Tjugo år av myndighet

Idag är det precis tjugo år sedan jag formellt klev in i vuxenlivet. Då kändes det ofattbart stort att fylla arton år, att bli vuxen och att bli myndig. Så här tjugo år senare konstaterar jag att den där dagen inte hade så stor betydelse egentligen. Det stora klivet ut i vuxenlivet var snarare när jag flyttade till egen lägenhet och lämnade gymnasiet. Det var när jag helt och hållet hade ansvar för mig själv och mitt eget liv som jag blev vuxen. När jag var tvungen att hanen försörjning för att kunna betala mat och hyra och allt annat som hör livet till. Jag har varit vuxen halva mitt liv nu, men samtidigt känns det som om 31 augusti 1997 var alldeles nyss!

Fast lite märklig var den ändå artonårsdagen och det på många sätt. Redan tidigt om morgonen började telefonen ringa hemma hos mamma och pappa. Just det där att alla som ville nå mig var tvungna att ringa till vår hemtelefon gör att det känns som en livstid har passerat sedan dess. Hur fungerade livet ens innan jag hade en mobiltelefon? Nåväl telefonen ringde och det var födelsedagsbarnets uppgift att svara. Det första alla frågade den där dagen var: Har du hört om prinsessan Diana? Att prinsessan Diana omkommit i en hemsk olycka var av naturliga skäl det stora samtalsämnet för dagen. För varje person som ringde blev jag mer och mer irriterad. De som ringde var nämligen så uppslukade av att diskutera det hemska som hänt att var och en av dem glömde bort orsaken till att de ringt. Alltså passerade hela min födelsedag utan att någon sa grattis. Så här i efterhand är det onekligen lite komiskt men där och då var jag helt förtvivlad. Det var ju i min mening mitt livs viktigaste dag och ingen kom ihåg eller uppmärksammade det. Att som tonåring inte få spela huvudrollen på sin egen födelsedag var en smärre katastrof. 

Lyssnade på radion imorse medan jag bryggde kaffe, sminkade mig och sedan åt frukost. Genom alla morgonbestyren pratades det om prinsessan Diana och hur det idag är precis tjugo år sedan hon dog. Min första tanke var att det kunde omöjligt vara tjugo år sedan, det skulle ju innebära att det är tjugo år sedan jag fyllde arton år! Kände mig plötsligt mycket gammal när jag insåg att det var precis så. Det sägs ju att ålder bara är en siffra men jag skulle säga att ålder är något betydligt mer komplicerat. När du är arton år är alla dörrar i live öppna och dina möjligheter är oändliga. Allt efter att tiden går och du gör dina olika val stängs en del av de där dörrarna och en del möjligheter försvinner. Å andra sidan öppnar erfarenhet och kunskap upp nya dörrar, kanske visste du inte ens att dessa möjligheter fanns. Jag försöker således förhålla mig praktiskt inställd till min ålder och inte gripas av allt för mycket panik över hur många år av mitt liv som redan hunnit passera. Jag vet i alla fall med säkerhet att jag inte har slarvat bort ett enda av de där åren. Jag har fyllt dem ordentligt med innehåll och upplevelser och tänker fortsätta på precis samma sätt!

På min artonårsdag

Åter i vardagen

Det har varit mycket resande den här sommaren, en del inom Sverige och tre turer utomlands. Det har varit en alldeles fantastisk sommar men det är nästan så att jag skulle behöva semester och vila upp mig lite. På så vis är det skönt med vardagens återkomst med sina fasta rutiner och sin vanliga lunk. Att avsluta sommarlovet med en resa till Malaga var helt rätt och så himla fint. Den svenska sommaren kan ju vara lite si så där men nu återvänder vi till vardagen helt fulltankade med sol och värme.

Härliga dagar i Malaga

När vi i vintras började prata om att resa till medelhavet hade jag tänkt mig Kroatien. Barnen var däremot mycket bestämda på att vi skulle till Spanien och kallade in storasyster Anna som röstförstärkning vid familjerådet. Det var helt enkelt bara att erkänna sig besegrad och börja titta på resor till Spanien. Av flera skäl valde vi sedan Malaga vilket visade sig vara ett synnerligen bra val. Vi hyrde som sagt en lägenhet fem minuter från stranden och bodde i ett helt vanligt bostadsområde. I området fanns allt vi kunde önska och på kort avstånd fanns även allt det där som lockar en som turist. Det bästa av två världar helt enkelt. Eftersom Anna varit med och röstat om vart vi skulle fara följde hon och hennes väninna med på resan. Riktigt bra eftersom de båda har betydligt mer tålamod än mig när det gäller att ligga och sola på stranden. 

Morgonpromenad längs Örekilsälven

Väl hemma igen är det ett något annat väder som råder än vad vi hade i Malaga. Det var en kylig morgon idag vilket kändes som en passande markering för höstterminens början. Jag skjutsade tjejerna till skolan och det kändes lite märkligt ändå att nu går båda på högstadiet. Kidsen är inte några småbarn längre utan på god väg mot vuxenlivet. Efter att ha lämnat av dem vid skolan for jag vidare mot det nya huset och började dagen med en promenad med hundarna. Det nya huset ligger på en plats som jag har passerat nästan dagligen de senaste tio åren och är mig mycket välbekant. Samtidigt är det som att befinna sig på en helt ny plats eftersom jag aldrig stannat upp och tagit mig tiden att promenera och verkligen se den här platsen.

Vardagen har återkommit men det är en något förändrad vardag i och med det nya huset. En nygammal plats att lära känna och ett hem att ställa i ordning. Spännande och nytt men ändå gammalt och välbekant.

Mitt liv någon annanstans

Alltid när jag är ute och reser funderar jag över hur det skulle vara att bo på platsen jag besöker. Det spelar inte någon roll egentligen om det är en liten småort i Sverige eller en plats någon annanstans i världen. Just nu befinner jag mig i Malaga i Spanien där familjen hyrt en lägenhet. Vi bor i ett helt vanligt bostadsområde, långt borta från turiststråken. Här är det få som pratar engelska vilket gör att jag försöker göra mig förstådd på italienska. Språken är olika men det funkar förvånansvärt bra. Människor har tålamod med min bristande språkkunskap och jag har hittills inte känt att någon blivit irriterad.

Det jag verkligen tycker om med att vara precis här är möjligheten att känna på lite hur det skulle vara att leva här. Jag handlar mat i affären om hörnet, tvättar och hänger ut tvätten genom köksfönstret som alla andra gör och vi äter middag på restauranger nära havet. Läser menyerna på spanska och försöker klura ut vad allt betyder. Försöker så långt det går att lista ut det på egen hand men ibland är det alldeles nödvändigt att googla och översätta. Fördelen med detta är att mitt ordförråd på spanska utökats rejält.

 Lagar lunch i lägenheten med frukt och grönt som jag köpt i närmaste frukt- och grönsaksaffär. Allt det där som annars är odlat långt borta är odlat på plats här vilket gör att smaken är en annan. Njuter av att äta persikor och meloner som år odlade i närheten och önskar jag hade samma tillgång till dem hemma.

Jag tar siesta om eftermiddagen som alla andra och går ut för middag först när kvällen blivit ljum och mörkret har kommit. Ett annat liv i en annan takt helt enkelt. Skulle vi bo här då hade livet givetvis varit annorlunda mot nu. Då hade vi haft skola och arbete att förhålla oss till och haft en vardag som delvis liknar den hemma. 

Fast just nu befinner vi oss i ett mellanting. På semester fast inte i en turisttillvaro med hotell. Det är en glimt av ett annat liv men helt ärligt börjar jag få hemlängtan. Det har varit många dagar på resande fot den här sommaren och få dagar hemma i det vanliga livet. Vardagslivet hemma är efterlängtat nu även om jag njuter av  ett liv i solen.

Den tjusigaste vintageklänningen

När det är dags för tjusiga tillställningar som bröllop då vill jag gärna passa på att vara lite extra piffig. Även om jag starkt tror på att använda både finkläder och finporslinet även till vardags så är det ändå en möjlighet att göra det där lilla extra. Redan i vintras när inbjudan till bröllopet på Irland kom började jag fundera över vad jag skulle ha på mig. Vid första titten i klädkammaren var valet givet! Jag skulle så klart ha på mig min fina femtiotalsklänning som jag köpte sist jag var i Dublin. Den är i perfekt skick trots sin ålder och är en av mina bästa vintageklänningar. Den är väldigt användbar eftersom den beroende på accessoarerna kan bli både enkel och mycket tjusig.

Jag har tränat på lite nya vintagefrisyrer men konstaterar att det är skön med säkra kort. En loop i luggen och håret uppsatt med kammar fungerar alltid och är enkelt att göra. Själva frisyren tar bara några minuter att göra. Det som är tidskrävande är att locka håret. Jag har lite dåligt tålamod med just lockar och orkar oftast inte. Lite synd eftersom lockar verkligen lyfter en vintagefrisyr.

Klänningen är ganska mörk vilket gör att den passar bra att använda på vintern. Med ljus väska och ljusa skor känns den däremot sommarfin.

Accessoarerna var en blandning av gammalt och nytt. Aftonväskan är ett loppisfynd som inte kostat många kronor. Den är en favorit eftersom den rymmer precis det en behöver ha med sig under en tillställning. Skorna köpte jag förra sommaren och hade letat länge efter dem. Jag ville ha ett par ljusa peeptoe men det visade sig vara svårt att hitta. Gillar att de passar till tjusiga tillställningar lika gärna som till jeans. Halsbandet är äkta vintage som jag fått i present av min lillasyster. Örhängena köpte jag på rea för tio kronor tidigare i år. De är i alldeles äkta plast men ändå fina.

En anledning till att jag älskar tjusiga tillställningar är inte bara själva festen utan också planeringen innan. Förväntan och planering är nästan lika stort som själva dagen i sig. Nu finns det inte fler tjusiga tillställningar i årets planering men det finns gott om tjusiga klänningar som borde få chansen att användas alltså gäller ser att planera in mer tjusighet framöver.

Roadtrip och bröllop

Det är nästan lite märkligt att vara hemma i Hult igen efter en vecka på resa. Det har verkligen varit en veckas resande eftersom vi befunnit oss på roadtrip på Irland och rest från plats till plats. Resan började i Dublin för fortsatt färd mot västkusten och den lilla staden Lisdoonvarna. En stad jag hittade av en slump eftersom det var omöjligt att hitta boende i Galway som jag hade tänkt från början. Jag är dock mycket glad över detta då Lisdoonvarna är en otroligt charmig liten stad ute på landet och något annat att uppleva än en större stad. Jag har ju varit många gånger på Irland men aldrig haft möjligheten att åka till västkusten och se Cliffs of Moher vilket jag länge önskat. Trots att vädret var grått och dimmigt var det helt fantastiskt att äntligen få se det dramatiska landskapet och klippväggarna.

När resan fortsatte norrut var det längs den västra kusten och sedan snett genom landet med sikte mot Belfast. Slumpen har varit en viktig faktor under resan och istället för att spendera tid i just Belfast hittade vi den mindre staden Lisburn och följde sedan krokiga vägar till den nattens boende.

Själva målet för resan var dock den lilla kuststaden Newcastle där vännerna Louise och Robby skulle gifta sig. Det var ett helt magiskt bröllop på ett slott och dessutom på en av de vackraste platserna jag har besökt. Helt säkert är det en stad jag aldrig hittat på egen hand, men nu är det en plats dit jag vill återvända. Omgivningarna var helt otroliga med vandringsleder och dessutom gott om slott och ruiner och annat spännande att upptäcka.

Bröllopet var verkligen ett minne för livet! Det var storslaget men ändå familjärt med varma tal och fina stunder. Det är onekligen något speciellt att få möjligheten att dela någons bröllopsdag och jag känner mig mycket tacksam över möjligheten. Det var en dag och en resa som har gett mig minnen för livet!

Sju år med VisaLiza

Idag för precis sju år sedan skrev jag det allra första inlägget här på VisaLiza. Det var både pirrigt och nervöst att trycka publicera den där första gången. I början var det fortsatt så att det kändes så stort att skriva ett inlägg och dessutom viktigt att allt blev helt perfekt. Alltså blev inläggen få och tämligen sporadiska. Med tiden insåg jag att det inte fanns så mycket att vara nervös över och att jag helt enkelt skulle skriva om det som intresserade mig. Jag lärde mig att fotografera eftersom jag ville komplettera mina ord med bilder och ganska snart blev VisaLiza en del av min vardag.

Vintage och trädgård

När jag började bloggen var tanken mest att jag skulle skriva om mina olika pysselprojekt. Just då tyckte jag det var fantastiskt roligt att måla om möbler. Med tiden har dock både mitt intresse och även bloggen förändrats. VisaLiza har blivit en blogg som till viss del är spretig och lite rörig, precis som dess författare. Det finns dock några röda trådar genom alla åren och det är vintage, trädgård och huset i Hult. VisaLiza har även blivit den plats där jag skrivit om de riktigt svåra sakerna i livet. Om fertilitetsbehandlingar och missfall, om att förlora sin förälder och om livet efter en gastric bypass. Ibland skriver jag också om de frågor som engagerar mig politiskt eftersom det som hjärtat är fullt av behöver jag också skriva om. Min målsättning är att skriva om det som gör mig glad och som är fint i livet. Ibland behöver dock även det svåra få plats eftersom det liksom glädjen är delar av vad livet består av.

Sju år har passerat sedan det där första blogginlägget och numera har jag nästan svårt att minnas hur det var att inte ha en blogg. Att inte ha en plats att skriva ner mina tankar och att dela med mig av bilder från livet. Detta trots att jag under senare tid fått allt svårare att hinna med att skriva. Det är så mycket liv i livet ibland att det känns som om allt i livet inte riktigt hinns med. Den här sommaren har jag ägnat mycket tid åt att fundera över just vad som är viktigt i livet och vad jag vill att min tid skall räcka till. Jag tror att det är viktigt att ibland stanna upp och fundera över de där sakerna och inte bara låta livet fortsätta som alltid. Ibland märker en att allt är rätt precis som det är men andra gånger kan förändringar behöva göras.

Huset i Hult har genom alla år varit ett huvudtema i bloggen. Det är verkligen fint att kunna följa alla förändringar både i huset och i trädgården genom arkivet här på VisaLiza. Precis idag inleds dock en ny era i livet och även här på bloggen. Idag är det dags att säga hej till huset vid älven och med det följa en ny resa!

Huset vid älven