Solen blommar i Hult

Septembers sista dag idag men det blommar fortsatt fint i trädgården i Hult. I år har vi för första gången härligt blommande solrosor. Jag var ju lite ambitiös och frösådde ett antal olika blommor i våras. Ett tag tänkte jag att det gör jag aldrig om igen, men efter en sommar då jag kunnat njuta av härliga blommor tänker jag annorlunda. Tänk så många otroligt vackra blommor jag haft i år och vissa av dem kände jag inte ens till tidigare. Solrosen är dock inte någon ny bekantskap bortsett från att jag aldrig odlat någon själv. Jag läste någonstans att det var praktiskt att plantera solrosor och gurka tillsammans eftersom gurkan då kunde klättra i blomman. Då hade jag redan planterat gurka med bra klätterstöd. Planterade dock även solrosen där och den tycks trivas tillsammans med gurka och sallad.

Mina fina solrosor har blivit riktigt populära, en skulle kunna säga att de är omsvärmade om en så vill. Dessutom har de fått riktigt fin höjd. Den ena solrosen är över två meter och lyser som en sol i trädgården. Under regniga dagar har det onekligen varit ett både trevligt och efterlängtat tillskott av solsken. Konstaterar att begreppet Less is more inte gäller för blommor. Av alla sorter vill jag ju bara ha fler och fler och fler och fler och fler...

Blommor hör verkligen till sådant som ger själen näring. Känner en enorm stolthet när jag sitter i min trädgård och tittar på allt som växer där. Hela vår trädgård är resultatet av vårt eget arbete. Det som växer där är just där för att vi har planterat, vattnat och skött om. Det är otroligt givande att så tydligt se resultatet av sina ansträngningar. Just nu handlar det mesta arbetet i trädgården om att skörda och städa undan den här säsongen. Känner mig förväntansfull även i städandet eftersom det faktiskt också kan ses som förberedelse för nästa säsong.

Dag tre

Helt ärligt kändes det lite tråkigt att ta på mig samma klänning idag. Den är fin, jag älskar den men idag hade det varit roligt att ha på sig något annat. Det är dock lite skillnad idag mot igår eftersom jag inte har någon kofta nu. Idag har jag dessutom på mig ett av mina favorithalsband. Härligt knalligt grönt och jättelångt så det går att vira många varv. Halsbandet hittade jag på en loppis för några år sedan och betalade hela tio kronor för det. Kändes som ett bra fynd tills morgonen efter. När jag kom ner i köket där halsbandet låg då luktade hela nedervåningen mögel och unket. Tänk att jag inte hade känt det innan! Nåväl halsbandet fick ligga i blöt i grönsåpa i flera omgångar under en vecka och sedan var det helt luktfritt. Inte alltid enkelt det där med loppis men även lukt och fläckar går att råda bot på.

Utmaningens andra dag

Dag två på utmaningen Four Fit Challenge har passerat och än så länge känns det hela bra. Jag har gjort en lärdom redan de här första två dagarna. Om du skall vädra din klänning är det klokt att inte låta den hänga ute hela natten. Attans så kall klänning jag fick ta på mig den här morgonen! Det var nämligen först när jag sminkat mig och gjort mig i ordning i övrigt som jag insåg att klänningen hängde kvar ute.

Dagens i förväg planerade outfit

Dagens outfit är egentligen precis samma som igår. Klänningen är ju basen för hela veckan medan koftor och tröja kommer att skifta. Skillnaden idag är att jag har stängt koftan med hjälp av ett skärp i midjan. Mormorskängorna är utbytta mot mina absoluta favoritpumps. Det är ett par skor som jag tror jag skulle kunna ha på mig sju dagar i veckan utan att tröttna på dem. De passar till vardags men också till fest.

En stund i solen efter arbetsdagen

Igår var jag ledig medan den här dagen ägnades åt arbete och möten. Kul att samma klänning och samma kofta passade bra båda dagarna. Igår kände jag mig fint men ledigt klädd medan jag idag kände mig uppklädd och alldeles lagom för en mötesdag. Jag älskar verkligen kläder och planerar alltid på kvällen vad jag skall ha på mig nästa dag och hänger fram detta. Allt som finns i min garderob är noga utvalt och jag har i stort sett aldrig samma outfit två dagar i rad. Min garderob är välfylld men inte överdrivet. Fast om en betänker att det allra mesta är köpt de senaste två åren kan en snabbt konstatera att det har blivit en hel del shopping. Å andra sidan var detta alldeles nödvändigt då jag bytte storlek efter en viktnedgång.

På katters vis

Det är kväll och katten Elvis kommer och gör mig sällskap i fåtöljen. Där vi är vill Elvis också vara. De andra fyra katterna i Hult är förvisso tillgivna även de men inte på samma sätt som denna katt. Han är med oss hela dagarna och trivs gott med våra hundar. Ibland tänker jag att han kanske inte vet om att han är just en katt utan kanske tror att han är en hund. Har tidigare skrivit om vår mirakelkatt som överlevde när hans mamma dog när han bara var dagar gammal. Han flaskmatades för att överleva och jag tror att den närheten med människor på det sättet när han var kattunge har präglat honom starkt. Vi fick honom när han bara var fyra veckor gammal vilket egentligen är alldeles för tidigt.

Det har gått två och ett halvt år sedan vi fick veta att Elvis har ett förstorat hjärta och lungödem och med det var döende. Han fortsätter dock att vara vår mirakelkatt och mår gott. Han har ju ingen aning om att han är sjuk och tur är väl det. Kanske är det så att vi människor tenderar att fokusera på det som gör livet svårt för oss istället för att leva livet. Om Elvis visste om att han var döende skulle han kanske hantera livet på ett annat sätt. Nu vet han inte det och gör varje dag på katters vis.

Elvis har mycket att lära mig om livet. Jag tenderar nämligen att oroa mig för sådant jag inte kan påverka. Han lär mig att vara mer i nuet och se till att verkligen leva. Vi är tacksamma för varje dag vi har honom kvar, men det där borde ju egentligen gälla livet i stort. Varje dag är en gåva och bör hanteras på bästa sätt. Enligt Elvis är bästa sätt att spana i trädgården, äta lite, sova lite, ta en tur till i trädgården, få någon att klappa honom, sova lite.... 

Four Fit Challenge

Den här veckan ska jag utmana mig själv och vara med i Four Fit Challenge. Det är en utmaning som handlar om att sätta fokus på modeindustrin och väcka tankar om hur vi de tillverkar och hanterar våra kläder. Under en vecka skall endast fyra plagg användas och det är onekligen utmanande. Underkläder, träningskläder, arbetskläder och ytterplagg är undantagna och likaså assessorer.

Att välja vad jag skulle ha på mig under en vecka var inte enkelt och jag funderade mycket innan jag till slut valde min älskade jeansklänning som bas för veckans outfits. Idag är dag ett och jag har min klänning tillsammans med en kortärmad tunn kofta som är ett av mina fyra plagg. Utöver dessa två har jag valt ännu en kofta och en stickad tröja. Jag har fått med mig min vän Regina på utmaningen så ni kommer även få läsa om våra erfarenheter på Livåleva Bloggasin. Vi fuskade lite när vi gjorde utmaningen eftersom vi fotade alla våra outfits redan förra veckan. Riktigt fiffigt dock att ha en klädplagg för veckan. Det tilltalar mitt ordningssinne och det kändes riktigt skönt att slippa fundera över vad jag skulle ha på mig idag.

Har även taget en selfie idag för att visa att jag inte fuskar med mer än planering och förberedelserna. Idag fick dessutom ett halsband komplettera min utstyrsel. Tyckte något saknades när jag såg bilderna och kom på att det krävdes ett halsband för att se komplett ut.

Till detta har jag mormorskängor och knästrumpor vilket gör det hela lite mer lekfullt. Konstaterar bittert att mina kängor dessvärre börjar att ge med sig vilket gör mig riktigt ledsen. Har haft dem i många år och de är verkligen ett par perfekta skor. Om de varit i äkta läder istället för i syntetmaterial då hade det bara varit att lämna dem till en skomakare. Nu får jag istället använda dem så länge till det är möjligt. Nästa par skall bli sådana som går att laga och med det får en längre hållbarhet.

Rosor och åter rosor

Det blir mycket trädgård just nu men det är svårt att låta bli när vädret är så ljuvligt och säsongen närmar sig sitt definitiva slut. Vår rosenträdgård blommar fortfarande så vackert och om det vackra vädret håller i sig någon vecka till då kommer kanske ytterligare några rosor att hinna blomma. Vi har några som sattes i slutet av sommaren som inte har blommat än men jag har fortsatt hopp om att det skall bli blommor. Idag har vi dessutom utökat rosenträdgården med två rosor till vilket gör att vi nu har totalt tjugoåtta sorters rosor. De har blivit så många att jag har blivit tvungen att göra mig en lista över alla rosor. Dessutom har jag gjort mig en lista över alla rosor jag önskar mig framöver. Märkligt det där hur vi inte får nog av rosor. Med de senast planterade rosorna märks det äntligen att vi har utökat rosenträdgården och det blev precis så fint och bra som jag önskat mig.

Undrar lite över hur länge rosorna i rosenträdgården kommer att blomma i år. Förra året blommade vår New Dawn ända fram till tredje advent vilket onekligen kändes mycket märkligt.

Peaudouce är ny för i år och jag hoppas den kommer att trivas. Gula rosor är verkligen fina och jag tycker om hur de kan vara nästan vita eller nästan orange.

Leonardo da Vinci är makens ros som han fick till sin födelsedag i somras. Även den är alltså ny i rosenträdgården men som den växer och blommar skulle en kunna tro att den snarare funnits där en längre tid. Vet att jag anger alla rosor som mina favoriter men den här har onekligen blivit en sådan.

Det började med en enda ros och nu är de så många fler. Dessutom har jag planer på ännu en rosenträdgård i ett annat hörn av trädgården. Vi hade egentligen tänk anlägga den redan i år men valde att i stället prioritera andra trädgårdsprojekt. Det visade sig dock vara bra att vi väntade. Efter allt regn i sommar kan vi konstatera att i den delen av trädgården lär det bara växa näckrosor innan vi får ordning på dränering. Fördelen med att säsongen i stort sett är slut är att det problemet behöver vi inte fundera mer över i år. Vi sparar det till nästa år och behöver inte alls tänka på det innan det är möjligt att göra något åt det.

Säsongens slut

Det har varit ett riktigt härligt höstväder idag. En sådan där solig höstdag som jag kan komma på mig själv att längta efter under resten av året. Helst hade jag velat spendera hela dagen i trädgården hemma i Hult men hade annat som var tvungen att göras och fick därför tid för trädgården först när dagen var sen.

Det är ljuvligt att sitta på den nya trappen i trädgården när solen skiner. Lätt att fastna där och bara njuta av utsikten och solen istället för att jobba. Även om säsongen närmar sig sitt slut finns det fortfarande mycket arbete som skall göras. Märker att vissa uppgifter är lätta att ta tag i medan jag drar mig för att ta tag i andra. Att plantera lökar är en sådan uppgift som jag gärna hittar på ursäkter för att kunna slippa. Det måste göras men är ju så attans tråkigt. Undrar varje år hur jag tänkt när jag köpt så otroligt många lökar. Hur tråkigt det än är att plantera dem så kommer jag att vara mycket nöjd med ansträngningen nästa år när alla nya blommor tittar upp. Tre hundra lökar skall ner i backen den kommande tiden och det skall verkligen bli roligt att se resultatet till våren.

Det finns fortfarande mycket att skörda även om mycket också är slut för den här säsongen. Det finns några få tomater kvar ute i växthuset men ganska gott om paprika och aubergine. Pumpor, gurka och squash har jag skördat det sista av. Nja kanske inte växthusgurkan som helt plötsligt har fått för sig att bli helt översållad av små gurkor. Kanske hinner de växa sig stora nog att skördas. I år har jag för första gången odlat physalis. Idag kunde vi äntligen provsmaka dem och vilken lön för mödan vi fick. Tidigare har jag bara ätit physalis som jag köpt i affären. De är goda men kanske inte någon sensation. Som så ofta när en odlar själv är det hemodlade något helt annat när det gäller smaken. Våra hemodlade physalis är så otroligt goda att jag redan planerar för en mycket större odling nästa år. Nu vet jag dessutom att fröna tar lång tid på sig att gro och kan planera efter det.

I odlingslådorna växer det fortfarande ordentligt och vi skördar lite varje dag. Igår plockade vi in det mesta av persiljan och frös ner för vintern. Sedan vi började odla persilja har det blivit en av mina absoluta favoritkryddor. Förra året ville sig inte persiljeodlingen ordentligt men i år har vi tagit igen det ordentligt. Förra året hade vi mycket gott om dill men i år har vi nästan inte fått någon dill alls. Märkligt hur stor skillnad det kan vara från ett år till ett annat. Förra året trivdes det mesta mycket gott i trädgården men som sagt märkligt nog inte persiljan. I år har vi dock tillräckligt för att kunna klara oss genom vintern vilket är mycket positivt.

Kvällens projekt var att anlägga en lavendelodling i anslutning till våra odlingar. Förhoppningsvis kommer lavendeln att växa och frodas så pass ordentligt att vi får gott om skörd att använda i både matlagning och bakning. Märker hur jag mer och mer fokuserar på nästa säsong nu. Samtidigt som jag skördar planerar jag för hur jag ska göra nästa gång. Nu har vi så många odlingslådor som vi tänkt oss, växthuset är på plats och det kommer göra nästa säsong betydligt enklare. Förvisso har vi planerat att komplettera med en odlingstunnel men i sammanhanget är det ett mindre projekt. Innan vi anlade våra odlingar och på allvar började arbeta med vår trädgård hade jag ingen aning om vilken glädje trädgården skulle ge mig. Det gör gott för både kropp och själ att spendera tid i trädgården oavsett om syftet är arbete eller vila.

Den nya planteringen som alltid varit

Igår när jag visade upp allt som blommar så fint i trädgården då glömde jag helt bort den nya planteringen i trädgården. Nu blommar där så fint att det inte går att föreställa sig att den inte fanns där när sommaren började. I min tanke har ju planteringen alltid varit där den är nu. Det är verkligen spännande att se hur trädgården växer fram. Det är också intressant hur snabbt en vänjer sig vid hur det ser ut nu. Tittade på bilder från förra året och blev onekligen förvånad över vilken skillnad det är då mot nu.

Här är då den nya planteringen. Än så länge är den fylld med både perenner och ettåriga växter. På sikt är tanken att den bara skall vara fylld med perenner och då sköta sig själv.

Fast de ettåriga växterna är inte så tokiga även om de kräver lite jobb. Snokörten har blivit en blomma jag tycker mycket om och gärna ser i min trädgård i år och nästa år och gärna åren som kommer därefter.

Sköldpaddsört är en ny bekantskap för mig. I den nya planteringen finns den både i lila och i vitt.

Gråmalvan är även den en ny bekantskap. Riktigt fin är den och jag gillar att den har bra höjd och drar iväg ovanför resten av planteringen. Till nästa år skall jag dock ordna någon form av stöd till den eftersom den gärna lägger sig ner när det regnar och stormar.

Otoberstormhatten utgör en fin kontrast mot resten av planteringen.

Kärleksörten är verkligen vacker när den väl blommar. Lite spännande blomma egentligen om en tänker på det. Den är bland det första som kommer upp om våren men är sedan bland det allra sista som blommar. Har läst att den skall gå att dela för att få fler plantor. Har en som har blivit väl stor där den växer nu. Tänker därför pröva att gräva upp, dela och sedan sätta tillbaka den ena och hitta en ny plats till den andre. Skall bli spännande att se hur resultatet blir.

Ännu en bild på den vackra gråmalvan.

Just nu växer det gott om ringblommor i planteringen. Nästa år kommer de istället att få en ny plats i anslutning till mina odlingar. Ringblomman är ju förutom att vara vacker även en nyttoväxt och då passar den bra vid odlingarna. Någon av er påpekade att den faktiskt går att äta också, tack för påminnelsen! Har tänkt länge att jag skulle testa att har ringblommor i sallad men det har som inte blivit av förrän nu. Ibland behövs det en liten påminnelse för att en skall ta nästa steg helt enkelt.

Min trädgård blommar vidare

Mer än halva september har passerat men i min trädgård blommar det fortsatt som om det vore sommar. Det är mindre arbete med trädgården nu vilket gör det möjligt att njuta desto mer och det är onekligen bra. Förvisso finns det fortfarande gott om sådant som skall skördas men jag tar lite i taget och låter det inte stressa mig alls. Istället passar jag på att verkligen njuta av allt som blommar nu.

Få saker är så härliga som när trädgården sveps in i en doft av kaprifol. Tidigt på sommaren får den sällskap av doften från vår honungsros men nu är den ensam och även det är bra.

Jag delade upp och flyttade på en lite av praktlysingen i en av våra rabatter tidigare i sommar. Den är ju så otroligt vacker och skapar onekligen prakt i rabatten precis som namnet säger. Nu växer det praktlysing på två nya platser i trädgården vilket gör att vi i år kan njuta av en sen blomning

Vår rosenhallon blommar fortsatt vackert. Vi flyttade den för några år sedan och nu har den växt till sig ordentligt på sin nya plats. Det är en tålig och vacker blomma som är lätt att flytta. Alltså kommer den nu att delvis få flytta till en ny växtplats. En del får vara kvar och frodas där den är medan en annan del skall få pryda en ny del av trädgården.

Det är egentligen inte meningen att det skall blomma i våra odlingslådor. Så kan det dock bli ibland och nu växer mangold och penséer tillsammans så fint.

Flox har blivit till en riktig favorit!

Så även indisk fingerört. En enda blomma finns kvar nu och jag börjar redan sakna den.

Vår lavendel blommar på ordentligt så till helgen planerar jag att åter göra lavendelkyckling. Har köpt fler lavendelplantor för att skapa en plantering för bara lavendel. Nu när jag har insett vilket fantastisk smaksättning den är vill jag ha gott om den till nästa år.

Ulleterellen planterade jag för några veckor sedan. Den ser onekligen lite lustig ut men jag tror att den kommer att passa bra i vår trädgård. Såg en bild på ulleternell tillsammans med rosor och tänkte att så vill jag ha det i rosenträdgården. Två plantor är satta så får vi se hur de trivs.

Såpnejlikan blommar också riktigt bra just nu. Flyttade den från en plantering till en annan för två år sedan och konstaterar att den nog trivs lite väl bra. Den är förvisso fin men får inte lov att ta över hela rabatten. Å andra sidan trivs den som sagt gott där den är så kanske får de andra blommorna maka på sig och flytta till en annan plantering istället.

Vi har också planterat en Hyndrangea Limelight för några veckor sedan. Den är översållad med blommor och ett vackert tillskott i trädgården. Där den står just nu ser den lite lustig ut. Vi ska skapa en helt ny plantering med både buskar och rabatter men än så länge finns där bara en enda buske. Tanken är att använda stora stenar som kom fram när trädgården grävdes om för två år sedan. De är rejält stora och vi behöver därför lite assistans av en traktor för att flytta dem dit de ska vara. Ser verkligen fram emot att blanda sten, blommor och buskar och skapa ett nytt hörn i trädgården.

Granskottssirap

Det jag gillar allra mest med att läsa andras bloggar är alla idéer och härlig inspiration jag får. Så många saker som jag aldrig ens kommit på tanken att testa om det inte varit för alla dessa fantastiska bloggare. Förra året läste jag hur flera gjorde sirap på granskott vilket lät riktigt spännande tyckte jag. Förra året kom jag mig inte för att testa medan det fortfarande var möjligt att plocka granskott men sparade på idén till i år.

Konceptet är mycket enkelt. Du plockar granskott och sköljer av den i ett durkslag. Låt dem torka och lägg dem sedan i en glasburk tillsammans med socker. En del granskott till två delar socker. Att plocka granskott ingår inte i allemansrätten vilket är viktigt att vara medveten om. Själv har jag tur att ha granar på tomten, men annars går det säkert att fråga om det går bra.

Tycker att burkarna med socker och granskott ser riktigt vackra ut.

Burkarna skall sedan ställas i ett soligt fönster några veckor. Då kommer sockret att smälta och bli sirapsliknande. Det finns sedan olika varianter hur en kan göra. Jag valde att följa rådet att sedan koka upp granskottssockerblandningen och sedan sila bort alla granskott. Provade först att bara sila utan att koka upp men blev inte så nöjd med resultatet. Bra att det alltid går att läsa och söka vidare och testa sig fram till en bra lösning.

Den färdiga sirapen hällde jag sedan på glasflaskor. Är klokt att låta den stå framme i ett ljust fönster en stund innan användning eftersom sockret har en tendens att kristallisera sig. Hur var det då med smaken? Den smakar inte som granskotten gör men jag tycker den luktar så. Är en väldigt speciell och mycket söt smak. Har testat den till pannkakor, brieost och ringlat den ovanpå äppelpaj. Tror att det är en smak som en antingen tycker mycket om eller inte klarar av. Jag gillar den och är glad över att jag har flera flaskor nere i källaren.

Vintage och byxor

Något som har visat sig vara något av en utmaning är att hitta vintagebyxor. Vintagekläder är ju alltid lite speciellt eftersom en alltid är hänvisad till just den storlek som ett plagg råkar ha. Det går ju inte direkt att säga att jag skulle vilja ha det här plagget fast en annan storlek. Att säga och tänka det går förvisso men det är ju inte möjligt att genomföra. När det gäller klänningar och kjolar går det ganska bra att gå upp eller ner i storlek. Ibland kan en behöva lägga ut eller ta in en söm för att det skall fungera. Med byxor är det inte lika enkelt har det visat sig. Trots flitigt letande i flera år har jag ännu inte hittat det jag har sökt. Jag har önskat mig tjusiga byxor från 40-talet med hög midja och knappar i sidorna. Tycker att det ser så tjusigt ut när en tittar på gamla filmer och ser tuffa, starka karriärkvinnor i sina snygga byxor. Alltså har jag letat, letat och letat men inte nått något resultat.

Så igår hittade jag de perfekta byxorna lite av en slump på en modekedja i min närhet. Byxorna är således inte äkta vintage men de har precis den modellen jag hade tänkt mig. Ibland är det kanske så att en inte kan få precis det en har tänkt sig utan får vara nöjd när det nästan blir rätt. Ett stort plus är att även om dessa byxor inte är vintage så är de etiskt tillverkade vilket onekligen är viktigt. Det är inte vettigt att tillverka kläder på det sätt som görs idag. Textilindustrin kräver enorma resurser, särskilt när det gäller vatten. En anledning till att jag gillar vintage är att de kläderna ingår i ett kretslopp. De finns redan och behöver bara tas om hand för att fortsätta att användas. Jag försöker alltid att i första hand titta på loppis när familjen behöver nya kläder.

Är riktigt nöjd med mina nya byxor även om modellen känns tämligen ovan. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid detta. Känns riktigt roligt att numera kunna vara klädd i vintagestil och ha byxor vilket jag har saknat.

Tantau Rose Goethe

För en tid sedan ökade vi ytan i vår rosenträdgård och nu har vi börjat fylla den nya ytan med rosor. Det finns så många fantastiska rosor att välja mellan vilket gör uppgiften allt annat än enkelt. Jag har ägnat åtskilliga timmar på den lokala plantskolan med att titta och lukta på rosorna. Har sedan läst på om deras egenskaper och återvänt till plantskolan för ännu en vända. Senaste besöket resulterade i två nya rosor. En White New Dawn och en Tantau Rose Goethe. Dessvärre blommar inte den första nu men jag hoppas på att den skall hinna blomma innan säsongen är över. Vår New Dawn är en alldeles fantastisk ros som förra året blommade från juni till december. Min förhoppning är att dess vita variant skall vara lika härdig.

Jag har ständigt nya favoriter i rosenträdgården och just nu är det Tantau Rose Goethe. Den är onekligen en av de vackraste rosorna vi har och den doftar dessutom fantastiskt gott.

Något jag har insett sedan vi anlade vår rosenträdgård är att rosor har sina egna personligheter. De kräver omsorg och behöver pysslas om för att trivas. Om de väl trivs då blommar de något alldeles sagolikt vackert som belöning.

Lycka är onekligen att ha en rosenträdgård att kunna plocka rosor i för att fylla vaser i hemmet. Lycka är att sitta i rosenträdgården en sen junikväll och känna doften av honungsros och kaprifol. En trädgård hör till de saker i livet som ger själen näring.

Den här dagen förra året

För ett år sedan idag var det en riktigt härlig sommardag med strålande sol och tjugo grader varmt. Således helt perfekt väder för att ha en bröllopsfest. När vi gifte oss Raimo och jag 2004 hade vi aldrig någon bröllopsfest. Vi hade istället kalas för att jag fyllde 25 år och gifte oss någon timme in i kalaset. Bröllopsfesten sparade vi istället till senare och förra året var det dags. Min önskan var en vintagefest med familj och vänner. Helst skulle vi vara på en vacker plats på landet och solen skulle skina och vädret vara varmt fast det var september. Eftersom det råkade vara valrörelse förra året när vi firade vår tioåriga bröllopsdag så fick vi onekligen mycket att göra. Först med att arbeta i valrörelsen och sedan hade vi en vecka på oss att förbereda för festen. Veckan efter det for Raimo och jag till Krakow och efter det fortsatte livet att vara fullt upp och någonstans längs vägen glömde jag helt enkelt bort att redigera bilderna från festen och lägga upp dem på bloggen. Tänk så snabbt ett år går egentligen. När jag tittar på bilderna nu känns det som om vår bröllopsfest var alldeles nyss och ändå har ett helt år hunnit att passera.

Här är vi på vår bröllopsfest förra året då vi firade tio år som gifta. Min klänning är äkta vintage och kommer från 1932 medan makens kläder kommer från 2014. Trots att vi letade länge och väl konstaterade vi att det var betydligt svårare att hitta bra herrvintage än till dam. Att ha en riktigt stor fest som en bröllopsfest kräver mycket planering och arbete men när allt funkar då är det verkligen värt mödan. Allt blev inte precis som vi hade tänkt oss men det blev en riktigt fin dag, sommarens allra sista dag visade det sig. Dagen efter när vi städade upp efter festen vräkte regnet ner och höstvindarna blåste ordentligt. Då var det tydligt att sommaren var över för den gången.

Från en trädgård till en annan

Att ha trädgård är onekligen spännande och ju mer jag lär mig desto tydligare blir det att mycket mer finns att upptäcka. I år har jag sått en del blommor från frö. Även om det en stund var lite stressigt med alla tomater, gurkor, chili och allt annat och dessutom blommorna så kommer jag att göra om det. Så många nya favoriter jag har fått i år tack vare mitt infall att jag även skulle så blommor. En av dessa favoriter är ringblomma. Enkel och fin och lyser upp i alla planteringar där jag har satt den. Den fungerar utmärkt i maten och det går även att göra salva och olja av den. Jag sådde en sort jag fått och reflekterade inte så mycket över detta. Har under sommaren upptäckt att det bland ringblommor finns en oändlig variation både i färg och form och att sorterna är många. På besök hos en vän upptäcker jag att hennes ringblommor är otroligt tjusiga och måste absolut ha likadana i min trädgård. Så bra att det då bara är att ta till vara på fröna och sedan så dem nästa år. Nu har jag gott om frön till fler fina ringblommor och planerar att så dem lite här och var i trädgården nästa år.

Just nu i en annan trädgård, nästa år i min!

Bohus fästning -en favorit från barndomen

Så ljuvligt att september visar sig från sin bästa sida och bjuder på varmt och fint väder. Då kan det vara idé att plocka fram de där utflyktsplanerna som kanske inte hanns med under sommaren. Fördelen är att även om det är varmt och behagligt är det inte stekande hett vilket kan göra en del utflyktsmål lite extra utmanande. En plats som vi brukar besöka varje år är Bohus fästning i Kungälv men i år har det inte blivit något besök. Kanske kan det ändå hinnas med ett besök i år!

Bohus fästning byggdes 1308 och fungerade som en gränsvakt för Norge. Fram till freden i Roskilde 1658 var Bohuslän norskt. När Bohuslän blev svenskt förlorade Bohus fästning sitt strategiska läge och övergavs någon gång i mitten på 1700-talet. I slutet av 1700-talet tilläts stadens befolkning att ta sten från fästningen och den blev allt mer raserad. Många av husen längs Östra gatan och Västra gatan i Kungälv har stenar från fästningen i grunden. En bit in på 1800-talet förbjöds detta och i slutet av samma århundrade påbörjades utgrävningar och restaurering.

Att fästningen till stora delar är en ruin är nog en av anledningarna till att jag alltid har älskat den. Den befinner sig i ett mellanrum mellan att vara något och att ha varit något. Den är där men inte som den har varit och det väcker fantasin till liv. Som barn älskade jag att tillbringa hela dagar på fästningen och kunde inte riktigt få nog. Tror att mycket av mitt historieintresse är kopplat till att växa upp just i Kungälv där historien genom fästningen blir tydligt närvarande i vardagen.

Om en verkligen vill se hela fästningen då behöver en ha gott om tid eftersom det finns många vinklar och vrår att upptäcka. Å andra sidan räcker det nästan att ta sig till en utsiktspunkt och blicka ut över det omgivande landskapet. Oavsett riktning är det en spännande utsikt och det mesta av den är riktigt vacker. Förvisso hör inte fabrikerna i Bohus till det vackra men även de bär på en historia och är ett viktigt inslag i landskapet.

Tornet Fars hatt är det enda som finns kvar av fästningens torn. De har varit fler och haft lite lustiga namn som Fars hatt och Mors mössa. Generösa ytor gör att det är möjligt för barn att härja runt och rusa av sig. Viss försiktighet kan dock vara på sin plats eftersom det ibland kan vara murar med höga höjder.

Märkligt hur jag aldrig tröttnar på den här vyn. Har inte alls samma starka känsla för Carlstens fästning på Marstrand som även den hör till barndomens utflyktsmål. Vi hade båt på ön innan Marstrand och jag har tillbringat mycket tid även där. Kanske är det just det faktum att Bohus fästning genom sitt förfall väcker fantasin till liv och med det blir det blir till en fantastisk plats att besöka.