Min egna dag!

Som jag tidigare har berättat så älskar jag kalas och tar alla möjligheter till att få ställa till med kalas och bjuda in trevliga människor och bjuda på gott att äta. Med samma logik älskar jag också födelsedagar. Jag tycker att det är en alldeles fantastisk tanke att ha en egen dag då man firas och uppmärksammas. Det är ju roligt att få ge någon en fin dag samtidigt som det är trevligt att själv vara föremålet för gratulationerna. Jag har ärligt talat aldrig förstått det här att när man blir vuxen då ska man sluta fira sina födelsedagar. Man kan få lov att fira när man fyller något jämt som 30 eller 40 men inte annars. När jag fyllde 27 och bjöd in till kalas fick jag faktiskt frågan om det inte var dags att sluta ha kalas när jag var så gammal. Nu ett antal år senare känner jag mig fortfarande inte för gammal och hade därför kalas redan i lördags. Lite tidigare än vanligt men jag fick ju passa på när lillsyster var här och kunde vara med. Idag blir det därför en ganska lugn födelsedag, men visst ska här firas! Dagen till ära har min favoritfilm Amélie från Montmartre inhandlats och jag längtar redan efter att det ska bli filmkväll.

 Vad gäller tårta och sådant där så är ju även det något jag är barnsligt förtjust i. Tycker att det är konstigt att jag inte tidigare upptäckt hur fantastiskt roligt det är att göra tårtor. Om jag fick välja helt fritt utan begränsningar så är det nog denna vackra tårta från Sockerrus som jag skulle välja. Tror att det är den vackraste tårta jag någonsin har sett. Fast frågan är om man skulle våga äta den? Känns ju nästan synd att förstöra något som är så vackert!

Sockerrus är en fantastiskt inspirerande sida för den som går i baktankar. Länk till sidan hittar du HÄR!

På tur

I söndags när vi lämnade lillsyster på flygplatsen i Rygge passade vi på att göra en avstickare på vägen hem. Att åka till Norge handlar för vår del numera om att hämta någon vid flyget eller att själv åka iväg ut i världen. Att stanna på vägen hör inte till vanligheterna och just därför valde vi att stanna till i Halden och promenera vid fästningen. Utsikten var verkligen värd att stanna för och vi kommer framöver att planera in en tur till Halden med fästningen som mål. Fast i söndags var det full tillräckligt att ta en kort promenad, titta på utsikten, prova lekplatsen och sedan bege sig av igen. Enligt barnen var lekplatsen en av de bättre och bara den värd att köra alla mil för att kunna besöka.

Halden på avstånd

Gamla murar sätter igång fantasin

Ångan från närliggande industri gav viss dramatik till landskapet

Vi har världen för våra fötter!

Själv var jag inte lika modig på att klättra runt och upptäcka som resten av familjen. Fast det var riktigt trevligt att bara sitta och njuta av utsikten och att lyssna på min lite tokiga familj.

Den lilla svarta

Har suttit och tittat i min kalender och försökt överblicka min höst. Det är mycket som skall hinnas med under hösten här i Hult och dessutom vill jag hinna resa lite också. Jag har ännu inte fått något schema från skolan vilket innebär att hela höstens planering än så länge är en enda stor gissning. Jag gissar på ett ungefär när saker skall kunna göras men kan egentligen inte bestämma något förrän jag vet hur mina tider kommer att se ut. Samtidigt som jag gissar för fullt har jag åter börjat röja i mitt arbetsrum så när allting väl drar igång skall det vara möjligt att där ha lite studiero. I en av lådorna hittade jag ett av sommarens loppisfynd som jag faktiskt hade glömt bort. En svart liten aftonväska som är både söt och elegant. En stor fördel är att den är i tyg vilket innebär att den är mjuk och därmed lättpackad. Många gånger när vi flyger reser vi med bara handbagage och då gäller det verkligen att tänka till. Det man packar med sig får inte vara för tungt, det får inte heller vara för stort så det stjäl för mycket av platsen i väskan. En mjuk liten aftonväska är alltså helt perfekt för resan med bara handbagage. Även om man reser med lite bagage så är det ju trevligt att piffa till sig lite extra om man ska ut på något trevligt.

Den lilla svarta

Strosa runt

Märkligt det här hur nästan varje dag sedan skolan började har varit solig och härlig. Förvisso trevligt men ändock lite märkligt. Idag beger vi oss till den stora staden och ska dessutom se till att hälsa på min mamma. Småtrollen skulle komma med förslag på något roligt de ville göra under dagen och då föreslår båda att de vill hälsa på mormor. Gott betyg till mor skulle jag vilja säga. En dag i den stora staden brukar inte vara något jag ser fram emot. Jag pluggar ju i Göteborg och är där varje vecka, fast nu har det varit sommarlov och då längtar jag dit. Helst skulle jag bara vilja strosa runt. Att strosa runt är en trevlig sysselsättning och dessutom ett intressant ord. Strosa... idag tror jag att jag skall strosa lite i Göteborg och njuta av livet.

Längtan

Har kört hem genom ett grått, mörkt och regnigt Munkedal nu ikväll. Har visserligen haft en fantastiskt trevlig kväll men denna småkalla kväll har fått mig att längta efter att åka till Grekland igen. Den här sommaren har bjudit på alldeles för få ljumma sommarkvällar. Ni vet sådana där kvällar när man aldrig vill gå in utan bara sitta kvar och njuta eller kanske ta en promenad i maklig takt. Det är något nästan magiskt över de där kvällarna och just därför saknar jag dem och önskar vi hade fått fler av dem denna sommar. Istället får jag titta på bilderna från Korfu och drömma mig bort. Jag funderar på att åka tillbaka dit nu i höst, men har en lillsyster som försöker övertyga mig om att jag hellre vill till London och umgås med henne. Svårt val det där mellan promenader i maklig takt eller storstadspuls och högt tempo. Jag uppskattar båda delarna även om jag just nu mest längtar efter att förlänga sommaren lite till.

Kvällspromenad i Canoni på Corfu

Trädgården i Hult

Det blommar i vår trädgård vilket glädjer mig. I år för första gången känns det dessutom som om trädgården börjar se ut som en normal trädgård. Vårt hus hade ju stått helt tomt i femton år när vi köpte det och innan dess hade det egentligen aldrig funnits någon här som varit trädgårdsintresserad. Åren då huset var tomt hade lett till att trädgården tagits över av rönnspirea, granar och kirskål. Rönnspirean var två meter hög och nästintill ogenomtränglig. I åtta år har vi sedan röjt i trädgården och kriget mot rönnspirean är alltjämt livaktigt. Spirea tycks vara en växt som trivs hos oss så jag tänkte varför jobba mot förutsättningarna? Alltså har vi skaffat några sorters spirea till även om just rönnspirean skall förintas totalt. Något som trivdes i trädgården redan från början var astillbe. Den växte lite här och var i trädgården innan jag samlade dem alla i en enda rabatt. Nu har de bildat en tätväxt rabatt där kirskålen inte har en chans att komma upp. ÄNTLIGEN!

Blommande Astillbe

Höstinspiration

Imorgon ska Regina och jag ha vårt första planeringsmöte för höstens verksamhet på MakeMyDay Event. Det skall onekligen bli spännande att se vad den här hösten kommer att kunna erbjuda. Vi har många spännande projektplaner men allt kommer ju inte att hinnas med så imorgon gäller onekligen begreppet kill your darlings. Märkligt det där med idéer hur de ena stunden kan verka helt lysande och i nästa undrar man vad i hela fridens namn man tänkte på. Andra idéer kan till en början verka små och oanseliga men vid en närmare granskning visa sig vara något helt fantastiskt. Att ordna en mässa utan erfarenhet och pengar till annonsering verkade vid första anblicken vara en riktigt dum idé. Istället visade det sig vara roligt, lärorikt och lyckat. Nu har det gått två år sedan vår första mässa och vi har hunnit med hela fyra stycken Livåleva och lite annat smått och gott.

Tyll i glada färger sätter alltid igång inspirationen. Tyll är alltid användbart även om man först inte kommer på till vad.

Varför inte fiffa tråkiga plastglas med lite tyll så de ser lite festligare ut

Minicupcakes är ordentligt pilliga att göra men blir ett gott blickfång

Varje evenemang borde prydas med vimplar! Se så fint de pryder invigningen av EMA skor

Morgon i Hult

Veckan inleds med strålande sol från klarblå himmel här i Hult. Det märks att vardagen har återkommit på allvar eftersom kalendern börjar fyllas på med möten och andra måsten. Fast alla måsten kan vänta medan Ida och jag tar oss en liten tur i skogen. Jag älskar stigarna i skogen här i Hult, det där är vad som ger mitt boende mervärde. Närheten till naturen får mig att må gott och vara i balans. Det går inte att skynda sig utan det gäller bara att följa stigen och njuta av livet medan Ida springer som en tok. Jag har ofta hört att cocker spaniel är en ras som skall ha lätt att bli tjocka och att de gärna kan vara lite lata. Ida har nog inte hört det som hon far omkring.

 Jag tycker om att göra många saker samtidigt och trivs med ett högt tempo i livet, men då behövs också stunder som dessa. Stunder då det bara är jag och mina egna tankar och så klart Ida. Ibland kan jag önska att vi skulle bo lite närmare allt. Närmare till skola och arbete, vänner och aktiviteter. Fast då skulle vi komma längre bort från det här och det skulle jag inte vilja.

 I skogen finns lämningar efter skogsarbete. Den här delen av skogen vårdas enligt gammal tradition. Ett träd i taget tas om hand vilket innebär att det är glest mellan träden och det finns inte något ris som annars så vanligt är.

Ida älskar att kunna springa som hon själv vill på promenaden. Hennes matte borde dock bli lite mer disciplinerad och lära henne att gå ordentligt med koppel också.

En elegant afton

Eftersom det är lördag tänker jag att det passar bra att visa upp en av mina favoritloppor som jag hittat på en loppis tidigare i år. Formen är enkel, den är liten men inte för liten. Här ryms precis det som kan behövs för en kväll på stan. Kanske en middag i Dublin, bio i Edinburgh eller om min syster får bestämma teater i London. Möjligheterna är många men det är en väska som pryder varje tillfälle. Min gissning är att den är från 50-talet och att den bara haft en tidigare ägare. Den är i fantastiskt skick och dessutom rymde den en liten ledtråd...

Gillar formen och storleken

Fodret är helt och känns nästan nytt

Getskinn hade inte varit min första gissning

Här är min lilla ledtråd som dessutom är en spegel

Sommaren som passerat

Nu när barnen åter börjat skolan känns den annalkande hösten välkommen. Jag längtar efter långa turer i skogen tillsammans med Ida, efter att tända ljus när barnen äter kvällsmat och många andra mysfaktorer som hör hösten till snarare än sommaren. Fast sommaren har varit härlig även den. Skulle jag ändra på något så skulle jag önska mig några fler lata dagar i följd. Dagar som börjar med sovmorgon, följs av bad och promenader när klockan är sen fast solen fortfarande lyser.

Även om stora delar av sommaren regnat bort så finns det en tjusning även i det. Efter regn kommer sol och med solen regnbågen.

Loppis är ju en av mina favoritsaker och så trevligt att Reginas och min loppis blev riktigt lyckad. Själv hittade jag ovanligt många fynd och blir fortfarande glad varje gång jag ser min fina trasmatta om köptes på loppisen.

Midsommar firades ordentligt i Hult och sällan har jag varit så nöjd som över detta kalas. Vi hade tur med vädret, sällskapet var givetvis trevligt och maten lät oss väl smaka.

Glass hör sommaren till och passar bra även om det regnar. Här är smaken kardemumma och det var en synnerligen lyckad smaksättning.

Även en regnig sommar är vacker i Bohuslän, det gäller att kryssa rätt mellan skurarna och lära sig att passa på att njuta när vädret är fint eller snarare acceptabelt.

Vad vore en sommar utan loppis? Fast jag skulle önska att alla härliga sommarloppisar fanns året om. Jag är inte loppistrött när hösten kommer. Snarare tvärtom!

Även om klagomål på regnet varit ett återkommande tema denna sommar så är jag trots allt nöjd. Viktigast är ju all den tiden man har att umgås med varandra. Under resten av året finns det så många måsten och då känns det skönt att på sommaren kan man få gå i pyjamas till kl.11 ibland.

Magdalena har i sommar varit hos os och pekat med hela handen. Där skall rosenträdgården ligga! Jajamen säger vi och gillar genast idén. Här gjuts plattor för just rosenträdgården.

Ack Värmeland du sköna! Några härliga dagar fick vi i Värmland. Även om vattnet var kallt kommer nog ingen av oss att glömma upplevelsen att bada i detta strömmande vatten.

Konstiga djur hittade vi även i Värmland. Det är onekligen ett helt annat land än hemma i Bohuslän.

Kalas, kalas, kalas jag älskar verkligen kalas önskar att fler älskade dem lika mycket som jag så jag fick ännu fler att gå på. Här är Magda, Sophie och Alexandra på kalas hemma hos Sophie.

Fast det vi kommer att minnas mest från sommaren 2012 är renoveringen av taket. Bank, bank, bank är något jag inte kommer att sakna. Däremot så gillar jag det färdiga resultatet!

Barnens största ögonblick denna sommar var när Loreen klev ut på scenen i Trollhättan. Som de hade väntat och längtat. Konserten i Trollhättan gjorde dem helt euforiska.

Upp, upp i luften. 27 meter upp i luften för att vara exakt. Så högt över marken åker linbanan i Trollhättan på sin högsta punkt.

Sommaren 2012 kan sammanfattas som riktigt härlig. Livet blir vad man gör det till och jag väljer att njuta av det som är gott. Visserligen finns det moln på himlen men jag kan välja att låta dem begränsa mig eller så kan jag ta på mig regnkläder och gå ut i regnet och njuta av livet.