Det är inte okej att vara tjock!

Egentligen känner jag mig ganska färdig med min egen viktresa. Flera diskussioner den senaste tiden gör dock att ämnet åter känns aktuellt. Fyra år har gått sedan jag gjorde min gastric bypass och den stora skillnaden mellan då och nu handlar inte om vikt. Den handlar istället om bemötande och välbefinnande. Jag har en starkare kropp som orkar det jag vill idag. Den orkar att springa, dansa och leva i det tempo som jag trivs i. Det där är något positivt och som höjer livskvaliteten.

Det som gör mig beklämd är att jag idag får ett annat bemötande än när jag var tjock. Med vikten kommer också föreställningar om svag karaktär. Det är märkligt nog fullt acceptabelt att förlöjliga och göra sig rolig över den som är överviktig. Jag hamnade för en tid sedan i en diskussion om gastric bypass där en i sällskapet berättade vilket dåligt alternativ denna operation var. Hen menade att den aldrig blev bra och att lägga sig under kniven var ett synnerligen dumt alternativ. Hen och övriga i sällskapet hade många missuppfattningar kring operationen och till slut valde jag att påpeka att jag gjort just en gastric bypass. Att det finns många svårigheter men att det är det klokaste valet jag gjort i mitt liv. Efteråt fick jag kommentaren: har du gjort en gastric bypass? Du som är så tjusig! Kommentaren var välmenad men är problematisk. Den betyder ju faktiskt att jag är tjusig nu när jag gått ner i vikt men att jag inte skulle vara tjusig om jag var tjock. Skönhet och tjusighet sitter knappast i vikten. I min mening handlar det mer om attityd och utstrålning. Att känna sig trygg och bekväm i sin egen kropp är viktigare än vilken siffra vågen visar!

Samma tjej, samma leende och samma inställning till livet!