Kalasdag

Jag älskar att ha kalas och tar vara på varje tillfälle att få ordna lite festligheter. Maken älskar inte kalas lika mycket som jag och brukar välja lugn och ro till sin egen födelsedag. Det sägs ju att man blir som man umgås och efter tio år tillsammans vore det konstigt och vi inte skulle anammat lite av varandra. För egen del märker jag hur makens dåliga humor har fått totalfäste hos mig. Nu verkar det som att min förkärlek till kalas har gjort avtryck på maken eftersom han i torsdags deklarerade att han nog ville ha ett litet kalas i år.

Vill maken ha kalas så ordnar vi givetvis det! Mormor och Manda bakade tårta tillsammans även om Mandas hjälp till största delen bestod i att smaka på allt. Tårtan blev en riktig höjdare och något vi gör igen. En botten med både mandelmjöl och mjöl och sedan en fyllning av lemoncurd, grädde och jordgubbar. I Hult har vi alltid glutenfritt och laktosfritt på våra kalas. Det är lite av en utmaning att baka glutenfritt men övning ger färdighet. Att spackla en tårta med laktosfri grädde är inte heller enkelt eftersom den laktosfria grädden har en något annan konsistens än den vanliga. I det här receptet blandades den ut med laktosfri kvarg vilket gjorde den lite syrlig och otroligt mycket enklare att spackla med.

Maken fick många spännande presenter och alla ordentligt genomtänkta. Ett kommande projekt här i Hult är att göra en grusad gårdsplan och bygga en carport. Känns viktigt att vår bil står skyddat och skönt att slippa skotta fram den i vinter. Idag fick Raimo en bok om hur man bygger sin egen carport. Från vår trädgårdsmästare fick han en fläderbuske samt stränga instruktioner om vart den skall planteras. Bästa presenten fick han dock av den minsta av våra stora flickor. Ett glas med mycket bling där det står världens bästa pappa!

När jag hade bytt om till kalaset utbrast min pappa: Herregud du ser ju ut som morsan! Min lilla farmor Anny Viola Karlsson var en mycket välklädd och vacker dam så jag tar det verkligen som en komplimang att jag är lik henne. Dagens kalasklänning har jag hittat på Min butik i Hedekas tidigare i veckan. Butiken skall flytta efter sommaren så fram tills dess har Margareta som driver butiken halva priset på alla kläder. Mycket praktiskt för mig som håller på att bygga upp en ny garderob. Vad gäller klänningen så kändes den märkligt bekant med en gång jag såg den. Tror inte att det är så konstigt att pappa tyckte jag var lik farmor eftersom jag tror att hon har haft en nästan likadan när jag var liten!

Emalj till tvättstugan

Jag tycker så mycket om vår lilla utetvättstuga här i Hult. Tänker ofta att det är bra tur att man allt som oftast vågar tänka lite utanför ramarna. När jag så hittade en tvålhylla i emalj för några veckor sedan var det givet att den skulle sättas upp i vår tvättstuga.

Efter att ha stått ute sedan i höstas har nu tvätthon börjat att rosta lite. Äntligen säger jag eftersom jag tycker det ger lite mer karaktär till tvättstugan. Det har tillkommit några blickfång i trädgården under året och det känns verkligen roligt att vi har kommit så långt i vårt arbete. För några år sedan hade jag inte trott att det var möjligt att trädgården i Hult skulle vara något jag är stolt över!

Glädjeämnen

Det bästa i livet är oftast det enkla. Tidigare i veckan var vi och badade tillsammans med några vänner och deras lilla valp Dixie. Första gången vår Ida och Dixie träffades var de båda väldigt försiktiga men nu är det full fart som gäller. Så spännande att se hur Dixie är lite större för varje vecka som går. Kan inte låta bli att undra om vår Ida verkligen varit så där liten och måste titta på valkort för att försäkra mig om att det är så.

Fördelen med att åka på tur med någon annan är att man får se nya platser. Även om vi har bott några år i Munkedal så är det många smultronställen som återstår att upptäckas. Den här gången var vi vid en sjö som heter Viksjön och där var verkligen vackert. Riktigt positivt också att där fanns både vindskydd och en iordningställd grillplats. Tråkigt bara att båda dessa råkat ut för skadegörelse.

Att man inte kan lära gamla hundar att sitta tror jag är en myt! Ida har alltid vägrat att ge sig ut i vatten. Det spelar inte någon roll om det är en sjö eller ett badkar, hon avskyr det. I leken med Dixie glömde hon visst bort sin tidigare avsky. Hur hade det sett ut om Ida inte vågade något som Dixie vågade? 

Sötaste vännerna! Måste erkänna att jag har kommit på mig själv med att åter titta på valpannonser. Vi har ju bestämt att valp får vänta tills vår Elvis inte är med oss längre, men man kan ju alltid titta lite. Vad gäller katten Elvis så har nästan tre månader gått sedan besöket hos veterinären. Han är friskare och starkare än någonsin och vi är så tacksamma över att ännu ha honom hos oss.

Före och efter i Hult

När man håller på och jobbar och sliter med hus och trädgård är det lätt att glömma allt arbete som faktiskt har gjorts. Jag har en tid känt av en del misströstan och känner det som att arbetet här i Hult står helt still och att det aldrig händer något. Vi köpte huset i Hult i augusti 2004 vilket innebär att vi har kämpat på i nästan nio år samtidigt  som vi är långt ifrån klara. Då är det bra att vi var flitiga i att dokumentera hur här såg ut när huset köptes. När vi tillträdde hade huset i Hult stått tomt i dryga femton år. De sista åren helt utan värme efter att samtliga element i huset frostsprängt. Som sagt hade vi kunnat det vi kan idag hade vi aldrig köpt det här huset. Tur att man inte vet allting i förväg!

Till vänster syns vår trädgård i september 2004. Det skall dock tilläggas att då har vi hunnit röja rätt rejält. All mark som syns på kortet var täckt av rönnspirea som var nästan två meter hög och ogenomtränglig! Första gången vi tittade på huset kunde vi faktiskt inte lägga ner en filt någonstans i trädgården för att dricka kaffe. Vi har genom åren fått frågan vad som gjorde att vi köpte huset i Hult med tanke på hur här såg ut och svaret är enkelt, jag kände att jag hade kommit hem. Har aldrig känt den känslan på samma sätt någon annanstans.

Lägg märke till det rostiga flaggstångsfästet som finns på båda bilder. När skillnaden är så stor är det nästan lite svårt att orientera sig. Har faktiskt haft svårt att ta nya bilder ur samma vinklar just på grund av detta. När vi hittade fästet till flaggstången kände vi oss lite som arkeologer som jobbade oss fram genom djungeln. Barnen lekte att vi var med i Indiana Jones och trots att arbetet var hårt hade vi fantastiskt roligt. Något som också gör det svårt att orientera sig mellan bilderna är att vi fyllt ut marken. På bilden från 2004 sluttar det ganska brant precis efter flagstångsfästet. Något år efter att bilden togs fyllde vi ut med en grannes gamla tegeltak och fick genom det mer symmetri i trädgården. Bakom trädäcket skymtar rosenträdgården som påbörjades förra året. Efter alla turer med vår snickare fanns det inte någon kraft kvar så den skall färdigställas i nästa vecka istället.

Den nedre gräsmattan var inte lika täckt med spirea men nog fanns där att röja även där. Lägg märke till den lilla björken i högra hörnet på bilden från 2004. Den har onekligen växt till sig på de nio år som gått!

När vi började röja i trädgården hittade vi lämningar av det som en gång varit rabatter. Stenar grävdes fram och bergenia och astillbe hittades bland allt ogräs. Idag växer dessa båda växter och frodas och ogräset har nästan inte en chans!

Jag sparar!

Efter att i några år haft kort hår längtar jag nu efter att åter ha långt hår. Inte ett sanslöst långt hår men till axlarna ungefär. Vill kunna göra pincurls och sätta upp fina retrofrisyrer som matchar de tjusiga klänningar som jag har köpt. Innan jag klippte håret kort hade jag alltid haft långt hår och kunde inte föreställa  mig att jag skulle kunna trivas som korthårig. Till min egen förvåning trivdes jag gott i en kort frisyr men nu får det vara nog. Attans bara att det tar så pass lång tid att spara och vänta.

Fast nu är det på god väg eftersom jag redan kan ha tofsar och dessutom en liten fläta i luggen. Min tanke är att nästa år när vi skall fira vår tioåriga bröllopsdag med en vintagefest då skall jag kunna ha en riktigt tjusig frisyr.

Märkligt

I flera år har jag haft tanken på att göra en tatuering som ser ut som ett träd. Har haft en bild i tanken av hur mitt träd skall se ut. Har också någon gång försökt få ner bilden på papper men inte blivit riktigt nöjd med resultatet. Tänk då så märkligt att på en vägg i Dublin få syn på en målning av ett träd som ser ut nästan precis som jag hade tänkt mig. Nästa steg blir alltså att göra verklighet av drömmen!

En modig kvinna!

När jag för många år sedan var aktiv i SSU hade jag förmånen att lära känna en fantastisk tjej som heter Lina Afvander. Redan då tyckte jag att hon var en imponerande kvinna och en riktigt bra förebild. På senare tid har jag fått anledning att revidera detta och lägga till att hon är en mycket modig kvinna. I tidningen Kom ut skriver hon dagbok om den här våren. Dagboken börjar dagen då hennes barn Eike föddes i mars. Att få barn är visserligen något alldeles särskilt men det som gör Lina så modig är att hon helt öppet berättar att hon har HIV. Hon har tidigare skrivit om detta i Kom ut och det går inte att bli annat än djupt imponerad över att hon vågar tala öppet om ett ämne som är svårt och även stigmatiserande.

Tog jag tabletterna?

Som om man valde HIV

Livet som informationsblad

Från HIVdagbok till blöjbyte

Trädgårdsprojekt

Vi har ett hörn på trädgården som inte är särskilt vackert. Det har varit en knepig slänt som vi har fyllt upp med bråte genom åren för att få till en lite bättre fason på den. Nu är platsen påfylld med rätt mängd för att bli bra, men vad skall vi då göra med den?

Vår kloka vän Magdalena kom med förslag att vi skulle göra planteringar med stenar på platsen. Det fick mig att minnas en plantering vi såg när vi besökte botaniska trädgården i Dublin förra våren Magda och jag. En rask liten tur i bildarkivet och det var bara att plocka fram bilderna och låta sig inspireras. Precis samma kan det givetvis inte bli, men nu vet vi på ett ungefär hur vi tänker oss att det skall bli.

När jag tog korten så skojade jag med Magda och sa att hon skulle fixa det precis så i min trädgård och nu blir det så! För att ro projektet iland krävs dock en hel del sten. Tanken är att höra med en av bönderna här i Hult om han har lite stenbumlingar över som han kan tänkas skiljas från. Steniga åkrar har man ju hört att bönderna har till förbannelse så har vi tur finns det lite sten till oss!

Midsommar i Hult

Midsommaren i Hult var verkligen trevlig även om den inte blev precis som vi tänkt oss. Vi hade ju beställt strålande sol hela dagen och någonstans måste det blivit tokigt med vår beställning. Eftersom antalet gäster var stort hade vi bestämt att själva festen skulle vara lite gör det själv där gästerna var delaktiga i det som gjordes. Alltså förberedde vi en midsommarstång och gjorde trädäcket redo för fest. Det plockades blommor som sattes i hinkar och sedan fick gästerna hjälpa till att klä midsommarstången, göra sina egna kransar och även att laga maten.

De tjusiga vimplarna är en midsommarpresent från Magdalena som verkligen gjorde trädäcket extra festligt. När gästerna precis hade kommit inledde vi med kaffe och jordgubbsmuffins. Bra att mata sina gäster innan man sätter dem i arbete. Det visade sig vara enda stunden vi fick njuta av vår nya uteplats eftersom regnet började vräka ner.

Roliga lekar som engagerade alla. I år var alla vuxna förvånansvärt duktiga på limbo och för en gångs skull fick barnen lite utmaning. Måste be er notera Ingas tjusiga klänning på bilden överst i mitten. Riktigt tjusig och dessutom har hon sytt den själv. Försökte hinta att hon borde starta en ny karriär som sömmerska. Lägg även märke till Alexandras fina vintageklänning med massor av tyll. Kanske inte helt enkel klädsel att dansa limbo i dock!

Precis när maten dukats ut började det traditionsenligt att regna. Vi försökte först härda ut men snart stod det klart att hela kalaset behövde flytta in i huset i Hult. Vardagsrummet fick lite hastigt möbleras om och trots att vi var många så fick vi alla plats med lite god vilja. Maten dukades upp lite här och var i vardagsrum och hall.

Det blev en härlig midsommarafton med supergod jordgubbstårta. Så god att man önskade att den inte skulle ta slut. Det var också en kväll då Mattias lärde oss Hästens skål och när Raimo och jag sjöng och dansade med lilla Vida. Kort och gott en helt prefekt midsommar med många trevliga och glada gäster. Kanske börjar det bli en tradition att ha midsommarkalas i Hult! Hoppas någon av våra gäster i så fall i god tid nästa år påminner mig att inte resa utomlands precis innan vi skall ha kalas.

Landar lite

Det har varit några riktigt hektiska veckor. Först allt som skulle klaras av innan skolorna slutade och sedan for vi iväg på semester i Dublin. Vi landade på Rygge tidigt i torsdags morse och önskade oss sedan en resa raka vägen hem. Fast vi hade ju min syster emigranten med oss och hon behövde förnya sitt pass så istället blev det en tur till Uddevalla för att ordna detta och även att storhandla till midsommar. Undrar lite hur jag tänkte när jag planerade in en midsommarfest här i Hult dagen efter att vi varit utomlands. Vi hade en fantastisk resa och festen igår var otroligt trevlig. Idag känner jag att jag äntligen kan landa och tar det bara lugnt. Idag finns inte några krav och inte heller några tider att passa. Det regnar dessutom så jag behöver inte ens tänka tanken på att rensa ogräs i trädgården! Jag behöver inte ens laga någon mat eftersom det finns massor av rester över från igår.

Förebilder

Visst är det mormors jobb att skryta om sitt barnbarn! Om inte så borde det vara det tycker jag. Är så fantastiskt glad att ha denna lilla dam i mitt liv och blir glad bara av att tänka på henne. Skulle önska att vi boddee närmare varandra men avståndet till trots har vi en nära relation. Min förhoppning är att när hon blir stor skall hon känna inför mig som jag kände för min farmor. Det känns som att jag har en fantastisk förebild i henne när det gäller att vara den äldre generationen. Efter mina föräldrar och syster var hon den som stod mig närmast. Ett tag bodde vi grannar och hon såg mitt köksfönster från hennes. När jag kom hem på kvällen och hon såg lyset tändas tog det inte många minuter innan hon ringde och undrade om jag hade ätit. Hade jag inte ätit så fick jag gärna komma ner eftersom hon hade en extra portion i kylen. Till saken hör att farmor inte var vegetarian. Hon lagade alltså en portion bara till mig.

Det har gått över tio år sedan min farmor dog och jag saknar henne fortfarande. Hon kommer alltid att fattas mig. Önskar så att hon hade fått träffa min man och mina underbara ungar. Hon kunde gott ha levt fortfarande hon hade ju bara varit 93 år nu. Genom min relation till min egen farmor vet jag väl hur jag vill har relationen till mina egna barnbarn. Än så länge är det ju bara ett men med tanke på att vi har flera barn kan det ju bli ganska många barnbarn på sikt. Jag tror att alla barn mår bra av att ha vuxna i sitt liv utöver föräldrarna. Genom att ha flera vuxna i livet har barnen också möjlighet att spegla sig mot olika sätt att vara under den egna identitetsprocessen.

Jag blir fantastiskt glad när vi är på besök hos Sofia och Manda tar på sig skorna för att åka med mormor och morfar hem. Det är nog det bästa betyget man kan få tror jag.

Vi försöker tro att det är sommar

Konstaterar att människor i Dublin är klädda likadant året om. Temperaturen och vädret gör att här ständigt är höst. Vi kämpar tappert på och låtsas att det är sommar men det krävs flera lager med kläder för att inte frysa. Tur att platsen är så trevlig när vädret inte är att lita på! Idag har vi märkligt nog strålande sol utanför hotellets fönster. Kanske blir det ännu en tur längs kusten idag för att njuta lite av det som faktiskt verkar vara sommar!

Utflyktstips

Den som funderar på att ta sig en tur längs bohuskusten i sommar bör planera in ett stopp på Kärrstegens gård i Ljugskile. Jag har tidigare skrivit om den mysiga butiken som finns där och idag tänkte jag visa lite bilder från deras café. En varning bör dock utfärdas! Detta är inte en plats som bör besökas när man har begränsat med tid! Butiken är helt ljuvlig och kräver gott om tid att strosa runt i och titta på allt. Sen när man är klar finns caféet där man också måste titta på allt innan man slutligen sätter sig och fikar.

Att fika är ju så mycket mer än det man äter. Det är en upplevelse för både ögon och gom. Jag tycker om att fika i lugn och ro på platser som jag tycker om. Det kan vara på ett mysigt café som detta eller med en fikakorg ute i skogen. Miljön är viktig och tråkiga platser väljer jag bort.

Förutom att det är ett café så är det också en butik där allt möjligt kan köpas. Här finns mycket att välja mellan och den charmiga miljön gör att jag vill ha ALLT!

Sen när jag lyckats hejda min första impuls blir det lite mer sansade inköp som en god marmelad. Eller kanske bara en kopp kaffe i lugn och ro.

Att sitta här och fika känns nästan som att sitta hemma hos någon i deras vardagsrum.

Godis i tätt förpackning väcker habegär även det. Allt går att sälja i rätt förpackning!

Bortblåst

Den här dagen har vi tillbringat vid havet. Vi har besökt Howth som ligger precis utanför Dublin. Det är ett litet samhälle dit många kommer för att njuta av de vackra vyerna och av vandringslederna som finns där. Om söndagarna finns där dessutom en mycket mysig farmers market som vi besökte idag. Vi tittade på vackert konsthantverk, beundrade konstfulla cupcakes och provsmakade pesto. Vi åt nygräddade crêpes som var fyllda med ost, pesto och grillad paprika samtidigt som vi njöt av solen och utsikten.

Sen var planen en tur längs en av vandringslederna men vi blåste nästan bort och nöjde oss med en promenad längs kajen istället.

Sett till vår klädsel kan man inte tro att det är sommar. Enligt väderprognosen har vi strålande sol och värme att vänta imorgon. Vi håller tummarna för att prognosen stämmer men avvaktar att planera morgondagen tills vi säkert vet. Jag håller tummarna för vackert väder eftersom det innebär ännu en utflykt längs kusten.

Det är verkligen skönt med semester på en plats man känner till väl. Nu kan vi helt fokusera på att bara njuta av ledigheten.

Fotograferingshandledning

Ett av barnen älskar att fotografera. Hon vill gärna ta över min kamera och vill inte ha hjälp. Det är roligt tycker jag att vi  delar ett intresse och ibland ger vi oss ut tillsammans och fotograferar. Hon med min mobilkamera och jag med min kamera. Helst skulle hon gärna se att det var tvärtom.

Ibland fotograferar vi samma saker och ibland förvånar hon genom att hitta motiv som jag inte sett. Att fotografera mig när jag inte märker det är givetvis ett roligt projekt.

Även om hon fortfarande lär sig är det tydligt att hon har känsla för motiven. Snart kommer hon att behöva en egen betydligt bättre kamera och snart kommer hon ta betydligt mer avancerade bilder än vad jag kan. Jag ser fram emot det och gläds över att få vara en inspiratör till hennes kreativitet.

Genom att hon vill lära sig mer så utmanas även jag. Vem skall kunna hjälpa henne att utvecklas om inte jag lär mig mer?

Tror att det här är min absoluta favoritbild på mig. Helt ovetande om att hon fotograferar och bubblande glad. Det är är ren glädje som fångats på bild.

Att smyga sig på storasyster är dock inte lika enkelt. Fotograferar du nu? Nej! Det gör du visst jag vill inte vara med på bild! Okej du slipper. Men varför vill du inte ta kort på mig?

Go ahead, MakeMyDay!

Då var vi där igen att ni bara måste läsa vad som skrivs på Livåleva idag! Helt obligatoriskt är det givetvis inte, men idag skriver Regina om hur vi driver vårt företag. Att driva ett företag där man främst säljer det som finns i ens eget huvud är inte helt enkelt. Vi jobbar med marknadsföring, event och med vårt nätmagasin Livåleva. Det är vår gemensamma tankekraft och kreativitet som är själva grunden i företaget. Dagens arbete har till stor del handlat om framtiden och en del av mig skulle vilja göra ett skutt i tiden och vara där genast. Framtiden som vi tänker oss den verkar så spännande och jag knappt bärga mig tills den blir verklighet. Fast skulle vi bara skutta dit då skulle vi ju missa vägen dit och det skulle vara tråkigt även det. Alltså planerar vi, jobbar på och framtiden den är här tids nog!

Regina & jag

Imorgon

Märkligt så fort tiden går! Imorgon är det redan dags för oss att bege oss till Dublin igen. Känner att jag verkligen saknar staden nu när jag inte har varit där sedan i februari. Vi hade tänkt oss en tur i maj men så kom livet emellan och det fick bli nu istället.

Sväng till höger ungefär här på O´Connell street så kommer man till hotellet där vi skall bo. Skönt att för en gångs skull ha hittat ett hotell som verkligen ligger centralt och mitt i smeten.

Dublin är verkligen en härlig stad som bjuder på mycket variation. För min del blir det första gången som jag åker dit på sommaren. Enligt min syster är det inte mycket till sommar på Irland men jag håller tummarna för att den gröna ön visar sig från sin bästa sida de kommande dagarna.

Det är många saker som jag vill göra de kommande dagarna och då är vädret en viktig faktor. Imorgon skall vi åka till ett ställe som heter Bray och vandra längs kusten och på söndag är planen en tur till Howt och deras farmers market. Var där för drygt ett år sedan och har velat åka tillbaka sedan dess. Den här gången har jag dessutom planerat in att ha med mig riktigt bra promenadskor så vi kan ta oss en tur längs vandringsleden som finns där.

Maken längtar efter att lyssna på bra musik och då är verkligen Dublin den rätta staden. En tur längs Grafton street brukar kunna tillgodose lite av det behovet. För min del är ett besök på Nandos helt nödvändigt. Inte för att det är något så irländskt utan för att jag för en stund förflyttas med lukt och smak till Namibia. Nu är ju tanken att jag skall åka tillbaka dit till hösten, men än så länge får jag dämpa min längtan med lite Nandos och Savanna

På dotterns önskelista står nog bara två saker tror jag. Att äta på Eddie Rockets och att shoppa på Penneys. Tror att det skall vara möjligt att tillgodose allas önskemål. Dessutom skall vi hinna umgås riktigt mycket med min lillsyster. Nu blir den dosen ordentligt påfylld eftersom hon sedan följer med oss hem till Hult för midsommarfirande och lite semester.

Idag är dock en annan dag och nu väntar en arbetsdag för MakeMyDay Event. Regina och jag har många spännande idéer och idag gäller det att sortera agnarna från vetet. Vilka idéer är bärande och vilka kommer kanske till och med bringa förlust? Kill your darlings blir ett viktigt begrepp för dagen tror jag. Hur mycket man än gillar en idé så måste man ju till slut kunna leva på sitt företag och inte bara ha det som en skojig hobby!

Skolavslutning och bal på slottet

Skolavslutning för mina tre hemmaboende barn idag. Kanske var det just för att det var skolavslutning som den här dagen började tokigt och som tokigheterna inte ville ta slut. Som att skolbussen var sju minuter tidig eller som att tårtboxen fick sig en smäll och tårtan fick paniklagas innan den kunde följa med på kalas. Det är ju sådant som händer. Barnen kunde skjutsas till skolan och tårtan smakade ju lika gott även om det inte var lika tjusig längre.

Lite vemodigt för tösen som slutade trean och skall upp i mellanstadiet nästa termin. Spännande och pirrigt på samma gång. Att säga hej då till en mycket omtyckt fröken var inte heller helt lätt. Har en nästan likadan bild på mig från avslutningen i trean när jag sa hej då till min fröken Noomi. Det som var ett avslut blev början på en viktig vänskap. En vänskap där vi träffades med jämna mellanrum och diskuterade böcker och fikade under många år efter att jag lämnat lågstadiet. Tror att hon är en av de främsta anledningarna till att jag idag är akademiker.

Tårtan fick följa med på kaffekalas hemma hos Magdalena trots allt. Även om skolavslutningen så klart var en viktig del av dagen så väntade något ännu viktigare. I Munkedal hålls varje år bal för niorna på Torreby slott. För två år sedan var min Anna på bal på slottet och idag var det Alexandras tur.

Efter alla fotograferingar kände Magdalena och jag att vi börjar få rutin på det här att fixa smink och hår. Jag har ju sminkat Alexandra många gånger inför olika fototillfällen och det underlättade verkligen i planeringen av balsminkningen. Svart, silver, glitter och glamour blev temat för Alexandras balsminkning. Hennes lösögonfransar skulle kunna göra varje filmdiva avundsjuk!

Alexandras tjusiga klänning har en gång i tiden tillhört hennes mormor. Mormor Ulla hade den på bröllop för femtio år sedan och hade inte förväntat sig att den skulle bli en aftonklänning. Tiden hade inte varit varsam med klänningen men med lite kreativitet lyckades Magda att sy om den till en sanslöst tjusig klänning. Den som har en skarp blick kanske noterade att den svarta jackan Alexandra har på sig är samma som Anna hade för två år sedan när hon var på bal. Det är dock tredje gången jackan är på bal. Tjejerna har lånat den av Regina som hade den på sin studentbal. Bra när något som passar så bra kommer till användning många gånger.

Längst uppe till vänster i collaget så anländer Alexandra till slottet i en tjusig bil med sin far som chaufför. Niornas bal i Munkedal är lika stort som studentbalen, kanske till och med större. Förutom att vara tjusigt klädd skall man också anlända i en tjusig bil. Alla bilar ställs sedan upp en bit från slottet och kör i karavan fram till entrén och släpper av baldeltagarna. Det kan således bli en riktigt kostsam historia att ha barn som går på bal. Alexandra valde att låta sin mamma sy och få hår och smink fixat hemma. Resultatet var helt fantastiskt och att vara balens prinsessa behöver inte kosta annat än tid och kreativitet.

Nu har vi sommarlov här i Hult och som vi har längtat!

I stora staden

Att åka på möte i Göteborg är en bra anledning att använda min nyloppade blus från 70-talet. Matchar med en grön kjol från 60-talet och en scarf från samma tidsperiod. Den gröna kjolen är även den ett loppisfynd som igår fick nya handsydda sömmar i sidorna. Efter första tvätten satt kjolen knappt ihop eftersom den gamla sytråden inte klarade tvättmaskinens påfrestningar. 

Klapprar runt i träskosandaler som jag köpte redan på gymnasiet och sedan har använt varje sommar. Det kallar jag kvalitet eftersom jag haft dem i 17 år nu!

Trädgårdsrunda

Det sista jag gör om kvällarna nu på sommaren är att ta en runda i min trädgård och titta runt. Tittar och njuter och passar alltid på att rensa lite ogräs. Det är svårt att hålla jämna steg med ogräsets hastighet men det är bäst att i alla fall göra ett försök.

Vissa projekt går verkligen undan och imorgon skall vi lägga golv på ramen som byggdes igår. Själva uterummet kommer att byggas senare i sommar när andra projekt är klara men vi kände att det var kul att ha själva golvet klart till midsommar. Fram tills vi börjar bygga uterummet har vi ju en altan som vi kan använda och det är inte dumt alls.

Ännu har vi inte fått något grus levererat till Hult, men det påverkar ju inte växtligheten. Det tittar upp små gröna blad i alla fyra odlingsbäddarna nu och jag känner mig nästan som en liten unge igen. Jättespännande att se vad som kommer upp och jag ser fram emot att kunna skörda. Tror nästan att purjolöken är allra mest efterlängtad. Egenodlad purjolök är verkligen något helt annat än den man köper!

Trots såband så växer det otroligt mycket i raderna med rödbetor. Det är dock ett positivt problem eftersom rödbetsblad gör sig väldigt bra i sallad och då kan vi äta upp alla blad som måste gallras bort.  

En del av trädgården i Hult är fortfarande en djungel som vi inte har kontroll över. Här växer rönnspirean fortfarande helt ohejdat och det är lätt att känna sig maktlös. Under sommaren skall vi ha hit en grävare som gräver om den delen. Det är väldigt sankt där så vi behöver dräneringsdiken innan vi kan göra något alls där. En eventuell tanke är att bygga hönshus och hundgård, men vi får se vad framtiden bär med sig. Prio ett just nu är att mota bort spirean.