Årets första månad

Årets första månad har nått sitt slut och vilken fin inledning det har varit. 2017 känns som ett möjligheternas år. Skulle det inte vara det av sig självt tänker jag se till att det blir det. Än så länge behöver jag dock bara luta mig tillbaka och njuta av allt gott som sker.

Fina dagar med gott sällskap, träning, god mat och givetvis hundmys

Året inleddes i de bästa av sällskap när Regina, Sophie och jag tog en tur längs Maltes stig. Det var en nyårsdag som bjöd på strålande sol och vi hade en fin promenad följt av picknick vid havet. Den där första fina dagen följdes av flera dagar till då barnen var lediga och när det var möjligt att mest skrota runt här hemma i huset.

Har fått en privatfrisör här hemma i Hult. Nahrin har blivit riktigt grym på att få till lockarna helt perfekt.

En av årets stora händelser (har förvisso inte hunnits med så många ännu, men ändå) var releasepartyt för Pinup Akademins fina pinupkalender. Riktigt roligt att få umgås med de andra kvinnorna i kalendern och de otroligt driftiga skaparna av kalendern. Så mycket kraft och engagemang! Det dessutom förpackat i tjusiga kreationer och mycket lockar och höga klackar. När jag for hem genom natten var det med ett stort leende och jag känner mig verkligen stolt över att vara delaktig i kalendern.

Läsning, Vårtecken och loppisfynd

Januari har även bjudit på fin läsning av böcker, av en tjusig solnedgång på Tjörn och årets första vårtecken. Som jag längtar efter våren! I januari inträdde även mitt köpstopp gällande nytillverkade kläder. Just för att jag inte ska köpa nytillverkat har jag haft en större shoppinglust än någonsin. Alltså har jag sett till att loppisshoppa och har också lärt mig att handla på Tradera. Det sistnämnda kan nog vara lätt beroendeframkallande är jag rädd. Nu när jag har testat att handla och köpt alldeles fantastiska nya kläder väntar nästa steg. Nu ska jag se till att sälja sådant som jag inte längre behöver eller vill ha. På så vis kan det som bara hänger i klädkammaren få en chans att bli någon annans nya favorit!

Ullared, Göteborg och Bommersvik. Platser som jag både passerat och haft tid att stanna på.

Till stor del har jag tillbringat januari i Hult, men några längre turer har också hunnits med. Dottern Anna och hennes pojkvän har precis fått sin första egna lägenhet. Under veckan som gick tog vi därför en tur till Ullared för att de skulle kunna köpa allt de behövde för att starta sitt nya hem. Det var märkligt lite folk där. Inte så konstigt dock med tanke på att det var några dagar kvar till löning. Januari sägs ju vara årets fattigaste månad. För min del var det första gången som jag kände att det inte var något direkt jag var i behov av. Alltså hade jag gott om tid att strosa och titta och genom det göra genomtänka köp. Sista helgen i januari tillbringade jag på Bommersvik på ledarskapsutbildning med Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det var en helg med många insikter och jag kom hem till Hult med känslan att det faktiskt är möjligt att skapa förändring på riktigt!

En egen dörr att stänga

Så snart vädret och temperaturen tillåter kommer jag att tillbringa så mycket tid som möjligt i min trädgård. Det är där jag trivs som allra bäst oavsett om jag arbetar, sitter med en bok eller bara tittar på gräset som växer. Förvisso går det alldeles utmärkt att vistas i trädgården även nu men jag är lite kinkig av mig när det gäller kyla. Istället spenderar jag min tid i rummet i huset i Hult där jag trivs som bäst. Mitt arbetsrum stod klart för snart ett år sedan och det är ett rum jag älskade redan innan det var klart. Även om jag har ett helt hus att vistas i så är det något särskilt att ha en egen dörr att stänga. En plats som faktiskt bara är min! Resten av huset består av familjens ytor och de enda som har sina egna dörrar att stänga är barnen.

Oftast är mitt rum också min arbetsplats. Jag sitter med min dator vid min sekretär och kan se ut över min trädgård. När vädret är aningens varmare står fönstret alltid lite på glänt och jag kan höra skogens alla ljud. Onekligen en inspirerande arbetsplats!

Jag har ett slagbord i mitt rum som allt som oftast är belamrat med papper och böcker. Egentligen ska det bara vara utfällt när det används. Fast de där böckerna behöver jag ju titt som tätt och då får de helt enkelt ligga i sina högar på bordet. Det ser ut som ett smärre kaos på mitt bord om jag skall vara ärlig, men för mig är ordningen helt logisk och jag vet precis vad som finns där. När en bok till sist är färdiganvänd ställs den åter i hyllan men ersätts tämligen snart av en ny.

Fåtöljen i mitt rum är egentligen mer att betrakta som ett projekt. Kanske kan jag sedan se den som min fåtölj istället för farmors fåtölj. Det spelar inte någon roll att jag har haft den i femton år, det är fortfarande farmors fåtölj. Den är från 1961 och behöver kläs om vilket är anledningen till att jag ser den som ett projekt. En vacker dag ska jag ta tag i det men tills dess nöjer jag mig med att lägga ett överkast över. Fåtöljen är ju faktiskt bekväm oavsett om jag har klätt om den eller ej. Om kvällarna sitter jag gärna där i fåtöljen med läslampan tänd och en bok som sällskap. På fåtöljens ryggstöd ligger antingen katten Nemi eller Elvis och kurrar. I de där stunderna tänker jag att lycka är en bok och en kurrande katt.

Farmors fåtölj i mitt alldeles egna rum

Kläder för resan

Kläder hör till mina passioner i livet och jag lever efter devisen att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder. Hemma innebär det allra helst piffiga vintageklänningar. På resan däremot blir det lite annorlunda. Det har genom året till och med blivit så att jag har en del kläder som bara används när jag reser. Oavsett om det är en kort eller en lång resa som planeras är det klokt att tänka till när det gäller packningen. Ju oftare en reser desto viktigare blir det eftersom rutiner gör processen betydligt enklare. 

Min blommiga klänning är mjuk och bekväm. Perfekt att resa i både om sommaren och om hösten. Genom att kombinera på olika sätt är det möjligt att resa med tämligen lätt packning dessutom.

De senaste åren har antalet kortare resor med en eller två övernattningar ökat för min del. Det har lett till att jag alltid har min lilla resväska delvis packad. I min kabinväska ligger alltid min necessär som innehåller basprodukter, där finns pyjamas, paraply, laddare och en påse för tvätt. Det enda jag egentligen behöver lägga till är vilka kläder jag skall ha med mig samt smink. Även om det oftast finns möjlighet att få lån strykjärn när en bor på hotell så vet jag med mig att jag inte kommer att ställa mig och stryka. Vem vill stryka kläder på semestern liksom? För att slippa stryka tänker jag därför på att packa kläder som inte skrynklar. Under själva resedagen vet jag med mig att jag vill ha mjuka och bekväma kläder. Att sitta under många timmar är inte särskilt bekvämt och kan en då göra resan lite behagligare genom att välja sköna kläder är mycket vunnet. Fast bekväma kläder behöver inte betyda tråkiga eller fula kläder. Det gäller bara att tänka till lite. 

Min klänning och väskan är typiska när jag är ute och reser. Klänningen skrynklar inte och väskan är liten och praktisk,
 just därför har vi hunnit med många resor tillsammans.

För att packa så lite som möjligt planerar jag alltid alla resans outfits i förväg. På så vis kan jag kombinera ihop plaggen på olika sätt och behöver inte packa mer än nödvändigt. Behöver jag verkligen ha med mig tre olika koftor eller kan jag använda samma kofta till tre olika outfits. Förutom att planeringen underlättar packningen sparar jag också tid om morgonen eftersom jag redan i förväg vet om vad jag skall ha på mig den dagen. Det som är svårast att planera och begränsa tycker jag är skor. Hur en än gör behövs det alltid flera par skor och skor tar mycket plats i packningen. Är det vinter då reser jag i vinterkängor men har med mig skor att kunna ha på dagen om jag är på konferens.  Att ha på sig vinterkängor inomhus under en hel dag känns inte särskilt bra och då är det bra att ha ett par skor extra. Skall en ut på galej behövs passande skor för detta och dessutom vill jag alltid ha med mig mina löparskor. Hur jag än planerar är det svårt att resa med färre än tre par skor i packningen och ett par på mig under resan. 

När jag for till Kapstaden gjorde jag misstaget att ta med en klänning som behövde strykas. Tur att den var mönstrad eftersom det gjorde att skrynklorna inte syntes så tydligt. Denna klänning får stanna hemma i fortsättningen.

Att ha en stor handväska är praktiskt under själva resan eftersom en då har allt en kan tänka behöva lättåtkomligt. Väl framme kan det däremot kännas jobbig att släpa runt på en stor handväska och därför brukar jag packa med mig en mindre att byta till. Sen var det ju det där med galej igen. Då kan det absolut behövas en aftonväska dessutom. När många saker måste få plats i en enda packning då gäller det verkligen att planera och förbereda noga i förväg. På så vis slipper jag stå samma dag och inse att allt inte ryms i packningen. 

Linne och shorts hör inte till vanligheterna för mig ens om sommaren. I Namibia var det däremot det enda jag använde!

Den största utmaningen är kanske den när en reser från kallt till varmt, hur sjutton gör en då med vinterkängor och kappa. Onekligen skönt att ha under resan hemma i Sverige men inte lika skönt att ha med sig på den varma destination som en skall till. Finns möjligheten att åka bil till flyget går det ju alltid att lämna kappa och kängor i bilen och byta om innan en kliver in på flygplatsen. När jag senast for söderut satsade jag på lager på lager och chansade på en tunn kappa som kombinerades med varm kofta. Det enda som hörde vintern till i packningen var vantar och mössa. Kändes mycket märkligt när jag på morgonen i Windhoek packade ner dessa i handbagaget när det var över trettio grader varmt redan klockan sju på morgonen.

Åter på väg

Åker tåg och susar fram genom kvällen. Läser en bok, lyssnar på musik och lutar mig tillbaka. Njuter som alltid av resan. Förr var jag alltid otålig när jag åkte tåg. Ville vara framme genast och såg tågresan som en synnerligen tråkig och onödig transportsträcka. Idag ser jag resan som egentid och ser fram emot att få tid för bara mig själv. Tid som jag kan spendera precis som jag vill.

Befinner mig på hemväg efter en helg då jag gått en ledarskapsutbildning på Bommersvik tillsammans med socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det har varit en intensiv helg med många intryck som kommer att ta tid att smälta. Mest spännande var att få min egen ledarskapsprofil. Det var nästan lite läskigt att läsa och se hur väl profilen stämde in. Jag kunde le igenkännande till det som är mina styrkor. Samtidigt stod där svart på vitt de där sakerna som jag vet om men inte alltid vill erkänna. Det där som jag inte är så bra på. I min iver att nå resultat och komma framåt har jag en tendens att gå lite för fort fram och glömmer att kolla så jag har mina kamrater med mig. Jag vet ju om att det är såg nu vet jag dessutom varför. Just det där att förstå varför gör det enklare att faktiskt arbeta med det som är lite svårare. Styrkorna däremot de är jag till skillnad mot svagheterna stolt över. Fast det är ju det starka och det svaga som skapar helheten. Jag har genom åren gått flera ledarskapsutbildningar men det här är första gången jag går en med en tydlig feministisk inriktning vilket känns otroligt spännande och faktiskt lite befriande. At vara kvinna och ledare är inte alltid enkelt och det är skönt att kunna dela det med andra som befinner sig i samma situation.

Fullmatad med intryck var det skönt att kunna välja att läsa färdigt boken som jag började läsa på tåget upp till Stockholm. Skönt att förlora mig i en finstämd berättelse om människor och relationer. En berättelse som inte krävde något annat av mig än att jag följde med i texten. Alldeles lagom och helt rätt sätt att använda tågresan som bara är min.

Busenkelt jordnötssmör

För en tid sedan skrev jag om hur jag älskar kombinationen med jordnötssmör och sylt på smörgåsen. Det är mitt guilty pleasure helt enkelt! Jordnötssmör är verkligen gott och mycket användbart. Det kan ätas på mackan, mixas ner i en smoothie eller vara en god smaksättare i en gryta. Förutom att jordnötssmöret passar till det mesta är det busenkelt att göra själv. Så enkelt att en undrar hur det kan vara så enkelt! Fördelen med att göra smöret själv är att en vet precis vad som är i och kan dessutom styra smaken efter behag.

Jordnötssmör
5 dl jordnötter
salt

Gör så här:
Mixa jordnötterna i en matberedare till en slät smet. Smaka av med salt.

Kommentar:
Det tar en stund att få till konsistensen helt rätt. Först blir nötterna bara hackade men fortsätter en att mixa blir det till en fin krämig massa.  Jordnötssmöret går att variera i smak och det är bara att pröva sig fram. Ersätt saltet med havssalt istället, rosta jordnötterna innan de mixas eller tillsätt hackade jordnötter i det färdiga smöret. Fördelen med att göra eget smör är att det blir precis som en själv vill ha det.

I julas gjorde jag några extra burkar med jordnötssmör som blev uppskattade julklappar.

Sådant jag inte kan motstå

Jag kan enkelt konstatera att jag inte bara tycker om att göra loppisfynd,jag är i själva verket smått loppisberoende. Jag fullkomligt älskar att botanisera runt på olika loppisar för att hitta nya saker till mitt hem eller till min klädkammare. De senaste veckorna har jag tänkt mer än vanligt på detta eftersom jag valt att helt sluta köpa nytillverkade kläder som ett sätt att förändra min egen konsumtion. Inser att när det kommer till heminredning och möbler skulle jag inte behöva en sådan utmaning eftersom det allra mesta hemma i huset i Hult kommer från loppisar, är ärvt eller sådant jag fått. Lite nytt finns det givetvis också, särskilt nu när köket är alldeles nyrenoverat men i det stora hela är det en fin blandning med mest gammalt och lite nytt.

Fina loppisprylar. Ångrar så att den gröna kakburken inte fick följa med mig hem!

Det finns en del saker som är alldeles omöjliga att motstå på loppisar enligt mig. De flesta loppisentusiaster har en förkärlek för gamla burkar, så även jag. De är fina och är en praktisk förvaring. Mitt arbetsrum är helt fyllt med gamla burkar och väskor som jag använder som förvaring. Lite opraktiskt ibland när jag inte kommer ihåg vad som förvaras i vilken burk, men alltid lika fint!

En brun bordsspegel förvandlades med hjälp av lite färg

 Speglar hör även det till mina svagheter. Just riktigt gamla speglar där det syns att glaset är gammalt tycker jag verkligen om. Jag har många dunkla vrår i huset i Hult och då passar det bra att inreda med speglar och på så vis fånga upp lite ljus även till mörka hörn.

Kaffe och våffla serverat på finporslin på Gamla Bruket i Munkedal

Gammalt porslin kostar idag inte många kronor och går utmärkt att fynda på loppis. Det gör mig alltid lite ledsen att se de överfyllda porslinshyllorna där någons finservis, någons stora stolthet nu slumpas ut för bara någon krona. Förvisso är det inte helt praktiskt med kaffekoppar eftersom de inte går att diska i maskin. I min mening smakar kaffe dock bäst när det serveras i kopp!

Kökets stolthet i Hult

Även om köket i Hult numera är alldeles nytt så är det mesta av inredningen en samling av loppisfynd. Min stora stolthet är den fina köksredan som köptes för många år sedan. Den är praktisk och så himla fin. Blir glad varje gång jag drar ut en av glasbehållarna för att komma åt dess innehåll.

Halsband, sjal, blus och kofta är samtliga fina loppisfynd

Det jag allra helst fyndar på loppis är kläder. Helst skall det vara vintage eftersom gammalt helt enkelt är roligast. Eller i alla fall brukar det vara vackrast och hålla en mycket hög kvalitet. Däremot går det alldeles utmärkt att fynda nya kläder även på loppis. Jag tror det är fullt möjligt även för den med en modern stil att helt och hållet handla sina kläder på loppisar och sådant som Tradera.

Fina politiska knappar. Skoknappen föreställer Ingvar Carlsson och är i min mening ett riktigt fint fynd!

 Jag samlar på socialdemokratiska första maj nålar och dessa hittar jag då och då på loppisar. Ofta kan de ligga i något undanskymt hörn på loppisen eftersom det oftast inte är någon som är intresserad av dem. För mig är de dock fina skatter och jag blir glad när jag kan komplettera samlingen. Politiska knappar från arbetarrörelsen i stort har en tendens att få följa med mig hem. Värt att tänka på är att sådant som en själv inte uppskattar kan vara skatter för någon annan. Alltså alltid klokt att lämna saker vidare till loppis istället för att slänga.

Fin vintageaftonväska som jag ofta använder

 Vintageväskor är nog det jag blir gladast av att fynda. De är ju så fina och helt omöjliga att motstå!

Tyll och klackar i fin kombination

Om vintageväskor är favoritfyndet så kommer skor på en hedrande andraplats. Det är helt enkelt inte möjligt att ha för många vackra skor i klädkammaren.

Ordning bland laddare

Jag hittar aldrig en laddare till plattan eller mobilen när jag behöver dem. Trots att det finns gott om dem här hemma i Hult är de ständigt fullkomligt försvunna när jag ska ladda mina grejer. Jag hävdar givetvis med bestämdhet att det är resten av familjen som lägger laddarna på märkliga ställen. De i sin tur hävdar att jag är den som trollar bort våra laddare.

Med hjälp av min mest praktiska julklapp kommer vi snart att veta vem som håller ordning på sin laddare och vem som inte gör det. Numera är nämligen alla laddare ordentligt namnade. Då vet jag enkelt att det är min laddare som ligger på köksbordet och jag kan se till att den hamnar där jag har koll på den.

Är lite löjligt förtjust i att skriva ut etiketter och sätta upp lite här och var just nu. Har organiserat upp tvättsorteringen, skapat än mer ordning i skafferiet, bland mitt smink och mina fröer. Blir barnsligt glad över att se alla mina etiketter. Sen är det ju inte själva etiketten som gör mig glad utan den ordning de representerar. Med lapparnas hjälp har det blivit mer ordning i vardagen på ett enkelt sätt och det är onekligen mycket värt.

Müslibar med pumpa och melon

Något som jag alltid försöker att ha i frysen här hemma är müslibars. Dels för att de är ett fiffigt mellanmål när en är på språng men också för att de funkar bra till fikat. Just att fika är något jag verkligen tycker om. Egentligen är det inte själva grejen med kaffe och kakor som jag tycker om utan just det där att ta sig en stund att sitta med sin kopp kaffe i lugn och ro. Vissa dagar gör sig kaffet bäst i sällskap med en kaka eller en bulle men andra dagar passar det alldeles utmärkt med en müslibar.

I affärerna finns det gott om sorter att köpa men de innehåller inte alltid så nyttiga saker som en skulle önska. När det gäller mellanmål är det ju bra om det faktiskt är något som är nyttigt och som håller blodsockret på en jämn och fin nivå. Att göra egna bars är både enkelt och gott. Dessutom blir det betydligt billigare än de som finns att köpa i affären.

Müslibar med pumpa och melon

3 dl havregryn

1dl pumpakärnor

1 dl melonkärnor

3 msk chiafrön

1 dl hackade dadlar

2 dl sockerfri äpplejuice

1 msk kokosolja

Gör så här:

Rör samman alla ingredienser till en deg. Kokosoljan behöver vara rinnande istället för fast. Mät därför upp rätt mängd och låt stå varmt tills rätt konsistens uppstår. Ett effektivt sätt är att värma den i ett vattenbad. Klä en eldfast form med bakplåtspapper och fördela degen i formen. Grädda i 175 grader i ungefär en halvtimme. Degen skall inte få färg men bli torrare i konsistensen. När kakan är gräddad, stjälp upp på en skärbräda och skär den varma kakan i lagom stora bitar och låt svalna. Frys in i en låda eller förpacka en och en och frys in.

Kommentar:
Det här receptet går att variera i oändlighet. Något som är gott är att ersätta dadlarna med kokosflingor och kakaonibs istället för melonkärnor. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Loppis dubbelt upp

För något år sedan fyndade jag en svart kofta på loppis. En ytterst ordinär men praktisk kofta som passar till det mesta i garderoben. Efter någon månads användning tappade jag en av knapparna till koftan. Normalt sett skulle det inte vara något problem, men med en loppad kofta finns alltid risken att reservknappen redan är borta.

Det tråkiga med att sakna en knapp i en kofta är att då måste alla knappar bytas ut. Förutom att det är en i min mening trist uppgift kan det också bli dyrt. Å andra sidan kan de rätta knapparna verkligen lyfta ett plagg. Knappar är något som verkligen är värt att titta efter på loppisar. Ofta kostar de nästan ingenting och dessutom är det möjligt att hitta riktigt fina knappar. Har köpt på mig många fina knappar genom åren just för tillfällen som detta. För att råda bot på den tråkiga sysslan att sprätta bort de gamla knapparna och sy dit nya brukar jag lyssna på en ljudbok. Med en bok i lurarna blir även de tråkiga sysslorna uthärdliga. Om boken är särskilt spännande kan det vara ett skäl att komma på fler tråkiga sysslor för att ha möjlighet att lyssna vidare.

Konstaterar att det inte är helt enkelt att fotografera en svart kofta och få till det snyggt. Brukar ju oftast fotografera kläder med människor i. Nåväl det syns i vilket fall att på den förstabilden har koftan svarta knappar och på den andra har de ersatts av guldknappar. När jag ändå höll på och sydde fast knappar satte jag även knappar på koftans fickor eftersom de såg så tråkiga ut. Dessutom såg jag till att sy fast en reservknapp i koftan. Skulle jag på sikt tappa någon knapp då finns det en reservknapp att sy fast och jag slipper att byta ut alla knappar en gång till.

Då är jag lyckligare...

Januari närmar sig sitt slut och jag längtar intensivt efter våren och ljuset. För varje år som går konstaterar jag vid den här tidpunkten på året då är jag alltid nedstämd. Inte direkt olycklig men inte heller lycklig. Mörker och kyla gör mig mindre kreativ, på sämre humör och allmänt deppig helt enkelt. Fast en kan ju inte acceptera att gå runt och vara låg varje år och alltså behövs strategier för att mota bort vinterdepressioner.

Längtar efter att promenera längs grönskande stigar med ljumma vindar

Att gå ut när det är ljust har jag konstaterat är det mest effektiva en kan göra. Även om det är kallt och snöar alternativt regnar betyder det där ljuset otroligt mycket. Egentligen är det inte svårare än så, det är frånvaron av ljus som gör att tillvaron känns tung om vintern. Det och det där med vägar som ena dagen är oplogade och inte farbara på grund av för mycket snö. Nästa dag är de istället glashala och en får fullt upp med att lyckas hålla sig själv och bilen kvar på vägen. I januari varje år då svär jag över livet på landet och konstaterar att det inte är ett liv för mig. Varje år vid den här tiden börjar jag titta på hus och tänker att det är dags att överge landsbygden.

Att somna på gräsmattan tillsammans med hunden Ebba hör till det goda i livet

Så går det någon månad till och dagarna blir allt längre. Det är ljusare om dagarna och om en har tur lite varmare. Om någon månad kan våren faktiskt vara på väg och de första vårlökarna börja titta upp ur jorden här i Hult. Bara tanken på att se resultatet av alla lökar jag planterade i höstas gör mig varm om hjärtat. Jag vet ju det att så snart vinter skiftar till vår då blir sinnet åter lättare. Då är Hult åter den plats på jorden som är den rätta för mig. Så snart vinter skiftar till vår då blir jag lyckligare!

Trädgårdsdagbok

Inför odlingssäsongen 2015 skaffade jag mig en trädgårdsdagbok. Det var inte något planerat utan mer en stundens ingivelse. Jag fick syn på en bok jag inte kunde motstå och tänkte att en trädgårdsdagbok nog var en bra idé.

I min trädgårdsdagbok skriver jag ner när jag sår olika fröer och när plantorna sedan omskolas. Om något inte har fungerat då skriver jag ner även det. Nu har jag fört dagbok över två säsonger och kan se att förra året sådde jag betydligt senare än för två år sedan vilket påverkade skörden. Stor del av mina paprikor, auberginer, physalis och chili hann inte bli klara innan säsongen var slut. I år tänker jag därför att så vid samma tid som 2015 eftersom det gav betydligt bättre resultat. En bov under förra säsongen var frånvaron av sol och värme. Just den aspekten rår jag inte på men jag kan ju i övrigt skapa så goda förutsättningar som möjligt.

En av de viktigaste funktionerna med trädgårdsdagboken är planeringen för mina odlingslådor. I dagboken har varje låda ett nummer för att jag skall veta vilken låda som är vilken.

Sedan skriver jag ner i dagboken vad jag sår i varje låda. Det är mycket som skall tas hänsyn till när en sår frön. Det är inte alla grödor som trivs med varandra medan andra trivs särskilt bra ihop. Varje år skiftar jag vad som sås i lådorna för att skapa en bättre växtföljd och minska risken för sjukdomar.

För varje år som går kommer dagboken bli en allt viktigare tillgång eftersom den hela tiden fylls på med ny information. Om några veckor är det dags för de första anteckningarna för 2017 och det skall bli spännande att se hur den här odlingssäsongen kommer att bli.

Vintage är politik och feminism!

Under julledigheten passade jag på att se alla avsnitt av Fröken Frimans krig i ett svep. De gamla avsnitten har jag sett förut, men det är verkligen värda att se igen. Det är idag svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter är så pass starkt begränsade. En tid då kvinnor inte ens ansågs förmögna att rösta! Vi har kommit långt sedan dess och för det är jag tacksam. Tacksam över att det för mig inte bara är möjligt att rösta utan också att engagera mig, arbeta och välja mitt liv. Viktigt dock att påpeka i sammanhanget att jämställdheten inte är uppnådd, men vi har kommit en bra bit på väg. Det finns mycket kvar som behöver åtgärdas som till exempel det faktum att kvinnor som grupp fortfarande tjänar betydligt mindre än män som grupp. Kvinnor tar fortfarande ett större ansvar för hem och är oftare hemma med sjuka barn. Det går dock åt rätt håll och många kloka och starka både kvinnor och män är duktiga debattörer och lyfter ständigt dessa viktiga frågor.

Liza Kettil vintageälskade feminist, socialist och politiker

Jag får ibland frågan om jag är lika förtjust i forna tiders värderingar som jag är i kläderna. En på ytan lite fånig fråga kan en tycka, men den rymmer mycket utrymme för eftertanke. Som kvinna och som feminist är det helt självklart att föredra den utveckling som har skett i samhället. Att jag har haft möjlighet att studera på universitet och själv välja min väg i livet. Däremot finns det ideal från tidigare generationer som är värda att plockas upp och ge nytt utrymme. Att värdera de saker vi har och laga och vårda istället för att slita och slänga. Jag tänker mycket på det här med kvalitet när jag handlar både kläder och saker och vill att det jag köper skall hålla. Tänker på min farmors soffa och fåtölj som hon köpte 1961. Fåtöljen har jag fortfarande har kvar även om den börjar se lite medfaren ut. Istället för att slänga är planen att klä om eftersom själva fåtöljens stomme är bra. Jag har inte en aning om hur en klär om möbler men vet att jag har kloka människor i min närhet som gärna delar med sig av sitt kunnande och jag är villig att lära mig.

Vintageklänning från 50-talet och en vintageväska som fyndats för 12 kronor

Många lockas idag av vintagetrenden och vid en första anblick är det lätt att förstå varför. Som flicka socialiseras du med hjälp av medier och samhällsvärderingar till att vara på ett visst sätt. Att bry sig om utseende och mode hör kvinnans sfär till. Med det som bakgrund är det givet att jag som kvinna lockas till vippiga kjolar från 1950-talet eller till mjuka lockar från 1940-talet. Som jag ser det är det dock något mer än en ytlig lockelse till kläder, smink och hår. Det är att välja att gå sin egen väg och välja något annat än dagens rådande kvinnoideal! Det är också ett ställningstagande vad gäller ekologisk hållbarhet att välja att återbruka kläder som redan finns till förmån för nyproducerat. 

Allt jag köper är inte vintage men jag gör alltid ett etiskt och ekologiskt övervägande när jag handlar. Varifrån en vara kommer och hur den är producerad är viktigt, inte bara för mig som konsument utan också för den som arbetar inom tillverkningsindustrin. Om någon undrar över hur våra kläder tillverkas och under vilka villkor arbetare i låglöneländer lever om så tipsar jag om boken Modeslavar och om dokumentären the True Cost. Båda ger en skrämmande och tydlig bild av hur vår konsumtion inte är hållbar!

När jag påbörjade mitt vuxna liv handlade jag loppis och second hand eftersom det var endast det min ekonomi tillät. Idag väljer jag att handla loppis och ser det som ett ideologiskt viktigt val. Jag väljer ekologisk hållbarhet genom att handla sådant som redan finns och det känns bra.

Skor och kjol från 60-talet. Koftan ny men en ofta använd favorit

En fråga som ständigt kommer upp i diskussionen kring feminism är om du som feminist verkligen kan vara intresserad av kläder och smink. Som feminist borde en istället ställa sig över sådan ytlighet! Jag är feminist eftersom jag tror på jämställdhet och att jag som kvinna skall få göra mina egna val. Kläder intresserar mig, alltså väljer jag det på samma sätt som politik intresserar mig och också hör till det som jag har valt. Som jag ser det är mitt intresse för vintage egentligen bara ännu ett sätt att agera politiskt.

Välkommen in i tant Lizas skafferi

När det var dags att renovera köket i huset i Hult stod jag inför möjligheten att skapa mitt drömkök. Något jag alltid har önskat mig är ett rejält skafferi, helst ett sådant som en kan kliva in i. Alltså blev det min främsta prioritering att få plats med ett sådant skafferi. Även om skafferiet inte blev så stort som jag till en början önskat så är det alldeles perfekt. Med lite god vilja är det faktiskt också möjligt att gå in i skafferiet. I alla fall om jag inte har några önskemål om att kunna röra mig där inne.

Mitt mål med skafferiet var att all mat som inte ryms i kyl och frys skulle få plats därinne. Dessutom ville jag att det skulle vara enkelt att överblicka innehållet. Dessutom ville jag få plats med micron för att slippa ha den på köksbänken. Där hade den bara varit i vägen och dessutom är den inte särskilt snygg heller. Praktisk att ha däremot och därför är den ett måste i mitt kök.

Med hjälp av märkta korgar är skafferiets innehåll noga organiserat och det känns som ett fungerande system. En plats för mjöl och en annan för socker och så vidare. Nu när allt är samlat på en och samma plats kan jag konstatera att jag har märkligt många sorters mjöl!

Mitt skafferi gör det roligare att laga mat! Att slippa lägga tid på att leta efter det jag skall ha är verkligen ett stort steg framåt. Dessutom blir jag glad bara av att titta på allt som är där. Inser att jag är nog lite av en samlare trots allt. Det känns skönt att se mina matförråd välfyllda helt enkelt tror jag.

Skafferiet är i en vinkel med hyllor från golv till tak. Istället för att sätta panel i skafferiet valde jag att tapetsera och gillar den lite ruffiga tapeten. Eftersom det bara gick åt en rulle blev det ett både enklare och billigare alternativ till att sätta panel. Köket är husets mittpunkt och då är nog skafferiet kökets hjärta. Nu när det finns på plats kan jag inte förstå hur jag klarat mig utan mitt fantastiska skafferi.

Wolwerivier, platsen där hoppet saknas

Vissa platser gör större intryck i ens medvetande än andra. En plats jag ofta återkommer till i tanken är Wolwerivier utanför Kapstaden. Det är en plats som på många sätt representerar uppgivenhet och hopplöshet. En plats där människor inte vet hur livet skall kunna bli bättre. Det är verkligen grymt eftersom människorna i Wolwerivier flyttats från informella bosättningar och total misär till vad de trodde skulle bli ett bättre liv. Förvisso är bostäderna bättre än de skjul byggda av skräp som finns i de informella bosättningarna, men det är långt ifrån en god boendestandard. De har dessutom flyttats till en plats flera mil utanför Kapstaden och det är mycket svårt att kunna ta sig in till staden. Invånarna har inte heller haft möjligheten att själva välja att flytta, de har flyttats med tvång och något annat alternativ gavs inte. I Wolwerivier finns inte någon möjlighet till försörjning och inte heller några affärer. Människorna som bor där är fattiga och har inte råd med egen bil och är då beroende av taxi. Att köra hela vägen till Wolwerivier är långt och med det en risk för taxichauffören. Det är långt ifrån säkert att taxin får med sig några passagerare tillbaka och förlorar då pengar på resan. Alltså är det få som väljer att köra vilket gör att invånarna blir mycket isolerade.

Området är gigantiskt och varje gata ser likadan ut. Här finns bara sand och plåtskjul och få möjligheter att skapa sig ett bra liv. Min först tanke när vi körde in i området var att det påminde om ett koncentrationsläger snarare än en plats att leva på.

Husen är små och mycket enkla. De är byggda helt i plåt vilket innebär att de blir mycket varma om sommaren och kalla om vintern.

Ungefär hälften av området står tomt och stora delar saknar tillgång till vatten och elektricitet.

Varje bostad består av ett enda rum och en toalett. Rummets enda taklampa finns inne på toaletten. Däremot finns det inte något handfat på toaletten. Golvet består av betong och lär knappast vara enkelt att hålla rent. Lägg till att utemiljön till största delen består av jord och sand och du har en omöjlig uppgift att hålla ett rent och snyggt hem. Det om något borde ju vara en lägstanivå känns det som. Att kunna hålla sitt hem rent borde vara något alla har möjlighet till.

Det lilla handfatet är det enda som indikerar att bostaden också ska rymma ett kök.

Vid några hus har invånarna gjort försök att hägna in området och skapa något som liknar en trädgård och ett eget utrymme. Hade området legat i en annan miljö hade det varit möjligt för invånarna att faktiskt skapa egna trädgårdar och med det odla mat till sin egen försörjning. En trädgård skulle kunna vara skillnaden mellan hopp och uppgivenhet.

En kvarglömd docka var det sista jag fotograferade innan vi satte oss i bilen och for tillbaka in till staden. Det är flera kilometer ut till stora vägen och under vår färd passerade vi många människor som vandrade längs den dammiga vägen. Alla med sänkta huvuden och med trötta steg. Ju längre vi kom från Wolwerivier, desto lättare kändes det att andas. Det fanns ingen glädje i Wolwerivier och det i kombination med hopplösheten och uppgivenheten kändes onekligen beklämmande. Det skapade också en känsla av skuld. Hur kommer det sig att jag har haft turen att födas i ett land med radikalt andra möjligheter? Hur hade mitt liv istället sett ut om jag levt mitt liv i en informell bosättning eller i Wolwerivier? Hade jag varit född hundra år tidigare i Sverige hade mitt liv kunnat likna livet i kåkstäderna med usla möjligheter och undermåliga bostäder.

Oväntat loppisfynd

Det jag gillar allra mest med att gå på loppis är att jag aldrig vet vad som väntar. Det är ju faktiskt helt omöjligt att veta vad som kommer att finnas till försäljning på loppis. Om en är på jakt efter något specifikt kan det vara lite frustrerande att inte veta om det kommer att finnas det jag söker. Om en har tidspress är det nog en del saker som kanske är enklare att inte köpa på loppis. Fast om en planerar och är ute i god tid fungerar det oftast alldeles utmärkt. Jag tycker om det där oväntade momentet som loppisshoppingen innebär. Att jag på förhand faktiskt inte har en aning om vad jag kommer att komma hem med. Som den gången då vi hittade en tvättho för femtio kronor. Den är inte något jag hade tänkt på att plocka med mig hem men maken menade att den var praktisk. Vi kunde ställa den i källaren och ha den för grovrengöring. Det blev dock aldrig så att tvätthon kopplades in. Istället flyttades den runt i källaren för att inte vara i vägen. Till slut rensades den ut när källaren städades och ställdes ut på gården.

När den stod där ute på gården, mitt i grönskan, slog det mig att den inte alls skulle skickas till skroten. Istället ordnades en plats vid förrådet där den kunde stå. En spegel köptes in för att hänga ovanför och lite andra småsaker samlades ihop.

Tänk att en loppad tvättho skulle bli ett riktigt vackert blickfång i trädgården. Varje vår fyller jag på med nya blommor och blir lika glad varje gång. Jag hade inte väntat mig varken att köpa en tvättho eller hur den sedan skulle användas. Däremot uppskattar jag den mycket. Tänker att det där är också en av fördelarna med loppis. Att en faktiskt tänker lite utanför ramarna och genom det utökar sakers användbarhet. På så vis kan något som varit utrensat få ett nytt liv genom att användas på ett nytt sätt.

Gulity Pleasure!

När jag var barn hade jag en kamrat från USA. Hemma hos henne serverades det ofta smörgåsar med jordnötssmör och sylt. Jag försökte ständigt övertala min mamma att detta var något som vi borde ha alltid hemma hos oss också. Hon kom dock med en rad kloka argument kring att det inte var särskilt nyttigt. Däremot köpte hon alltid en burk med jordnötssmör till min födelsedag och på morgonen fick jag min älskade favoritsmörgås.

Peanutbutter jelly sandwich, mitt gulity pleasure!

På senare år har jordnötssmöret fått en upprättelse vad gäller nyttigheten. Det innehåller ju massor av nyttiga ämnen och är ett riktigt bra pålägg eller ingrediens i bakning och matlagning. Däremot får jag ge min mamma rätt i att kombinationen att jordnötssmör och sylt inte är helt nyttig. Så vad göra när en älskar just den där kombinationen? Svaret är: en gör chiasylt! Det är enkelt, gott och helt utan socker. Chiafrön som blötläggs bildar en hinna av gelé runt varje frö. Det är det som gör dem perfekta att använda i pudding men också till sylt. Chifröna ersätter alltså socker och pektin.

Hallonchiasylt

Hallonchiasylt
500 g hallon
3 msk chiafrön
1 krm vaniljpulver

Gör så här:
Lägg hallonen i en kastrull och koka upp bären. Var noga med att inte ha för hög värme på spisen! När bären kokat upp tillsätts chiafrön och vaniljpulver. Rör runt ordentligt och låt svalna. Häll över på en burk och förvara i kylen.

Kommentar:
Testa att byta ut vaniljpulvret mot steviadroppar om du önskar en sötare sylt. Pröva också att tillsätta lakritspulver till sylten. Smakar precis som godiset hallonlakritsskalle. Var uppmärksam på att sylten har en kort hållbarhet eftersom den inte innehåller någon form av konserveringsmedel. Det är nackdelen med att inte använda socker. Sylten håller sig upp till en vecka i kylskåp. Det går dock alldeles utmärkt att frysa sylten om en vill göra en störa sats en vad som hinner ätas upp.

Var uppmärksam på att chiasylt har en kort hållbarhet!