga och ger mig en bra ursäkt att slippa träna. Sen när jag ägnat mig åt det där ett tag konstaterar jag att det enda rätta är att ta ett träningspass i taget. Det är verkligen tungt att komma tillbaka. Känns dessutom som om jag under det senaste året ägnat mig åt det här med att komma tillbaka lite väl ofta. Alltså håller jag tummarna för att det här är den sista återkomsten på länge och att träningsrutinerna får fortsätta utan några sjukdomsavbrott.

Från frö till blomma

I vintras när jag planerade årets odlingssäsong bestämde jag mig för att jag skulle driva upp egna blommor. Alltid roligt med fler fina blommor tänkte jag. Kändes dessutom som om det skulle vara tämligen enkelt att ordna när jag ändå sådde alla andra fröer. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nog inte var helt klokt att mer än fördubbla våra odlingar och dessutom så blommor. Någonstans längs vägen konstaterade jag att uppgiften var mig övermäktig och jag prioriterade att hålla grönsakerna vid liv. Blommorna hamnade därför lite på undantag och det var först när alla plantor flyttat in i växthuset som jag hade möjlighet att ta mig an dem igen. En del av dem hämtade sig inte efter den hårdhänta behandlingen. En del av dem överlevde dock och pryder nu en av våra planteringar.

Gurkört på bilden längst upp till vänster prövade jag att odla redan förra året. Den var helt ny för mig då men har blivit en riktig favorit. Förutom att den är vacker i rabatten är den också ätbar. Blir riktigt fint att dekorera tårtor med eller att frysa in i isbitar. Den andra blå blomman är även den en tidigare bekantskap och heter Snokört. Vad jag förstår är den duktig på att fröså sig själv. Hittills har jag inte haft sådan tur men förhoppningsvis tittar den upp i rabatten även nästa år. Ny bekantskap för i år är Rinkrage. Hade fått från från en väninna och hade ingen aning om hur blomman skulle se ut eller när den skulle blomma. Kunde förvisso läst på innan med tanke på att jag hade namnet men det hanns inre riktigt med. Istället fick det bli en glad överraskning att det en dag blommade otroligt fina blommor i olika färger i min plantering.

I väntan på årets skörd

Det är kallt och ruggigt och känns mest som oktober trots att det fortfarande är juli. Innan vi bodde i huset i Hult gjorde det mig inte så mycket om sommaren var kall och regnade bort. Då hade inte årstidernas växlingar samma betydelse som nu när vi bor på landet. Så som vi bor blir vintern väldigt lång om det är en kall sommar. För att klara mörker och kyla behöver en fylla på ordentligt med sol och värme under sommaren. Att odla bidrar till att få ut lite mer av sommaren har jag märkt. Eftersom jag odlar måste jag ut i trädgården varje dag oavsett väder. När jag väl är där har jag svårt att slita mig. Det är ju alltid något som behöver göras. Sen är det lätt att fastna och helt enkelt bara titta på hur fint allting växer.

Under dagens arbete upptäckte jag att jag äntligen har auberginer på gång. Förra året blev det en enda aubergine så jag hoppas på bättre skörd i år. Oddsen är bra och blir det två auberginer är det ju en fantastisk ökning sedan förra året.

Paprikan blommar fint i växthuset och jag hoppas även där på mer skörd än förra året. Med tanke på att även den var tämligen blygsam krävs det inte många paprikor för att skörden skall vara fördubblad mot förra årets skörd.

Flera av mina paprikaplantor har börjat få små paprikor och jag längtar efter när det är möjligt att börja skörda. 

Det är onekligen trångt i mitt växthus men plantorna ser ut att trivas trots bristen på utrymme. Paprika, chilli, tomat, aubergine, gurka och physalis blommar fint. Önskar mig lite sol så tomaterna går från grönt till rött istället.

Även utanför växthuset växer det bra och jag hoppas alla pumpor skall hinna bli klara innan det är för kallt. Får gissa lite vad det är som växer i våra odlingslådor eftersom jag blandat ihop de olika pumporna längs vägen. När jag sådde fröna hade jag exakt koll och lika så efter första omskolningen. Någonstans längs vägen och vid någon omskolning blev det totalt kaos vilket gör att jag inte har någon aning om vilka pumpor som växer nu. Det jag vet är att jag sådde butternut, halloweenpumpa, spagettipumpa och sommarpumpa. Har lyckats identifiera en av pumpaplantorna som sommarpumpa och dessutom hunnit skörda några pumpor. Den är en ny bekantskap för oss vilket gör att vi prövar oss fram när det gäller tillagningen. Har läst att den skall vara god att lägga in och tänker att det låter intressant att pröva. Dessutom har jag snart tillräckligt många västeråsgurkor för att göra inlagd gurka. Skall bli riktigt spännande att pröva att lägga in egen gurka. 

Nu hoppas jag på veckan inleds med uppehåll så vi har möjlighet att påbörja nästa trädgårdsprojekt. Vi har kommit på ett sätt att utöka vår rosenträdgård och genom det binda ihop två delar av trädgården. Tror att detta kommer bli riktigt bra och dessutom innebär det att vi har plats att plantera fler rosor.

En vanesak

De senaste åren har jag varit blond. Förvisso i olika nyanser men alltid blond. Ibland lika tjusig som själva Marilyn Monroe och ibland i en mörkare nyans. Så plötsligt för några veckor sedan fick jag för mig att bli brunett istället. Märkligt det där med hårfärg. I många år var jag brunett och trivdes gott som det. Så en dag ville jag absolut bli blond igen och när så väl var fallet trodde jag aldrig att jag skulle vilja byta igen.

Nu är jag alltså inte blond längre och försöker vänja mig vid detta. Har förvisso inte jättemörkt hår men det är ändå en omställning och något att vänja sig vid. Det där med färgen på håret är egentligen samma som längden på håret. När jag för ett antal år sedan klippte håret kort och trodde aldrig jag skulle vilja ha det långt igen. Nu har jag ägnat två år till att spara ut till långt hår igen och är aningens frustrerad över hur lång tid det tar. Nu äntligen är det så pass långt att jag kan sätta upp det i fina vintagefrisyrer. I början var det svårt att få till frisyrerna rätt, men som allt annat är det en vanesak.

Ett försenat projekt

För många år sedan hittade jag en söt liten bordsspegel på en loppis. Spegeln satt lite snett och färgen var inte helt rätt. Alltså ställdes spegeln på en bra plats i väntan på att göras i ordning. Sen blev den visst stående på den där hyllan i si så där se eller sju år. Märkligt hur svårt det ibland kan vara att ta tag i ett projekt! Så frågade näst yngsta barnet en dag om vi kunde köpa en pigtittare till henne. Kom och tänka på spegeln som i så många år stått och samlat damm och bestämde att nu äntligen skulle den göras i ordning.

Började med att lossa spegeln för att det inte skulle komma färg på glaset och för att sätta det rätt. Det krävdes två omgångar färg för att det skulle bli helt bra men projektet som helhet tog bara någon timme att genomföra.

Färdigmålad och spegelglaset åter på plats. Märkligt hur ett tämligen enkelt projekt kan ta så pass lång tid att genomföra. Tänk att i så många år har den ommålade spegeln varit ett dåligt samvete, det där som jag borde ha gjort men inte gjorde. Nu är den i alla fall klar och har fått flyttat in till en nöjd liten tjej. Har ägnat en hel del tid de senaste veckorna till att slutföra projekt. Otroligt skönt att kunna stryka dem från listan och städa undan dem.

Köksrenovering i Hult

De senaste dagarna har maken och jag ägnat oss åt att rita och planera för vår köksrenovering. Känns nästan lite overkligt att det äntligen är dags. Om en månad är det elva år sedan vi köpte huset i Hult. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig då att vi så många år senare fortfarande skulle vara mitt uppe i renoveringarna. Jag älskar att vistas i vårt kök men jag älskar verkligen inte köket. Förutom att det är slitet är det inte funktionellt. Genom åren har vi försökt att göra det bästa av förutsättningarna och har lyckats ganska bra. Vi har skapat mer ytor för förvaring och avställning men det har vara varit tillfälliga lösningar. Vi behöver verkligen renovera köket och det ordentligt.

Det är inte en slump att jag väljer att bara visa upp delar av köket. Jag skäms inte över hur det ser ut här men konstaterar att vårt kök i sin helhet inte direkt gör sig på bild.

Förra sommaren satte jag hyllpapper i våra skåp och i skafferiet. En enkel åtgärd som gjorde att det faktiskt gick att stå ut med köket ett tag till. Prickar blir en alltid glad av och då måste det ju vara klokt att ha dem i ett kök som en är riktigt trött på.

Att rita och planera känns verkligen roligt. Vi håller på och skapa ett kök som skall passa vår familj och det liv vi lever. Det skall vara ett kök som lämpar sig väl för bakning och matlagning till många så väl som i vardagen. Det skall vara ett kök att umgås i och fungera som husets hjärta. Dessutom skall det givetvis vara ett fint och trevligt rum. Bilden ovan kommer från en loppis jag besökte för något år sedan och fungerar ganska bra som inspiration till vårt nya kök. Även om det är ett nytt kök vi skall bygga så vill jag att känslan skall vara att det kunde ha varit från när huset byggdes i början av 1900-talet. För att hitta den där rätta känslan kommer vi bland annat att bygga ett skafferi i köket. Ett sådant där skafferi som en kan gå in i. Förvisso kommer det nog inte vara möjligt att vända sig om i vårt skafferi men det kommer ändå att rymma allt som behövs. Det kommer att bli en lång process att renovera köket men attans vad jag längtar.

Kaka med kokos och choklad

Att baka är något jag tycker mycket om. Särskilt när jag har tid att experimentera lite och hitta på egna recept. Får erkänna att jag är lite av en idétjuv när det gäller recept. Hittar ett recept här och ett annat där. Plockar det bästa ur dem båda och skapar något eget. Den här gången blev det en kaka som smakar som godiset Bounty, alltså av choklad och kokos.

Kokoskaka

100 g smör

3 msk kokosolja

100 g vit choklad

3 ägg

1 dl socker 

3 dl kokos

2.5 dl mjöl

4 msk kakao

1 tsk bakpulver

Gör så här:

Smält smör och kokosolja och vit choklad på svag värme i en kastrull. Vispa ägg och socker och tillsätt sedan de smörblandningen följt av de torra ingredienserna och blanda väl. Smöra en springform och använd kokos för att bröa. Häll smeten i formen och grädda i ugnen på 175 grader i 20 minuter. Servera gärna med vispad grädde eller med glass.

Kommentar:

Om en inte vill använda kokosolja i kakan går det bra att öka mängden smör. Däremot ger oljan lite extra kokossmak. Går också bra att ersätta sockret mot tre matskedar kokossocker

Min sommarläsning

Det är sommar och ett lugnare tempo har äntligen infunnit sig. Har dessutom hunnit läsa flera av böckerna i högen på mitt sängbord. Har samlat på mig en ordentligt hög med böcker jag länge velat läsa för att vara säker på att ha sysselsättning under regniga dagar eller lata dagar vid stranden. Just lata dagar vid stranden har det varit ont om den här sommaren. De regniga har varit desto fler, fast jag tror att de allra flesta dagar har varit lite mulna och kyliga. En mulen dag med lägre temperatur är alldeles perfekt för att arbeta i trädgården vilket innebär att de där riktigt lata dagarna blivit färre än vad jag tänkt mig. Trots det har jag hunnit med att läsa många av de böcker som jag har i min hög. Har precis avslutat boken Än klappar hjärtan av Helena von Zweigberk. Har tidigare läst böckerna Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte här längre av henne och tyckte mycket om dem. Att läsa hennes böcker känns lite som att kliva rakt in i en annan människas vardag. Har ännu en av hennes böcker Sånt man bara säger liggandes i en annan hög och ser fram emot att läsa även den.

Boken Gå vidare av Anna Maxted var en bok som jag förvånade mig på många sätt. Den handlar om Helen vars pappa dör oväntat och plötsligt. Hennes sorgeprocess och livssituation skiljer sig mycket från min egen men det fanns oväntat många likheter och igenkänning. Hade jag läst boken förra sommaren då hade jag troligen tyckt att den var bra men inte så mycket mer. Nu blev den faktiskt en del av min egen process. Att läsa om hur karaktären Helen hanterade sin sorg fick mig att fundera mycket kring hur jag har hanterat min egen och hur jag skall gå vidare.

Längst ner i högen ligger två böcker av Diana Gabaldon. De hör till bokserien Outlander som nu också finns som TV-serie. Har sett den första säsongen och funderar på att börja om från början och läsa hela serien på nytt innan jag läser de båda böckerna i min sommarläsningshög. Med tanke på hur många och långa böckerna är så kommer det innebära att jag har att göra i flera månader. Jag läste dem i ett streck för fyra år sedan och då kändes det märkligt tomt när jag läst ut den sista sidan i den sista boken. Sedan dess har jag läst ytterligare någon bok men omfattningen av detaljer gör det nästan svårt att bara hoppa in i dem utan att ha historien med sig. Låter kanske krångligt men det är väl värt att lägga tiden eftersom historien om Claire och Jamie är otroligt bra och Diana Gabaldon en helt fantastisk författare.

Ser även fram emot att läsa Morantologi Caitlin Moran. Läste hennes bok Konsten att vara kvinna för två år sedan och var tvungen att läsa den en gång till kort därpå. Den var otroligt bra, ställde många frågor, ifrågasatte och utmanade på ett sätt som gjorde att den behövde två läsningar. Är faktiskt första gången jag känt ett behov av att genast läsa om en bok. Att läsa om böcker är något jag verkligen tycker om. Det är som att hälsa på gamla bekanta. Förvisso har ingenting förändrats sedan vi sågs sist men det gör inte så mycket. Vissa av mina böcker har jag lästa om många gånger och kommer läsa dem många gånger till. Tänk att ha förmågan att skriva på ett sådant sätt att någon vill läsa om en bok inte bara en utan flera gånger!

Kaprifolvindar vid uterummet

Om kvällen vattnar jag alltid vår trädgård här i Hult. Jag har en bestämd ordning som jag följer varje kväll. Att göra samma kväll efter kväll är givetvis inte nödvändigt men det ligger något behagligt i rutinen det skapar. När alla odlingslådor, rosor och växthuset är vattnat då avslutar jag vid vår nya plantering intill uterummet. När jag är klar ställer jag mig sedan på altanen till uterummet eftersom en där kan känna doften både från vår kaprifol och från vår honungsros. När det blåser kan en känna doften av honung och kaprifol i nästan hela trädgården. Jag dröjer mig gärna kvar i uterummet en stund innan jag går in till huset i Hult.

Uterummet är fortfarande inte riktigt klart. Väggar och tak skall målas och sen ska rummet även få en dörr. Just nu har vi ledigt från sådana projekt, vi har semester! Därför är rummet möblerat för att vi skall kunna njuta av vårt härliga rum som varken är ute eller inne. Trots att det blåst och varit ganska kyligt i Hult idag har vi kunnat både äta lunch och fika i uterummet utan att frysa. När jag satt där ute själv en stund tidigare ikväll kom jag att tänka på att till viss del är uterummet den där sommarstugan jag ibland drömmer om. I uterummet är vi lite närmare naturen och allt är lite enklare. Märkligt hur det kan kännas så när huset ligger bara några meter bort.

När Raimo byggde uterummet förra året var pappa med och övervakade arbetet noga. Även om han inte längre hade förmåga att vara med och bygga längre så tyckte han om att vara med när vi grejade här hemma. Nu när pappa inte finns hos oss längre kändes det passande att sätta upp två av hans tavlor i uterummet. De blir en tydlig påminnelse om att han är ständigt närvarande hos oss.

Från uterummet har vi en bra utsikt över trädgården. Här syns växthuset och några av rosenträdgårdens rosor. Med i bild är även vattenslangen som jag släpar runt på varje kväll. Jag drar och släpar den där slangen genom hela trädgården men snart är det över. Nu skall vi istället gräva och ordna så vi får ett vattenutkast nere vid odlingarna för att underlätta vattningen. Idén fick vi när vi besökte plantskolan här i Munkedal och såg hur de hade löst sin bevattning.

Från ett annat fönster har jag utsikt över rosenträdgården och vår vackra plymspirea. Nu har den blommat över men är fortsatt vacker tycker jag. Rosen som slingrar sig längs en av rosenträdgårdens väggar och i taket är vår ljuvliga honungsros. Den planterades för drygt två år sedan och breder redan ut sig ordentligt. På sikt kommer utsikten från det här fönstret således bli mer begränsad. Å andra sidan kommer den att döljas av rosor och det är ju inte så tokigt.

Sedan honungsrosen klättrat upp på taket har den blivit ett riktigt fint blickfång och dessutom når doften längre än tidigare.

De rosor som blommar

För en tid sedan frågade Hemkära Hanna om det var möjligt att få se rosenträdgården i sin helhet. Sedan dess har jag tänkt att jag skulle ha gjort ett inlägg där jag visar upp rosenträdgården i Hult ur alla vinklar och vrår. Fast först ville jag att det skulle börja blomma ordentligt och så vill jag helst ha lite sol också. Eftersom rosenträdgården är min stora stolthet i trädgården vill jag gärna visa den från sin bästa sida. Å andra sidan är det lätt att visa upp den nu när så många av våra rosor blommar. De är så sanslöst vackra att en helt glömmer det där med att det vore fint med lite sol eller lite mindre ogräs mellan plattorna. Idag är därför min plan att se till att fotografera rosenträdgården ur alla tänkbara perspektiv. Att det nu äntligen blommar för fullt råder det inte någon tvekan om i alla fall. Jag har under de senaste veckorna lagt upp varje ny ros på Instagram allt efter att de börjat blomma. Satta i samma bild blir de riktigt många. Trots detta är det fortfarande flera rosor som ännu inte börjat blomma. New Dawn som förra året blommade ända fram till jul har ännu inte börjat blomma. Vår Wrams Gunnarstorp som förra året blommade med ett fantastiskt överflöd har i år bara en enda liten knopp. Flera andra rosor har många knoppar på gång men är ännu inte redo att blomma. Min förhoppning är att de skall hinna börja blomma innan vår Honungsros och vår Flammentanz har blommat över för i år. Det hade nämligen varit alldeles spektakulärt om alla rosorna i rosenträdgården hade blommat samtidigt.

De rosor som blommar i rosenträdgården just nu