Höstlov i Hult

Höstlovsveckan har nått sitt slut och efter helgen är det åter vardag och skola. Lovet har gått ovanligt fort och det troligen på grund av alla aktiviteter som varit inplanerade.

Vi har hunnit med besök i Kungälv och Göteborg, varit på pyssel och i en smedja och även badat. Dessutom har vi ägnat oss åt vår trädgård så här i slutet på oktober. Att det är just slutet på oktober märks inte i vår rosenträdgård där de flesta av våra rosor fortfarande blommar. New Dawn är helt översållad med både knoppar och rosor men nu närmar sig nog slutet på rosorna. Det har varit ett par frostnätter vilket snart bör innebära att årets rosensäsong är över. Förutom att njuta av rosor kan vi njuta av en luftigare trädgård. Nu är drygt hälften av alla träd som skall bort borta och det är verkligen stor skillnad. På den övre vänstra bilden syns vår inte så tjusiga utebur för kaninerna och marsvinen. Den är onekligen inte vacker men mycket uppskattad av våra små vänner. Tidigare låg den mitt bland träden men nu när träden är borta känns det som den ligger mitt på gräsmattan. Nu är vår trädgård helt fylld med stockar och granris vilket kommer väl till pass. Stockarna blir till ved och granriset kommer att täcka våra rosor under vintern.

En av höstlovsaktiviteterna ägde rum på gamla bruket i Munkedal. Om sommaren brukar vi åka dit och äta våfflor men nu var vi där för första gången om hösten. Det är verkligen en otroligt vacker plats som en borde stanna vid oftare för att bara ta in allt det fina. Fast det märkliga med en plats som en passerar i stort sett varje dag är att det nästan är svårare att verkligen stanna. Bra med höstlovs aktiviteter som gör att en stannar på platser som en annars bara kör förbi. Det har varit ett riktigt bra höstlov med massor av bra innehåll. En lovvecka så här är alldeles lagom. Då får barnen en paus från skolvardagen och kan göra annat under några dagar. Dessutom hinner de längta lite lagom efter klasskompisarna och skolan men hinner inte bli rastlösa och uttråkade. Helt perfekt helt enkelt!

Ett loppisfyndat skåp

I vårt vardagsrum här hemma i Hult står en av mina favoritmöbler. Ett skåp som vi hittade på en loppis i Lysekil för många år sedan. Det var en loppis som skulle stänga dagen efter och nu såldes alla möbler ut. Skåpet var det allra första jag såg när jag klev in genom dörren och det var utan tvekan en möbel som skulle passa i vårt hem. Dessutom visade det sig att skåpet bara kostade 40 kronor just på grund av att loppisen skulle stänga. Med tanke på priset spelade det inte så stor roll att nyckeln hade försvunnit och att vi inte kunde se hur det såg ut på insidan.

Det större problemet var hur vi skulle få med oss skåpet hem. Det är nämligen rejält tungt och otympligt. Vi hade inte dragkrok på vår bil och hade inte heller hunnit ordna en kärra innan affären stängde. Däremot hade vi takräcke på bilen och mycket god vilja. Med hjälp av några på loppisen lyckades Raimo, Anna och jag att få upp skåpet på taket till bilen och kunde påbörja resan hem. Sakta, sakta gick bilfärden från Lysekil och hem till Hult med skåpet fastsurrat på biltaket.

Kanske är vårt fina skåp det bästa loppisfynd vi någonsin har gjort när jag tänker efter. Väskorna ovanpå är även de fina loppisfynd. De är dock fyndade i slutet av 90-talet då resväskor ännu inte blivit poppis på loppis. Då kunde de fyndas för tio kronor vilket jag gjorde och sedan lade dem på hög istället för att köpa en byrå. En byrå hade jag nämligen inte råd med när jag precis flyttat hemifrån och då blev resväskorna en bra ersättning.

Under flera år stod vårt fina skåp i vårt gästrum men det kändes synd att ställa en så fin möbel i ett rum som inte används så ofta. Nu står det mitt i vardagsrummet och i min mening är det skåpet som gör hela rummet.

Den saknade nyckeln till skåpet visade sig inte vara något problem. Väl hemma i Hult testade vi nycklar från andra skåp och lådor och hittade snart en som passade. Tur det eftersom skåpet inte bara är fint att titta på utan också rymmer otroligt mycket bra förvaring.

Scones med smak av äpple och kanel

Det är åter kväll i Hult och nu väntar ledighet för barnen under veckan som kommer. Ledig vecka på så vis att det inte är någon skola men istället väntar många roliga aktiviteter. Fast det som uppskattas allra mest av oss alla är att skollov innebär lite mer tid tillsammans.

När det inte är tidig morgon som väntar imorgon då kan hela familjen sitta uppe och se på film tillsammans. Jag börjar så smått att vänja mig vid den nya möbleringen av vardagsrummet. Övriga familjen är mycket nöjda och säger att det är mycket mysigare nu. Bäst att lyssna på familjen tänker jag. Barnen önskade sig scones till kvällsmat och då passade vi på att testa ett nytt recept.

Scones med smak av äpple och kanel

Recept
75 g smör
4 dl dinkelmjöl
1 dl grahamsmjöl
1 dl havregryn
1 msk bakpulver
3 tsk kanel
2 msk honung
2 rivna äpplen
1 dl mjölk
1 tsk salt

Gör så här

Finfördela smöret tillsammans med mjöl och havregryn. Tillsätt sedan övriga ingredienser och rör snabbt ihop degen. Degen kan sedan delas i två delar och plattas ut till två kakor eller göras till bullar. Grädda på 250 grader mitt i ugnen i 15 minuter.

Samma månad olika väder

När jag för några dagar sedan satt och tittade på bilder från när Ida var valp hittade jag också lite annat intressant. Hittade en bild jag tog i vårt trädgård 22 oktober 2010. Jag minns dagen innan bilden togs väldigt väl. Vi hade varit på kurs i Göteborg på kvällen. Det hade blåst storm hela dagen och på vägen hem började det att snöa. Vi hade sommardäck på bilen och resan gick i allt mer sakta tempo. När vi kom till Uddevalla tog vi beslutet att övernatta hos min syster som då bodde där. Kändes klokt att stanna istället för att chansa på att kanske komma hem. Istället fortsatte vi hemåt tidigt nästa morgon, även då i ett lugnt tempo.

Ett Hult inbäddat i snö var vad som mötte oss när vi väl var hemma. Förvisso vackert men alldeles för tidigt i mitt tycke. För vovven Ida var det hennes allra första snö och hon älskade det från första stunden. Än idag är det bästa hon vet att få busa runt i ordentligt med snö.

Oktober i likhet med mars är en svår månad. Oktober kan vara en del av hösten med milda grader och fina dagar eller så kan den vara isande kall och en del av en vinter som plötsligt blev mycket lång. Med mars är det samma sak. På pappret är det en vårmånad men det kan lika gärna vara vinter månaden ut om det vill sig illa. I år är oktober definitivt en del av hösten som jag älskar så. Det är nästan lite märkligt varmt ute fortfarande och i växthuset finns fortfarande både tomater och squash att skörda. I mina odlingslådor frodas fortfarande både mangold, persilja och spenat och jag är tacksam över den långa odlingsperioden i år.

I min rosenträdgård bryr sig rosorna inte om vilket datum som står i kalendern. De fortsätter glatt att blomma och ger mig möjlighet att kunna plocka in hemmaodlade rosor fast vi är i slutet av oktober.

Kan konstatera att det inte bara är vädret som är skillnaden mot för fyra år sedan. Det har hänt otroligt mycket i trädgården här i Hult på dessa år. För fyra år sedan var grusplanen gräsmatta och uterummet fanns inte alls. Förrådet till vänster var i så pass dåligt skick att vi funderade på om det borde rivas. Efter lite funderingar beslutade vi att renovering var det rätta och förra hösten gjorde Raimo ett fantastiskt fint jobb med att förvandla förrådet till något fint och användbart. Under hela vägen har jag dokumenterat alla renoveringar och allt arbete vi har gjort här i Hult och det är nog tur. Ofta känner jag känslan av att vi står helt stilla och aldrig kommer närmare målet att bli färdiga med huset. Idag kan jag nog konstatera att ett hus är ett livstidsprojekt snarare än något en blir färdig med. Däremot står det inte stilla här hemma även om jag ibland önskar att renoverandet kunde gå lite fortare.

En lördag hemma i Hult

Den här dagen har saknat en hel del spänning. Vi har nämligen varit utan ström hela dagen idag vilket onekligen ställer till det. Vår plan idag var dels att städa och att fortsätta bygga på ena tösens rum. Förvisso går detta att göra även utan ström men inte riktigt på det sätt som vi hade tänkt oss. Svårt att dammsuga utan el så då passade det bra att möblera om vardagsrummet istället. Är inte helt säker på att jag är nöjd ännu. Alltid svårt när en möblerar om tycker jag. Det krävs ofta några dagar innan det går att avgöra om omöbleringen verkligen blev bra.

I kontakten med Vattenfall visade det sig märkligt nog bara vara vårt hus som hade strömavbrott idag. Igår var vi flera hundra utan ström men idag klarade de andra sig. Vi har varit mycket glada över att våra luftburna ledningar grävts ner under året. Nu visar det sig att nergrävda ledningar inte bara är av godo. Det omfattande regnandet de senaste dagarna har påverkat kopplingen in i huset och därför blev vi utan ström. Efter att personalen från Vattenfall varit här i flera timmar och åkt runt och letat efter felet så slutade det hela med världens längsta skarvsladd. Vi är nu kopplade till ett elskåp en bit bort och hoppas att det håller tills de lyckas åtgärda problemet.

Det har onekligen regnat mycket de senaste dagarna. Jag glömde våra kaffekoppar ute igår och idag var de helt fyllda med regnvatten. Det är dessutom helt omöjligt att gå runt i trädgården utan gummistövlar eftersom gräsmattan numera är en lermatta med inslag av gräs.

Så mycket bättre att stanna inne i huset och ha det lugnt och skönt. Bra ibland med dagar som blir helt teknikfria. Idag har vi förutom ommöbleringen ägnat oss åt att läsa böcker, spela spel och att göra chokladbollar. Lördagsgodiset är som bäst när det är hemmagjort!

Efter en stunds diskussion beslutade vi oss för att vara lite vågade i smaksättningen. Barnen och jag valde en smaksättare var. Jag valde kardemumma och barnen valde kaffe och apelsin. Dessa tre smaken visade sig vara en synnerligen god kombination.

Känns skönt att faktiskt ha en helt ledig dag hemma eftersom det händer så sällan. Nu väntar dessutom en veckas lov för barnen då flera dagar är helt oplanerade. Just oplanerad tid har blivit en lyxvara här hemma i Hult. Det och möjligheten att få vara helt ensam hemma ibland är sådant som jag uppskattar som allra mest. 

Tidsperspektiv

Det där med tidsperspektiv är ibland lite märkligt. Vissa saker kan kännas som om det var alldeles nyss när det i själva verket var länge sedan. Samtidigt kan sådant som inte hänt för länge sedan ändå kännas som en evighet. Det är fyra år sedan vi hämtade hem vår lurviga familjemedlem Ida. Fyra år är inte särskilt länge mätt i år samtidigt är det idag omöjligt att tänka sig livet utan Ida. Är så tacksam över att det är just Ida som vi delar vårt liv med. Hon är ständigt vid vår sida, alltid glad och i stort sett aldrig till besvär. Vår tidigare hund Adde var visserligen högt älskad men han var inte en enkel hund och krävde otroligt mycket arbete för att han skulle trivas och må bra. Ida är nöjd så länge som hon får vara med familjen och då spelar det inte någon roll vad det är vi gör. Enda gången svansen inte viftar är när hon misstänker att vi är på väg ut och inte har planerat att ta henne med oss.

Ida i september 2014

Varje dag sedan hon kom till oss för fyra år sedan har hon gjort dagen lite bättre bara genom att finnas här. Innan vi hämtade hem Ida var vi utan hund i nio månader och det var en märklig tid. När en är van vid att ha hund blir tillvaron utan mycket konstig. Då kändes det nästan märkligt att ge sig ut på promenad, vad var det för mening att gå ut när en var själv? Livet känns som mer logiskt och komplett med hund.

Ida i september 2010

Jag har funderat mycket den senaste tiden kring vad som är livskvalitet. Ida hör till det som skapar hög kvalitet i livet bara genom att finnas här. Även när livet är svårt så viftar hon på svansen och vill bli klappad och det gör henne till en trygg och mycket uppskattad kamrat att dela livet med.

Hemlighetsfull

Råkade verka lite hemlighetsfull igår när det gäller mina bokprojekt. I sin helhet handlar det om tre olika projekt som befinner sig i lite olika faser. Projektet som har kommit längst och där jag har stora förhoppningar om att det snart är dags för publicering handlar om Gamlestaden i Göteborg. När jag läste mastersprogrammet Kulturarv och Modernitet då ägnade vi en termin åt ett projekt som resulterade i en rad artiklar som tillsammans utgör en riktigt fin bok. Det är dock inte så bara att bli publicerade och när själva boken väl var skriven har mycket tid ägnats åt att söka fondmedel, hitta ett bra förlag att samarbeta med, redigera text, redigera text, redigera text och redigera text. Hade ingen aning om vilken stor apparat det faktiskt är att få en bok publicerad. Boken om Gamlestaden resulterade också i att mina studiekamrater och jag startade Aldir kulturkooperativ. Det är också genom Aldir som nästa projekt skrivs. Det är en bok som handlar om traditioner och dess förändringar. Riktigt roligt projekt och attans så mycket jag har lärt mig under arbetets gång. Det är lätt att tro att de traditioner vi har är uråldriga men det är sällan så vilket är otroligt intressant. Nåväl det sista projektet är mitt, bara mitt. Det är en skönlitterär bok som till en början nästan skrev sig själv. Jag skrev om detta i december förra året att det kändes som att vara nyförälskad. Då ville jag bara skriva och skriva och skriva. Fast även med en sådan förälskelse så svalnar den första intensiteten och vardagen tar vid.

Jag älskar att skriva men att bearbeta och redigera text om och om igen är en mer omfattande uppgift än vad en kan ana. Det är dessutom en uppgift som kräver både fokus och disciplin. Det är så lätt hänt att om en tappar fokus då slinker det igenom meningar som inte är riktigt bra eller nya stavningar av ord. Allt möjligt spännande kan hända. Tanken är förvisso att skapa spännande texter men lite ordning får det dock vara. Under den här perioden när texten har skapats ord för ord som verkligen inte har kommit lätt har jag insett vilket otrolig tillgång det är att också blogga. Även om jag så klart vill att texten även på bloggen skall vara bra så finns det en frihet i bloggandet som jag tycker om. Jag tror inte att någon läser en blogg för att den har perfekta texter utan istället för det som texten och bilden förmedlar. Även om bloggen är friare så fungerar den som en nyckel till inspiration för min del. Ofta när jag sätter mig för att skriva börjar jag med att skriva blogginlägg. Kan verka som en märklig prioritering men det har visat sig vara en arbetsmetod som fungerar bra. Genom att först skriva en friare text har det visat sig vara betydligt lättare att skriva även den svårare texten.

Vissa dagar just nu känns det dock helt omöjligt att foga samman ord till meningar och då brukar det bästa vara att göra något annat. En stund i trädgården brukar ge mig fokus och inspiration. Nu är snart trädgårdssäsongen över men märkligt nog trivs jag fortsatt lika bra i min trädgård. Istället för en trädgård som nästan befinner sig i vinterdvala så ser jag de projekt som skall sättas igång till våren. Svårt att inte känna sig inspirerad och kreativ då. Sen är det bara att fortsätta skriva!

Hösten i trädgården är vacker även den och snart väntar vinterdvalan

Svårfunna ord

Tröttare än tröttast och försöker att formulera ord. Det skall helst vara ord som passar ihop med andra ord och bildar intressanta texter till bokprojekt och till artiklar till Livåleva. Tidigare har jag alltid kunnat förlita mig till både skrivarlust och inspiration. Just nu handlar det istället om att lyckas fylla sidor med text trots en överväldigande trötthet och total brist på inspiration. Kommer på mig själv med att ständigt söka efter orsaker till att inte behöva sätta mig vid datorn i mitt arbetsrum. Jag är mycket tacksam över att ha min arbetsplats i mitt hem men det ligger också en fara i det. När hemmet ligger ett endaste steg från arbetsplatsen då är det lätt att skapa många ska bara innan en sätter sig och arbetar. Jag brukar vara ganska duktig på att bortse från alla måsten i hemmet och även allt roligt och jobba fokuserat. Just nu får jag tvinga mig själv att sätta mig vid min arbetsplats som jag egentligen älskar. Har aldrig varit med om att orden är så svåra att finna. Nåväl förr eller senare kommer inspirationen tillbaka och tills dess får jag fortsätta att skriva ett ord i taget

Utsikten från min arbetsplats

Höstprojekt

Fortfarande milda temperaturer och mellan skurarna är det riktigt behagligt att vara ute. Äntligen har jag tagit tag i att rädda mina pelargoner. Eftersom de fortfarande blommar har jag inte riktigt velat ta in dem men nu vågar jag inte lita på temperaturen om natten.

Ida och katten Elvis följer alltid med mig ut när det är dags för trädgårdsarbete. Elvis har dock lite svårt att förstå varför jag grejar med annat när jag istället skulle kunna klappa på honom.

Två av pelargonerna får stå kvar ute på trappen ytterligare en tid. De samsas nu med ljung, kål och penséer. Pensé är ju traditionellt en vårblomma men i Hult har den även fått bli en höstblomma. Läste på en blogg i slutet på sommaren om hur bloggaren alltid brukade så penséer även till hösten. Minns dessvärre inte vilken blogg det var men kände mig inspirerad. Det som är en perfekt vårblomma borde ju även fungera väl om hösten. Nu växer det penséer i flera av mina krukor och det skall bli spännande att se hur länge de trivs. Även en av mina odlingslådor är helt översållad med penséer. Så kan det bli när en använder jord från komposten.

Det finns mycket fint i trädgården trots att vi närmar oss slutet av oktober. I rosenträdgården har stefandran blivit alldeles knallgul vilket onekligen ger färg till trädgården. Våra rosor blommar fortsatt och jag kommer att sakna dem när säsongen definitivt är över. Har ju vant mig vid att ständigt ha rosor på bordet i vardagsrummet. Det är onekligen att vara lite bortskämd! Idag har jag förutom att plocka med mig rosor även kunnat plocka gurkört och nepeta. Gurkörten är ju en ätlig blomma men det har inte riktigt blivit av att jag har använt den annat än som snittblomma. Har dock provsmakat den och kan tänka mig att den passar bra i en sallad. Har även sett att det går att göra soppa på gurkört. Onekligen intressant och kanske något som kan hinnas med innan den blommar över.

Vår vackra plymspirea som växer mellan rosenträdgården och det nya uterummet har gjort sitt för ett år. Den är verkligen pampig när den blommar och då är det nästan svårt att förstå att den vissnar ner helt under vintern. Vårt uterum är nästan helt färdigt nu. Det som saknas är färg både invändigt och utvändigt och en dörr. Maken och jag är inte helt eniga om hur dörren skall se ut och därför dröjer det lite. Dessutom är det inte heller någon brådska. Så som det regnar just nu har vi istället valt att arbeta inomhus. Byggprojektet inomhus är ett eget rum till ena tösen. Inte helt enkelt eftersom det är en fröken som onekligen vet hur hon vill ha sitt rum vilket kanske kan vara svårt att uppfylla helt och hållet. Ytan är trots allt begränsad. Högst på hennes önskelista står en egen walk in closet och den byggdes igår. När den är klar kommer den att rymma alla hennes kläder, en liten kristallkrona och dessutom ha tjusiga tapeter och en mjuk heltäckningsmatta. Kriteriet för en walk in closet bör vara att en kan gå in i den, att gå in är också fullt möjligt men inte så mycket mer. Det är dock en tillräckligt stor yta för att lilla fröken skall vara nöjd.

Ett ögonblick

Krakow, Polen

Rosor i regnet

Det har regnat tämligen mycket de senaste dagarna här i Hult. Vi har klarat oss undan översvämning så här långt men vår grusväg har varit lite lätt vattenfylld. Vädret är dock fortsatt milt och mina rosor tycks trivas i regnet.

Vår New Dawn blommar och blommar och har många knoppar som väntar på att slå ut. Nästa vår skall rosenträdgården kompletteras med en pergola även över trappan som leder från plattläggningen ner i trädgården. Med tanke på fantastisk New Dawn är vad gäller blomning och även hur den breder ut sig är nu planen att sätta ännu en i den nya delen. Egentligen tyckte jag att det var lite väl mycket blekrosa i rosenträdgården men det som inte att klaga på en ros som New Dawn.

Kan inte heller låta bli att ta kort efter kort på alla vackra rosor. 

Det är dock inte bara New Dawn som blommar. Buskrosen Clair Renaissance blommar även den. förvisso inte lika överdådigt som New Dawn eftersom den bara har en enda ros och en enda knopp kvar.

Fast antalet är ju knappast det viktigaste. Nu håller jag tummarna för att även den sista knoppen hinner slå ut innan temperaturen blir allt för låg.

Vi har en nykomling i rosenträdgården som jag hittills bara har visat på Instagram men helt glömt att visa här. Den heter Rosa Hansaland och är en buskros. Eftersom den kom i jorden först i slutet av september är vi tacksamma för den hittills milda hösten som ger den nya rosen bättre chanser att hinna etablera sina rötter innan vintern.

Genom att bygga ut rosenträdgården kommer det att finnas utrymme för ännu fler sorters rosor. Tänk så märkligt egentligen att vilja ha fler sorter när vi redan har tjugo sorter. Det märkliga med rosor är att ju mer jag lär mig om dem desto mer vill jag veta. Ju mer jag vet desto fler vill jag ha här i trädgården i Hult. Alltså pågår nu en trädgårdsplanering där jag vill lyckas skapa ännu ett område för rosor. De där rosorna är helt enkelt beroendeframkallande!

Tjuvstart i tanken

Normalt sett är julen strängerligen förbjuden här i Hult så här tidigt. Jag älskar förvisso julen men försöker mota bort den fram tills mitten av november ungefär då jag fullkomligt släpper loss både vad gäller planering, pepparkakor och glögg. Men så efter en tur på det stora varuhuset kommer jag på mig själv att tänka på julgranar.

Den är granen är ju alldeles ljuvlig med sitt lekfulla pynt. Har aldrig längtat efter gran så här tidigt men i år skulle jag nog kunna klä granen redan nu. Från början hade vi en gran i Hult men med åren har det blivit två granar. En i vardagsrummet som jag får lov att vara dekorationsdiktator över och en på övervåningen som helt saknar regler för hur den får lov att kläs. I år skall vi dessutom ha en gran i vårt nybyggda uterum. Dessutom skulle jag vilja ha en liten bordsgran i vardagsrummet från advent. För si så där hundra år sedan var det allmänt förekommande att ha en adventsgran och på den tiden hade de inte adventsljusstakar. Tänker att det kan vara en mysig tradition att återuppleva.

Då har jag tjuvstartat julen lite men bara i tanken. Rent praktiskt väntar istället höströj i trädgården. Alla fina pelargoner skall komma in för vinterförvaring. Nu har dessutom sommarblommorna i krukorna blommat över så nu känns det som det är dags att byte ut dem mot ljung istället. Alltså får julen pausa igen och hösten fortsätta på full hastighet.

Throwback Thursday

Vad göra en höstruskig dag? Gå igenom gamla bilder är alltid roligt, särskilt om de är från varmare årstider eller breddgrader. Lustigt nog fastnar jag för en bild där jag frös mer än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv. Bilden är tagen i Paris i december 2005. Min väninna Linda och jag var på väg hem från Namibia där vi varit i två månader. På vägen hem mellanlandade vi i Paris och valde att tillbringa dagen där istället för att åka raka vägen hem. Egentligen skulle min väninna Andrea ha mött oss på flygplatsen och varit vår privata guide för dagen men hon blev förhindrad och vi fick spendera dagen på egen hand. Vi kom från Namibia där det var sommar och runt 35 grader varmt till ett Paris som var regnigt och där dessutom bara var några få plusgrader. Så som jag frös då har jag aldrig gjort varken förr eller senare. Inte ens när vi hade 34 minus i Hult frös jag lika mycket som jag gjorde då.

Vår dag i Paris blev inte riktigt som vi hade tänkt oss men det blev ändå en bra dag. Vi tog tunnelbanan in till centrum och hoppade av vid hållplatsen Notre Dame. På ett litet café intill den kända kyrkan åt vi en frukost som var riktigt god men också hutlöst dyr. Har nog fortfarande inte ätit en dyrare frukost tror jag. Det är lite märkligt att befinna sig i en stad som en aldrig har varit i men som en ändå känner väl. Vet att jag har skrivit om detta tidigare till exempel när vi besökte Rom förra året. Nåväl vår dag i Paris var en kall dag och vi var dessutom rejält trötta. Innan vi landade i Paris hade vi dagen innan flugit från Windhoek i Namibia till Johannesburg i Sydafrika. Därifrån åkte vi med ett nattplan och landade tolv timmar senare i Paris.

En enda dag har jag tillbringat i Paris men vi hann ändå se mycket av det som är förknippat med staden. Ända sedan vi var där har jag drömt om att åka tillbaka och då ha gott om tid att upptäcka staden. Dessutom tänker jag mig att vår, sommar eller höst är trevligare årstider för ett besök.

Mitt i Backen

Söder om Munkedal ligger butiken Mitt i Backen. Ett namn som jag har hört flera gånger men det har aldrig blivit av att jag har besökt butiken. Så idag föreslog en väninna att vi skulle titta in när vi ändå passerade förbi. Det räckte att kliva in genom dörren för att känna att jag kommit helt rätt. Dessutom behöver jag komma tillbaka snart för att verkligen ha tid att titta på allt fint som finns där.

Så roligt att komma till en butik där det känns som att varenda föremål hade passat hemma hos oss i Hult. En riktigt härlig blandning av sådant som är både skört och rustikt. En stor favorit var armeringsmattan på väggen som användes för att hänga upp saker på.

Köpte en otroligt söt ljusstake i metall med rosor. Kanske en onödig sak med tanke på mängden ljusstakar som finns i Hult, men den var som helt omöjlig att inte ta med sig hem. Så snart jag kommit på vart den skall ha sin plats så kommer även den på bild.

Ska du på maskerad?

Vintage när det gäller väskor, skor, smink, hår och kläder är verkligen något jag tycker om. Gärna möbler och inredning också och med tanke på att mitt hus är byggt 1916 så gäller det väl även hus. Däremot kan jag ibland känna en osäkerhet hur mycket jag än älskar att klä mig i en tjusig femtiotalsklänning med matchande skor och vintagefrisyr. I somras fick jag en fråga som kanske var tänkt som en komplimang men jag är inte helt säker. -Ska du på maskerad eller varför är du annars så femtiotalsfin? Även inför vår bröllopsfest där vintage angetts som tema kom frågan om det var maskerad. Egentligen skall det ju vara en självklarhet att klä sig i det en tycker om men de där tvivlen är som svåra att helt skaka bort ibland. Tänk om folk tror att jag klär ut mig? Snarare så att jag klär upp mig i stort sett varje dag. Jag älskar vackra kläder och speciellt vackra skor och i min mening är livet alldeles för kort för att klä sig i tråkiga kläder. Blir lite irriterad på mig själv för att jag känner mig osäker eftersom jag egentligen tycker om att sticka ut lite. Den där kommentaren har dock hängt med mig och jag undrar varför. Kanske var det just anspelningen på maskerad som skapade osäkerheten. På en maskerad är en förklädd till något annat och spelar en roll men när jag klär på mig mina vintageoutfits då är jag ju inte utklädd då är ju jag jag.

 Om jag istället skulle spara alla vackra kläder och bara använda dem när det är kalas då skulle det inte bli ofta de användes. Hur många dagar på ett år är kalasdagar och hur många dagar är vardagar? Sen är det så att vissa dagar känns jeans och en tröja alldeles rätt också. Särskilt till fest tycker jag det är fint med jeans och klackar. Tufft och fint på samma gång och en stor favorit även om det inte är det minsta vintage!

Ett brev från mig själv

För en tid sedan började det dyka upp statusar i mitt flöde på Facebook som berättade om brev som skrivits för tjugo år sedan. Jag mindes vagt att jag nog hade skrivit ett sådant brev men när det inte dök upp något tänkte jag inte mer på det. Så i helgen tog jag tag i den post som kommit medan vi varit bortresta och hittade då ett brev från mitt femtonåriga jag. Tänk ett brev som skrevs till mig själv för tjugo år sedan. Under tiden som gått från då till nu har postmuseum lagrat alla brev och sedan skickat ut dem. 5 november öppnar en utställning som bygger på de brev som skrevs. Brevet jag skrivit var inte särskilt långt men tillräckligt långt för att berätta om mina tankar just då och även tankarna om framtiden. En månad innan brevet skrevs hade jag gått med i SSU och börjat engagera mig politiskt. Då var det alldeles nytt för mig men i mitt brev skrev jag att jag skulle kunna tänka mig att bli politiker i framtiden. Jag ville förändra världen och för att göra det behövde jag vara politiker tänkte mitt femtonåriga jag. Hon funderade en del på sitt trettiofemåriga jag och undrade om jag skulle vara gift och ha barn. Inte troligt menade hon eftersom det där med att förändra världen skulle uppta all tid och då har en inte tid med familj. Hon hade rätt i att det tar tid att vara engagera och påverka men det är inte viktigare än den egna familjen.

Brevet handlade även om de vänner som stod mig nära och hur jag hoppades att vi alltid skulle vara vänner. Just då kändes vi som vänner för livet men när vi slutade nian och började på olika skolor på gymnasiet tappade vi ganska snart kontakten. Att vi så snart skulle tappa kontakten hade varit en omöjlig tanke för mitt femtonåriga jag. Vi var ju de bästa av vänner och sådana försvinner inte. Idag är det tydligt att även av de bästa av vänner gör olika val som för dem in på vägar som leder bort från varandra. För min del blev SSU en sådan väg och jag valde bort allt annat eftersom jag tyckte att det var så fantastiskt roligt. 

Mitt femtonåriga jag hade just varit med i sin allra första valrörelse. Tjugo år senare har jag varit med i många valrörelser, den senaste avslutades ju alldeles nyss. Om mitt trettiofemåriga jag hade kunnat skriva ett brev och skicka tillbaka i tiden då undrar jag vad jag hade skrivit till henne. Främst hade jag nog skrivit att hon inte skulle oroa sig för framtiden. Förvisso har hon många sorger och förluster framför sig. En del av dem har känts omöjliga att bära. Samtidigt väntar henne även mycket glädje och lycka. Jag hade skrivit till henne att hennes största tillgång är hennes förmåga att hantera det som är svårt och att hon aldrig ger upp. Att det är egenskaper som kommer göra att allt går bra för henne. vem vet kanske borde jag skriva ett brev till mitt femtiofemåriga jag så jag får göra om den här upplevelsen om tjugo år.

Älskade höst

Höstrusk i Hult denna dag men mellan skurarna är det egentligen ganska trevligt. Det är en behaglig temperatur ute vilket gör det skönt att promenera eller vara i trädgården så länge som det inte regnar. Dessutom är det otroligt vackert just nu med alla färger som naturen bjuder på. Det går som inte att göra annat än att älska den här årstiden. Det är lätt att gripas av tanken på det annalkande mörkret och kylan men jag väljer att njuta istället. Tiden som är nu är alldeles fantastisk och min målsättning är att bli bättre på att vara här och nu. Tids nog blir det både mörkt och kallt men nu är det ännu härlig höst och jag skall njuta av den. Nu är vi äntligen friska från den segdragna förkylning som slog till på kvällen efter bröllopsfesten. Det är verkligen frustrerande att vilja göra så mycket men inte orka något alls på grund av att en är sjuk. Tröttsamt och tråkigt men nu äntligen är det över! En ny vecka väntar och med den nya möjligheter. Min förhoppning för veckan är att lyckas få tid till att plocka svamp. Det om något är livskvalitet och att vara i nuet!

När träden faller

Idag har vi röjt ordentligt här i Hult vilket har varit fantastiskt roligt. När vi köpte huset i Hult för tio år sedan var hela trädgården igenväxt. Vi ägnade många månader åt att röja trädgården från sly, granar och den förhatliga rönnspirean. När vi röjt så mycket som vi orkade tänkte vi inte så mycket på det faktum att det fortfarande var gott om träd på tomten. Lite väl gott om träd kan en konstatera efter att ha promenerat runt längs tomtgränsen. En bekant påpekade att det verkade onödigt att ha skogen på tomten när hela skogen är full av skog. Onekligen sant och just därför har vi röjt idag.

Till vår hjälp hade vi goda vänner med lite mer vana och erfarenhet av att fälla träd än vad Raimo och jag har. Mitt jobb förutom att dokumentera det som skedde var att bära stockar och lägga dem på hög.

Efter några timmars arbete hade vi avverkat ungefär en tredjedel av allt som skall bort. Katten Elvis som inte är så förtjust i regn låg inne och sov hela tiden som vi jobbade. Han såg onekligen förvånad ut när han kom ut och inspekterade noga allt vi hade gjort. Huruvida han var nöjd eller inte framgick däremot inte.

Gran och sälg har röjts bort medan vi har sparat björk och asp. Några träd är ju fint att ha kvar tänker jag. Nu ser det plötsligt ut som om björkarna är många fler än tidigare. Genom att röja runt dem framträder de mycket tydligare än innan. Nu återstår bara att få bort allt ris från gräsmattan innan det är dags för nästa omgång. Nästa gång blir det dock lite svårare eftersom det då är riktigt stora granar som skall tas ner. Vi har planerat lite idag och klurar på hur de bäst skall hanteras. Vore ju synd om de landade i rosenträdgården eller på växthuset.

Precis vid vägen har vi sparat ett par stora granar eftersom de fungerar som insynsskydd. Inte för att vi är så hemliga men det är ändå skönt att inte ha full insyn i trädgården från alla håll. Vår tomt ligger precis i en korsning så två utmed två sidor av trädgården löper vägar. Längs den ena finns sommartid en praktfull häck av plymspirea och även några granar. Den andra sidan är dock helt öppen och vi funderar på att plantera en häck med tuija där. Jag tycker det är fint med något som är grönt året om så länge som det inte är gigantiska granar.

Solrosor

Förra helgen besökte vi några goda vänner och jag kunde inte låta bli att fotografera deras vackra solrosor. Rosor har ju blivit något vi tycker om här i Hult men solrosor har jag aldrig tänkt på. Tänk vilken otrolig växtkraft de besitter som växer upp om våren och vissnar om hösten. På den tiden hinner de bli meterhöga.

Nu om hösten när det inte är mycket som blommar längre blir solrosen verkligen ett blickfång i trädgården. Jag har lite funderingar kring vårt dike i trädgården och kanske skulle det passa att plantera lite solrosor där nästa år.

Solgula solrosor är verkligen vackra men de röda är mina favoriter.

Det känns verkligen roligt att planera för den kommande trädgårdssäsongen och det känns bra att det är några månader dit. Nu har jag tid att rita, sudda och planera om så många gånger jag vill. Dessutom finns tid att läsa in sig på det som skall göras. Det var fantastiskt roligt att för första gången ha växthus men allt vi odlade lyckades inte så bra och jag undrar varför. Till nästa säsong vill jag gärna ta reda på vad jag har gjort fel för att slippa upprepa mina misstag. Jag har genom åren köpt på mig ordentligt med trädgårdslitteratur men aldrig läst den ordentligt. Innan vi hade en riktig trädgård med odlingar kändes det inte riktigt relevant eller intressant. Däremot var jag säker på att de skulle komma till användning förr eller senare. Nu är det senare och böckerna kommer till stor användning.