Längs älven

Det har gått tretton år sedan min familj en sensommardag svängde in i Kvistrum i Munkedal. Precis innan stenbron som leder över Örekilsälven svängde vi höger och fortsatte färden i ytterligare någon mil för att för första gången titta på huset i Hult. Sedan dess har jag passerat Kvistrum och stenbron åtskilliga gånger men har aldrig stannat till där och promenerat. Det blå huset ligger precis intill älven och från köksfönstret ser jag den fina gamla stenbron.

Gott om vatten i älven och den lilla bänken som sportfiskarna använder är nästan helt under vatten.

Tänk så många gånger jag har kört över den där bron och inte haft en aning om det vackra promenadstråk som löper längs älven. Det är verkligen något märkligt i att upptäcka något nytt med en plats som är så bekant.

Om jag har gott om tid om morgonen då börjar jag dagen med en promenad längs älven. Ofta är det dimma tidigt om morgonen och en stund in på förmiddagen. Det blir nästan magiskt vackert när solen bryter igenom.

Svårt att hitta vackrare miljö att promenera i

På andra sidan älven går vägen som leder in till Munkedal. Numera passerar någon bil då och då och det är sällan mycket trafik. Förr var vägen en del av E6an genom Bohuslän och trafiken betydligt mer omfattande. Tänker att på den tiden hade min morgonpromenad inte alls varit lika tyst och stilla som den är idag.

Längs älven finns en gammal övergiven småbåtshamn

Jag är lite svag för sådant som är övergivet och som befinner sig i ett mellanrum. Det vill säga tillståndet mellan att en plats varit något och tills den åter är något och används. Ibland kanske mellanrummet blir det permanenta tillståndet och ibland kan en plats förvandlas helt. Längs min promenadväg finns en övergiven småbåtshamn med trasiga bryggor. Den är övergiven men samtidigt syns det så tydligt att den varit använd och hur människor tillbringat sin tid där. Det finns ett gistet gammalt picknickbord där jag gärna slår mig ner och bara tittar. För trots sitt förfall är det en vacker plats.

Utsikten från altanen

Skulle jag inte ha tid att promenera har jag ändå alltid tid att beundra utsikten. Det är verkligen en förmån att kliva ut på altanen om morgonen och mötas av den här vyn. Sånt gör gott för både kropp och själ.

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse

Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik

En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning

Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.

Det bubblar av ord

Det fullkomligt bubblar av ord inom mig. Ord som vill formas till meningar och stycken. Ord som vill bli blogginlägg, som vill bli böcker och dom vill bli skarpa debattinlägg. De där orden virvlar runt mig när jag promenerar, på bussen och i kassakön i affären. Jag har fullt av saker som vill bli sagda och berättelser som vill bli berättad. Sen räcker inte tiden till för att fånga orden utan istället får de fortsätta virvla runt i likehet ned höstlöven som just nu dansar vid varje gånge vinden sveper förbi. För mig är det här något både nytt och märkligt. Det skrivna ordet har varit en oskiljaktig del av mig sedan jag lärde mig läsa och skriva. Jag har ständigt formulerat mina tankar i skrivna ord. I dagböcker, i berättelser och under de senaste åren här på VisaLiza som är mitt alldeles egna hörn i världen. Oavsett hur mycket jag haft att göra har tiden alltid funnits för att fånga orden och pränta ner dem i skriven text.

Att tappa bort mitt ord är istället ett tecken på att allt snurrar lite för fort, att det händer så pass mycket i livet att tiden för eftertanke och reflektion saknas. Min bearbetning av dagen och livet i stort har alltid varit att skriva. Många gånger att skriva bara för mig själv och mina ögon men andra gånger att skriva för andra att läsa. Oavsett vilket fyller skriverit funktionen att samla och sortera tankar och intryck för mig. Utan skrivandet är jag inte riktigt jag. Märkligt nog är det så svårt att komma tillbaka när en tappat vanan och rutinen att skriva. Inte helt olikt känslan av att komma tillbaka till träningen efter en tids frånvaro. När en vet att egentligen kan jag springa en mil men just nu protesterar kroppen efter bara någon kilometer.