Att resa eller fly...

På söndag far jag till Zadar i Kroatien. Har varit där förut och sedan dess längtar tillbaka. Till staden, till landet och till Medelhavet. Grämer mig lite över att det blir en kort resa men det är ju ändå en resa. Tänker ofta på det där glittrande blå havet som är så vackert. Så läser jag att bara den senaste veckan har över 700 människor drunknat kust i Medelhavet. De har försökt fly krig och otrygghet men nådde aldrig fram. För mig är det bara att sätta mig på ett flygplan när jag vill ut i världen och på ett annat när jag vill hem. Skulle jag hellre vilja finns det även tåg och bussar att tillgå. Jag behöver inte frukta för mitt liv när jag reser över världen. Jag behöver inte välja mellan att stanna sär krig råder eller att ge mig ut på öppet hav i en osäker båt. Jag behöver inte oroa mig för mina barns säkerhet när de inte är i min närhet, jag vet att de ständigt befinner sig i säkerhet och är trygga. Att vara just trygg är en självklarhet för mig och har alltid varit eftersom jag råkar vara född i ett skyddat hörn av världen. För det är ju lite av ett lotteri vad en råkar hamna i världen. Blir det en kåkstad i Sydafrika, i krigets Syrien eller i välfärdslandet Sverige? Jag hade tur och kan genom det röra mig tämligen fritt över världen. Dessutom har jag genom livet haft tillgång till skola och till sjukvård när jag behövt. Har aldrig saknat tak över huvudet eller behövt gå hungrig. Jag har helt enkelt fått den högsta vinsten i livets lotteri vilket ibland kan vara lätt att glömma bort. Tänker så på de där människorna vars drömmar som försvann i havets djup. Jag vet ju inte alls vilka de var eller vad de drömde om. Däremot vet jag att de var ju människor precis som jag och de borde ha fått chansen att färdas längs en tryggare väg genom livet.

En stöld som slagit rot...

Syrentider råder och få blommor är enligt mig så ljuvliga. I trädgården i Hult växer sedan många år två praktfulla lila syrener. De är otroligt fina och pryder verkligen sin plats. Har flera gånger tänkt att jag skulle vilja ha fler syrener i trädgården. Gärna vita dessutom eftersom även de är otroligt vackra. En dag i juni förra året promenerade jag förbi en ödegård. Den har varit öde sedan mycket lång tid och där växer ett överflöd av just syrener. Gigantiskt stora lila syrener som trots att de är alldeles vildvuxna fortsatt är vackra. Intill de lila växer även gott om vita syrener. Jag lade märke till att det fanns en stor mängd små syrener som såg ut att vara enkla att dra upp. Råkade visst dra upp två av de där små plantorna som var si så där trettio centimeter höga. Promenerade hem och planterade dem i trädgården i Hult och hoppades att de skulle trivas. Tittade till dem idag och konstaterar att de rotat sig ordentligt. Tänker att det är lite passande ändå med syrener från ett övergivet hus till ett hus som tidigare var övergivet.

Syrenen växer och frodas men i år tycks det inte bli några blommor

Allt på en och samma gång!

Har ägnat söndagseftermiddagen till trädgårdsarbete. Har skolat om plantor i växthuset, sått lite nytt och inspekterat vad som blommar. Efter värme följt av regn har det fullkomligt exploderat i

En ny blomma tittar upp i en av planteringarna. Minns inte att jag planterat den men gissar att den är en av alla de där lökar jag satte i höstas. Det tittar upp nya blommor i varenda rabatt just nu. Några av dem minns jag att jag har planterat medan andra är fina överraskningar.

Förra året flyttade jag en pion till en ny plats. Det är en lite märklig pion eftersom den helt plötsligt började växa i en av rabatterna. Jag har inte planterat den där och under de första åren i Hult växte där inte någon pion. I planteringen passade den däremot inte och fick därför en ny placering. Nu tittar den upp på sin nya växtplats och jag hoppas den skall växa till sig ordentligt. Precis som min andra pion är detta en otroligt vacker vit doftpion.

Jag önskar mig tålamod nog att plantera stora mängder tulpanlökar i min trädgård. Som det är nu tittar de upp en och en lite här och var. Önskar ett sådant där överdådigt överflöd av tulpaner. Får helt enkelt vara strategisk i höst när det är dags att plantera lökar. Några hundra lökar har jag tålamod till och köper jag då bara tulpaner bör överdådet vara ett faktum till nästa vår.

Alltså tulpaner! Så vackra, så ljuvligt vackra!

Det är dock inte bara tulpaner som blommar utan även denna näpna lilla blomma. Tänker att jag måste nog börja skriva upp vad jag planterar så jag kommer ihåg vad det är som växer i de olika planteringarna. När det gäller rosenträdgården har jag skrivit upp alla sorter, vart de växer och när jag har planterat dem. Det börjar faktiskt bli så pass många att jag behöver kolla fusklappen ibland för att veta vilken ros som är vilken.

Något som är nytt för i år är de fina pingstliljorna. Passande nog började de blomma just på pingstafton!

I Hult växer idag ett överflöd av pärlhyacinter. Jag älskar dessa enkla små blommor och har planterat fler varje år. Det har verkligen lönat sig och de växer nu i överflöd i varje plantering.

Sen så var det ju åter de där tulpanerna...

Mår aldrig så gott som när jag befinner mig i min trädgård med jordiga händer och tungt arbete. Trädgårdsarbetet är verkligen tungt, men jag älskar det. Varje spadtag har betydelse och jag ser tydligt resultatet av mitt arbete. Känner hur kreativiteten fullkomligt flödar när jag går och påtar och grejar. Kommer på hur problem skall lösas, blogginlägg som skall skrivas och projekt som skall påbörjas. Samtidigt har jag ro att sätta mig och bara vara och ta mig tiden att lyssna på fåglarna som varje kväll ger fantastiska konserter i Hult.

Idag är jag riktigt stolt!

Idag har jag haft den fina förmånen att vara med och arrangera Familjedag i Munkedal. Det var den samlade arbetarrörelsen i Munkedal som stod som arrangör för dagen. Vi ville skapa en dag för alla barn i Munkedal. En dag då storleken på föräldrarnas plånbok inte var det avgörande för om de skulle kunna delta. Alltså såg vi till att samla våra resurser och ideella krafter för att ge barnen något riktigt, riktigt roligt.

Det blev uppvisning med Cirkusexpressen och även chans att pröva på cirkuskonster.
Cirkusen hade även med sig en dansande elefant som uppskattades stort av alla. Räddningstjänsten var på plats och visade upp en av sina brandbilar vilket var mycket uppskattat. Det fanns möjlighet att testa barndans, poängpromenad med vinst till alla barn, det fanns även en basketbana, massor med leksaker, pysselhörna och en liten butik där barnen kunde leka affär. Asfalten i Folkets park fylldes snabbt av vackra mönster från gatukritor. Det ritades blommor, solar och hopphagar. Otroligt kul att se hur de tillfälliga konstverken växte fram.

Dagens mest lyckade aktivitet var dock vid Unga Örnars tält där alla barn fick möjlighet att krossa porslin. Tre tallrikar på en bräda, tre stenar per barn och succén var ett faktum. Tror att vi hade kunna krossa tio gånger så mycket porslin som faktiskt krossades.

Det kom otroligt mycket folk till parken och överallt kunde en se lekande glada barn. Ingen kommers, bara lek och glädje. Många av familjerna kom dessutom från närliggande asylboenden vilket gör mig särskilt glad. Känner mig otroligt stolt och glad över att ha fått vara med och ge dem lite guldkant i tillvaron. Trots att de bara är barn har de redan varit med om mer svårigheter än de flesta vuxna. Att fly sitt hem är både farligt och traumatiskt. Att komma till ett nytt land kan knappast vara särskilt enkelt, särskilt inte med en svår flykt nära i minnet. Idag fick dock även de barnen en chans att leka, stoja och ha det gott. Mest fantastiskt med den här dagen var just mötet mellan alla barnen som lekte. Det där med språk var inte så viktigt, det viktiga var att kasta boll tillsammans eller att rocka rockring. Såg två små killar som inte talade samma språk men ändå lekte affär tillsammans vilket gjorde mig lätt om hjärtat. Sällan har jag varit så stolt över att vara en del av arbetarrörelsen som idag! Idag har vi sysslat med solidaritet och skapat möjlighet för barn att leka och vara glada. Det är onekligen något att vara riktigt stolt över!

Allt det där vackra...

Finns det något vackrare än blommor om våren? Jag tror verkligen inte det! Just rhododendron är något jag i många år har önskat mig i Hult. Jag planterade en planta för flera år sedan men den har ännu inte gett några blommor. I år har jag planterat ännu en och hoppas att till näsa år ska jag äntligen ha vackra blommor att njuta av i min trädgård. Fram tills det blommar i Hult får jag istället njuta av blommor på andra platser. Tänker ibland att jag borde åka tillbaka till min barndomsplatser. Nära där jag borde som barn fanns en trädgård med fantastisk rhododendron . De täckte en hel slänt och var sagolikt vackra. Sedan jag själv fick en trädgård har jag många gånger tänkt på den där trädgården. Undrat om den fortsatt är lika vacker trots det tjugo år som har passerat. Kanske skulle jag ta med mig mamma ut på en nostalgitur nästa gång jag kommer till Kungälv.

Hittar favoriter på andra platser tills jag har egna blommor i Hult

Ibland tänker jag mig trädgården i Hult som en målarduk. Hur den långsamt fylls med färg och innehåll men det är inte förutbestämt precis hur det skall bli. Precis som när en målar kan färg och form ändra riktning beroende på humör. Jag tycker om det där lekfulla som trädgården bjuder in till. Att den manar till skapande och kreativitet samtidigt som den också är en plats för det praktiska. Egentligen är ju mitt stora intresse odling med fokus på att odla den egna maten. Fast allt det där vackra i trädgården går ju inte att låta bli. Tänk vilken tråkig trädgård jag skulle ha utan min fantastiska rosenträdgård.

Så jag planterar även sådant som bara är vackert i min trädgård. Det vackra har ju även det en praktisk mening. Det är där enbart för att pryda sin plats, vara vackert och med det glädja mig.

Frågor och svar

I slutet av sommaren förra året hade jag ett inlägg med frågor och svar. Det har ju gått en tid sedan dess så jag har åter samlat ihop de frågor som dykt upp. Några av frågorna ganska nya medan andra även denna gång har fått vänta på svar. Nåväl nu är det i alla fall dags.

Du bloggar inte så ofta längre, varför då?
Sedan i höstas har mitt bloggande blivit mer och mer sporadiskt vilket är något jag egentligen inte tycker om. Det har däremot varit mycket som konkurrerar om min tid vilket innebär att bloggandet inte riktigt hinns med. Bloggen är ju så mycket mer än själva inläggen som skrivs. Den kräver planering och genomförande. Tidigare har jag skrivit mycket om mina olika projekt och utflykter och då ständigt haft min kamera som en trogen följeslagare. När det mesta av det kreativa fått stryka på foten till förmån för möten, föreläsningar, kurser och sjukdom då uppstod den stora frågan om vad jag egentligen skulle skriva om. Tidigare har jag ju ständigt haft en uppsjö med bilder från alla mina projekt och kunnat skriva otaliga inlägg om detta.

Frukost i det gröna

 Som den där dagen när vi lite spontat åkte iväg och åt frukost på Borgmästarebruket i Munkedal. Med oss hade vi nybakade scones, brödkorg och till och med blommor till bordet som plockades på plats. Inte för att det skulle bli fina bilder utan för att det kändes som alldeles rätt sak att göra.

Min absoluta favorittårta, en fransk jordgubbstårta efter recept av Mia Öhrn

Bakning och matlagning hör egentligen till mina stora intressen. Att laga bra mat från grunden känns viktigt och är något som jag fortsatt väljer att prioritera. Har med tiden blivit mer och mer intresserad av både vegansk kost och raw food och tycker om att testa nytt. Att baka tjusiga tårtor hör dock till det där som jag inte riktigt hunnit med det senaste halvåret. Har inte heller prioriterat att ha kalas bara för att jag vill. Det är något jag måste ändra på. Kalas hör till det som är riktigt viktigt i livet och något som jag verkligen vill prioritera. Så när jag prioriterar det som gör mig glad och lycklig då har jag också mer material till bloggen så förhoppningsvis är min sporadiska närvaro snart ett minne blott.

Du älskar kläder och skor men skriver ofta om miljö hur går det ihop?
Vackra kläder, skor och väskor hör till livets riktigt viktiga enligt mig. Varför spara på allt det vackra när en kan se vardagen som en anledning att klä sig tjusigt? Det är dock möjligt att både vara en fashionista och att vara miljömedveten. I höstas testade Regina och jag utmaningen Four Fit Challenge. Det handlade om att under en vecka kombinera endast fyra plagg. Detta för att skapa medvetenhet kring hållbar konsumtion och hur fast fashion inte är ett hållbart koncept. Jag har tidigare skrivit om detta här på bloggen och på Livåleva

Mina outfits under Four Fit Challenge

För mig som älskar vintage är loppis och second hand givet när det gäller att köpa kläder. Det är dock inte bara vintagekläder jag handlar som är loppis. Försöker alltid att i första hand köpa det jag behöver på loppis. Det är inte alltid möjligt och då handlar det för mig om att tänka kvalitet och hur kläderna har tillverkats.

Mitt vintagejag

 Jag behärskar fortfarande inte konsten att sy vilket jag verkligen beklagar. Det är något som hör till de konster jag önskar lära mig. Däremot är jag en fena på att sy i knappar. Jag köper alltid knappar på loppis, finns ingen anledning att göra något annat. Priset är en bråkdel av vad nya knappar kostar och dessutom är det riktigt fina knappar som går att hitta. Ibland är det helt nödvändigt att byta ut knapparna eftersom någon saknas. Ibland väjer jag dock att byta knappar på en ny kofta och ersätta med gamla knappar just för att plocka fram vintagekänslan.

Sammetsjacka från 50-talet som i alldeles för många år saknade några knappar

Det är mycket Afrika på din blogg, varför?
Det enkla svaret på frågan är att jag i höstas vistades fyra veckor i Sydafrika och Kapstaden vilket gjorde djupt intryck på mig. Det lite längre svaret handlar om att jag redan 2005 besökte Namibia i södra Afrika första gången i samband med att jag gjorde en fältstudie till min kandidatuppsats i kulturvetenskap. Där och då inleddes vad jag tror är en livslång relation och jag söker ständigt efter en anledning att åka tillbaka. Under 2008 hade jag dessutom den fantastiska möjligheten att vara utbytesstudent vid universitetet i Namibia vilket var en otrolig upplevelse.

Bilder från besöket i Kapstaden 2015

 Kapstaden var inte en plats jag drömt om att besöka. Att jag hamnade just där var egentligen en slump. Jag hittade en intressant utbildning som ABF arrangerade och den råkade hållas just i Kapstaden. Nu har staden blivit en plats jag alltid kommer att längta efter att åka tillbaka till. Vyerna och landskapet är bland det vackraste jag någonsin har sett. Andlöst vackert och helt omöjligt att ta in på den korta tid som jag vistades i landet.

Fast mitt besök handlade ju inte om de vackra vyerna utan om de stora kontrasterna och de många orättvisorna. Genom utbildningen fick jag möta fantastiskt engagerade människor som varje dag arbetar på att förändra världen. Jag fick möjligheten att se i vilken misär människor lever i kåkstäderna, något som jag inte kunnat föreställa mig riktigt trots att jag läst om det. Läs gärna inlägget som jag skrivit om hur fattigdom i Kapstaden är en turistattraktion. Upplevelsen gör att jag känner att mitt politiska engagemang inte längre handlar om mitt eget intresse, det är en livsnödvändighet. Jag har möjligheten att påverka och förändra världen och det är inte något jag kan välja bort. Jag ser det som en skyldighet snarare än ett val. Jag råkar vara född i en del av världen där jag har fått fantastiska möjligheter bara genom detta. Jag har fått tillgång till utbildning och sociala skyddsnät vilket har varit helt avgörande för att jag ska kunna leva ett gott liv. Just därför känner jag hur viktigt det är att förstå att solidaritet inte begränsar sig till nationsgränser. Att solidaritet handlar om hela mänskligheten.

Maggy min syster i hjärtat

Resan fortsatte som sagt till Namibia och till min syster i hjärtat. Hon öppnade upp sitt hem för mig och gav mig en otroligt fin insikt i namibiska vardagsliv. Jag var sjuk hela tiden jag var där vilket gjorde att tempot fick bli tämligen lågt men det innebar också att vi verkligen tog vara på tiden att umgås med varandra. Lite utflykter hanns givetvis också med, men det viktiga var just det där att bara vara och att umgås. Att bara vara hör till något som jag är riktigt dålig på, det krävs egentligen att jag ska bli sjuk för att sänka tempot på allvar.

Jag längst ut på piren i Swakopmund förra året

Alltså din trädgård verkar helt fantastisk, några tips?
Min trädgård är inte bara fantastisk, den är min plats där jag tankar energi och kraft. Det är där jag är som allra lyckligast. Det är något alldeles särskilt att gräva i jorden och rent bokstavligt se hur ens arbete växer och grönskar. Min bästa stund på dagen är om kvällen när jag vattnar mina odlingslådor och växthuset. Förvisso tar det ganska mycket tid att vattna men det är min egen stund då jag kan vara i nuet och bara fokusera på att vara där och då.

Mitt växthus förra sommaren

Om jag ska ge tips om trädgården så är det nog att odla sådant som är ätbart. Dels för att det är skönt att veta vart maten kommer ifrån men också för att det blir ett tydligt syfte med arbetet. För att odla ätbart behövs inte särskilt mycket. Mycket av det jag odlar, odlar jag i hinkar och det passar bra även för en liten balkong. Det är dock något alldeles särskilt att kunna plocka solvarma tomater och äta dem precis när de skördats. Förra året var egentligen det första året då jag odlade på allvar. Skörden blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag lärde mig mycket. Det visade sig att squash är en alldeles fantastisk grönsak som passar till det mesta. I år har jag tagit fasta på detta och ser till att ha än fler squashplantor.

Blommande squash

 Att odla sådant som är ätbart är onekligen trevligt. Utöver att jag i år sett till att ha gott om squash så ser jag även till att odla gott om gurka. Dels sådan som kan ätas direkt men främst sådan som kan läggas in. Testade för första gången någonsin att lägga in gurka i höstas vilket var helt fantastiskt gott. Gjorde även egen bostongrurka och inlagda rödbetor vilket även det var otroligt gott.

Hemodlade rabarber till paj

För den som vill ha skörd men inte vill lägga något arbete i trädgården kan jag rekommendera att odla rabarber. Den är otroligt användbar och när en tröttnat på att göra paj kan den användas till att göra saft eller varför inte till att göra fantastiskt god rabarberkyckling.

Rosorna i min rosenträdgård

Även om jag tycker om att odla sådant som går att äta så är min stora odlingspassion rosor. Min rosenträdgård är verkligen min stora stolthet. Inte att förglömma att allt faktiskt inte måste ha ett särskilt syfte. Mina rosor odlar jag enbart för att de är vackra och gör mig glad. I år har jag tänkt testa att göra rosensocker men i övrigt är rosorna bara ögonfägnad.

Hur många djur har du egentligen?
Hmm ja hur var det nu med antalet djur i Hult? Två hundar, fyra katter, fem marsvin och en kanin. Tills alldeles nyss hade vi ytterligare en katt och en kanin men de lämnade oss inom loppet av en vecka. Jag har inte haft någon särskild plan kring att ha många djur, det har nog mest blivit så. Skyller på att jag inte hade några djur som barn trots att min högsta önskan var att få en katt. Eller nja jag fick faktiskt en hund när jag var tolv år så det var kanske inte helt sant. Däremot är det så att jag har väldigt väldigt svår för när djur och människor far illa. Av den anledningen har Hult blivit ett hem för många omplaceringsdjur. Vovven Ebba är en av våra omplaceringar och hon gör mig så otroligt stolt. I höstas tvivlade jag på att vi någonsin skulle få ordning på vår lilla vovve. Nu däremot har hon blivit en hund som ständigt viftar på svansen och som är mycket trygg och glad.  Det har förvisso krävts mycket arbete men det är härligt att se hur det verkligen har lönat sig. För den som inte orkar räkna ihop alla djuren kan jag berätta att det är totalt 13 djur i Hult. Jag har lite funderingar på en ny kanin och dessutom tänker jag varje sommar att det här är sommaren då jag ska skaffa höns. Vem vet kanske blir den här sommaren då det flyttar höns till Hult.

Ida

Ebba

Varför är du politiker?
Ja varför är jag egentligen politiker? Det är en fråga som jag ställer mig själv tämligen ofta. Det är nämligen inte helt enkelt att vara politiker ens på kommunnivå som jag är. Något som är nytt sedan en tid tillbaka är hot och andra otrevligheter. Jag har varit politiskt engagerad i över 20 år men i år är första gången som jag har upplevt hot. Det har förvisso varit allt annat än enkelt genom åren men jag har aldrig känt mig hotad. Det är som att människor inte förstår att även politiker är just människor. Sedan finns det en vanlig missuppfattning att vi som är politiker är heltidsanställda vilket inte stämmer. Jag är fritidspolitiker vilket innebär att mitt politiske engagemang är något jag sköter på min fritid. Jag får förvisso arvode för de timmar jag sitter på kommunalpolitiska uppdrag men de timmarna är tämligen få i förhållande till de timmar jag lägger ideellt. Alltså är det inte på grund av pengarna som jag är politiker. Istället handlar det om en ständig önskan om att vara en del i att förändra världen. Eftersom jag vet hur systemet fungerar så kan jag som inte låta bli att vara med och påverka. Jag vet att mitt engagemang har betydelse och att jag kan göra skillnad. Jag är faktiskt delaktig i att förändra världen. En liten kugge i ett större maskineri, men attans så viktig! Sen är det också så att jag faktiskt inte vet hur en skulle vara om en inte är politiskt engagerad. Jag gick med i SSU för snart 22 år sedan dess varit aktivt engagerad. Ibland tänker jag att det hade varit skönt att inte veta om hur världen fungerar och bara leva mitt eget liv i lugn och ro. Tänk så mycket tid jag haft till mitt förfogande då! Fast för mig är det inte något alternativ att inte vara engagerad, så länge som jag kan göra skillnad kommer jag att fortsätta vara en aktivist!

På första maj i Munkedal i år höll jag mitt första långa tal. Jag överlevde och gör det gärna igen!

Hur hittar du träningsmotivation?
Jag är ju en människa med tämligen spretiga intressen och en total oförmåga att följa en röd tråd. Just därför kanske jag verkligen behöver träningen. För min del är träningen en livsnödvändighet och kanske är det det som ger mig min motivation. Jag var med om en bilolycka när jag var tolv år då jag fick en whiplashskada. Genom träningen håller jag mig smärtfri vilket är helt fantastiskt! Jag trodde inte att det skulle vara möjligt med ett liv utan smärta men det är en realitet idag. Så länge som jag håller en regelbundenhet i mitt träningsprogram är jag helt utan smärta vilket är helt obeskrivligt. Sedan jag började träna på allvar har jag också insett att jag verkligen tycker om träningen. Jag gillar att utmana mig själv och att nå nya resultat. Min motivation blir väldigt enkel egentligen. Utan träningen har jag så pass ont att jag inte riktigt klarar av vardagen. Med träningen är jag helt utan smärta. Finns nog ingenting som är mer motiverande tänker jag. Men i övrigt skulle jag säga att om en funderar över att träna eller inte en dag så är det kloka valet alltid att träna. Träningen får mig att må gott och känna att jag har valt rätt. Det är ganska mycket värt skulle jag säga!

Den här bilden togs precis efter att jag för första gången sprungit en hel mil! Har aldrig varit så stolt som då!

Den bästa av tider

Den bästa av tider är den som komma skall. Sommaren hägrar som ett löfte och oavsett hur den blir kommer den att höra till den bästa av tider. Sommaren må ibland vara alldeles för kall och regnig för mitt tycke men det är ändå sommar vilket gör den till de bästa av tider. Sommaren i Hult är dessutom något alldeles särskilt.

Om sommaren grönskar åter min fina tvättho. Det krävs inte många blommor för att den skall ge ett fint intryck. När sommaren inleds är tvätthon fylld med penséer men längre fram på säsongen byter jag ut dem. Gärna mot lejongap men något år har det varit pelargoner istället. Vem vet kanske blir det något helt annat i år.

Sommaren i Hult är kanske främst den bästa av tider just för att jag är ledig i två månader. Så ljuvligt att vakna morgon efter morgon och inte sedan tidigare ha en bestämt plan. Då kan jag välja att ta med mig vovvarna och gå till ödetorpet några kilometer bort. Den platsen hör till en av mina favoriter. Jag förstår verkligen varför någon en gång i tiden valde att bygga en gård på just den platsen. Lite mer obegrepligt är hur platsen många år senare övergavs.

När sommaren kommer plockar jag ständigt vackra buketter. Hittills har jag fyllt pappas fina vas med tulpaner men redan nu finns det gott om växtlighet i Hult att fylla vaser med. Just pappas vas känns viktig att ständigt fyllas med blommor. Den står på bordet som jag ärvt efter min farmor och kanske är det just därför det blir så viktigt. Blommorna blir till en hyllning till både pappa och farmor,

Förra året byggdes en altan runt växthuset och nu minns jag nästan inte hur det var innan den fanns. Växthusaltanen är den perfekta platsen för en kopp kaffe om morgonen, eller efter lunch eller om eftermiddagen. Kort och gott alldeles perfekt för en kopp kaffe oavsett när på dagen. Älskar att sitta mitt bland mina odlingar och blicka ut över allt som växer. I år har jag ännu inte hunnit så i mina lådor, men det hör till ambitionen för dagen. Däremot har jag flyttat ut alla sticklingar i växthuset och det är verkligen roligt att se hur där åter grönskar.

Sommardagar i Stockholm

Förra helgen blev det plötsligt sommar och varmt. Världen blev åter grönt och vi for till Stockholm för att yngsta barnet skulle få träffa kamraterna från Smartare än en femteklassare. Stockholm har blivit en stad jag besöker ofta och har också blivit en stad jag verkligen tycker om. Hade livet sett annorlunda ut hade jag till och med kunnat tänka mig att låta den bli min hemstad. Oftast när jag befinner mig i staden har jag stunder mellan möten eller i väntan på tåget hem då jag har möjlighet att upptäcka och utforska. På så vis har jag lärt känna mer och mer av staden och hittat många favoritplatser. Däremot är det ytterst sällan jag varit där som turist och med möjlighet att strosa bäst jag vill.

Eftersom barnen aldrig besök Stockholm tidigare promenerade vi förbi riksdag, slott och i Gamla staden för att de skulle ha sett hur där ser ut.Vi hann också med att fara kors och tvärs med tunnelbanan och har nu koll på flera fina parker som jag tidigare inte kände till. Barnen var till en början inte helt imponerade av de historiska platserna vi besökte. Istället var de betydligt mer imponerade av shoppingutbudet Stockholm erbjuder. Detta trots att vi inte ens hade tid att besöka Söder där alla mina favoritbutiker finns. Nåväl Stockholm finns kvar och nästa gång har jag förhoppningsvis möjlighet att presentera barnen för min favoritstadsdel.

Även om barnen inledningsvis inte var helt imponerade av en historisk promenad så konstaterade de tämligen snart att Gamla stan är riktigt mysigt och trevligt. När det dessutom fanns glass att tillgå var betyget toppenbra! Vi tittade på slottet och jag insåg att sist gång jag var där faktiskt var när jag var på skolresa i sexan 1992. Jag har visserligen passerat flera gånger sedan dess men inte stannat och tittat ordentligt.

Vi hann inte besöka Livrustkammaren den här gången så det står på listan till nästa gång kidsen följer med till Stockholm. Den här gången var det dock fullt tillräckligt att strosa runt och njuta av att det plötsligt var sommar och grönt. Stockholm visade sig verkligen från sin bästa sida. Märkligt hur jag sällan tänker på vilken vacker stad Stockholm är. Ofta har jag bråttom mellan mina olika möten och susar genom staden med raska steg och med tunnelbanans hjälp. Då hinner en inte riktigt stanna upp och titta ordentligt.

Märkligt nog är det sällan vår eller sommar när jag befinner mig i huvudstaden. Borde nog se till att besöka staden oftare under denna tid, det är ju då det är som allra vackrast. Alltså en anledning att snart åka tillbaka igen.

Sporadisk närvaro

Det blir just nu tämligen sporadiska uppdateringar här på bloggen. Det är mycket som skall hinnas med i livet just nu och dessvärre har bloggen inte riktigt hunnits med. Men var lugna den finns kvar bland mina prioriteringar och snart kommer uppdateringarna åter att bli fler. För den som ändå är nyfiken på vad som sker när jag inte uppdaterar så finns jag på Instagram och där är uppdateringarna betydligt fler. Så snart jag har en ledig stund väljer jag just nu att vara i trädgården. Gräver i mitt potatisland och mina odlingslådor för att kunna så till helgen. Jag har ägnat mig åt att skola om mina plantor och sedan ställa in dem i växthuset. Blir smått lycklig över att se växthuset åter fyllas med grönska. Min trädgård är den plats på jorden som jag älskar allra mest. Den är min stora stolthet och min plats för återhämtning och vila. En anledning till att jag inte tycker om vintern är att jag då inte har samma tillgång till min trädgård som under resten av året. Den tiden som är nu älskar jag däremot. Nu när det gröna är så där alldeles nytt och när en blir fånigt glad över att det åter är varmt ute och över att hela skogen i Hult är fylld med kvittrande fåglar. Då gör hjärtat små glädjesprång och det går som inte att motstå lyckan helt enkelt!

Mitt liv genom Instagram den senaste tiden

Vimplar och segel

För några år sedan besökte jag en mysig loppis utmed bohuskusten någonstans. Kunde inte låta bli att ta ett kort på deras fina uteplats. Så fint med segel, vimplar och vita möbler. Precis så skulle jag vilja ha här i trädgården i Hult. Jag har ju redan ett gäng uteplatser i trädgården men det är verkligen inte möjligt att ha för många. Att hitta någonstans att spänna upp ett segel har dock varit helt omöjligt. Där det är plan och bra mark finns det inte några träd och där träden fanns var det väl många träd. Fast en hel del av träden har röjts bort de senaste två säsongerna och helt plötsligt öppnas nya ytor upp. Nu finns det plats som är plan och med lämpliga träd att förankra i. Dessutom i en del av trädgården där jag än så länge inte har gjort så mycket mer än att klippa gräset. Segelduken har jag redan så nu återstår bara att göra vimplar och köpa lämpliga trädgårdsmöbler. Sen har jag ännu en härlig plats att vistas på i trädgården. Gillar det här med att bit för bit erövra trädgården och göra den till min. För några år sedan trodde jag inte alls det skulle vara möjligt att få en vacker trädgård med de förutsättningar som rådde. Nu är trädgården min stora stolthet och jag ser ständigt bara nya möjligheter i den

Inspirationen till mitt kommande projekt

Jag vill gräva barfota

Redan i mitten av förra veckan när värmen kom kände jag en oemotståndlig lust efter att gräva. Alltså drog jag igång och började gräva i min trädgård. Jag grävde i odlingslådorna, i komposten och i potatislandet. Av bara farten grävde jag ner några rosor, en rhododendron och en doftpion. Det ligget något befriande i själva grävandet. Det är tungt men härligt och jag kan se vad mitt arbete har lett fram till. Gillar det där med synliga resultat. Först var jorden inte grävd, nu är den det, end of story!

Det gröna som tittar upp i odlingslådan är  palsternacka som jag sådde i höstas. Fick idén förra våren när jag skördade övervintrad palsternacka. Tänkte det kunde vara värt att testa att så om hösten och hoppas på tidig skörd. Nu är jag inne på andra omgången skördeklara palsternackor och tänker att nästa år måste jag så mer. Vill ju ha mer skörd redan nu! I övrigt finns det än så länge bara gräslök och rabarber att skörda. Inte så tokigt det heller men kan det finnas ännu mer att skörda så här års vore det givetvis riktigt trevligt.

Förra året fick jag hjälp att gräva ett nytt potatisland. Mot slutet av säsongen såg det mest ut som ett ogräsland. Nu gräver jag åter, den här gången för egen hand och tänker att det kanske skulle vara enklare att odla ogräs. Ogräset verkar onekligen frodas och vara enklare att driva upp. Då behöver jag ju inte ens gräva. Fast så var det ju det där med att det faktiskt är riktigt roligt att gräva. Dessutom är det sanslöst gott med hemodlad potatis. Gräver lite i taget och tänker att den där potatisen får komma i jorden när jag är klar. Varken den eller jag har ju egentligen någon brådska. Jag måste inte ha skördeklar potatis till midsommar. Jag kan ju välja att skörda när potatisen är klar oavsett när det råkar bli. På så vis slipper jag att stressa och det är onekligen bra.

Har tittat noga på min rosenträdgård idag och konstaterar att vintern har gått hårt åt mina älskade rosor. Däremot är det inte så illa som jag först befarade. Flera av de rosor jag trodde var helt döda har hämtat sig. Förvisso kommer det att dröja innan de åter har växt till sig, men de lever och det är ju det viktigaste. Nu återstår det att vänta in tre sorter som ännu inte visar några livstecken. Jag håller dock tummarna och hoppas på att även de kommer att hämta sig. Om inte så kommer jag att ersätta dem med samma sort längre fram under säsongen.

Har varvat arbetet vid datorn idag med att gå runt barfota i min trädgård och titta på allt fint som växer. Just nu blommar alla påskliljor för fullt och under helgen började dessutom kungsliljorna att blommar. De är några fler än förra året och de är verkligen otroligt fina. Känner mig onekligen rik som har möjligheten att både gräva i min trädgård och kunna gå barfota i den i ljuvligt sommarväder. Det är sådant som ger guldkant på tillvaron och gör livet riktigt gott.

De dagar som gått

Äntligen, äntligen råder sol och värme. Maj har inletts på bästa sätt och ger löfte om den sommar som väntar. April däremot bjöd på mer ombytlighet och visade verkligen att det finns fog för begreppet aprilväder. Å andra sidan är jag nästan lite tacksam över det kyliga vädret eftersom jag inte haft tid att ägna mig åt trädgården under månaden som gått. 

April inleddes med partidistriktskongress som gästades av statsministern. Jag tycker så mycket om den känslan som uppstår när en befinner sig i sällskap med kamrater och på riktigt känner att en är en del av en folkrörelse. Dagen efte byttes politik mot skriverier och manusarbete med Aldir kulturkonservativ. Arbetet med vår bok Tradition i förändring känns både viktig och intressant. Har ju alltid vetat om att traditioner ständigt förändras men inte riktigt förstått hur stora förändringar som sker på kort tid. Vad är egentligen en tradition? Hur gammalt ska något vara för att räknas och hur många utövare bör det finnas? Helt omöjligt att svara på egentligen men onekligen en spännande diskussion.

Precis i början av april fyllda min mamma 60 år vilket firades helgen efter. Det blev ett sådant där kalas som jag tror att alla gästerna kommer att prata om i många år efteråt. Det var otroligt trevligt, mysigt och rakt igenom riktigt trevligt. Helgen efter kalaset valde jag att skola från uppsatsarbetet och istället göra viktiga saker som att gå på loppis, umgås med barn och barnbarn samt att fika bland vitsipporna. Just det där att fika bland vitsippor hör nog faktiskt till livets riktigt viktiga saker att prioritera.

Under några dagars tid for jag kors och tvärs över landet och hann besöka Stockholm, Viskadalens folkhögskola, Stockholm igen och några platser till. Den första turen till Stockholm passade jag på att besöka Feministsmeden. Jag har en längre tid önskat mig ett par feministörhängen från henne och nu hade jag möjligheten att köpa dem på plats. Har sällan känt mig så nöjd med ett par örhängen. Viktigast under resan var dock själva syftet, nämligen att vara ombud på ABFs förbundsstämma. Känner mig verkligen stolt över att vara en del av en organisation som så tydligt arbetar med ett värdigt flyktingmottagande. Precis det var också orsaken till andra resan till Stockholm då ABF ordnade en dag med namnet Välkommen hit som handlade just om flyktingmottagande. Otroligt inspirerande och hoppfullt att ha möjligheten att vara med och lyssna och få del av andras erfarenheter och klokskaper. Däremellan hann jag med en tur till Viskadalen för att hålla kurs. Känns verkligen som en förmån att få rå om en grupp en hel helg. Att människor avsätter sin tid för att lära sig mer, för att utvecklas som ledare och att nätverka. Dessutom ligger Viskadalen otroligt vackert, nästan overkligt vackert! Trots att det var någon minusgrad både på lördags- och söndagsmorgonen var det härliga löpturer. Kallt men vackert. Nästan så att jag glömde bort att frysa just för det vackra landskapet jag sprang genom.

Måndagen har präglats av mycket politik och folkbildning varvat med uppsatsskrivandet. Därför var det skönt att under helgen som gick äntligen ha utrymme för trädgården. Barnbarnet Amanda hjälpte till att köpa blommor och att bära dem. Hon var lite fundersam över hur allt skulle rymmas i mormors lilla bil men konstaterade att bilen är stor fast den är liten!