Semlefika

Märkligt lugn fredag då maken och jag varit lediga hela dagen och barnen är iväg på egna aktiviteter. Vi brukar vara dålig på det här med att bara vara. Bor man i ett renoveringsobjekt så finns det alltid något som måste göras. Alltså ägnas det mesta av den lediga tiden åt allt det där som bara måste göras. Somliga måsten är ju dessutom roliga att göra medan andra inte känns lika kul. Den här dagen har vi dock lyckats med konststycket att bara vara. Vi har pratat, tittat på film, klappat på hunden och katterna och bara tagit det riktigt lugnt. Vi har mycket medvetet valt att ta en dags paus hemma, allt det där andra som måste göras finns ju kvar imorgon. Ibland är det de viktiga sakerna i livet som måste prioriteras framför annat. På så vis kan det viktigaste en dag faktiskt vara att dricka kaffe, äta semla och prata om helt oviktiga och alldeles viktiga saker.

Planering för olika årstider

Har ägnat en stund den här dagen åt att planera en tillställning i maj. När snön ligger djup känns maj långt borta men tiden har en tendens att gå fortare än vad man tänker sig. Särskilt när det är mycket som skall göras. Det enda som vi inte kan råda på i planeringen är vädret, det enda vi kan göra är att planera och hoppas på det bästa eftersom vi skall vara utomhus. Att ha en social tillställning utomhus känns långt borta så här års. Fast vi planerar faktiskt på att göra trädgården i Hult mer tillgänglig även vintertid. Kanske blir det inte några omfattande tillställningar som vi håller i trädgården så här års men det känns trevligt att ha möjligheten. Vi planerar att bygga en grillplats i trädgården som kan användas året om. Jag har alltid tänkt att det är synd att trädgården inte utnyttjas under årets alla säsonger. Vintertid när det är mycket snö kan det förvisso vara svårt men inte om man har planerat för tillgängligheten även då. Har funderat mycket på detta med trädgården i vinterskrud sedan vi plockade ner julbelysningen och det råder mörker på tomten under stor del av dagen. Jag saknar belysningen även om det kanske inte är just julbelysning jag önskar mig just nu. Alltså skissar jag på hur trädgården skall kunna användas och belysas vintertid samtidigt som jag planerar för våren och våra kommande planteringar. Årstiderna går i varandra och tanken är att trädgården skall kännas inbjudande oavsett tid på året.

Hult om vintern

Från Hult till Paris

Barnens önskemål var en morgon att åka till Paris. Inte helt enkelt att lösa en tripp från Hult till Paris bara så där på morgonen. Fast med lite kreativitet så lyckades vi ändå att ordna en resa till den franska huvudstaden även om vi aldrig lämnade landet. Att åka till Göteborg är en tillräckligt lång resa från Hult för att det skall vara lite spännande. I den större staden har de en liten bit av Paris som kan upplevas.

Där finns nämligen franskinspirerade caféer som erbjuder besökaren en smak av Paris. Även om det inte var en resa hela vägen till Frankrike så var det ett oväntat äventyr. Att våga drömma lite när man önskar sig saker är således inte så dumt.

Att välja bland allt gott var svårt. Sträcker dock på mig eftersom barnen hävdade att chokladen var den näst bästa de prövat. Tydligen ligger min varma choklad ännu på första plats. Tänk att den hultska varma chokladen är något bättre än den parisiska!

När alla så gjort sina val skulle det provsmakas och bedömas och givetvis måste alla pröva allt som alla andra valt. Mitt val kan jag inte stava med det var ett delikat bakverk med massor av mandel.

Kristallkronor, böcker och träpaneler skapade en mysig inramning till vårt besök i Paris. Jag tillbringade för ett antal år sedan en dag i Paris. Otroligt att få besöka en stad som jag kände så väl till genom filmer och böcker och historien. Mitt starkaste intryck av staden var dock att där var så kallt. Tror aldrig jag har frusit så mycket som den dagen jag tillbringade i Paris. Nu var det dock inte så att jag besökte staden när det var ovanligt kallt.  En väninna och jag mellanlandade i Paris på vår väg till Sverige från Namibia via Johannesburg. Efter en lång flygning från Sydafrika vaknade vi i Paris som ingen av oss besökt tidigare och därför bestämde vi oss för att se lite av staden när vi ändå skulle mellanlanda. Det var precis i början av december och vi hade tillbringat två månader i afrikans sol och temperaturer runt trettiofem grader och möttes av ett grått Paris med fem plusgrader. För oss kändes det dock som Sibirisk kyla och att det var helt omöjligt att bli varm. Vi fick dock en trevlig dag i Paris, åt en sanslöst dyr frukost, besökte Notre Dame, såg Eiffeltornet och mer därtill.

Snurr på världen

Jag har alltid tyckt om jordglober. Som barn älskade jag att snurra på dem och blunda och sätta fingret på globen för att stoppa snurrandet. Alltid lika spännande att se vart i världen man skulle landa. Ibland var det helt nära och ibland helt andra mer exotiska platser. Redan då visste jag att jag ville se så mycket som möjligt av världen. Jordglober är fortsatt något som jag tycker om och jag har länge försökt att hitta en på olika loppisar men har hittills gått bet. Tur då att fler än jag tycker att jordglober är fina att dekorera hemmet med eftersom de numera finns att hitta i många inredningsaffärer.

Vid en första anblick kan detta se ut att vara en helt vanligt jordglob men låt dig inte luras. Den är nämligen försedd men en varningstext!

Bäst att passa sig för en så farlig jordglob! Tänk om någon skulle råka använda den för att försöka orientera sig i världen. Då är det nog trots allt bättre med en jordglob som inte har försetts med varningar.

Hittar till sist en jordglob som passar mig och som inte varnar för något. Den visar en värld som består av blommor i härliga färger, tjusiga bilar från en annan era, människor som dansar och glada elefanter. Känns onekligen som en bra orientering för världen, en glob där glädje och vackra färger står i fokus.

Jag drömmer mig fortfarande iväg ut i världen även om jag idag har sett betydligt mer av den sedan jag var barn. Utöver min ständiga längtan tillbaka till Namibia drömmer jag mig till New York och till Nya Zeeland. Får se om det blir verklighet eller stannar vid drömmar eftersom om det finns tid och ekonomiskt utrymme finns bara Namibia på min karta.

Härlig söndag

Känns som att den här söndagen har varit längre än andra dagar. Det kan förvisso bero på att vi om söndagarna alltid kliver upp tidigt och beger oss iväg på träning. Medan ena barnet boxas passar vi vuxna på att träna. Riktigt skönt att inleda dagen med att röra på sig och känna hur hela kroppen vaknar till liv.

Jag har även idag fortsatt med min ändlösa lista på saker som måste göras. Detta har varvats med träning och att hälsa på goda vänner. Märkligt nog har jag fått mer gjort idag än vad jag fått på dagar som helt ägnats åt allt som måste göras. Nu är äntligen målarverkstaden över för den här gången och de nymålade stolarna står på plats i matrummet. Nu ser det ut som jag hade tänkt mig, att de udda stolarna passar ihop eftersom de målats i samma färg.

Tänker att det kan vara en bra påminnelse att sysslor som varvas med lek och annat roligt går lättare att genomföra. Om inte annat uppskattar Ida en stund inomhus byts mot lek i snön.

Solen har till och med varit på besök en kort stund idag. Onekligen efterlängtad och jag hoppas på ett längre besök redan imorgon.

För att sammanfatta en lång dag kan jag konstatera att det varit en ovanligt bra dag men en blandning av lek, umgängen och måsten. Dessutom ringde en god vän som jag inte hört av på länge men tänkt mycket på. En bra avslutning på en skön helg. Nu väntar en hektisk vecka innan det åter är helg. Det är dock en helg som jag ser fram emot eftersom maken tillsammans med sin kollega har en spelning då. Riktigt roligt att de är efterfrågade.

Den ändlösa listan

Härligt med helg, särskilt när man har en helt oplanerad dag att förfoga över. Härligt när en dag kan innehålla en del trevligt umgänge med vänner och en del avklarande av den ändlösa listan på saker som behöver göras. Märkligt med den där listan med måsten är att den fylls på i samma takt som jag bockar av den. Något som har stått på min att göra lista länge är att ordna en stol till i vårt matrum. Vi möblerade om någon gång på sensommaren i matrummet. Tidigare hade vi vår kökssoffa till bordet men nu har vi istället pinnstolar. De är en udda samling stolar vars gemensamma nämnare är den vita färgen. Det vill säga tanken har varit att de skall vara vitmålade men det har blivit en sådan där sak som jag skjutit på framtiden. Till bordet behövs sex stolar men sedan ommöbleringen har det bara funnits fem stolar så när vi varit fler än bara familjen har vi fått bära med oss en stol från vardagsrummet. Ett trivialt litet problem egentligen men tänk så mycket man kan komma att störa sig på en saknad stol. Allt som krävdes för att lösa problemet var ett besök på en lokal loppis samt lite vit färg.

Förutom en stol till matrummet lyckades jag även hitta en stol till matbordet i vardagsrummet vilket var en trevlig överraskning. Vi har ett matsalsbord med tre stolar och en soffa i vardagsrummet och jag har alltid tyckt att det är en stol för lite till bordet. Idag lyckades jag hitta en stol som är nästan identisk med de vi har till bordet. Hurra, tänker jag och känner mig nöjd över att ännu en sak faller på plats. Möblerna i vardagsrummet låter jag vara som de är än så länge. På sikt skall de nog målas även de tänker jag. Den stora frågan är dock vart man står och målar så här års. Under de varmare månaderna står jag ofta ute och målar eller på balkongen, men hur göra nu när det är minusgrader och snö? Svaret på frågan blev köket. Där är jag nämligen inte det minsta rädd om golvet och det finns märkligt nog gott om golvyta. Lite opraktiskt är det förvisso med målarverkstad i köket men nu börjar jag att närma mig slutet. Vad jag vet har jag inte något kvar att måla när stolarna är klara.

Imorgon målar jag ett sista lager färg och sedan får målarverkstaden stänga för den här gången.

Perspektiv

Ibland är det viktigt att stanna upp för att få perspektiv på tillvaron. Ett viktigt perspektiv för min del handlar om min vikt. Den vikt som jag gått ner på vad som faktiskt är mycket kort tid. Jag kommer på mig själv att bli frustrerad över att all träning inte märks på hur kroppen ser ut. Att den märks på hur kroppen mår är jag fullt medveten om, men jag vill ju att det skall synas också. Känner mig frustrerad över all extra hud som numera bara finns och som inte riktigt vill se normal ut. När jag kommer på mig själv med att tänka sådant då gäller det att stanna upp och tänka till och blicka bakåt. Knappt ett och ett halvt år har gått sedan jag gjorde min gastric bypass operation vilket faktiskt är en mycket kort tid.

 Fast människans minne är kort och det går snabbt att vänja sig vid hur något är och samtidigt glömma hur det precis har varit. När vi har renoverat här hemma i Hult har jag varit noga med att fotografera mycket för att vi skall komma ihåg och reflektera över hur här faktiskt såg ut. När man befinner sig i ett gigantiskt renoveringsprojekt som vi gör då är det lätt att man glömmer bort allt arbete eftersom man snabbt vänjer sig vid de resultat man har uppnått.

Då kan det vara nyttigt att få en tankeställare ibland som ger de där perspektiven man behöver. Jag hittade fotografier på ett minneskort för några dagar sedan. Varför de aldrig hamnat i datorn vet jag inte men nu var de hittade. Tittade igenom den som hastigast och hann tänka tanken vem är det på bild med min familj. Sen insåg jag att det är ju jag!

Bilderna är tagna i augusti 2012 vilket är alldeles nyss egentligen. Då får jag äntligen det där nödvändiga perspektivet att saker tar tid!

Sista bilden är tagen i augusti 2013 och det är ju så här som jag har vant mig vid att jag ser ut. Fast det är en märklig känsla att knappt känna igen sig själv på bilder som inte ens är särskilt gamla.

Tankar om vår och trädgård

Det är isande kallt i Hult men jag har ändå vittring på våren eftersom det blir ljusare för varje dag som går. Njuter av att ljuset så sakta kommer tillbaka och att dagen blir lite längre. Det är märkligt det här med ljusets återkomst, det är först när det är på väg tillbaka som jag inser hur jag har saknat det. Lustigt att jag inte lär mig att det är likadant varje år. Jag ser alltid fram emot våren men den här våren längtar jag efter ovanligt mycket. De senaste dagarna har jag promenerat runt i trädgården här i Hult och tittat, funderat och planerat. Odlingarna kommer att bli större i år och jag fundera över vad som skall rymmas i dem. I år skall odlingarna dessutom kompletteras med bärbuskar, men vilka bär vill vi ha? Vi har sedan tidigare vinbär även om buskarna lever en tynande tillvaro. Enligt Magda är de felplacerade och att rätt plats kan få dem att grönska igen. Jag håller tummarna för att det är så. Jag har nästan lite svårt att vänja mig vid det faktum att vi numera har en riktig trädgård i Hult. Under så många år var det bara en hopplös djungel av ogräs. Nu är det istället en riktig trädgård, förvisso en trädgård i omvandling men fortfarande en trädgård och inte en djungel.

Samtidigt som jag önskar mig en än mer ordnad trädgård så vill jag ändå att den skall innehålla ett inslag av det vilda. Något som jag uppskattar mest med vår trädgård är när gräsmattan översållas med vitsippor varje år. Hur många vårlökar jag än planterar i trädgården så kan de inte mäta sig med havet av vitsippor som vi får njuta av varje år.

Min dotter Anna förra våren när vi fotograferade vi Kärnsjön

Temat för dagen

Eftersom dagen inledde med höns känns det bra att avsluta med marsvin och kaniner. När vi en gång i tiden skaffade kanin var det en eftergift till barnen eftersom de så hett önskade sig kanin. Fast en kanin kan ju inte bo alldeles ensam och då fick den en marsvinskompis och på den vägen är det. Idag är det tveklöst så att våra gnagisar är mitt intresse och mina små bebisar. Fast våra marsvinsbebisar som föddes i augusti är inte så små längre. Ena grabben har växt om sin mamma och ännu verkar han inte ha slutat att växa. Marsvinen och kaninerna bor på övervåningen här i Hult och de är onekligen lustiga små varelser. Raimo och barnen kan gå upp och ner i trappan utan minsta reaktion från marsvinen men så snart de hör att jag sätter en fot på nedersta trappsteget då går larmet! Så snart de hör mig i trappen då visslar de som alldeles tokiga och ger sig inte förrän jag kommit upp till dem. Ibland är det maten som hägrar men det kan lika gärna vara lite uppmärksamhet som är önskemålet. Kaninen Sixten hoppas också på att jag skall släppa ut honom i buren så han får hoppa runt en stund. Så snart jag släppt ut honom ger han järnet genom övervåningen till katten Elvis stora förtjusning. Han försöker vara stöddig och ställer sig i vägen för kaninen som då hoppar rakt på honom och sedan under magen på katten. Man kan som kanin inte låta sig hindras när man är ute och hoppar menar Sixten. Vår kanin Betty fasar dock för att jag skulle komma på tanken att släppa ut henne ur buren. Hon gillar visserligen att gå i koppel ute men huset det är farligt utanför buren. Släpper vi ut henne då hoppar hon raka vägen in i buren igen och tittar sedan ilsket på mig för att jag kommit på något så dumt! Det gör mig glad att prata med mina små gnagisar och de är ett charmigt sällskap vilket fortfarande förvånar mig.

Vår tjusiga kanin Betty i uteburen som hon trivs allra bäst i

Hönserier

Idag får vi en leverans av ägg från glada hönor på min väninnas gård. Helst skulle jag vilja ha äggen framme på bänken i köket eftersom de är så vackra att titta på. Redan innan vi köpte huset i Hult drömde jag om att någon gång ha egna höns. Nu börjar det kännas lite mer realistiskt även om jag de senaste åren sagt att nästa år då skall vi skaffa höns. I somras tänkte jag nästa år och i min tanke så var det nog äntligen dags. Nu är det nya året här och helt omöjligt är det inte att det blir hönor i Hult i år. Det beror lite på hur flitiga vi är med våra renoveringsarbeten under våren så att vi till sommarens början kan bygga för hönsen. Fast skulle det inte hinnas med så kan vi ju alltid skaffa höns nästa år istället!

Dessa tjusiga hönor och tuppar har producerat äggen som skall ätas nu. Känns skönt att veta att vi anlitar glada äggproducenter i väntan på att skaffa egna!

Snölek

Idag gav jag mig själv ledigt från alla måsten och njöt av en helt ledig dag. Min lediga dag innehöll några timmar i fåtöljen tillsammans med en bra bok och en stor kopp te. Ida låg hela tiden så snällt vid mina fötter nöjd över att bara få vara med. Hon är ett gott sällskap Ida eftersom hon ständigt är på gott humör och alltid nöjd med tillvaron. Så länge som jag inte försöker att klippa hennes klor vill säga. När skolbussen närmar sig huset ser man hur hon spetsar sina öron, hon vet att när bussen stannar kommer barnen hem och då blir det lek och skoj. När jag lägger undan min bok och frågar henne om hon vill gå ut är hon framme vid dörren redan innan jag ställt klart frågan.

Snö är det bästa Ida vet och fick hon bestämma skulle det lekas i snön hela dagen.

Lek hela dagen orkar varken barnen eller jag men någon timmes snölek gjorde både hund och barn trötta. Väl hemma väntade varmt te och de sista av julens pepparkakor. Lite märkligt det där med pepparkakorna den här julen. Vi använde samma recept som vi alltid använder men av någon anledning var pepparkakorna den här gången än godare än vanligt. Funderar på om vi råkade göra om receptet och lyckas vi i stå fall med samma misstag nästa år?

Ännu en dag

Så är ännu en dag till ända och det har onekligen varit en intensiv dag som krävt en del planering för att fungera. Det är verkligen härligt att se hur en till synes omöjlig dag med lite planering inte bara fungerar utan dessutom blir riktigt bra. Bäst av allt vad dock att avsluta dagen med de andra tjejerna i bokcirkeln. Fika, mycket prat om allt möjligt och så lite prat om boken vi läst är konceptet för en synnerligen trevlig kväll. Även om det oftast blir just lite prat om boken som vi har läst så gör inte det så mycket. Vi får en anledning att träffas under trevliga former och dessutom ges vi möjligheten att läsa böcker som man aldrig kommit på tanken att läsa annars. När någon annan föreslår böckerna kan det bli riktigt spännande förslag att välja mellan. Den här gången läste vi en harmlös liten historia om en hattaffär i Dublin. Ibland kan det vara skönt även med en sådan bok som man har listat ut slutet på redan efter några sidor. Boken fick Regina att fundera över hattar och varför man sällan bär hatt idag. Själv bär jag numera ofta hatt men det krävs lite mod att ta steget att våga hatt.

Förr hade jag svårt för måndagar men numera är det min favoritdag i veckan. På måndagen ligger hela veckan och dess möjligheter framför oss. Alltid mycket att se fram emot även om det också är mycket arbete som skall utföras också. Vaknade den här måndagsmorgonen och kände att jag kan acceptera både att det är kallt och att världen utanför mitt fönster är vit. Märkligt nog känns det som att det trots allt är mysigt och trevligt med vinter vilket förvånar mig eftersom mörker, snö och kyla normalt sett inte hör till det jag älskar. Nu kommer jag på mig själv att faktiskt bli lite förtjust över att det knarrar under skorna när jag är ute och går. Njuter av att se hur lycklig vovven blir av att leka i snön och av att det är skönt att komma in i värmen efter en stund utomhus.

Hult i vinterskrud

Tråkiga sysslor

Sen kväll i Hult och helgen är över. Känner mig ovanligt nöjd med den här dagen eftersom jag ägnat mig åt att bocka av en lång lista på saker som jag länge borde ha gjort. Sådana där saker som man tänker att jag gör det imorgon men den där morgondagen tycks aldrig komma. Idag kom den där dagen då jag tog tag i alla de där sakerna som borde ha varit gjort för länge sedan. Alltså har pallen i köket äntligen målats om likaså insidan på ytterdörren. Julgardinerna har bytts ut och nya gardiner har satts upp vilket innebär att en stor del av dagen också har ägnats åt att stryka. När julgardinerna ändå byttes ut passade jag på att ändra om i fler rum och dessutom äntligen få upp en gardinstång i ena barnets rum. Det har således varit en dag med många små tråkiga sysslor men tänk så gott nu när de äntligen är klara!

Bananmuffins med jordnötsfrosting

Bananer har en märkligt förmåga att ta slut med en gång eller bli liggande så pass länge att ingen vill ha dem. Fast även när bananer passerat det där stadiet när man vill äta dem så är de fullt användbara under ganska lång tid till. Allra enklast är helt enkelt att skiva ner bananerna, frysa in dem och sedan använda dem när det är dags att göra smoothie eller glass Ett annat sätt att använda övermogna bananer på som uppskattas här hemma är att baka muffins på dem. Banan är verkligen bra att använda i muffins eftersom de inte tar över smakmässigt men samtidigt bidrar till att göra muffinsen lite extra saftiga och fina. Riktigt goda blir muffinsen de som här kompletteras med jordnötsfrosting.

Bananmuffins

125 g smör

2 mogna bananer

2 ägg

1 1/2 dl socker

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk mald kanel

1 tsk vaniljsocker

Jordnötssfrosting:

1 dl krämigt jordnötssmör

150 g färskost

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

Dekoration: salta jordnötter, hackade

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret och låt det svalna något. Skala bananerna och mosa dem med en gaffel. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjölet med bakpulver, kanel och vaniljsocker. Tillsätt bananmoset, vetemjölsblandningen och smöret till äggsmeten och rör snabbt ihop till en jämn smet. Ställ ut muffinsformar på en plåt eller i en muffinsform och fyll dem till 3/4 med smet. Grädda mitt i ugnen cirka 20 minuter. Ta ut och låt svalna. Vispa ihop alla ingredienser och fyll smeten i en spritspåse med tyll. Spritsa ut frostingen över muffinsen och dekorera med hackade jordnötter.

Har man inte några jordnötter att dekorera med går det alldeles utmärkt att ta till exempel hackade hasselnötter och flingsalt istället.

Distraherande tingeltangel

Vid första advent var jag senast på loppis och hittade då en tavla som jag fastnade för. Märkligt egentligen hur jag alls kunde se den eftersom den stod på golvet halvt bakom en annan tavla. Det var dock någonting som gjorde att jag bara var tvungen att titta efter var det var för tavla. Nu har jag egentligen gett mig själv helt köpstopp på just tavlor eftersom vi har fler tavlor hemma i Hult än vad väggarna räcker till. Dels har vi genom åren samlat på oss en hel del vackra tavlor och dessutom skapas det mycket tjusig konst här hemma i Hult. Barnen och jag målar så ofta vi har tid över och det är verkligen en trevlig syssla att göra tillsammans.

Att hitta den rätta platsen till en tavla var alltså inte en lätt uppgift här hemma när det är ont om väggar. Det är priset man får betala för en härlig öppen planlösning. Tillsvidare får tavlans plats vara på skåpet i köket och gör rummet lite mer behagligt. Försökte i nästan tio minuter att ta ett kort på bara tavlan och ingen katt men Cleo och Elvis turades om att hoppa upp och hamna i min bild. Nåväl det är bara att konstatera att när katterna har bestämt sig så har de verkligen bestämt sig!

Det finns en innerlighet i den här tavlan som jag tycker om. Även om mor och barn inte tittar på varandra så finns där mycket värme. Känns bra att få något fint att titta på i ett kök som börjar kännas allt mer hopplöst. Snart, snart hoppas vi kunna ta tag i att bygga om och renovera köket men fram tills dess gäller det att bara gilla läget och det är onekligen enklare med lite vackert tingeltangel att titta på.

Att spara

För många år sedan hade jag riktigt långt hår och blotta tanken på att klippa mig kort var otänkbar. Så plötsligt en dag kände jag att tiden med långt hår var över och kort därpå klipptes håret kort. Under flera år trivdes jag med kort hår och trodde faktiskt att jag aldrig mer skulle vilja ha håret långt. I somras började jag dock mer och mer längta efter långt hår igen och började spara. Den som har sparat ut från kort till långt vet vilket tidsödande projekt det är. Man väntar och väntar och väntar och väntar... Ett halvt år har gått sedan jag började spara och visserligen är håret lite längre än tidigare men att kalla det långt vore att ljuga. Nu har det istället en irriterande mellanlängd där frisyren aldrig är riktigt bra. Det krävs i stort sett att jag alltid sätter upp håret just nu för att det inte skall se alldeles tokigt ut. Så kommer som alltid tanken att det är betydligt enklare att helt enkelt klippa en frisyr och låta pinan vara över. Fast jag har ju en vision om långt eller i varje fall längre hår på vår bröllopsfest i september. Alltså gäller det bara att tålmodigt vänta på håret som långsamt växer.

En fördel är att en otålig person som jag har lite fusk att tillgå när det blir för tråkigt att vänta! Perfekt att ha en tofs att använda när man för en dag önskar lite längre längder på sitt hår.

I väntan på våren

Det känns nästan som om vi rest närmare våren när vi förflyttat oss från Hult till Göteborg. Förvisso finns det snö även i den stora staden men den snö som ligger här liknar mer florsocker än de mängd vi har hemma. Temperaturen visar på nollgradigt och även det känns hoppfullt eftersom jag så längtar efter våren. Sitter just nu och planerar lite inför kommande fotograferingar i vår. Dels för Livåleva men också för Raimo och Åke. De började spela tillsammans under hösten och tänker nu i vår satsa lite mer seriöst och har redan spelningar inbokade. En hemsida skall göras och jag har fått i uppdrag att fotografera de båda herrarna vilket onekligen känns roligt. Lite utmaning för mig som nästan bara fotograferar damer annars. Mina vanliga modeller är ju dessutom så vana vid att fotograferas att de vet precis hur de skall ställa sig för att bilden skall bli bra och fotografen nöjd. Lustigt det här med fotografi att genom att lära mig mer har jag nu kommit till en punkt där jag inser hur lite jag egentligen kan. Vill utmana mig själv och lära mig mer av själva tekniken och framförallt hur man skall hantera ljus och ljussättning och genom detta förhoppningsvis bli en bättre fotograf. Övning ger färdighet sägs det och tittar jag igenom mina bilder från de senaste åren syns det en tydlig utveckling och det är spännande att följa. De fotograferingar som skall göras bygger dock på att våren och lite bättre väder anländer så därför väntar jag och planerar.

Vinterland

Vintern har sedan några dagar även nått oss här i Hult. Även om jag varken älskar snö eller kyla så måste jag erkänna att det onekligen är vackert. Det har snöat ordentligt de senaste två dagarna vilket gör att hela landskapet är ordentligt inbäddat i gnistrande vit snö.

Barnen uppskattar särskilt att vi sedan trädgården grävdes om i somras har en riktigt bra pulkabacke på vår egen tomt. Förvisso kommer den till sommaren att till största delen planteras men en bit sparas för vinteraktiviteter.

Vår rosenträdgård är alltid ett blickfång i trädgården men sedan snön kom är den än tjusigare.

Tog en promenad här i Hult på eftermiddagen just när dagen började skymma. Allt ger ett mjukare intryck när det är inbäddat i snö. Det fallfärdiga skjulet som jag ofta använder som bakgrund när jag fotograferar ser till och med pittoreskt ut istället för fallfärdigt!

Vi har tur som haft några dagar hemma nu när snön kom. Gott att slippa oro för om man lyckas komma iväg eller ej. Nu är vägarna åter plogade och farbara vilket passar oss bra eftersom vi imorgon överger Hult för Göteborg.

Även huset i Hult ser lite vackrare ut när snön lagt sig intill. Då är det som om husets alla skavanker inte syns lika tydligt.

Förberedelser

Om några månader tar min dotter Anna studenten men redan nu har förberedelserna påbörjats. Både studentklänningen och balklänningen är inhandlade sedan länge men nu skall båda sys om. Aftonklänningen är en riktig retrodröm i blekturkos tyll från 1950-talet som sin ålder till trots är i riktigt fint skick. Några smärre justeringar skall göras för att den skall vara redo till att användas på balen. Det som återstår är att hitta ett par passande skor som dels passar klänningen och som dottern står ut i att gå med hela kvällen. Hon har nämligen inte ärvt min förkärlek till att gå i klackar. Hon har motvilligt accepterat att hennes klänning förtjänar klackar så då gäller det att smida medan järnet är varmt.

Studentklänningen är en vit klänning helt i siden från 1960-talet. Undrar vad den tidigare ägaren hade tyckt om att Anna skall bära den på sin student, klänningen är nämligen egentligen ett riktigt tjusigt nattlinne! Nu skall dock nattlinnet fodras med fodertyg och dessutom förses med ett spetstyg som jag för många år sedan fått av min farmor. Hon hade haft tyget liggandes länge, troligen sedan 1940-talet men aldrig fått någon användning för det. Hon ville dock inte göra sig av med det eftersom det var så fint. Nu kommer det att bli fin dekor till Annas studentklänning och det skall onekligen bli spännande att se det färdiga resultatet.

Här är Anna i sin fina balklänning. Bilden togs dock för nästan två år sedan då vi lånat kläder till en modevisning. Anna blev så förtjust i klänningen att det kändes klokt att slå till trots att det var långt kvar till hennes student. Nu är det bara några månader kvar och jag är tacksam över att ha min goda vän Magdalena att tillgå när klänningarna skall sys om eftersom sömnad inte hör till något som jag behärskar. Någon gång skall jag lära mig men just nu lämnar jag med varm hand över klänningarna till den som kan.

Vintage och ideal

Långt efter alla andra har jag nu äntligen börjat titta på Fröken Frimans krig. Onekligen en viktig och intressant serie att följa som lyfter många viktiga ämnen. Det är idag svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter är så pass starkt begränsade. En tid då kvinnor inte ens ansågs förmögna att rösta! Vi har kommit långt sedan dess och för det är jag tacksam. Tacksam över att det för mig inte bara är möjligt att rösta utan också att engagera mig, arbeta och välja mitt liv. Viktigt dock att påpeka i sammanhanget att jämställdheten inte ännu är uppnådd men vi har kommit en bra bit på väg. Det finns mycket kvar som behöver åtgärdas som till exempel det faktum att kvinnor som grupp fortfarande tjänar betydligt mindre än män. Kvinnor tar fortfarande ett större ansvar för hem och är oftare hemma med sjuka barn. Men det går åt rätt håll och många kloka och starka både kvinnor och män är duktiga debattörer och lyfter ständigt dessa frågor.

Min man frågade mig lite på skoj för några dagar sedan om jag var lika förtjust i forna tiders värderingar som jag är i kläderna. En på ytan lite fånig fråga kan man tycka men den rymmer mycket utrymme för eftertanke. Som kvinna och som feminist är det helt självklart att föredra den utveckling som har skett i samhället. Att jag har haft möjlighet att studera på universitet och själv välja min väg i livet. Däremot finns det ideal från tidigare generationer som är värda att plockas upp. Att värdera de saker man har och laga och vårda istället för att slita och slänga. Jag tänker mycket på det här med kvalitet när jag handlar både kläder och saker och vill att det jag köper skall hålla. Tänker på min farmors soffa och fåtölj som hon köpte 1961 och som jag fortfarande har kvar. Nu börjar de att se lite medfarna ut men istället för att slänga är planen att klä om eftersom själva möblernas stomme är bra. Jag har inte en aning om hur man klär om möbler men vet att jag har kloka människor i min närhet som gärna delar med sig av sitt kunnande och jag är villig att lära mig. Soffan vi köpte för några år sedan har inte alls samma hållbarhet trots att den är av betydligt nyare datum än farmors soffa.

Många unga kvinnor lockas idag av vintagetrenden och vid en första anblick är det lätt att förstå varför. Som flicka socialiseras du med hjälp av medier och samhällsvärderingar till att vara på ett visst sätt. Att bry sig om utseende och mode hör kvinnans sfär till och med det kan det vara lätt att lockas till vippiga kjolar från 1950-talet eller till mjuka lockar från 1940-talet. Som jag ser det är det dock något mer än en ytlig lockelse till kläder, smink och hår. Det är att välja att gå sin egen väg och välja något annat än dagens rådande kvinnoideal. Det är också ett ställningstagande vad gäller ekologisk hållbarhet att välja att återbruka kläder som redan finns till förmån för nyproducerat. Allt jag köper är inte vintage men jag gör alltid ett etiskt och ekologiskt övervägande när jag handlar. Varifrån en vara kommer och hur den är producerad är viktigt, inte bara för mig som konsument utan också för den som arbetar inom tillverkningsindustrin. När jag påbörjade mitt vuxna liv handlade jag loppis och second hand eftersom det var endast det som min ekonomi tillät. Idag väljer jag att handla och ser det som ett ideologiskt viktigt val. Jag väljer ekologisk hållbarhet genom att handla sådant som redan finns och det känns bra.

En fråga som ständigt kommer upp i diskussionen kring feminism är om man som feminist verkligen kan vara intresserad av kläder och smink. Som feminist borde man istället ställa sig över sådan ytlighet! Jag är feminist eftersom jag tror på jämställdhet och att jag som kvinna skall få göra mina egna val. Kläder intresserar mig, alltså väljer jag det på samma sätt som politik intresserar mig och också hör till det som jag har valt. Med samma logik är jag noga med att förse barnen här i Hult med verktygen att kunna göra sina egna val och att deras åsikter är av största betydelse.

Kaffekalas

En stor del av den här söndagen har spenderats på kaffekalas med goda vänner. Tänk så trevligt att sitta så pass länge till bords att man hinner dricka flera koppar kaffe och dessutom orkar att provsmaka allt som bjuds.

Dagen till ära invigdes kakfatet som Magda fick av oss i julklapp. 

Förutom att kakfatet fylldes med massor av gott bjöds det också på hemmagjord glass. Glass som man gör själv är onekligen något riktigt gott. Vi börjar bli bortskämda med det här hemma i Hult sedan vi fick en glassmaskin i julklapp. Nu ligger glasskålen alltid redo i frysen om vi skulle bli sugna på glass. De första försöken blev mindre lyckade och resulterade i glassoppa. Nu har vi dock två bra recept som fungerar. Nästa experiment tänker jag blir att pröva att göra yoghurtglass.

Vi tillbringade några timmar vid kaffebordet idag och pratade om allt och ingenting. Om arbete, vardag, politik och familj. Barnen stannar en stund och försvinner sedan iväg och kommer åter först när allt det goda på bordet lockar. Timmar passerar och när vi väl beger oss hemåt tänker jag att jag är lyckligt lottad med så goda vänner i mitt liv.