En helg i maj

Till helgen skall jag bege mig till Västerås och vara på kongress vilket skall bli riktigt roligt. Förutom att det kommer vara många spännande seminarier och intressanta diskussioner som skall diskuteras får jag också möjligheten att träffa en del av deltagarna på ledarskapsutbildningen jag gått. Det har hunnit gå några veckor sedan den avslutande helgen på Bommersviksakademien och nu börjar jag landa i upplevelsen. Både när det gäller resor och upplevelser som kurser brukar det krävas en tid för mig för att sortera alla intryck. Helgen inleddes en dag tidigare än själva kursen med besök i Stockholm vilket var mycket trevligt. Riktigt skönt dessutom att slippa gå upp extremt tidigt och åka tåg långt innan en skall tillbringa en helg på kurs.

Under helgen hölls flera intressanta föreläsningar. Dessutom kom deltagare från tidigare år vilket gjorde helgen än bättre. På lördagen fick jag dessutom tillsammans med två kamrater möjligheten att fråga ut tre ledare inom arbetarrörelsen.

Här är min basgrupp tjusigt uppklädda inför lördagens middag. Alltid trevligt att få en anledning att använda sina tjusigaste kreationer.

Helgens viktigaste inslag för min grupp var på söndagsmorgonen då vi höll ett seminarium om medlemskapets betydelse. Seminariet hade förberetts under större delen av utbildningen och många möten via Skype innan vi äntligen var framme vid själva dagen. Kan inte säga annat än att jag känner mig riktigt glad och stolt över att ha fått möjligheten att arbeta tillsammans med så kloka och kreativa människor. Vi har alla med oss olika erfarenheter och bakgrund men lyckades använda det som en styrka och skapa ett seminarium som publiken tycktes uppskatta. Särskilt roligt att få följa den utveckling gruppen gjorde genom utbildningens olika moment.

Vårt seminarium bestod av flera delar vilket även gav oss i gruppen möjlighet att under vissa delar sitta med och lyssna. När jag pratade fokuserade Lizette på att fotografera det som var riktigt viktigt. Skor hör enligt mig till de riktigt viktiga sakerna i livet!

Frida och jag lyssnar på vårt eget seminarium

Bommersviksakademien är slut men erfarenheterna kommer jag alltid att bära med mig. Det har varit en helt fantastisk resa. Jag har träffat människor som har blivit goda vänner, som har lärt mig otroligt mycket och utöver det har jag haft möjlighet att verkligen fokusera på politik och ledarskap och på den rörelse som jag varit engagerad i de senaste tjugo åren. Att kunna stärkas och utvecklas i sitt engagemang efter så många år är verkligen en ynnest och en förmån och jag är mycket tacksam över att ha fått den möjligheten.

Rabarberpaj med maräng och vaniljkräm

Rabarbern växer så det knakar här i Hult och då passar vi på att göra mycket gott av den. Förra året testade vi för första gången att använda rabarber i maten vilket var riktigt lyckat. Fick ett tips på att testa salt rabarber och även om jag är skeptisk skall det givetvis testas. Jag vet ju inte hur det smakar innan jag har prövat. Fast vissa saker kan en vara ganska säker på att de kommer att bli riktigt bra. Citron och maräng skapar tillsammans en riktigt fin smakkombination. Då kan en också gissa att rabarber och maräng blir lika bra tillsammans. Resultatet blev en paj med lite väl många arbetsmoment men attans så god. Den är således värd att lägga lite arbetstid på!

Rabarberpaj med maräng
Pajskal
2.5 dl vetemjöl
2 msk socker
100 g smör
1 msk vatten

Fyllning
500 g rabarber
1 dl socker
1 tsk potatismjöl

Vaniljkräm
1.5 dl vispgrädde
1 äggula
1 msk socker
0.5 msk potatismjöl
2 krm vailjpulver

Maräng
3 äggvitor 
2 dl socker
ättika
Ugn: 250°

Gör så här:
Finfördela fettet tillsammans med mjöl och socker, tillsätt sedan vatten. Tryck ut pajdegen i en pajform 24 cm i diameter. Nagga bottnen med en gaffel och förgrädda pajskalet i nedre delen av ugnen på 200 grader i 20 minuter eller tills pajskalet har fått lite färg.

Ansa och skiva rabarbern och lägg den i en eldfast form. Strö över socker och potatismjöl och ställ in i ugnen tills dess de är mjuka. Häll av extra vätska

Ansa rabarbern och skiva rabarbern och lägg sedan i en eldfast form. Blanda samman socker och potatismjöl och fördela över rabarbern. Ställ formen mitt i ugnen och låt rabarbern mjukna ca 20-25 minuter. Låt sedan rabarbern kallna och häll av eventuell vätska. Vispa samman grädde, socker, äggula, vanilj och potatismjöl i en kastrull. Låt sjuda och vispa tills krämen tjocknar. Bred ut vaniljkrämen i pajskalet och lägg rabarbern ovanpå.

Vispa äggvitorna tillsammans med hälften av sockret till hårt skum. Tillsätt resterande socker och eventuellt några droppar ättika under omrörning. Spritsa marängsmeten över rabarbern. Grädda mitt i ugnen tills marängen har fått färg.

Boxning

Sedan några år tillbaka boxas yngsta tösen och nu i vår har hon börjat att tävla. Jag hade väldigt blandade känslor när hon började med boxningen och än mer när det var dags för själva tävlandet. Upp till femton år är det diplomboxning som gäller. Då handlar det om att markera slag och visa teknik snarare än att slåss.

Boxning är en sport som aldrig har tilltalat mig och jag har bara sett den som brutal och våldsförhärligande. Bra när barnen ställer en inför de fördomar en bär med sig och en måste tänka om. Konstaterar att boxningsträningen är helt fantastisk och att tävlingarna är riktigt bra. Det är färre tjejer som tävlar vilket innebär att som tjej får du ofta möta både tjejer och killar i ringen. När yngsta barnet idag vann mot en kille fanns det inte någon som påtalade att han förlorade mot en tjej. De konstaterade att han förlorade mot en duktig boxare. I ringen handlar allt om teknik vilket gör att klass, kön och andra sådana markörer underordnas vilket inte är särskilt vanligt i andra sammanhang.

Efter matchen är det också en viktig tradition att tacka sin motståndare, domaren och motståndarens tränare. Det är kamratligt och när matchen är över då poserar de tävlande gärna med varandra.

Att posera med maken och mig är dock inte lika roligt!

 Valhall boxningsklubb fick med sig två vinnare hem idag vilket känns riktigt roligt. Även den som inte vinner sin match samlar poäng. 27 poäng krävs för att vinna diplom vilket alltså är möjligt att göra även om en inte blir den med mest poäng när matchen är slut. 

Ett ögonblick

Vissa bilder blir till berättelser. Ett fruset ögonblick kan väcka många tankar och skapa mängder av möjliga berättelser. Vem är hon? Vart är bilden tagen och när togs den? Det där uttrycket att en bild säger mer än tusen ord är onekligen passande. Fast kanske skulle en hellre säga att en bild berättar tusen berättelser. Vissa bilder är enkla att sätta i sitt sammanhang medan andra är i stort sett omöjliga att placera vilket gör dem så spännande. Kanske är bilden tagen i en förort till Paris, i centrala Berlin eller kanske i en gångtunnel på ett köpcentrum i Uddevalla.

Insikter

Under hösten och våren har jag gått en ledarskapsutbildning vilket har varit otroligt givande. När jag för snart ett år sedan sökte till utbildningen då hade jag en förväntan om att utbildningen skulle ge mig verktyg att kunna utvecklas som politiker. Jag hade däremot inte en aning om att utbildningen skulle skicka ut mig på en själslig resa. Det kan faktiskt inte beskrivas på något annat sätt än som en själslig resa. För att bli en bättre ledare var jag helt enkelt tvungen att få bättre insikt om mitt eget jag och rikta blicken inåt. Detta under samma tid då min pappa gick bort vilket också inneburit att jag har tänkt mycket på min egen barndom, på mina föräldrar och vår historia. Ett tag kände jag mig ledsen över att de där sakerna sammanföll, att jag gick den här fantastiska utbildningen samtidigt som pappa dog. Övervägde att hoppa av men valde ändå att fortsätta det jag påbörjat vilket jag är mycket tacksam över. Det känns plötsligt som att jag har en röd tråd i livet och att jag kan förstå varför en del saker blivit som de har blivit. Har tidigare ägnat allt för mycket tid till att älta det som har varit svårt. Nu kan jag istället se svårigheterna som erfarenhet och som nödvändiga stopp på vägen för att ta mig dit där jag är idag. Är fortfarande inte i en tänkande fas efter utbildningen och i mitt sorgearbete. Märkligt det där med sorg att den vissa dagar knappt är närvarande medan andra dagar är otroligt svåra.

Ett ögonblick fångat av dottern Anna, sommaren 2013.
De där bilderna när en inte vet om att en fotograferas är nästan de som är finast kan jag tycka.

Flytt

Den här våren har varit mer än hektisk men nu äntligen är livet lugnare. Nu när det blir allt mer luft i kalendern då ökar arbetet här hemma istället. Fast arbetet i trädgården känns mer som avkoppling än som arbete märkligt nog. Idag har dock trädgårdsarbetet varit tråkigare än vanligt även om resultatet blev riktigt bra. Jag har nämligen flyttat alla våra plantor från uterummet till vårt växthus. Nu äntligen är växthuset klart och till brädden fyllt med växter av olika slag. Det enda som finns kvar inne ett litet tag till är paprika, chili, aubergine och melon. Vad jag förstår gillar de värme och kan vara lite kinkiga. Imorgon skall dock även de börja avhärdas för att kunna flytta ut i växthuset även de. Det blev många vändor genom trädgården idag mellan växthus och uterum. Vid varje vända följde katten Elvis med mig och inspekterade arbetet noga. Han har även tittat runt ordentligt i växthuset och sett till att klättra på alla hyllor och nosa på alla plantor. Tror att han tyckte att jag hade svårt att bestämma mig eftersom jag inte stannade någonstans utan ägnade mig åt att gå fram och tillbaka. Han gillar att få vara med vad jag än gör. Fick han själv bestämma då skulle han sitta på mina axlar vilket kanske inte är helt optimalt vid trädgårdsarbete. Ibland räcker det nästan bara att tänka på Elvis för att han plötsligt skall finnas vid min sida.

Imorgon väntar mer arbete i växthuset innan jag är helt nöjd med plantornas tillvaro i sitt nya hem. Dessutom kan vi då äntligen börja lägga golvet på altanen runt växthuset vilket är nästan lika efterlängtat som själva växthuset. Det har regnat mycket de senaste veckorna och eftersom vi arbetat mycket med både odlingslådor och västhus har marken där förvandlats till lervälling. När altanen är på plats och vi har grusat runt alla odlingslådorna då blir leran dock ett minne blott och det ser jag fram emot. Elvis och jag passade även på att inspektera potatislandet innan vi tog kväll. Tidigare i veckan såg landet snarare ut som en risodling än som ett potatisland vilket kändes riktigt bekymmersamt. Igår grävde jag ett ordentligt dräneringsdike och nu ser både potatis och bondbönorna ut att trivas. Nu hoppas jag på lite mindre regn och lite mer sol. Om solen inte är på humör att komma till Hult då går det även bra med mulet väder så länge som det inte regnar.

Elvis i trädgårdens utkant

Loppis som livsval

När jag flyttade hemifrån köpte jag allt jag behövde till mitt nya hem på loppis. Inte för att det var vad jag önskade utan helt enkelt för att det var det enda jag hade råd med. Att köpa saker på loppis var enda chansen att kunna möblera och utrusta mitt första egna hem. Jag hade den stora fördelen att ha en riktigt bra loppis på promenadavstånd till min lägenhet. Varje ledig lördag ägnade jag därför åt att leta efter sådant som jag kunde tänkas behöva. De gånger jag hittade möbler fick mamma komma och hjälpa till och köra hem dem. Någon gång promenerade jag till och med hem med en stol eller en byrå. Minns hur jag då drömde om att kunna åka till Ikea och köpa allt nytt till mitt hem. Istället fick mitt hem bestå av sådant jag hade med mig från barndomshemmet, sådant jag ärvt eller fått och sådant jag köpt på loppis.

Även om det bitvis var kämpiga år så är jag nöjd över att jag inte hade möjligheten att köpa allt nytt. Det är klart att när en tar steget från barndomen till det egna vuxenlivet då vill en gärna starta på nytt och vara sin egen person. Sakerna från barndomen påminner ju om det en har lämnat bakom sig så att köpa nytt blir en del av frigörelseprocessen tror jag. Skåpet på bilden ovan är en sådan möbel som har följt mig genom livet. Min mamma köpte den på loppis innan jag föddes för att förvara alla bebiskläder i. Idag står den i vårt kök och kommer att få vara kvar i köket även efter renoveringen. Fast innan dess skall det målas blått, samma färg som det var innan mamma målade om det för att passa in i barnkammaren.

 Idag skulle jag kunna välja att köpa nytt och ersätta det gamla. Fast varför skulle jag? Alla de där udda sakerna som jag samlat på mig genom åren är ju de som gör vårt hem trivsamt. Dessutom är en loppis den perfekta platsen för köp som en kanske inte tänker på. Som glasburkar exempelvis. Vi kokar egen sylt, mos och marmelad i Hult sedan många år och då är glasburkar ett måste. Förvisso sparar vi på de glasburkar som en får över efter diverse matvaror men det är ju roligt att hälla det hemlagade på något fint.

Huset i Hult är byggt i början av 1900-talet och kommet snart att fira hundra år. Alltså skaffade vi oss ett hem som passade till de saker och möbler som vi redan hade. 

Med åren har loppishandlandet förvandlats från en nödvändighet till ett intresse. Om sommaren brukar det bli många turer med goda vänner där målet är att hitta nya loppisar eller återbesöka gamla favoriter. Det har dessutom inneburit resor längs vägar som jag annars inte hade haft anledning att åka på.

 Jag älskar gamla resväskor och har haft den stora turen att hitta många på loppisar genom åren. Den främsta anledningen till att jag har lyckats med detta är att jag blev förtjust i dem långt innan de blev populära. I slutet på 90-talet var det möjligt att köpa skönheter som dessa för 10-20 kronor vilket inte riktigt är möjligt idag.

I och med att det idag finns ett enormt intresse för loppis, vintage och återbruk är det många som intresserar sig för kläder, skor och väskor av äldre datum. Att göra riktiga fynd är betydligt svårare idag än vad det var tidigare. Däremot kan det vara klokt att tänka på att om en klänning från 50-talet fortfarande ser i stort sett ny ut då är den troligen en bra investering som kommer att hålla under lång tid framöver. Fast det är inte bara sådant av äldre datum som är av intresse. När någon i familjen behöver kläder eller skor då börjar vi alltid med att titta på loppis. Det vi själva inte har användning för längre lämnar vi vidare och ser till att våra saker blir en del av ett kretslopp.

Vårt hem består till stora delar av loppis och återbruk men även sådant som är nytt. Ibland är det inte möjligt att hitta det en söker och vissa saker är klokt att köpa nya. När vi renoverar köket satsar vi på nya vitvaror för att kunna sänka våra energikostnader vilket är klokt ur många perspektiv. När det gäller gläder är min devis att gammalt är tjusigast. Här är maken och jag på vår bröllopsfest i höstas. Makens kläder är dock alldeles nya eftersom vi helt enkelt inte lyckades hitta rätt kläder till honom. Min klänning är en tjusig kreation från 1932 och skorna från 60-talet. Skorna hittade jag på en loppis i somras för 30 kronor. Jag kostade sedan på dem en omklackning och de har sedan dess blivit de skor jag använt allra mest det senaste året. Loppis, återbruk och vintage är en del av vårt liv och har blivit ett livsval. 

Trädgårdsmåndag

Det har varit en härlig långledighet då vi har haft fullt upp. Trädgården har därför inte fått riktigt så mycket uppmärksamhet som jag skulle ha önskat. Barnen hävdar nämligen att trädgårdsarbete inte är lika roligt som att åka på marknad, umgås med vänner eller att gå på konsert. Onekligen märkliga barn! Nåväl helgen har ägnats åt diverse aktiviteter så idag kan vi äntligen ägna oss åt trädgården. Planen är att växthuset skall bli klart idag och att alla plantor kunna flytta in

Efter att stormen Egon tog sig an vårt växthus så har vi tänkt om lite. En vägg har fått bli i trä och dessutom har vi lagt på ett nytt tak. En trävägg kan ju kännas märkligt men det gör växthuset mer stabilt. Dessutom kommer solen inte åt från det hållet vilket innebär att vi inte förlorar ljus. När det viktiga jobbet med att göra färdigt växthuset är klart då skall vi bygga en altan runt växthuset samt en arbetsbänk. Tanken är att det skall finnas bra med plats för att greja med växterna samt utrymme att sitta i solen och dricka kaffe när arbetet är klart. Det där med att dricka kaffe är nästan lika viktigt som själva jobbet och då måste det finnas en bra plats.

En dag i Hult

Vi vaknade tidigt i Hult och såg hur solen redan sken vackert. Så fantastiskt att ha en helt ledig dag framför sig och börja dagen med att se hur solen skiner. Vi hade en tanke om att börja dagen med att åka till ett av våra lokala byggvaruhus för att köpa material till ett trädäck runt växthuset. Väl framme insåg vi att det var fler än vi som ville utnyttja denna lediga dag till byggprojekt. Det som var tänkt som en kort liten tur tog istället flera timmar. Fördelen med en ledig dag är att det finns lite mer tidsutrymme än annars.

Några av dagens planer förutom att köpa material var att lyckas så det sista som skall sås, att göra klart det sista med växthuset och att fortsätta skola om plantor. Selmer och Cleo verkade vara på humör att hjälpa till men ägnade istället dagen till att sova i solen. Tänker ofta att katter gör kloka prioriteringar i livet.

Här är trädgården som den ser ut från vår balkong. Växthuset har nu fått nytt tak och väggar efter stormen Egons påhälsning i vintras. Inne i uterummet står alla växter som väntar på att flytta in i växthuset och snart är det dags. Det enda som återstår innan de kan flytta in är några hyllor så allt kan få plats. Idag har jag äntligen sått det sista i odlingslådorna vilket innebär att det blir nästan tre veckor mellan första och sista sådden. Har säkerligen ingen större betydelse och det kändes dessutom mer uppmuntrande att så när det redan spirade i de övriga lådorna.

Det är fullt av vårblommor i rabatterna här hemma i Hult just nu vilket onekligen känns uppmuntrande även det. De senaste två höstarna har jag ägnat många timmar åt att sätta lökar och nu äntligen får mitt arbete ordentlig utdelning. Det är något alldeles särskilt att titta på rabatter som är alldeles fulla av vackra blå pärlhyacinter och samtidigt veta att varenda en av dem har jag petat ner i jorden. Helt underbart att ens eget arbete växa!

Eftersom det redan växer bra i våra odlingslådor var det idag dags för årets första gallringspesto. Det vill säga pesto bestående av sådant som behöver gallras. Idag kom peston därför att innehålla rädisblad, gräslök och blad från kålrabbi samt olivolja. solroskärnor, parmesan och vitlök. Smakar aldrig exakt samma men smakade mycket gott. Passade dessutom bra just idag eftersom vi hade vår goda vän Sophie på besök till lunch. Härligt att redan i maj kunna bjuda på hemodlat.

Det visade sig bli två omgångar gäster idag och med det två sittningar i rosenträdgården. Lagom till dagens andra fika passade jag på att experimentera lite i köket vilket resulterade i en smaskig kokoskaka som bara innehåller kokosflingor, banan och ägg. Ljuvligt gott och enkelt att göra och med det en perfekt kombination. Konstaterar att våra utemöbler i rosenträdgården behöver målas om. Det är en sådan där sak som jag tänkt att jag skall göra och helt plötsligt har två år passerat. Nåväl nu har jag i alla fall köpt färg och är ett steg närmare.

Nu är det kväll i Hult och jag har haft två hundar i knät större delen av kvällen. Förut morrades det en del från Ida när Ebba var i närheten men nu sover de gärna tillsammans. Det har varit en märkligt lång dag och en synnerligen bra sådan. Jag har lyckats genomföra allt jag föresatt mig och dessutom haft gott om tid att umgås med goda vänner. Få dagar är så bra som denna dag har varit!

Loppisfynd

Lagom till Första maj hittade jag en tjusig röd 60-tals klänning. Det var som om den var sydd till mig och jag kände mig mycket tjusig dagen till ära. Jag har ju en svaghet för det där med klänningar som är äldre än vad jag själv är. Från en kollega fick jag för en tid sedan höra att jag ser ut som damerna när han var barn. Alltså lyckas jag således hitta den rätta stilen eftersom han är född på 50-talet.

Att sy är inte en färdighet jag besitter. Skulle gärna önska att jag kunde det och funderar på att lära mig. Jag har ju sytt ett och ett annat genom åren och modellen ser inte helt svår ut när jag har synat sömmarna. Att lära mig att sy skulle verkligen vara roligt. Det skulle dessutom ge mig möjligheten att sy om loppisfynd. Idag sträcker sig mina kunskaper i stort sett till att laga och byta knappar.

Ullkoftan har jag fått från min farmor och den är en kär favorit. Farmor köpte den i början på 60-talet men den ser fortfarande ny och fin ut. Vissa saker var således bättre förr. Kappan är en ny favorit med ett snitt från samma tidsperiod, däremot är den nytillverkad. Även den är ett loppisfynd med betoning på fynd. Den gamla prislappen satt kvar och jag kunde konstatera att det har sina fördelar att handla på loppis.

Kappan är lite klockad och har fin puff på ärmen vilket gör att den passar särskilt bra till klänningar och kjolar från 50-talet. Kappan är så pass tunn att den fungerar väl även på sommaren. Samtidigt är den så pass rymlig att den rymmer en kofta under vid lite kyligare dagar.

Den andra klänningen jag köpte samtidigt som den röda har en lite annorlunda krage. I övrigt är klänningarna lika i modellen. Lila är en färg jag trivs bra i men jag kände mig trots det lite tveksam till mönstret först. Fast en klänning som var sydd till mig kunde ju inte få hänga kvar i affären! Efter att ha provat hemma i lugn och ro kunde jag till sist konstatera att jag var glad att jag köpt även den.

En kort tur till Stockholm

Förra torsdagen började tidigt med att barnbarnet och jag tog bussen från Munkedal. Barnbarnet lämnades över till sin mamma i Kungälv och sedan fortsatte min resa med Stockholm som mål. Tågresan gick märkligt fort och lagom till lunch var jag på plats i huvudstaden. Väl framme möttes jag upp av delar av min basgrupp på min ledarskapsutbildning Bommersviksakademien.

Vi inledde vårt besök i Stockholm med ett studiebesök på riksdagen där vi möttes upp av Kenneth G Forslund.  Han är riksdagsledamot från Kungälv och en gammal vän till mig. Fast när jag lärde känna honom var han inte ledamot i riksdagen utan en alldeles vanlig medlem precis som jag. Jag har varit på besök i riksdagen förut men slås varje gång över hur stort det är att befinna sig på platsen där landets lagar beslutas och där samhällsutvecklingen stakas ut.

 Efter att ha installerat oss på vårt hotell och svidat om till tjusiga kläder begav vi oss till Erlands kafé för att dricka cocktails. Vilket fantastiskt ställe! Helt otroligt engagerad personal och en otroligt mysig lokal. Det kändes mer som att befinna sig i någons vardagsrum än att befinna sig på lokal. Särskilt Lizette och jag kände att vi matchade inredningen fint. Hade gärna flyttat detta stället lite närmare Hult så det var möjligt att besöka lite oftare.

Fast hur fint det än är på en plats så är det ändå sällskapet som är viktigast. Känner en sådan oerhörd tacksamhet över att ha fått förmånen att lära känna dessa människor. Förvisso var det slumpen som avgjorde att vi hamnade i samma grupp men sällan har nog slumpen varit mer lyckad.

Förutom att dricka drinkar åt vi även fantastiskt god mat på Oljebaren. Vi är ett ganska pratsamt sällskap men maten var så pass god att samtalet stannade av eftersom alla var upptagna med att äta.

Stockholm bjöd på strålande vackert väder och färgsprakande blommor. Här hemma i Hult är det långt kvar tills tulpanerna kommer att börja blomma. I Stockholm blommade de för fullt och jag känner mig tacksam över att i år få vara med om detta tre gånger. Första gången jag såg tulpanerna blomma var i Zadar för en månad sedan, nu i Stockholm och om en liten tid kommer de att blomma även hemma i Hult.

Tänk vilken prakt att få njuta av mitt i den stora staden!

Två istället för en

I snart fem år har vi haft vår älskade vovve Ida. Hon är en fantastiskt trevlig cockerspanielflicka som gör världen lite bättre bara genom att finnas i den. Ida är en högt skattad familjemedlem som får oss att må bra. För något år sedan började vi prata om att vi kanske skulle skaffa en hund till. Vi tänkte att det skulle vara roligt för Ida att få en kompis att leka med. Fast när en har världens bästa hund då är det inte helt enkelt att ta steget att skaffa en ny hund. Tänk om den nya hunden inte skulle vara som Ida! Så efter lite diskussion fram och tillbaka blev det aldrig mer än en diskussion.

Så för ett par veckor sedan behövde hunden Ebba ett nytt hem. Hon är inte en cockerspaniel, vi skulle ju aldrig ha en annan ras hade vi tänkt. Hon är inte alls som Ida, men vi älskar henne redan. Ebba är ett litet energiknippe med mycket vilja. Hon ger sig gärna ut på egna äventyr och allt är spännande. Ida trivs istället så länge som hon är i närheten av oss och brukar sällan ge sig ut på egen hand. De båda hundarna kompletterar dock varandra fint. Ebba gör att Ida får upp farten och busar mer än tidigare. Ida får Ebba att hålla sig på tomten och i närheten av oss.

Två hundar skulle kunna vara dubbelt så mycket jobb men i själva verket är det dubbelt så kul!

Ebba är morgontrött och ligger gärna kvar i sängen när resten av familjen har gått upp. Allra bäst är det att ligga i värmen under täcket.

Ida som alltid har varit aningens bortskämd tyckte till en början inte om att dela oss med en ny familjemedlem. Först var vi oroliga att vi gjort något galet som tagit oss an Ebba och att det aldrig skulle fungera. Så en morgon låg båda vovvarna och sov intill varandra i sängen och vi kunde pusta ut.

Det fanns en mening med att vi aldrig kunde bestämma oss gällande en hund till. Hade vi lyckats bestämma oss förra sommaren då hade Ebba aldrig blivit en del av vår familj. Hon har bara varit här i några veckor och nu går det inte riktigt att tänka sig tillvaron utan henne.

Farmers market i Edinburgh

Den som har läst min blogg en tid vet att jag älskar att resa och att jag älskar att gå på lokala marknader när jag är ute och far. För ganska precis ett år sedan var jag på besök i Edinburgh och passade då på att besöka en farmers market mitt i centrala Edinburgh vid foten av slottskullen. Får nog säga att det är marknaden med tjusigast utsikt av alla dem som jag har besökt.

Det är något särskilt att strosa runt bland stånd som innehåller lokala delikatesser, handarbete och annat smått och gott. En får möjligheten att känna smaker och lukter som en annars kanske skulle missa när en bara besöker en stad som turist. Många saker är lika oavsett vilket land en besöker en marknad i medan annat skiljer sig åt totalt. Gemensamt för dem alla är att jag fullkomligt älskar att besöka dem.

Farmers market i Edinburgh har öppet varje lördag från 9-14. Råkar du befinna dig där en lördag så är planen för dagen given! Mitt bästa eller snarare godaste köp från den här marknaden var hemmagjord kola. Oj så gott och sött.

Att somligt skall ta sådan tid!

Jag har en svart sammetskavaj som är från 50-talet eller 60-talet som jag har haft sedan jag var barn. Den hörde till favoriterna bland mina utklädningskläder och jag har lekt många lekar utklädd i den. I mitten på 90-talet började jag använda den igen som ett alternativ till kavaj gärna till jeans och skor med höga och klumpiga klackar. Under en tid glömdes jackan bort innan den hamnade i barnens utklädningskläder. Sedan ett par år tillbaka hänger den i min klädkammare men har inte blivit använd då den saknat två knappar. Hur svårt kan det egentligen vara att byta knappar i en jacka?

Själva jobbet att byta knapparna tog ungefär tjugo minuter, något jag passade på att göra under tågresan till Stockholm i torsdags. Att köpa knapparna tog däremot flera år att få gjort. I tisdags i förra veckan hann jag med en kort loppistur och passade då på att äntligen köpa knappar. Tidigare pryddes jackan av fina klädda knappar i samma tyg som jackan. Nu sitter där istället glasknappar som skiftar svagt i lila och kommer från en trasig aftonklänning från samma tidsperiod.

Är otroligt nöjd över resultatet och tycker att jackan faktiskt blev finare med de nya knapparna!

Försökte hitta en bild där hela jackan syns och det var inte så lätt. Här har ni mig och min tjusiga väninna Lizette som delar min passion för vintagekläder. Dock är hon lite bättre än jag på det här att titta in i kameran.

Härlig morgon

Det är morgon och jag befinner mig på Bommersvik för sista helgen med ledarskapsutbildningen jag går. Vaknade tidigt till strålande sol och har nu varit ute och sprungit. Tror inte att en dag kan börja bättre! Nu väntar en hektisk dag men jag känner mig fylld av energi efter den hör starten på dagen.

När ska jag andas?

Den här våren har nog varit den mest hektiska i hela mitt liv tror jag. Det är någonting hela tiden och de flesta kvällar sitter jag antingen i skypemöten sent eller så sitter jag och jobbar. För att detta alls skall vara möjligt har jag varit tvungen att planera in andningspauser med jämna mellanrum. Vår timme bland vitsipporna i söndags var en sådan planerad paus. Även vår resa till Zadar för en tid sedan var en sådan nödvändig paus. Förr hade jag svårt att växla mellan uppgifterna men har lärt mig att stänga av och vara i stunden. När jag har paus då finns inte något annat än där och då. Det behöver inte vara långa pauser för att jag skall orka med allt annat jobb men att de finns är alldeles nödvändigt. När en paus är slut bestämmer jag nästa och har på så vis alltid en paus i sikte.

Nu när sommaren är alldeles nära är behovet av att pausa märkligt mindre. Dessutom är det enklare att hitta de där stunderna i vardagen. Vår rosenträdgård är en sådan plats där jag alltid känner ro. Där kan jag sitta och bara vara och samla kraft. Att skapa den tog mycket tid och kraft men det är ett arbete som redan har lönat sig. Rosenträdgården ligger mitt i trädgården i Hult och jag brukar se den som hjärtat i vårt hem. Det är dit jag längtar när jag är ute och reser och befinner mig långt från Hult.

Fast det är inte alltid som en paus och tid att andas är det som bidrar till att fylla på energin. På förmiddagen idag mötte vi upp vår äldsta dotter och vårt barnbarn. Nu har vi förmånen att rå om vårt barnbarn i några dagar. Det innebär att vi har allt annat än lugn och ro men istället fyller vi på med ren glädje och det är värt mer. Snart kommer dock livet i Hult att bli lite lugnare och jag har en lång lista på saker som jag längtar efter att göra då. Det är dock inte en lista över måsten utan en lista över önskningar. Det som inte blir gjort finns kvar på listan och kan göras en annan dag eller kanske ett annat år eller för den delen årtionde. När allt är lite för mycket tittar jag på den där listan och tänker att snart, snart då blir det tid för andra saker.