Lugn mitt i stormen

Det blåser storm i Hult denna kväll. Normalt sett brukar höstens första rejäla stormvindar få mig lite vemodig eftersom det så tydligt markerar sommarens slut. Nu ikväll sitter jag till min egen förvåning och myser med en kopp te och en filt. Mitt sommarkonto är fyllt till bredden efter helgens resa till Tyskland och nu längtar jag efter vintern. Ser fram emot att städa ur växthuset och förbereda trädgården för nästa säsong. Förra året hann jag inte riktigt med att städa ur trädgården vilket gjorde att jag fick börja säsongen med städning. Skönt att göra saker i rätt ordning om det är möjligt. Just när det gäller trädgårdsstädningen känns det fint att avsluta säsongen ordentligt och sedan börja planera för nästa. Fast än är det långt dit och jag njuter av hösten och av att vara precis här och nu. Det här något riktigt fint med att sitta i sitt eget varma hus och höra vinden vina runt knutarna. Nuet är smått fantastiskt och jag ser till att inte missa det.

Stranden i Prora i söndags

Dior och andra loppor

Det är höst i luften och sommarkläderna har nog gjort sitt för i år. Jag gillar att årstiderna växlar eftersom det också innebär att jag kan växla vilka kläder jag använder. Nu längtar jag efter både stickade tröjor och sjalar även om det inte riktigt är så kallt ännu. Däremot är det kallt nog för att en kortärmad stickad tröja skall vara alldeles rätt. Dagens tröja är en Dior från åttiotalet som jag fyndat på loppis för tjugo kronor. Kavajen har jag fått av min väninna Sophie efter att hon tröttnat på den. Vi var på loppis för några år sedan när hon hittade den men sedan har den blivit hängande och inte känts riktigt rätt för henne. Det kan ju bli så ibland att något känns rätt i stunden en köper det men sedan inte blir rätt hur en än försöker att kombinera med garderoben hemma. Tur då att möjligheten finns att skicka kläder vidare och ge dem en ny chans. Jag har hittills använt den som ytterplagg men tror jag kommer använda den som vanlig kavaj när det blir lite kallare.

Jag var till en början lite tveksam till tröjan men konstaterar att den är ett riktigt bra fynd och otroligt användbar. Så här års är den helt perfekt eftersom den är lite varmare än en vanlig tröja men lite svalare än en långärmad stickad tröja.

Halsbandet har jag loppat hemma hos en väninna när hon hade loppis hemma. Så trevligt med en loppis hemma. Prövade det för några år sedan och har tänkt att jag skulle göra om det men det har inte blivit så än trots att jag verkligen tyckte om det. Det jag gillar med halsbandet är att det är lite för mycket. Det fungerar bra till en vardagsoutfit för att göra den lite roligare och sen kan den ge en festklädsel det där lilla extra.

Jag är ju svag för höga klackar och de här skorna är verkligen ett par favoriter. Varken de eller byxorna är loppade men trots det att räkna som bra köp. Det handlar ju om att använda det som en har i garderoben. Jeans slits ofta alldeles för fort upplever jag men dessa har jag använt och använt och använt och de ser fortfarande alldeles nya ut. Känns verkligen tråkigt med kläder som är av så pass dålig kvalitet att de inte håller någon längre tid. Det är ju varken särskilt ekonomiskt eller miljövänligt. Så hurra till kläder som håller som det är tänkt och tål att älskas länge.

Galet många intryck

Det har varit en intensiv och alldeles fantastisk helg. Galet många intryck och upplevelser på kort tid men jag känner att jag i helgen ar samlat på mig minnen jag alltid kommer att minnas. Helgen inleddes med en heldag på bokmässan i Göteborg. Lyssnade på flera intressanta föredrag, träffade spännande människor och köpte givetvis massor av böcker. Satt på första parkett när Anna-Karin Nyberg och Clara Lidström pratade om Sociala medier och härskartekniker. Anna-Karin har skrivit en helt fantastiskt bra bok som heter just så som jag nästan läst sönder. Sällan har en bok varit så användbar som den har varit.

När dagen på bokmässan var slut mötte jag upp min fina vän Frida och vi for söderut med Trelleborg som destination för vidare avfärd mot den tyska ön Rügen. Efter att ha sett otroligt mycket vackra bilder från ön var mina förväntningar skyhöga. Ön överträffade dem alla och jag längtar redan tillbaka och funderar på hur snart det är möjligt att åka tillbaka. Det var vackert och trevligt. Dessutom fick utmana mig själv lite vilket alltid är intressant. För mig var det här första gången jag körde bil i ett annat land. Eller nja jag körde ju faktiskt några kilometer i Namibia förra året men det var så kort att det inte riktigt räknas. Dessutom for jag iväg med sju par skor och ingen necissär. Onekligen en tuff nöt att knäcka! Som tur var låg min gymväska kvar i bilen och resten kunde jag lösa genom att låna och att köpa.

Resan var verkligen helt fantastisk och bestod av allt som gör en resa riktigt bra. God mat, fint sällskap, spännande platser och otroligt fint sommarväder. Känner mig tacksam och glad över möjligheten att fara iväg några dagar och fullkomligt översköljas av intryck.

Dessa dagar

Har haft många dagar då jag kunnat njuta av härliga promenader här hemma i Hult. Idag fick vovvarna och jag sällskap av Sophie på vår eftermiddagspromenad. Tanken var att vi skulle plocka björnbär men där det annars brukade vara fullt av bär var det idag helt tomt. Tur för mig att min gäst alltid har med sig goda kakor när hon kommer på besök. Fast snart, snart är mitt kök så pass färdigt att jag åter kan börja baka kakor. Känner hur jag kan andas lite lättare av att renoveringskaoset närmar sig sitt slut. Det i kombination med dagar som dessa med härlig höstluft och fin promenad är sådant som ger guldkant på tillvaron.

Det är september men märkligt nog blommar lupiner i dikena i Hult. De blommar inte samma överflöd som i sommarens början men tillräckligt för att sätta färg längs vägarna. Å andra sidan behövs det inte extra färgsättning just nu när hela skogen är som ett färgsprakande fyrverkeri. Alla dessa skiftningar från grönt till gult till orange och rött är verkligen fantastiskt vackert. Våren känns skir och och beskrivs bäst som ljuvlig. Hösten känns mer robust och då passar kanske ståtligt bättre som beskrivning.

Hittar små söta äpplen längs vägen. Söta enbart till utseende dock eftersom de smakade attans så surt. Fast trots det helt oemotståndliga när de är så små och helt ryms i min hand. Allt blir gulligt i miniformat.

Dagens promenad avslutades med fika i rosenträdgården. I stort sett alla rosor är översållade med knoppar och kommer snart att blomma igen. Väntar med förtjusning på att i nästa vecka kunna fika i en rosenträdgård som åter står i blom. Alltså beställer jag dessutom vackert väder som sällskap till mitt kaffe och mina rosor.

När lyckan smyger sig på

Luften är fortsatt ljum om dagen med en lite kyligare ton om morgonen. Träden i min trädgård skiftar allt mer från grön till gult och dagarna är alldeles ljuvligt härliga. Nog är det som allra bäst nu när ljuset om eftermiddagen blir så där mjukt och gyllene. Pausar dagens arbete en stund tillsammans med Elvis och tar med mig min kaffekopp ut.

Vi har våra rutiner Elvis och jag. Fast kanske är det jag som mest står för rutinerna. Han är ju som bekant nöjd bara han får vara med. Slår mig ner i min rosenträdgård en stund med katten i knät och kaffekoppen i handen. Fåglarna kvittrar och stunden är nästan fånigt perfekt. Det slår mig då plötsligt att känslan jag känner rakt genom kroppen är lycka! Den har som smugit sig på men är helt närvarande och tydlig. Elvis tittar på mig som för att säga att han kände också det där. Känslan av hur allt är i fas och bara är.

Vi sitter kvar en stund även efter att kaffet är slut och sedan tystnaden brutits av en traktor som kör förbi. Den väsnas något väldigt men det bekommer mig inte alls. Går in och tar tag i det som måste göras, alla de där måstena som alltid finns och som alltid kräver ens uppmärksamhet. Fast jag märker hur jag gör det med lite lättare hjärta.

Lekfullt med prickar

Hittade en prickig kjol i somras och blev störtförälskad. Jag älskar kjolar och jag älskar prickigt så kombinationen kändes egentligen ganska given. Kände mig lite fundersam till en kjol med hängslen men vande mig ganska snabbt även om det till en början kändes lite märkligt. Har nog inte haft hängslen sedan jag var barn inser jag.

Den fina vita blusen är ett loppisfynd från roadtripen till Skåne i somras. Helt fantastiskt egentligen hur det kan vara möjligt att göra så fina fynd på loppisar. Halsbandet är ett av mina favoriter och matchar de flesta vintage- eller retrooutfits.

Hängslena var egentligen för långa och har därför fått kortas av lite för att kjolen skulle passa. Jag såg till att ta tag i att sy med en gång. Vet att om jag inte gjort det hade kjolen lätt kunnat hänga i min klädkammare i flera år utan att användas.

Kanske är det för att jag är tämligen kort som jag har en förkärlek för höga klackar. Fullkomligt älskar dessa skorna eftersom de får mig att känna mig längst i hela världen. Det är dessutom ett par otroligt bekväma skor som funkar en heldag vilket är en viktig egenskap när det gäller just skor. Om ett par skor inte också är bekväma hjälper det i min mening inte hur tjusiga de är. Ett par skor är ju i första hand till för att användas och inte för att vara prydnad. Sen får de gärna pryda sin plats också men inte som främsta syfte.

Frisyren är den enklaste av frisyrer och tar inte många minuter att göra. Egentligen tycker jag om att locka håret och lägga lite tid på att skapa tjusiga vintagekreationer. Fast om jag skall vara ärlig är det sällan som jag har den tiden. Då är det bra att kunna skapa snabba vintagefrisyrer och kunna vara tjusig även i vardagen. De riktigt avancerade uppsättningarna får jag spara till tillfällen då jag har lite mer tid helt enkelt.

I rosors sällskap

Alltså september, denna ljuvliga månad! Dagarna är ljumna och soliga och min trädgård blommar vackert vidare. Efter en stunds paus hos de flesta av rosorna i rosenträdgården är det nu åter dags för blomning. Har jag tur håller den i sig i någon månad till. Oktoberrosorna är nog som allra vackrast eftersom då de är ganska ensamma om att blomma och med det verkligen lyser upp i trädgården.

Louise Odier är verkligen en otroligt vacker ros. Den i likhet med flera andra tog mycket stryk under vintern men har nu hämtat sig fint och blommar otroligt vackert.

Rosen Sympathie är vacker men har varit lite av ett sorgebarn ända sedan start. Konstaterar att den nog verkligen inte trivs på sin plats. Även mot den var vintern tuff och den har nätt och jämt hämtat sig. Låter den vara trots allt men tänker att om den överlever vintern är det nog klokt att fundera över en ny placering.

Leonardo da Vinci blommar alldeles fantastiskt just nu och är helt översållad med sina vackra rosa blommor. Den har inte pausat sedan den började blomma i juli utan bara fortsatt att vara vacker.

Elmshorn är en lite enklare ros men jag älskar verkligen färgen. Den planterades förra hösten när rosenträdgården utökades. Tanken är att den och övriga rosor som planterades då ska skapa en blommande slänt. Just nu är det glest mellan blommorna men jag försöker att ha lite tålamod. När blommorna växer till sig kommer det bli riktigt bra. Det gäller bara att ge sig till tåls.

Har en ny ros som inte bör vara en tålamodsprövning. Rosenholm har små vackra rosa blommor och skall tydligen ha ett mycket kraftigt växtsätt. Den ska som jag förstår verkligen kunna vräka ut sig och det hoppas jag på. Det är egenskaper som även min  honungsros besitter och det har verkligen blivit riktigt fint.

Rosenholm är helt översållad med knoppar och har redan hunnit växa till sig sedan den planterades för någon månad sedan. Nu pryder den ingången till den nya delen av rosenträdgården.

På andra sidan av den nya ingången finns en alldeles nyplanterad ros med namnet Uetersen Klosterrose. När jag körde hem den doftade hela bilen av den enda blomma som då blommade. Om en enda blomma kan dofta så pass intensivt då kommer min trädgård fyllas av härlig rosendoft framöver.

Både viktigt och vackert

I helgen har jag varit med kidsen på läger med Unga Örnar. Det har varit en nästan löjligt perfekt helg när det gäller vädret. Strålande sol och ljuvlig sommarvärme är onekligen en bra grund till ett härligt läger. Unga Örnar har en egen lägergård i Gråbo alldeles intill en sjö. Gott om ytor att härja runt på och det dessutom på barnens villkor. En verksamhet för barn som dessutom styrs av barn. Förvisso med stöd och hjälp från vuxna men ändå på barns villkor.

Härligt att få tillbringa några dagar i solen på en vacker plats och i gott sällskap. Att se barnen ta både utrymme och ansvar och dessutom ha riktigt roligt. Känns helt lugnt med vinter nu! Jag har tankat energi så det räcker över hela den mörka årstiden.

Gråbogården

Vissnande skönhet

I många år drömde jag om att ha vackra hortensior i min trädgård. Anledningen till att det bara var en dröm var först att min trädgård var en otämjd djungel. När jag senare fått ordning på trädgården då kunde jag inte alls komma på vart jag skulle sätta några hortensior. Så märkligt det där hur det ibland kan vara helt omöjligt att tänka vart något skulle passa in.

Så förra året köpte jag mig helt enkelt en hortensia och flyttade runt den i trädgården. Testade ett stort antal planteringar innan jag till sist kände mig nöjd och grävde ner den. När den väl var på plats var placeringen så självklar att jag undrade hur det alls kunnat vara ett problem.

Nu växer det fram en ny plantering där den första hortensian planterats. Den har i år fått sällskap av en pion och ännu en hortensia. När jag väl hade en utgångspunkt finns det ingen hejd på kreativiteten.

Den milt gula hortensian har precis börjat blomma medan den rosa närmar sig slutet på blomningen. Den har varit ett fantastiskt blickfång under sommaren och har verkligen en härlig färg. Det jag särskilt tycker om med hortensior är att de är vackra även när de vissnat. De vissnade blommorna kan om en har tur stå sig fint genom större delen av vintern.

Jag gillar det lite fula...

Har ägnat en stor del av kvällen till att redigera bilder. Konstaterar att de bilder jag gillar mest är de som är allt annat än perfekta. De bilderna som egentligen är fula och inte alls de som är tänkta att användas. Fast jag gillar just de där bilderna för att de innehåller liv och glädje.

Dottern Anna hjälpte mig att fotografera ett gäng vintageoutfits och jag bryter ihop helt när vi ännu en gång måste pausa på grund av att det kommer en traktor. Det händer som bara i Hult känns det som!

Även här störs vi av traktorer och konstaterar att vägen inte är den bästa platsen för fotografering. När jag sitter och redigerar slås jag av hur lik jag är min mormor på den här bilden och undrar om hon haft en precis likadan klänning. Kan det vara min mormors klänning jag hittat på en loppis?

Fast favoriten är denna! Har ingen aning om vad jag gör, vet som bara att jag inte ser klok ut och att jag fullkomligt älskar bilden. Konstaterar att dottern är duktig på att fånga mina mindre tilltalande sidor. Konstaterar också på att hon är duktig på att fånga bilder med både liv och känsla. Hon fångar det lite fula, men det är bilder med innehåll!

Septemberträdgård

Jag älskar min trädgård året om men kanske älskar jag den som allra mest just nu. September är verkligen månaden då det är möjligt att njuta av trädgården. Det är lätt att glömma att även hösten hör trädgårdssäsongen till. Är hösten ljum då blommar trädgården en bra bit in i november. För två år sedan blommade det i rosenträdgården ända fram till tredje advent vilket onekligen var lite märkligt och kanske inte något som en egentligen önskar.

Tänker att precis här borde jag ha en bänk eller någon annan sittplats. Alldeles ljuvligt att kunna sitta och njuta av odlingarna och resten av trädgården. Det som inte syns i bild är barnens favorit som är precis till höger om mig där jag står för att ta kortet. Studsmattan är inte vacker men det är kul att se alla konster som sker på den. Alltså vore en sittplats verkligen något att ordna.

Kärleksörten är en av mina favoriter i trädgården. Helt klart är jag inte ensam om att tycka om den. Märklig blomma på sitt sätt. Bland det första att komma upp om våren men dröjer ända fram till hösten innan den blommar.

Slingerkrasse har även det blivit en riktig favorit i trädgården. Även om den bara är ettårig är den ett måste i trädgården varje år. Den är enkel att driva upp och kräver inte något arbete alls. För den ringa insatsen att så fröna lönas jag med otroligt vackra blommor i fantastiska färger.

Att planera en trädgård är lite av en konst och jag lär mig mer för varje år som går. Utmaningen nu är att ha en trädgård som blommar vackert från tidig vår till sen höst. Känner att jag börjar landa där och njuter verkligen av allt vackert som finns att titta på i trädgården i Hult. Sköldpaddsblomman fick jag ett absolut ha-begär efter när jag såg den i en vacker sensommarplantering förra året. Den är lika vacker hemma hos mig som i planteringen som inspirerade mig.

Även de anspråkslösa blommorna har sin plats i mina planteringar. Gillar att kombinera det enkla med det överdådiga.

Som alltid när jag är ute i trädgården har jag sällskap av katten Elvis. Är jag på möte om kvällen då sitter han och väntar på farstutrappen tills dess jag kommer hem. Det om något är kärlek!

Nisse

För precis två månader sedan flyttade kaninen Nisse in i huset i Hult. Jag hade egentligen tänkt att det skulle vara en kaninhona den här gången men när barnen och jag träffade Nisse var det kärlek vid första ögonkastet. Vi visste att han skulle trivas hos oss och helt enkelt var den rätte kaninen.

Nisse har hunnit bli fyra månader och är fortsatt både nyfiken och social.

Kaninen Sixten brukade ofta vara med mig ute i trädgården och till min förtjusning gillar Nisse också att vara med och greja. Vi har en bra arbetsfördelning Nisse och jag. Han äter upp allt ogräs jag rensar ur rabatterna. Mycket praktiskt.

Till en början var Nisse mycket skeptisk till att ha på sig sele och koppel men nu trivs han fint.

En solig septemberdag i trädgården i sällskap med en busig kanin är inte så tokigt. Särskilt inte när sommaren är på ett tillfälligt återbesök.

Sommar om hösten

Det är lite märkligt med årstiderna numera. När jag så till sist hade accepterat sommarens uttåg och höstens ankomst då valde sommaren att komma åter. Det dessutom med besked, med högsommarvärme och sol som snarast hör hemma i juli än i september. Fast jag klagar inte, verkligen inte! Ställer om och passar på att njuta. Skolkar från eftermiddagens måsten en stund och lägger mig i solen en stund. Förvisso lite märkligt att sola samtidigt som träden i min trädgård skiftar i gult. Märkligt men ändå lite härligt och jag tar tillvara på varje soltimme. Efter en sommar som denna började jag så smått undra hur det skulle gå att överleva vintern. Fast jag älskar egentligen hösten och att det åter blir mörkt om kvällarna. En höst som denna är i mitt tycke alldeles perfekt. Varma soliga dagar som inleds med en morgon då luften är så där krispig. Det följt av kvällsmörker som verkligen uppmanar till att tända ljus.

Dessutom älskar jag min trädgård som mest precis nu. Den största arbetsinsatsen är avklarad och nu handlar det bokstavligt om att skörda det jag har sått. Om några veckor är det dags att börja städa trädgården och stänga ner den här trädgårdssäsongen. Just nu är det dock den allra bästa tiden att bara njuta av trädgården och ta sig lediga stunder så snart som solen skiner.

När hjärtat brister

Livet är lite av en berg- och dalbana och helt omöjligt att förutse. För en tid sedan vändes hela livet upp och ner när jag upptäckte att jag var gravid. Jag hade ju stängt den dörren, gått vidare och börjat acceptera att aldrig få några biologiska barn. Vågade först inte tro att det var sant, sannolikheten var ju inte den största. Test efter test visade dock att det var sant och plötsligt fick tröttheten och allt illamående en logisk förklaring. Herregud jag var ju gravid! Vågade inte tro på det med tanke på mina tidigare missfall men när veckorna gick började det allt mer kännas verkligt. Skulle det här bli en sådan där berättelse om hur år av väntan och förväntan till slut lönade sig. Som slutet på en romantisk film där allt blir lyckligt och i mjuka färger.

Började berätta för människor i min närhet om det alldeles fantastiska som skett och för varje person som visste kändes det lite mer säkert. Till våren skulle en alldeles ny människa komma till världen och jag hade förmånen att bli hens mamma. Kände mig märkligt lycklig till och med över att må illa, trots att det försatte mig i knepiga situationer. Som på konferens när jag plötsligt inte kom överens med kaffe och fick lämna koppen och bara springa. Försökte så att sluta vara rädd och istället njuta av upplevelsen, försökte att släppa taget om oron som ständigt fanns där. Oron visade sig vara välgrundad och ännu en gång befinner jag mig där hjärtat brister. Vet att det går att överleva missfall, jag har ju gjort det flera gånger förut men undrar hur lång tid det tar innan hjärtat åter är helt.

Att leva i ett kaos

Jag börjar se slutet på köksrenoveringen nu. Börjar kunna se att rummet som en gång var ett kök åter håller på att förvandlas till ett kök. Det blir fint och det blir bra och snart kommer det även att vara klart. Just därför tror jag att mitt tålamod nu helt tryter, jag orkar inte en endaste sekund till att ha mitt hem i ett renoveringskaos. Blir irriterad över kylskåpen i vardagsrummet och över skafferivaror i bokhyllan. Över kökssaker i hallen och hyllan utanför badrummet som även den innehåller ett halvt kök. Fast så tittar jag på det där fina golvet som nu ligger på plats i köket och på det där skafferiet som jag faktiskt kan gå in i. Bänkarna saknar visserligen skiva och det saknas fortfarande vatten i köket men det där skafferiet uppväger det mesta. Det är också något alldeles särskilt att se köket som jag har ritat växa fram på riktigt. Att det nu inte bara finns på papper och i tanken utan faktiskt på riktigt. Nu är det istället köket som var som bara finns i tanken, i minnet och på bilder. Nu när det gamla köket är borta kan jag vara mer förlåtande mot det och faktiskt bli lite nostalgisk. Lite fint var det ändå även om det var hemskt opraktiskt och höll på att göra mig smått galen.

Köket som inte längre är

Vintage på italienska

När jag var i Dublin i december förra året köpte jag en alldeles ljuvlig italiensk klänning från 50-talet. Hittade den i en otroligt fin liten vintagebutik där jag fastnade länge. Det blev två fantastiska klänningar som fick följa med mig hem den gången. Den ena invigde jag på nyår och denna klänningen någon månad senare. Den stora fördelen med denna klänning är att den fungerar både till vardag och till fest vilket gör den otroligt användbar.

Den fina väskan är ett riktigt loppisfynd. Hela tolv kronor kostade den mig vilket gör den till ett av de bästa fynden någonsin. Koftan är däremot alldeles ny även om den har den rätta stilen. Jag försöker ständigt hitta äldre koftor på loppisar men har hittills inte lyckats så bra med detta. Det är ju mycket som skall stämma. Storlek, färg och modell samt att den måste vara i gott skick. Den enda koftan jag har som är vintage är en kofta jag fått av min farmor.

Det fina halsbandet är en julklapp från min syster. Hon har verkligen en förmåga att hitta fina vintagesmycken. Ett otroligt användbart halsband eftersom det passar till det mesta. Något som jag tycker om med den här klänningen är de fina detaljerna. Älskar hur den är extra arbetad vid halsringningen och att den har fickor. Särskilt kul är det dessutom att skärpet också fanns kvar.

Skorna är i min mening det som fulländar en outfit och dessa skor är inte något undantag. Köpta för att användas flitigt under sommaren men det har inte riktigt vädret gått med på. Alltså får jag passa på nu när sommaren bestämt sig för att göra återbesök fast det blivit september.

Min stadsdel Gamlestaden

I lördags befann jag mig i Gamlestaden i Göteborg tillsammans med mina kollegor i Aldir kulturkooperativ. Vi var inbjudna av biblioteket i Gamlestaden för att berätta om vår bok Berättelser från Gamlestaden. Boken kom ju ut i januari och det har hunnit gå en tid sedan jag senast var i stadsdelen och även sedan jag presenterade boken sist. Det som slog mig i lördags är hur Gamlestaden verkligen har blivit min stadsdel. Jag har ju aldrig bott där men jag känner mig som en del av staden.

För ganska precis ett år sedan promenerade jag upp på ett berg i Gamlestaden och fotograferade det som skulle bli omslagsfotot till vår bok. Älskar verkligen den där vyn och försöker lite då och då se till att hinna med en promenad dit och sätta mig en stund på bänken.

Gamlestaden är kanske inte så olik andra stadsdelar men jag vill gärna tro ändå att den är lite särskild. Våra åhörare i lördags tycktes också hålla med om att det är något visst med Gamlestaden. Så himla roligt med en publik som var genuint intresserade av ämnet som vi verkligen ägnat gott om tid åt att fördjupa oss i.

Det är svårt att samla alla när vi nu råkar vara tretton författare som är spridda över landet. Å andra sidan hade det blivit en hemskt lång föreläsning om vi alla skulle ha pratar. I lördags var vi fyra författare som berättade fyra skilda berättelser om vår stadsdel Gamlestaden.

Sommarens slut

Första september idag och med det har vi gått in i en höstmånad. Det har ju redan känts som höst en tid men nu tycker jag det är mer acceptabelt när kalendern visar på höst. Augusti var sitt väder till trots en riktigt härlig månad. Inte riktigt lika mycket resande kors och tvärs som under juli vilket faktiskt var lite skönt.

Månaden inleddes med en vecka då kidsen och jag åkte till Trollhättan varje dag för att tjejerna skulle vara med på fantastiska Popkollo. De ägnade dagarna åt sång och jag ägnade dagarna till att skriva på min mastersuppsats.

Under sommarlovets sista vecka hann vi med att skörda i trädgården, ta en tur till Varberg och dessutom ge oss ut i skogen och plocka bär. Jag läste dessutom om Det kallas manshat av Carin Holmberg som är en alldeles fantastisk bok. Har du inte läst den så LÄS! Lite skrämmande dock att den fortfarande känns lika aktuell tjugo år efter att den först publicerades.

Under den där sista veckan hann kidsen dessutom med att gå på cirkusskola tillsammans med Cirkusexpressen. Största händelsen i augusti måste dock vara att Camilla och jag startade CamiLiza Podd. Vi spelade in ett provavsnitt för att känna oss för lite och sedan körde vi igång på allvar. Idag publicerade vi avsnitt nummer två och det känns verkligen fantastiskt roligt. Vi har fått fin respons på podden och har riktigt kul när vi spelar in. Tänk att det skulle dröja så länge innan vi hittade ett gemensamt projekt att satsa på.

När skolan drog igång för kidsen satte också arbetet med politiken och med folkbildningen igång igen. Det är verkligen en fin förmån att få möjlighet att syssla med sådant som jag älskar allra mest. Som medlemsutveckling, internationella frågor, sociala medier och det dessutom med inspirerande och engagerande människor.

Lite färre utflykter den här månaden men en riktigt fin gjorde Sophie och jag till Tjolöholm slott. En otroligt vacker plats med spännande historia. Det regnade hela dagen vi var där men vi var riktigt nöjda ändå. Besöket gav mersmak och vi vill gärna komma tillbaka och se trädgården ordentligt.

Något som har varit lite av en prövning under sommaren har varit köket här i Hult. Äntligen börjar slutet närma sig och snart är det färdigt. Jag verkligen längtar efter att slippa ha kylskåpen i vardagsrummet och att ha ett funktionellt kök. Augusti avslutas som alltid med att jag fyller år på dess allra sista dag. I vanliga fall brukar det innebära att jag ställer till med kalas men inte i år. Istället får det bli ett ordentligt invigningskalas när köket är helt klart. Då skall jag baka och laga mat i mängder och fylla mitt kök med goda vänner och mycket skratt.