Vardagsmysterium

Det finns några mysterier i livet som jag hittills inte har lyckat lista ut. Ett av dem är vad som händer med alla hårnålar. Eftersom jag är förtjust i vintagefrisyrer hör hårnålar till vardagens viktiga ting. Märkligt nog har jag ofta helt slut på hårnålar trots att jag är den enda i familjen som använder dem. Jag brukar alltid plocka ur alla nålar på kvällen innan jag ska sova och lägger dem alltid på samma plats. Trots detta försvinner mina nålar spårlöst och jag behöver ständigt köpa nya. Någonstans borde det ju ligga massor av förkomna hårnålar men hittills har jag inte hittat dem utan det är ett mysterium vart de tar vägen.

En kaffekopp fungerar som förvaring för mina hårnålar

Det vanligaste mysteriet i de flesta familjer är frågan om vart alla strumpor tar vägen. Hur är det möjligt att lägga ett par strumpor i tvätten men när en sorterar den rena tvätten då finns det plötsligt bara kvar en strumpa av paret. Sedan många år samlar jag alla uddasockar i en korg. Varje gång jag tvättar hamnar det någon strumpa i korgen. Då och då går jag igenom alla strumpor men konstaterar att det är inte ofta jag faktiskt lyckas matcha några par!

Det sista stora mysteriet i vardagen handlar om hårtofsar. De är något som en ständigt behöver och vi är tre i familjen som använder dem. Jag köper nya ofta men de tar ständigt slut. Ofta, alldeles för ofta har jag bara en enda kvar som jag bevakar för att inte tonåringarna här hemma ska lägga beslag på den. Nu är förråden av hårnålar, strumpor och tofsar påfyllda och det finns gott om dem. Frågan är hur länge det dröjer innan allt åter är slut?

Bytt är bytt och blir till glädje på nytt

Idag var det äntligen dags för klädbytardagen i Munkedal som Erika, Regina och jag arrangerar. Det var lite nervöst på morgonen, tänk om det inte skulle komma någon! På förmiddagen var det möjligt att lämna in kläder och på eftermiddagen ägde själva bytet rum. De som lämnade in kläder fick en biljett per plagg men max 5 biljetter. När de sedan kom tillbaka på eftermiddagen kunde de hämta ut lika många plagg som de hade biljetter.

ABF i Munkedal förvandlades för några timmar till en klädbutik

Vi fick in otroligt mycket fina kläder och det fanns gott plagg att välja blad för alla deltagarna. Erika har ordnat klädbytardagar tidigare men för Regina och mig var det första gången. Det blev riktigt lyckat och trevligt men vi har också lärt oss en hel del som vi kan göra bättre till nästa gång.  Konstaterar att det viktigaste för den som deltar är att inte ha för bråttom. Det tar tid att titta igenom alla kläder och det är viktigt att prova. En vill ju inte få med sig nya kläder hem som inte kommer att användas. Jag är verkligen förtjust i att handla kläder på loppis och på Tradera men att byta kläder är ju än bättre. Att sådant som hänger i min garderob och inte används istället kan bli till glädje för någon annan. För egen del såg jag till att lämna in några felaktiga köp på Tradera. Fina klänningar men som dessvärre inte passade.

Dessa var helt omöjliga att motstå!

De flesta lämnade in kläder men några lämnade också in skor vilket jag onekligen är nöjd med. Jag fick med mig flera fina par skor hem. Förvisso kanske inte min skogarderob behövde påfyllning men jag har svårt att låta bli vackra skor.

Enkla och snygga och med bra höjd på klackarna

Detta paret tror jag kommer bli riktiga favoriter. Snygga både i vardagen och till fest och passar dessutom både till byxor och klänning.

Mina fynd från idag. Halsbandet är ett loppisfynd från en sommarloppis

Att lyckas få till en outfitbild visade sig vara en utmaning idag. Tydligen är det en sådan dag då jag gör grimaser på alla bilder, men jag är ju tvungen att visa upp outfiten som jag har bytt till mig. En söt klänning med en fin grön kofta till. Undrar just hur många gröna koftor jag äger nu? Blev riktigt förtjust i denna eftersom den är midjekort och passar till de flesta av mina retro- och vintagekläder. Skorna var jag nästan på väg att låta bli men de var alldeles för söta för att inte få följa med hem. Nu får jag se till att planera in trevliga tillställningar framöver som ger mig anledning att använda alla dessa nya skor.

Det var verkligen riktigt trevligt att arrangera en klädbytardag och i höst blir det dags igen. Vi har ännu inte spikat något nytt datum men vi har bestämt att det helt självklart blir en ny klädbytardag i Munkedal.

Tre år senare

Idag är det tre år sedan Ebba blev en del av familjen och nu känns det märkligt att hon inte alltid har varit här. Numera är det konstigt att tänka att Ida länge var ensam hund i familjen. När Ebba kom tvivlade jag på om hon skulle kunna stanna. Hon hade bott i flera hem tidigare och var rädd för precis allt. Trots att hon var nästan två år var hon inte helt rumsren och hon skällde konstant. Att någon reste sig upp ur soffan var tillräckligt för att hon skulle skälla besinningslöst i någon timme. Hon har ett gällt skall som skär i huvudet och situationen var ohållbar. I mötet med andra människor blev hon så rädd att hon bara skakade. Helt ärligt var jag beredd att ge upp och tänkte att det bästa för henne kanske inte var att fortsätta försöka. Så en dag när jag satt och tittade på TV då hoppade hon upp i mitt knä och kröp nära intill mig. I den stunden kände jag att den rädda lilla hunden litade på mig och kände att jag ville henne väl. En tid senare började hon för första gången att vifta på svansen och var en allt gladare hund.

Solälskande vovven Ebba

Idag är Ebba en trygg, men bestämd liten dam. Om hon vill bli klappad då duger det inte att greja med datorn eller att göra något annat eftersom hon helt enkelt lägger sig på tangentbordet. Hon sover helst under täcket nära de människor hon älskar. När hon blir rädd då kryper hon upp i famnen och litar på att vi ska ta hand om henne.

Ebba vill gärna sova nära och hålla tass

När det kommer besök då skäller hon fortfarande och jag inser att det där lyckas jag nog aldrig få henne att sluta med helt. Däremot så finner hon sig efter någon minut och när hon fått hälsa brukar hon vara nöjd och accepterar att det kommer in gäster i hennes hem. Det har varit ett hårt arbete att få henne att bli en trygg och glad hund men det är verkligen värt varje möda. Hon är en ljuvlig liten varelse som jag är innerligt tacksam över att ha i mitt liv. Hon är smart, rolig, söt och även lite knäpp. Om en hund kan sägas ha humor då passar det in på Ebba!

Trygg tillsammans med storasyster Ida

Hunden Ida var inte helt förtjust över att behöva dela sin familj med en jobbig liten hund. Ebba dyrkade genast sin storasyster medan Ida länge var avvaktande mot den nya familjemedlemmen. Ida är fortfarande noga med att markera att hon är den som bestämmer av de båda. Hon skulle aldrig acceptera att Ebba hälsar först när jag kommer hem. Ebba har till sist lärt sig och väntar snällt på sin tur numera. Så fint att se dessa båda tillsammans när de är ute på promenad eller ligger och sover. Ida hade blivit en ganska bekväm vovve innan Ebba men den lilla sätter fart på henne. Ida är till skillnad från Ebba en hund som alltid varit trygg och alltid varit omgiven av människor som älskar henne. Hon är lugnet och Ebba är kaos och tillsammans är de båda helt underbara!

Skiftet mellan vinter och vår

Tiden som är precis nu är nog min favorit om året. Stunden då världen skiftar från livlös och karg till att åter livfullt grönska. Skiftet mellan vinter och vår är egentligen ett ögonblick kort och på någon dag har mark och träd blivit gröna. Jag är lika hänförd varje år över hur det kan fungera varje år, att världen åter fylls av liv och att sommaren kommer tillbaka.

I helgen som gått kom värme och sol med besked. En sådan där helg som en egentligen skulle ha tillbringat i trädgården med att röja och rensa och förbereda inför trädgårdssäsongen. När det inte var möjligt då gäller det istället att se till att skapa sig utrymme att njuta av våren. Skiftet är ju så kort och då går det inte att tänka att en har några dagar ledigt längre fram. Våren väntar inte och då gäller det att njuta precis nu.

Så trots att jag tillbringat helgen på kurs på Viskadalens folkhögskola så har jag sett till att hitta stunder för att komma ut. I lördags morse fick jag en alldeles ljuvlig löprunda i den vackra miljön runt folkhögskolan. Såg till att komma ut extra tidigt eftersom jag ville ha tiden att verkligen kunna vara ute. Jag kan ibland vara en ganska motvillig löpare, men den här morgonen kände jag mig ivrig att springa och ville inte alls gå in. Lite som att bli utsläppt på grönbete kan jag tänka mig.

Sist jag tog den här vägen var det snö och kallt och det kändes mest plågsamt. Var helt genomfrusen när jag kom fram. Nu var det helt ljuvligt och trots att vägen var precis lika lång så kändes det helt annorlunda.

Så fint att kunna följa grönskan. Hur det faktiskt händer mycket på bara några timmar!

Förutom löpning tidigt om morgonen såg jag också till att komma ut när solen var på väg ner. Jag hade tänkt springa men distraherades helt av den fantastiska fågelsången. Det är verkligen en ynnest att ha tiden att gå en sakta promenad genom skogen och lyssna till fåglarna. På mjuka stigar som tidigare var okända för mig men som jag nu ser fram emot att åter trampa.

När en varit tvungen att tillbringa en ljuvlig vårhelg inomhus då får en också ta med sig våren in. Min tjusiga retroklänning med rosor blev ett sätt att känna att jag tog med mig våren.

En klänning i solnedgången

Märkligt vad snabbt tiden tycks gå just nu. Det är redan helg och jag som inte ens har hunnit packa upp väskan från förra helgens resa. Förra helgen tillbringades på vackra Bommersvik. Platsen som är så viktig för mig och som rymmer så många av mitt livs minnen. Det blir alltid fint att komma tillbaka dit där minnen från historien samsas med nuet.

På lördagskvällen var det dags för middag och då måste en ju givetvis vara sitt tjusigaste jag. Klänningen är ett nytt tillskott till garderoben och inte ett loppisfynd eller ens köpt på Tradera. Denna eleganta klänning gick inte att motstå trots att den är nytillverkad. Enkel svart klänning översållad med små gulddroppar. En riktig klassiker som alltid kommer att kännas rätt. Aftonväskan är ett fint loppisfynd och skorna är mina absoluta favoriter.

När vi gick till middagen var solen på väg ner och vi stannade för att fotografera den vackra utsikten. Jag kanske missade att riktigt ha koll på vilken vy mina väninnor ville fotografera och ställde mig mitt i vägen för alla! Nåväl då fick jag ju även bild på min klänning bakifrån.

Har ju svårt för det här att hålla mig seriös framför en kamera!

Tycker om att min fina tatuering till minne av pappa syns när jag har den här klänningen

Det blev en fin kväll på Bommersvik med en otrolig solnedgång, gamla och nya vänner och som sagt den mest eleganta klänningen av alla.

Färgglada favoriter

Ibland blir jag förvånad över all färg jag omger mig med nu för tiden. Backar jag tio år i tiden då föredrog jag svart, grått och plommonlila. Trygga färger som inte sticker ut för mycket. Någonstans längs vägen ändrades detta och numera är min garderob tämligen färgglad. Helt ärligt trivs jag bäst bakom kameran snarare än framför den och har därför svårt att hålla mig allvarlig.

Färg och höga klackar piggar upp

Vissa kläder är jag särskilt förtjust i och denna outfit består enbart av favoriter. Den fina blusen köpte jag på Johannas Rockabilly för nära två år sedan. En helt fantastisk blus som passar både till kjol och byxor, till vardags och till fest. Koftan har hängt med i många år och köptes på en utförsäljning för flera år sedan. Tycker så mycket om den, dels för färgen men också för att den är så retroperfekt. Passar som del i en färgglad outfit eller som färgklick till en lite dystrare outfit. Kjolen är även den en garderobsfavorit. En pennkjol i strechigt tyg som gör att den känns bekväm att ha på sig.

Det fina skärpet som nästan syns i bild köpte jag på Beyond Retro i Stockholm förra året. Jag behövde ett skärp till en klänning för att se om den blev bättre med skärp. Det blev den inte men jag konstaterade att skärpet var en vinnare. Några veckor senare hittade jag ett nästan likadant fast vitt på en loppis. Båda skärpen är sedan dess älskade favoriter till mina outfits. Kan nästan inte föreställa mig hur det var att inte ha mina helt perfekta skärp. De höjer varje outfit och gör det där lilla extra!

Till sist måste också något sägas om de fantastiska skorna. Förutom att färgen gör en på gott humör så är det otroligt sköna skor. Har flera skor från Ida Sjöstedt och alla paren är verkligen något alldeles extra. Dessa har jag dessutom köpt via Tradera så de är nya för mig men har haft en annan ägare innan. Kanske var det fel storlek eller fel färg, hur det än är så är jag mycket förtjust i dem.

Att köra fel och hitta ett slott

I somras var jag på Irland och reste runt under en veckas tid. Under åren min syster bodde i Dublin besökte jag landet många gånger men oftast bara området runt just Dublin. Har länge velat se mer av landet men det har aldrig blivit tillfälle. Så i somras kom det perfekta tillfället när en väninna skulle gifta sig på Irland. Då var det ju helt givet att ge sig ut på roadtrip och se mer av den gröna ön. Resans första mål blev byn Lisdoonvarna på västkusten. Från byn är det inte långt till de kända klipporna Cliffs of Moher. På vägen dit körde vi lite fel och hamnade på en slingrig väg som ledde ner mot havet.

Doonagore Castle

Mitt ute i ingenstans hittade vi ett slott med fantastisk utsikt över vidderna. Det visade sig vara slottet Doonagore som är byggt på 1300-talet. Det har en lång historia och har erövrats och bytt ägare många gånger. På 1970-talet var slottet i riktigt dåligt skick och renoverades av en privatperson. Idag är slottet ett semesterboende för en privat ägare och inte öppet för allmänheten.

Onekligen en udda sommarstuga! Platsen är otroligt vacker och utsikten från tornet bör vara helt fantastisk.

Intill slottet låg en stuga med en lika vidunderlig utsikt som själva slottet. Även en sommardag blåste det och det var lätt att föreställa sig hur vindpinad platsen måste vara om vintern.

Så fint att ta en oplanerad väg och genom det upptäcka platser som en annars aldrig hade sett. Att låta slumpen ibland få avgöra vart i världen du hamnar. I livet behövs visserligen viss planering men ibland är det nog klokt att fara längs oplanerade vägar för att kunna göra nya upptäckter.

På väg från slottet drog molnen in över landskapet och regnet hängde i luften. Var så säker på att regnet skulle vräka ner en stund senare men istället var det uppehåll hela dagen. Vi följde en slingrande väg genom landskapet och hamnade till sist i en liten by precis intill havet.

Från stranden kunde vi se slotten vi nyss besökt men också det som var resans egentliga mål, Cliffs of Moher.

Mest fascinerande var att se bäckarna som rann ut i havet. Eftersom landskapet slutade helt tvärt och störtade ner i havet blev bäckarna till vattenfall som rann ner över klippkanten. Onekligen både märkligt och intressant. Hade vi kört rätt från början, då hade vi missat allt detta. Nu fick vi istället förmånen att upptäcka ett vackert landskap som vi inte visste fanns och efter det lyckades vi till sist hitta vägen som ledde dit vi skulle från början

När våren kom

Redan igår morse märktes det i luften. Visserligen var det lite kyligt i luften men den var varmare än vanligt och det luktade vår. Började dagen med att ge mig ut och köra några mil och med Bjertorps slott som destination. Vilken otrolig förmån att få möjligheten att vistas i en otroligt vacker miljö precis samtidigt som våren kom. Igår var det möjligt att promenera i tunn vårkappa utan att frysa och i morse tog jag årets första löprunda. Att börja dagen med att springa ute om morgonen är verkligen otroligt härligt. I vanliga fall har jag musik på hög volym när jag springer, men den här morgonen ville jag inte låta musiken störa den fantastiska fågelsången. Blir nästan fånigt glad över att det nu är så pass behagligt om morgonen att det är möjligt att ge sig ut och springa. Förvisso är det ju möjligt att springa även om det är kallt och mörkt om morgonen men då känns det enligt mig bara plågsamt. Om vintern trivs jag bäst med att springa på mitt löpband och slippa frysa.

Den här helgen kom våren och jag har verkligen passat på att njuta! Dels genom löpning tidigt om morgonen och dels genom att sitta ute i solen och göra just ingenting. Som jag har längtat efter att solen ska värma mitt ansikte, i år har det nästan känts som om våren helt gett upp hoppet om att komma hit.

Fika med utsikt

Underbar vårpromenad

Årets första löprunda utomhus

Solgul kofta för att matcha solskenet

Klädbytardag i Munkedal

Just nu håller Regina, Erika och jag på och planerar för fullt för vår klädbytardag i Munkedal 28 april. Vi träffades redan i julas och satte datumet men då kändes det som att det var evighetslångt kvar till själva dagen. Nu är det april och jag konstaterar att det inte alls är länge kvar och det ska verkligen bli roligt. Regina och jag har ju ordnat loppisar tillsammans tidigare men en klädbytardag är något nytt för oss. Erika har däremot ordnat flera tidigare så hon får stå för erfarenheten i gruppen. Tillsammans har vi en studiecirkeln Hållbar konsumtion där vi fokus hittills har handlat om hållbart mode och kläder. Klädbytardagen senare i april blir den första vi genomför men tanken är att detta skall bli något återkommande. Passa på att vara med om du är i närheten av Munkedal den dagen!

Selmer

Berättelsen om mig är inte bara berättelsen om Liza utan också en berättelse om katten Selmer. I nästan 18 år har han funnits vid min sida och varit min följeslagare genom hela mitt vuxna liv. Mycket har hänt under alla dessa år men Selmer har ständigt varit där och varit en del av mitt liv. Under påskhelgen blev han sjuk och behövde akut till veterinären igår. Det var först när samtalet kom att han vaknat ur narkosen och mådde bra som jag kände att jag kunde andas igen. Jag vet ärligt inte hur mitt liv skulle vara utan honom, han har ju alltid funnits där.

Selmer och jag sommaren 2016

När Selmer var kattunge åkte jag hela vägen till Hovmantorp i Lessebo för att hämta hem honom. Jag anade att han skulle bli en speciell katt eftersom hans mamma var den mest sociala katt jag någonsin träffat. Jag mötes av en kattunge med alldeles för stora öron och svans i förhållande till resten av kroppen. Eftersom min morbror sagt att det var en liten kattjej skulle katten heta Selma men jag konstaterade att någon Selma var det inte och ändrade namnet till Selmer. Det var egentligen en lite märklig stund den där första gången jag träffade Selmer. Det var som om han förstod att han skulle följa med mig och att vi hörde ihop. Ibland tänker jag att han måste vara den mest tåliga av katter med tanke på alla förändringar i livet som jag har utsatt honom för. Ett kort tag var jag sambo, sedan bodde Selmer och jag en vända hemma hos min pappa innan vi flyttade in i en egen liten etta. Jag reste ganska mycket under en tid och då brukade min granne titta på TV i min lägenhet och hålla katten sällskap. Under en tid mådde jag väldigt dålig och hade svårt att ta mig ur sängen. Livet var lite mer än vad jag klarade av just då. Selmer fanns där närvarande, ställde aldrig några krav som jag inte klarade av och jag mådde gott av att ha honom hos mig. Det var en tuff tid och jag är honom evigt tacksam för att han fanns där för mig!

Livet förändrades och singelliv byttes mot familjeliv och barn, flyttade mellan olika lägenheter och till sist till hus. Det blev fler katter i mitt liv men också marsvin, kaniner och hundar. Vad gäller hundarna har Selmer varit tydlig i sitt ogillande även om han till sist resignerat och tillåter dem att bo i hans hem. För det är ju så det är när en delar sitt liv med en katt! Selmer är vänlig nog att låta mig bo i hans hem och ta hand om honom. Han ser sig som familjens ledare och för husfridens skull låter jag honom hållas. Hunden Ebba har gjort några försök att sätta sig upp mot honom men fick snabbt lära sig vem det är som bestämmer.

Han är hemma igen och på bättringsvägen. Jag förstår att han är gammal och inte alltid kommer att finnas kvar hos mig, men jag är innerligt tacksam över att det inte var dags riktigt än.

Minimalismen stressar mig!

Att inte ha så många saker har blivit något av ett ideal och det har blivit lite fult att samla på sig saker. Det finns gott om tips på hur en effektivt rensar både i hemmet och i garderoben och på så vis får en enklare tillvaro. Jag tror att livet säkert är enklare om en har ordning och reda och inte har fler saker än vad som är enkelt att hålla ordning på. Samtidigt blir jag så otroligt stressade både av minimalismen som ideal och av pressen att rensa. Jag vet att jag har saker ståendes i förråd och lådor som jag inte använder, som jag borde göra något åt men jag har inte tid och orkar helt enkelt inte. Samtidigt får det mig att känna mig som en slarvig människa som inte tar tag i sakerna och ordnar upp dem. Jag är ju dessutom en varm förespråkare av kretsloppstänkande när det gäller både prylar och kläder. Att det jag inte använder lämnas vidare till en loppis för att på så vis bli till glädje och nytta för någon annan. Då blir det lite motsägelsefullt att ställa in saker i ett förråd och stänga dörren. Samtidigt inser jag att var sak har sin tid och just nu ryms inte rensande i mitt liv. Trots det känner jag mig stressad över de där lådorna som jag vet att jag tids nog behöver ta tag i.

Nystädat och fint hemma i ungefär tio minuter

Att ha saker som bara står är inte något jag egentligen önskar mig. Helst skulle jag vilja ta en dag då jag röjer och kör till loppis eller till tippen. Däremot är inte minimalism ett ideal som passar mig. Jag tycker om saker och samlar gärna på mig sådant som jag tycker om. Det är ju sakerna som gör skillnaden mellan att ett hus är ett hem och inte bara ett hus. Mitt hem är en blandning av mestadels gammalt där mycket är loppisfyndat och annat kommer från barndomen eller är sådant jag fått eller ärvt. Mitt vardagsrum är ett typiskt exempel på detta eftersom soffan och träborden och skänken kommer från olika loppisar, fåtöljen har jag fått av min syster och fotpallen kommer från Regina. Bokhyllan och det runda bordet är nyinköpta i höstas och skänken där TVn står hittade jag på en köp- och säljgrupp på Facebook. Taklampa var svårt att hitta någon jag trivdes med så till slut beställde jag en ny och gav upp att leta på loppisar.

Blickfång bredvid TVn

Alla små ljusstakar och vaser och inredningsprylar är sådant jag samlat på mig genom åren. Det nyaste tillskottet är den handgjorda runda skålen som jag köpte i Namibia tidigare i år. Fint att kunna se hur den gjordes och även ha möjligheten att stötta lokalt hantverk.

Den ryska dockan var en present jag fick som barn

Min ryska docka låg i flera år i den där lådan med minnessaker längst in i förrådet. Den packades ner för säkert 25 år sedan men fick komma fram igen för några år sedan. Som tonåring tyckte jag den var fånig och kunde inte alls tänka mig att ha den framme. Nu är jag glad att den bara packades ner istället för att rensas bort och skänkas vidare. För så kan det ju också vara många gånger, att något inte känns rätt i stunden men att det kommer kännas rätt lite längre fram.

Den låga bokhyllan intill kaminen stod i huset i Hult när vi köpte det. Har varit på väg att göra mig av med den fler gånger men alltid hejdat mig eftersom den är så praktisk. Har också tänkt många gånger att jag skulle måla om den men har aldrig tagit mig tiden. Den är nött och lite skamfilad men jag har kommit fram till att det är precis så som jag vill ha den och låter den därför vara precis som den är. Jag är ju lite av en samlare och alla mina fina resväskor är ett bevis på detta. Jag kan verkligen inte motstå gamla resväskor. Dels för att de är så fina och dels för att jag alltid börjar fundera över vilka resor de varit på innan de hamnat hos mig. Förutom att de är fina är de praktiska eftersom det går att förvara saker i dem.

Alla dessa saker gör mitt hem till en trivsam plats att vara på. Jag är fortsatt stressad över allt det där som jag borde rensa och gå igenom. Fördelen är dock att det finns kvar även en annan dag och då kanske jag har mer tid!

En resa till Prag

Förra året var ett resornas år. Jag har nog faktiskt aldrig rest så mycket under ett enda år som just förra året. En av alla resorna jag gjorde gick till Prag i juli och var på många sätt en ovanlig resa.

Promenad genom vackra Prag

Min väninna Louise skulle gifta sig i augusti och som sig bör fick hon en möhippa. Det hon inte hade räknat med var att dagen efter tvingades hon upp riktigt tidigt och kördes till Landvetter där hon överraskades av fler vänner som väntade. Hennes pass var med och vi väntade in i det längsta med att avslöja resmålet för möhipperesan.

Galet tidigt om morgonen och på väg till Prag

Det var kul att överraska Louise men också lite pirrigt. Hur skulle det gå att resa tillsammans? Två av tjejerna i gruppen kände jag dessutom inte alls vilket gjorde att det faktiskt kändes lite nervöst. Så här i efterhand känns det lite fånigt eftersom jag kan titta tillbaka på en av de bästa resorna någonsin!

Mysig lägenhet med personlig inredning

Vi bodde i en lägenhet under dagarna i Prag vilket var riktigt mysigt. Den var personligt inredd och hade anpassat inredningen efter sitt namn Books and Dreams. Härligt att ha en egen lägenhet och lite mer yta att röra sig på. Oftast tycker jag att både hotellrum och lägenheter är tråkiga och opersonliga men det här var verkligen något annat.

Vi hade lagt mycket tid på att planera själva överraskningsmomentet och med att ordna resan. När vi väl var på plats väntade helt oplanerade dagar och en stad att upptäcka. Prag är verkligen en härlig stad att besöka. Fullt av vackra byggnader som gör strosandet genom staden behagligt. Någonstans hade jag läst att det skulle finnas flera restauranger med takterrass och utsikt över staden. Efter lite efterforskningar hittade fram till Terrace at Prince och dess tjusiga uteservering längst upp i byggnaden. God mat och helt fantastisk utsikt över staden gjorde att det inte spelade så stor roll att det kom några droppar regn.

Prag är en härlig stad att strosa runt i

En skulle kunna tillbringa många dagar med att bara strosa i Prag och titta på allt vackert. Fantastiska hus, vackra broar, gröna oaser och många utsiktspunkter gör staden till en perfekt promenadstad. En fördel är att det också finns gott om museum och andra aktiviteter om vädret inte skulle tillåta strosande.

Utsiktstornet Petrinska rohzledna

Första kvällen i Prag stannade vi vid en översiktskarta över Prag och fick syn på något som såg ut som Eiffeltornet. Det visade sig vara utsiktstornet Petrinska rohzledna som är beläget i en park på en höjd i Prag. Det är 300 trappsteg högt och utsikten uppifrån tornet är helt fantastisk. Den som vill ha lite motion har möjligheten att gå hela vägen upp i tornet, men det går också bra att ta hissen upp. Jag är ganska höjdrädd och åkte hissen upp men valde att följa med de andra för en promenad ner. Lite läskigt med promenad på hög höjd men det var en riktigt fin promenad.

Utsiktstornet påminner onekligen om Eiffeltornet och det är också därifrån inspirationen kommer. Det byggdes 1891 och är 63.5 meter högt. Eftersom det ligger på en höjd är utsikten smått spektakulär och vi var onekligen glada över att de flesta molnen hade hunnit skingras.

När jag tänker på Prag tänker jag på alla gröna små oaser som vi hittade. Små innergårdar som visade sig gömma trädgårdar och uteserveringar. Verkligen härligt att kunna kliva bort från en hektisk gata och istället komma in i en grönskande trädgård. På några platser var det till och med så att den fina miljön vägde upp att maten kanske inte var det mest spännande.

Trdlo är en lokal specialitet som bakas över öppen eld och kan köpas från gatustånd

Smala vindlade gator, små marknader och en söt doft av nybakat är sådant som jag verkligen älskar när jag är ute och reser. Spännande att pröva nya smaker och att titta på hantverk. Jag köpte med mig söta små retroörhängen och handmålade berlocker till halsband. Fint att ha reseminnen som kan användas i vardagen. Sista dagen i Prag prövade Sofia och jag att äta Trdlo som visade sig vara som en kanelbulle fast gräddad över eld. Den kunde fyllas med allt möjligt gott men nöjde oss med att äta den nygräddad vilket var riktigt gott.

Det var härliga dagar i Prag och jag lämnade staden med känslan av att åka hem alldeles för tidigt. Det där är i min mening den allra bästa känslan en kan ha när en lämnar en resa eftersom det då finns mer att upptäcka och utforska. Prag är verkligen en fantastiskt vacker stad och jag ser fram emot nästa besök. Jag vet med säkerhet att det kommer att bli fler besök i framtiden även om jag just nu inte har en plan om när det kan tänkas bli.